"Såpan" QPR fortsätter - ägarsituationen fortfarande oklar.
Nya intressenter på väg in - redaktionen försöker reda ut begreppen kring klubbens ägande.
Det är minst sagt rörigt i Queens Park Rangers just nu. Samtidigt som Neil Warnock och A-laget förbereder sig inför Premier League-comebacken så råder stor osäkerhet i ägandefrågan. Ett pressmeddelande från klubben, utskickat igår, spädde ytterligare på osäkerheten kring vem som i framtiden skall äga QPR.
Bakgrunden är följande: F1-chefen Bernie Ecclestone och Renault-bossen Flavio Briatore klev i augusti 2007 in som nya ägare i en klubb som i det läget låg riktigt skrynkligt till ekonomiskt. Det s k ABC-lånet, som man tvingades ta då man tvingades i administration 2001 hängde som en kvarnsten kring halsen, de höga räntorna förhindrade QPR att komma riktigt på fötter och under sommaren 2007 ryktades det om att en ny adminstration med vidhängande tvångsnedflyttning, eller till och med konkurs var oundviklig. F1-mogulerna hälsades, när de tog plats på scenen, som frälsare och när den stenrike indiske stålmagnaten Lakshmi Mittal några månader senare också köpte in sig i klubben var Rangers plötsligt rikast i världen....eller man hade iallafall de rikaste ägarna. För problemet var just att ägarna löste de mest akuta skulderna men man investerade inte så mycket mer än så. De stora pengainflödena uteblev och istället ägnade sig Briatore åt att sparka tränare samt att ständigt lägga sig i laguttagningar och spelarköp. Till en början uteblev även framgångarna på planen men sommaren 2010 hittade man äntligen rätt. Neil Warnock hade värvats som coach och kunde, tillsammans med ledningen handplocka ett antal spelare som tillsammans med de befitliga formade en stark enhet som kunde ta hem The Championship och ta klubben tillbaka till Premier League.
Trots de sportsliga framgångarna så växte missnöjet med ledningen, inte minst på grund av den s k Faurlin-gate där sportchefen Gianni Paladini höll på att slarva bort uppflyttningen på grund av en klantig hantering av mittfältaren Ali Faurlins övergång. Detta, tillsammans med det faktum att ägarnas intresse för engelsk fotbolls sägs ha svalnat gjorde att det redan i mars i år skedde diskussioner med en tänkbar uppköpare vilken sades vare Mittal själv. Indiern ville ta över Briatores och Ecclestones aktier och äga klubben själv men enligt rykten så skrämdes han bort av den sjukt höga prislapp på 100 miljoner £ som F1-gubbarna hade satt upp. Ecclestone äger 69% av aktierna i Rangers men Briatore har förköpsrätt om F1-chefen vill sälja sin andel.
Sedan mars så har ägarna dragit på sig ytterligare missnöjde från fansen, inte minst på grund av en 40 %-ig biljettprisökning samt en helt klart återhållsam värvningspolitik (enligt rykten så vill man inte spendera några övergångssummor på nyförvärv utan riktar in sig på att locka över Bosmanfall, free transfers samt lånespelare). Just biljettfrågan blev droppen för Mittals svärson Amit Bathia som lämnade sin post i styrelsen i maj, det ryktas att det misslyckade uppköpsförsöket och Briatore-Ecclestones ”överprisning” av klubben var en annan orsak.
Igår så skickade klubben alltså ut ett pressmeddelande som indikerade att klubben återigen är i diskussion med en potentiell uppköpare. Tidigare har det ryktats om att den nu så skandalomsusade Rupert Murdoch samt även indiska ölbryggeriet Kingfishers chef Vijay Mallya skulle ha haft ett intresse av Rangers, nu meddelar Daily Mail att det är Air Asia-ägaren Teny Fernandes som är den mest aktuelle intressenten. Fernandes, som också har intressen i F1-stallet Lotus sägs redan ha besökt Loftus Road för att diskutera eventuella nyförvärv till Rangers. Fernandes är uttalad West Ham-fan och försökte i januari 2010 köpa ”Hammers” men förlorade då budgivningen mot de nuvarande ägarna David Gold och David Sullivan. Bernie Ecclestone är i och för sig Chelsea-fan, personliga lagsympatier verkar inte vara en avgörande faktor när det skall till att investeras i en fotbollsklubb.
Frågan är vad som är bäst för Rangers? Fernandes är rik men har långt ifrån de finansiella tillgångar som den nuvarande ägartrojkan besitter. Å andra sidan har de nuvarande ägarna inte stoppat in de stora ekonomiska resursen man hade hoppats men personligen så vill jag inte se ett nytt Manchester City i QPR. Att köpa smart och till ”rätt” pris visade sig vara rätt melodi den gångna säsongen och med Neil Warnock vid rodret så behöver man inte oroa sig, mannen kan göra guld av grus vilket han inte minst visade genom att ”förädla” Adel Taarabt till den klasspelare marockanen är idag. De många tränarbytena samt onödig inblandning i spelarköp och annat har dock varit klara övertramp från Briatore & co:s sida och detta är delvis orsaken till missnöjet bland fansen. Jag tror att Briatores och Ecclestones dagar i QPR är räknade, duons mål är nu bara att få ut mesta möjliga summa för Rangers och i längden tror jag detta är det bästa för klubben.
Att äga en fotbollsklubb är till stora delar en otacksam uppgift. De som har resurserna att investera på denna nivå är slipade affärsmän som inte lägger en krona i onödan utan att vid varje tillfälle få bästa möjliga återbäring på denna. Att äga en fotbollsklubb kräver dock kunskap om klubben, om dess historia och kultur samt om dess fans. Fansen är klubbens kunder och ”kunden har alltid rätt”, dock skall man också vara medveten om vilka ekonomiska krav som ställs på de klubbar som vill konkurrera på den högsta nivån. QPR har Premier Leagues minsta arena och också en av de äldsta, något som begränsar möjligheten till att ta in såväl ”vanlig” publik som de välbetalande VIP-gästerna. Att köpa sig en korv eller en öl i paus är i pricip omöjligt på grund av de trånga utrymmena, souvenirshopen är alltid knökfull, faktorer som helt klart begränsar möjligheten till merförsäljning under de ca 2 timmarna då ”kunden” finns på plats på arenan. Å andra sidan är QPR Londons mest tillgängliga klubb, bara några stationer längsmed Central Line från Oxford Circus sett, man har snygga tröjor, en skön historia med lirare som Stanley Bowles och Rodney Marsh samt en etablerad och trogen fan-base. Förutsättningarna finns att växa och på sikt också att bygga en ny arena men först måste klubben etablera sig i Premier League!
Nu återstår att se vad som händer. En ny ägare kan vara på väg in, låt oss isåfall hoppas att denne åtminstone har viljan att försöka förstå vilka faktorer som driver en fotbollsklubb framåt. Att hitta balansen mellan att bevara klubbens värderingar och kulturella DNA, samtidigt som man försöker maximera sin investering, alltid dock i linje med klubbens bästa tycker jag skall känneteckna en bra ägare, dock krävs också ett visst tålamod från supportrar som ofta har svårt att förstå att en fotbollsklubb i det stora hela måste drivas som vilket företag som helst för att överleva och blomstra.
