Nu får det vara nog!
Egentligen är det bara dåliga förlorare som gnäller på domarna. Men en av alla de trevliga förbättringarna man förväntar sig efter en promotion från the Championship, förutom ökad mediabevakning, fler antal livematcher i rutan, häftigare motståndare och så vidare, så är det också förväntan om att domarstandarden ska höjas ytterligare en nivå. Men som Rangersupporter jag kan inte påminna mig en säsong fylld av hårresande domarmisstag som denna!
I ärlighetens namn har Queens Park Rangers inte bara haft oflyt, under hemmaderbyt mot Chelsea med en straff och två utvisningar på bortaspelare så kändes det trevligt att få lite hjälp från domartrion.
Men sen kom den horribla offsideblåsningen på Shaun Wright-Philips drömmål som borde dödat matchen mot WBA (1-1), Clint Hills språngnick som inte fick bli det viktiga ledningsmålet mot Bolton (1-2) trots att bollen var metern inne och nu senast en offsidestående och svandykande Ashley Young som istället för frispark och gult kort får bort Shaun Derry från planen i 75 min och dessutom belönas med en straff.
Nu får det faktiskt vara nog! Vad är charmen med att inte ha målkameror på samtliga arenor? Hur långt spelavbrott blir det för att kolla om ett mål verkligen var offside eller inte? Vi frustrerade tv-supportrar får facit i ansiktet efter 7,5 sekunder, med dagens teknik borde in huvuddomare få samma besked i sitt headset långt innan spelarna ens hunnit ställa upp för avspark. Var finns det spelförstörande momentet i det?
Vad gör då FA när felbeslut tagits? Som vanligt är man inkonsekventa så det står härliga till. Shaun Derry som egentligen skulle varit kvar på planen fick sin avstängning fastställd till en match, trots att FA kunde makulerat kortet i efterhand. Däremot låter man inte Lee Mason dömma kommande helg och precis som stinsen som gav Chelsea två offsidemål får han nu sitta vid sida av. Alltså tycker man att det röda kortet var rätt dömt, men ändå fel...
Nu för tiden står sjukt mycket på spel, det är en avgrund mellan Premier League och the Championship. Vissa beräkningar säger att rent ekonomiskt förlorar man runt en miljard kr i intäkter vid en degradering, även om Premier League ger en liten fallskärm till de klubbar som går det ödet till mötes. Att se Erik Niva i Viasatstudion att gå från upprörd till uppgiven när domartavlorna rullas upp match efter match får en att tro att fotbollen måste hitta en lösning på problemet och det redan till hösten. Det finns många exempel på sporter som sedan länge gjort lyckade förändringar för att det är spelarnas skicklighet och inte domarnas misstag som avgör matcher och sluttabeller.
Ett färsk exempel finns när till hands i svenska elitserien i ishockey som nyligen avgjordes. Linköping och Djurgården slogs om att slippa kvalspel för nytt kontrakt, Linköping behövde vinna för att hålla sig kvar. Med bara två minuter kvar gör Linköping segermål – med skriskon på en av anfallarna. Domarna är osäkra, ringer videodomaren som godkänner målet, DIF får kvala och åker sedermera ur Elitserien för första gången på 35 år. Vad hade hänt om det inte fanns tillgång till video? Då hade DIF säkerligen varit kvar i elitserien.
En säsong innehåller mängder av tveksamma situationer och visst - QPR kanske klarar sig kvar trots offsidefilmningar och motståndarnas 1 ½ meter tjocka mållinjer, för Wigan fick samma helg två horribla offsidemål emot sig mot Chelsea på the Bridge. Men det är ju inte så man vill hänga kvar heller, eller hur? Går man in och granskar i straffsituationer och filmningar så kommer fotboll bli en rätt tråkig sport att följa. Men när det gäller mål eller inte mål måste man kunna lägga 10-15 sekunder på att fatta ett korrekt beslut med hjälp av videogranskning eftersom uppenbarligen inte ens de bäst lämpade mänskliga ögonen klarar av det.
