Paladini Out – slutet på 8 år av galenskap

Paladini byggde sig ett namn inom den brittiska fotbollen som spelaragent i mitten av 1990-talen då han hjälpte silverräven Ravanelli och andra utländska spelare i Middlesborough när klubben hårdsatsade i Premier League. Agentkarriären gav blodad tand och i början av 2000-talet växlade han upp och ville bli klubbägare istället. Han köpte ¼ av Queens Park Rangers som vid denna tidpunkten hade allvarliga ekonomiska problem som ett par år tidigare lett till att klubben hamnat i så kallad Administration och under en period drivits av konkursförvaltare.
 

Men, mycket vill ha mer och 2006 lyckades han manövrera ut den klubbens klubbdirektören Bill Powers och om det hade varit oroligt i klubben tidigare förvandlades nu miljön till en tvättäkta såpopera. Kort efter övertagandet så lämnar Paladini in med en anmäla om att han vid en hemmamatch blivit pistolhotad på Loftus Road av 7 män som enligt utsago skulle gått Bill Powers ärenden och tvingat Paladini att avsäga sig rätten till sina aktier i klubben. Det hela gick så långt som till rättegång, men samtliga åtalade frikändes och än idag vet ingen riktigt vad som hände.
 

Paladini satte sig snabbt till rätta som klubbens nya Chairman och börjar utnyttja sin makt i klubben och med hjälp av sina gamla agentkontakter till att köpa nya spelare, inte sällan helt utan att rådfråga klubbens dåvarande manager, QPR-ikonen Ian Holloway som med bestämd hand styrt skutan under de tuffa åren i engelska andra och tredje ligan med minimala ekonomiska medel. Bråk uppstår när fler och fler spelare dyker upp på träningsanläggningen utan att Holloway ens informerats i förväg, Paladini svara med att placera Ian Holloway på ”Trädgårdstjänst” och tar in en ny tränare. 
 

Queens Park Rangers luttrade supportar har från dag ett varit skeptiska till Paladini. Italienaren köpte in många för supportrarna totalt okända spelare och marknadsförde dem via klubbens hemsida som om de vore lovande talanger, fantastiska kap och vid något fall hävdat att han köpt in landslagspelare – trots att det inte fanns några dylika meriter i spelarens CV. 
 

Under Paladins åtta år i klubben så finns det dock en händelse som klubbens supportrar känner viss tacksamhet för. Inför säsongen 2007/08 var klubbens ekonomiska situation åter igen lika akut som när man 6 år tidigare hamnade i konkursförvaltarens hand. Det gick så långt att när yttermittfältaren till lika QPR-supportern Cook i samband med att han såldes till Fulham skänkte de pengarna han fick av Fulham när han skrev på, allt för att klubben skulle få leva vidare någon månad till. Då, i augusti 2007 lyckades Paladini på något sätt övertyga landsmannen och F1-mogulen Flavio Briatorie som tillsammans med sin vän och F1-kollega Bernie Ecclestone. Paladini lyckades övertala de två männen, där Ecclestone mer hängde med som bihang som trodde att QPR var en hamburgerkedja (tänkte han på en QP Cheese?), till att investera till den hårt skuldsatta klubben som ständigt dansade på randen till tredje ligan. 
 

Till en början såg det bra ut, i första januarifönstret under den italienska trion Paladini, Flavio och Bernie stabiliserades den usla ekonomin och nästan ett dussin spelare köptes in, vilket gjorde att man inte längre var beroende av att låna spelare som inte platsade i lag som var sämre än QPR. Men, redan följade sommar började supportrarna inse att de nya ägarna, som tillsammans med indiske stålmagnaten Mittal som klev in några månader efter Flavio och Bernie och bildade den rikaste klubbägargruppen i världen, inte hade för avsikt pumpa in det kapital som behövdes för att lyfta klubben till en högre sportslig nivå utan endast se till att ekonomi gick plus/minus noll och bevaka sin investering. 
 

Med ytterligare en otålig, impulsiv, temperamentsfull och arrogant röst i styrelserummet på Loftus Road nådde Cirkus Queens Park Rangers på nytt nya höjder. Sportsligt kunde det periodvis gå bra, men så fort det gick lite motigt så dök det upp en jobbannons på arbetsförmedlingarna i västra London om ny manager till QPR. Till slut dög inte ens bra resultat som livlina för att managers skulle undgå få sparken, Ian Dowie hade fel filosofi, Paul Sousa sa fel saker till pressen, Jim Magilton skulle ha skallat ungraren Akos Buzsaky, Paul Hart var för tråkig och fick inte ens månad på sig. 
 

Det är inte utan att man skulle vilja varit en fluga på väggen i styrelserummet i Loftus Road. Hang on a minute… det fanns faktiskt en fluga på väggen! Om det var pga ett infall av självgodhet eller ej, men av någon anledning spenderade ett filmteam fyra år runt de italienska männen och filmade alla galenskaper som pågick bakom kulisserna. Dokumentärfilmen ”The Four Year Plan” har ännu så länge bara visats på filmfestivaler i Marbella (där man vann pris som bästa dokumentär) och i Amsterdam men är ett unikt dokument över hur maktgalna medelålders män med plånböcker utan större kunskaper om sporten kan styra allt från spelarköpt ner till att tvinga tränaren göra ett byte av en spelare mitt under pågående match.
 

