Fulham - QPR
1 - 2

Reserapport: QPR-eufori på Craven Cottage

QPR tog på lördagen en historisk seger (1-2) på bortaplan i det tuffa derbyt mot Fulham. Vi får backa klockan till år 1980 för att hitta senaste bortasegern mot dessa antagonister. "Petter In Smalland" var en av alla gamla forumrävar som prickade in denna gastkramande match där Fulham missade två straffar, den sista i matchens 96:e minut, här är hans reserapport fram vår överdagenresa.

Denna bortamatch har både på Swedish Hoops forum på svenskafans samt i den svenska facebookgruppen QPR-Sweden beskrivits som ”höstens resa” och det var orsaken att det var ett 15-tal svenska QPRfans som träffades på Skavsta redan klockan 0500 lördagmorgon för lite fika innan avresa 0630. Förväntningar fanns men såklart också en hel del oro eftersom formen svikit på sistone. Veckan innan avresa så drogs QPRs nuvarande manager JFH in i fotbollsskandalen som tidningen Telegraph just nu rullar ut. Nåväl, vi släpper det men det kryddade resan rejält.

QPR-fansen, inte bara de svenska, gick man ur huse (starkt!) och skapade en välfylld bortasektion, de ca 3500 av totalt 19600 gjorde denna match till ett minne för livet. Den där underdogs-känslan, vi mot rubbet, var påtaglig och ramsorna tog fart redan bakom läktaren, i korv-, paj- och birakön. Hur JFH skulle tas emot var även det spännande. JFH gick inte ut med sina spelare eller assistenter utan släntrade in sist av alla och fick en uppmuntrande applåd av bortafansen. Det var värmande att se, och hur historien slutar står ju skrivet i stjärnorna.

Hur skulle spelarna reagera och prestera i denna match när deras tränare sprungit gatlopp i pressen? Hur skulle fansen stötta laget och managern efter en tids kräftgång och kryddat med JFH indragen i ”skandalen”?. Ett flertal skador i truppen urvattnade JFHs urval betänkligt men till slut så stod det ett välbalanserat lag på plan. Bortafansen på denna mycket klassiska och vackra arena vid Themsen tog plats, och det rejält. Utan att överdriva så var det ett enormt tryck i bortaklacken från matchminut nr 1 och stödet till spelarna var helt utan kompromiss. Det spelade ingen roll att vi fick en straff emot oss redan i matchminut nr 6 då Kalken drog ned en hemmaspelare, en händelse som borde lagt en blöt filt på bortastödet. Nej, med den efterföljande fantastiska räddningen av QPR-keepern Smithies så drogs ljudvolymen upp till nya orkannivåer och det var ett sant nöje att vara på plats.

Backlinjen som bestod av Lynch, Caulker, Hall och Onuoha, lyckades inte riktigt imponera på oss på läktaren. Min egna uppfattning är att det finns ganska mkt individuell kompetens på alla dessa herrar men samspelet och att på ett följsamt sätt stötta närmsta gubbe saknas ganska ofta. Jag saknar ”gummibandskänslan” i backlinjen när bollarna slås bakom, där ingen riktigt klarar av att läsa dessa bollar. På den positiva sidan bjöd dem alla på ett flertal högklassiga glidtacklingar, där de avstyr ett flertal farliga chanser. Attitydsmässigt var de även mkt bra och tillsammans med Smithies lyckades man ju totalt sett bärga de 3 poängen och det är ju vad det handlar om.

På mittfältet var Henry tillbaka och presterade ett mkt bra derby. Ska man klaga på nåt så är det ju att han gärna i en högre omfattning ska våga slå en ”svårare passning”, en passning, som i en vinkel blir en öppning för någon annan, gärna till en kant eller varför inte ett instick till någon av våra forwards. I sin närhet hade han Chery på en ytter, och på andra yttern fanns polska landslagspelaren Wszolek. Massimo Luongo var en stark spelare som växte matchen igenom.
Washington kamperade bredvid Polter men hade bevisligen en fri Brolinroll då han ofta tog sig ner och ut på kant för att utmana Fulhams försvar. Det var en intressant uppställning och bra coachat av JFH. I första halvlek nätar Washington sitt första ligamål på en tilltrasslad situation och mycket nyttigt för irländska landslagsmannen att hamna i målkolumnen. QPR-fansen bjöd på ett härligt skådespel under halvlekspausen framför kranarna och QPR-sången ekade på kortsidan.

Flertalet bortafans ännu inte kommit tillbaka på läktaren då Fulham chockkvitterade, inte för att de saknat chanser i första halvlek utan att vi helt enkelt inte var ”redo”. Nåväl efter 1-1 och bortafansen tillbaka under plåttaket så återgick sången till samma höga nivå som det varit i första halvlek. Våra mittbackar glidtacklade bort bollen i farliga lägen, yttrarna tog hemlöp för att förhindra. Våra anfallare försökte låsa fast bollen för att skapa andrum osv osv.

Kampen togs på ett imponerande sätt. Polske Wszolek var så trött, helt utan kraft och kunde knappt ta sig hemåt, spekulationerna på läktaren gick vilt till, bl a fanns en teori om han spelat matchen med 40 graders feber och nu tagit slut, en annan teori var om han fått en hjärnskakning som slagit ut systemet. JFH såg som tur var detta och det dröjde inte så länge innan framtidslöftet Olamido Shodipo (född 1997) med artistnamnet Shipidy tog plats på högerkanten och hans påverkan i denna match var monumental. Han gjorde en fantastisk insats i sin ytterposition med ständiga utmaningar i hög hastighet.

Vi som såg årets första TV-match såg dessa egenskaper redan då och som alla vet så är det en av svårigheterna att som ung spelare leverera vecka in och vecka ut med en hög lägsta nivå. I denna match visade han stort spel. Ett annat byte som gjordes som visade sig vara matchavgörande var Polter ut och Idrissa Sylla in med smeknamnet Sibylla, förvärvet från Anderlecht. Sibylla skulle få 2 chanser och bli stor matchvinnare när han Henke -Larsson-nickar-in 2-1 i 88e minuten. Någon minut tidigare hade han med en hårsmån gjort mål på en hörna men bollen går i gaveln. Chery bjuder på målassisten och visar sig vara mycket nyttig med sin passningsfot under matchens slutskede. I 83e minuten går bredaxlade Lynch ut med krampande ben och även det 3e bytet av JFH blir mycket lyckat då unge Hämäläinen (född 1997) tar plats.

Helt utan respekt hinner han göra ett par fina prestationer på denna korta tid. Som de flesta redan vet vid det här laget så var detta en match där Fulham hade flera chanser att ta alla 3 poängen, förutom några frilägen så missade hemmalaget även 2 (TVÅ!) straffar, varav den ena på övertid. Den kraft som QPR visar att kriga sig ur detta är inget annat än imponerande, lägg därtill turbulensen från skriverierna i Telegraph så är bragden ännu större.

QPRfansen visar sig från sin allra vackraste sida och sjunger non-stop matchen igenom. Ett flertal videos ligger redan på bl a QPR-Sweden, annars hittar ni på youtube. Att så många svenska QPRare prickar matchen är såklart också en fullträff, nästan alla gjorde resan på 20 timmar (ut på morgonen & hem på kvällen) med ett stort leende på läpparna mest hela tiden. Att nu följa laget både genom fotbollsskandalen, men ännu hellre efter den, ska bli mycket intressant. Jag tackar mina sköna resekamrater för en fantastisk resa och självklart även spelarna som presterade så bra i tuff stund.

COME ON YOU R’s !!!

Petter in Smalland