Miniserie - QPR i Sverige - del 1
"Liverpool dominerade ligan vid detta tillfälle men det var laget med de coola blå och vita ränderna på tvären som hade vunnit mitt hjärta!"
QPR har vid ett antal tillfällen besökt Sverige och spelat uppvisningsmatcher. Den nordligast bosatte redaktören minns hur hans nyväckta QPR-intresse fick sig en rejäl skjuts framåt en julikväll 1986!
---
Varje sommar när jag var yngre tillbringades på Österlen, familjen brukade låna en lägenhet i den lilla sömniga byn Lövestad en bit in i landet och bila runt bland diverse sandstränder fiskelägen och kaffestugor. Sommaren -86 var inget undantag, jag hade under denna tid även börjat odla mitt intresse för engelsk fotboll vilket tillfredsställdes bäst med Tipsextra samt regelbundet inhandlande av de engelska veckomagasinen Match och Shoot. Liverpool dominerade ligan vid detta tillfälle men det var laget med de coola blå och vita ränderna på tvären som hade vunnit mitt hjärta. För en kille som nu hade började smutta på alkoholhaltiga drycker så var även den karaktäristiska Guinnessreklamen så att säga "grädden på moset". Favoritspelaren i Rangers var den lille ettrige anfallaren Gary Bannister (coolt namn eller hur?) och jag hade redan hunnit slakta alla nummer av ovan nämnda tidningar som innehöll någon liten skymt av honom. Gissa min lycka när vi under ett besök i pittoreska Simrishamn fick syn på en affisch: Österlenlaget möter Queens Park Rangers på Korsavads IP, Simrishamn den 31 juli. Vilket flyt! Mitt favoritlag på plats i Skåne och jag skulle få se dem live! Efter mycket tjat så inhandlades biljetter på turistbyrån och min styvfar och jag begav oss till lilla gemytliga Korsavads IP i Simrishamn för att bevittna matchen. Matchprogram samt entrébiljett finns fortfarande bevarade i redaktörens bokhylla, på matchbiljetten är Malmö FF:s emblem tryckt, detta då förstärkning från semestrande allsvenska spelare var utlovad. Matchen arrangerades av Branteviks IF och programmet är enkelt och tryckt i enfärg med 90% reklam från storheter som Bil-Bengtsson i Ystad och Bra-Fisk i Brantevik.. I detta står att läsa följande om Rangers:
"För tredje året i rad bjuder Branteviks IF på storfotboll på Österlen. Idag gästar Queens Park Rangers, ett av Englands populäraste lag. Queens Park Rangers bildades 1885 och har vid det här laget avverkat sitt 100-årsjubileum. Lagets manager är en välkänd herre, Jim Smith heter han, även kallad "The Bald Eagle" (skalliga örnen). Han hämtades från Oxford den här säsongen, ett Oxford som tog revansch för detta genom att vinna över QPR i årets ligacupfinal på Wembley med 3-0. Detta inför 90.000 åskådare.."
Österlenlaget var förstärkt med en då mycket ung Jonnie Fedel i målet, Jonas Brorsson från Trelleborg i backlinjen samt ex-allsvenska Erling Persson (Halmstad) på mittfältet. TFF:s Benny Mårtensson står uppsatt i matchprogrammet men han dök aldrig upp. I övrigt innehöll laget spelare från lokala storklubbar som Brantevik, Skillinge, Spjutstorp, Brösarp och IFK Simrishamn.
Tyvärr så fick jag varken se engelske landslagsmannen Terry Fenwick eller Gary Bannister, den senare spelade inte i denna match utan satt på bänken medan Fenwick olyckligtvis hade dragit på sig en skada under Mexiko-VM. Rangers andre Mexikoresenär Alan McDonald dirigerade dock QPR-försvaret med den äran. Hursomhelst så blev det en underhållande match där QPR inte helt utan problem kunde bärga en 6-2-seger. Målskyttar för de blåvita blev Alan McDonald, Martin Allen, Justin Channing, Leroy Rosenior (gjorde 2) samt en ungdomsspelare, Loram, som aldrig tog plats i truppen till ligastarten. Jag vill minnas att Österlenlaget gjorde riktigt bra ifrån sig och det dröjde till andra halvleken innan proffsens skicklighet och rutin fällde avgörandet.
Efter matchen stormades planen av autografhungriga kids och mitt livs största QPR-relaterade misstag (inte riktigt i klass med ett omtalat byte av tröja mot orange slips men ändå...) är att jag inte såg till att få mina idolers autografer på programbladet eller kanske försökte sno åt mig en tröja, matchbollen eller vad som helst..
Efter matchen bjöds laget på middag av Branteviks IF på den välkända Simrishamnskrogen Maritim och jag tryckte näsan mot bilrutan för att få en skymt av laget när vi passerade restaurangen efter matchens slut. Ett minne för livet och startpunkten för mitt QPR-intresse var i alla fall denna julikväll, även utan autografer.
---
Senare i veckan berättar den andre redaktören om när QPR besökte Höganäs, även det -86. Har du själv sett QPR spela i Sverige? Skriv gärna en rad så publicerar vi detta på siten!!