Till slut lyckades (eller misslyckades beroende på hur man ser på det) man anställa en manager som var hård som granit och redan i kontraktet krävde att få ensamrätt till spelarköp och laguttagningar. När Neil Warnock steg in och röt ifrån och indiern Amit Bhatia tog plats i klubbledningen blev det äntligen harmoni i klubben och italienarnas huvudroller förvandlade till statistroller. Under säsongen 2010/11 körde laget på som tåget och det dröjde långt in i december månad innan första förlusten kom och laget var fastnaglat i serieledningen.
 

Men, Paladini kom trots sin plats i skuggan åter hamna i ramljuset – han hade ett lik i garderoben. Under den hösten förlängde klubben kontraktet med en av lagets viktigaste kuggar, mittfältsmotorn Alejandro Faurlin. När engelska fotbollsförbundet FA fick papprena på sitt bord såg man plötsligt att QPR inte ägde Faurlin utan bara hyrt rättigheterna till spelaren under en flerårsperiod, något som är strängt förbjudet. Det tog dock ett bra tag innan ärendet ens kom upp på FAs agenda och under tiden fortsatte QPR att springa iväg i serieledning. Först fram på vårkanten kommer ärendet upp till offentlig kännedom och den självklara seriesegern hotas nu plötsligt av ett kraftigt poängavdrag.

Under utredningen kommer det fram att klubben inte alls betalat den rekordsumma på över £3.500.000 som Paladini glatt skrytigt om utan i själva verket betalde QPR inte en pence utan bara valt att låna honom av en sydamerikanskt bolag. Paladini svär sig fri i förhören och hävar att han handlat i god tro och skyller allt på skrivfel på kontraktet på en okänd sekreterare, ms Perez (som aldrig gick att identifierad). FA å sin sida hamnar nu under stark tidspress eftersom man varit så sega på att utreda fråga. Veckorna går utan dom och med kniven mot strupen dömer man 2 timmar före avspark i säsongens sista match QPR till böter, men klubben slipper undan poängavdrag och kan senare samma eftermiddag lyfta bucklan och fira att man åter efter 15 år i kylan åter är tillbaka i världens bästa liga.
 

Den mastiga FA-rapporten om ”Faurlingate” är läskig läsning. Man behöver inte ha stor fantasi för att inse att utslaget hade blivit ett helt annat om det inte hade handlat om att diskvalfiera en seriesegrare 2 timmar för avspark på upploppet av en 46 matcher lång säsong. Nu gjorde FA istället allt för att inte få ögonen på sig och det blev Paladinis och QPRs räddning. I förhören med Paladini framkommer det även att han systematiskt lurat klubbens supportrar och förskönat pressmeddelande på klubbens hemsida.
 

Så, serieseger och Premier League-plats – då borde väl allt vara frid och fröjd eller? Men inte hos Cirkus Queens Park Rangers inte! Paladini, som under den fantastiska säsongen fått en väldigt undanskymd roll bakom radarparet Warnock/Bhatia klamrar fast och får plötsligt en ny chans i rampljuset när Bhatia plötsligt avgår pga att han inte vill höja biljettpriserna till den nivå Flavio (som nu köpt ut Bernie) vill och även Warnocks framtid börjar diskuteras i ledningen, som visserligen är nöjda med resultat men inte kan ta att man blivit av med sin totala makt.
 

Istället för att rusta inför återkomsten i Premier League rasar nu konflikter inom klubben. Flavio är villig att sälja klubben och vägrar mer att köpa spelare. Mittal vill köpa klubben, men bjuder för lite i Flavios ögon. Klubbens supportrar hamnar i öppen konflikt med klubbledningen och startar en bojkott av souvenirer och säsongskort. Säsongen inleds med ett praktfiasko, 0-4 hemma mot tippade bottenkonkurrenten Bolton.
 

Men så till slut landar frälsaren Tony Fernandes, som köper klubben av Flavio. Antagligen var dealen klar redan före premiären, men Tony (som satt bredvid Flavio under matchen) lät nog italienare få en match som ägare till en Premier League-klubb innan han for i väg i sin helikopter. Amit Bhatia återtar sin plats i klubbledningen och pressen skriver att Paladini lämnat klubben, något som nu 3 månader senare blivit officiellt.
 

Hur många skumma affärer som funnits under ytan kommer vi nog aldrig få reda på. Var Faurlin verkligen den enda smutsiga affären som genomfördes med samma ”kreativitet”? Hur kommer det sig att Paladinis fru fått höga arvoden av klubben trots att hon utfört något åt klubben? Vad är det för märkliga räntefria lån Paladini och hans frus bolag fått? Hur mycket pengar har egentligen hans agentvänner fått av klubben på ett eller annat sätt i samband med köp av totalt värdelösa spelare under årens lopp?
 

Men, det är nog bättre att stänga boken om Gianni Paladini nu. Låt oss få njuta av spel i världens bästa liga med de bästa förutsättningarna Queens Park Rangers haft på väldigt många år.