Sju snabba inför FA-cupfinalen
CSS:redaktionens Gabriel Zetterström, Simon Thellsson och Christoffer Sjöblom svarar på sju snabba inför lördagens FA-cupfinal mot Arsenal.
Ligan rundades av i helgen och Chelsea stod som mästare. Risk för baksmälla?
Zetterström: Klart risken finns att man slagit av på takten, men ligan har varit säkrad i snart två veckor. Skulle det kommit en baksmälla hade det varit troligare mot Sunderland i helgen, en betydelselös avslutningsmatch.
Thellsson: Med Antonio Conte som tränare så känns det tveksamt, förhoppningsvis så har han lyckats hålla laget igång sedan ligatiteln säkrades och redo för matchen mot Arsenal. Många spelare i truppen är vana vid den här typen av cup-final dessutom, så just den faktorn bör inte vara något problem.
Sjöblom: Visst finns det väl alltid en liten risk att spelare kan känna sig mätta och belåtna efter en mycket fint spelad säsong, men det är samtidigt svårt att se Antonio Conte slå av på tempot när det vankas final. När man samtidigt inte har spelat varken Champions League eller Europa League under säsongen känns nog FA-cupfinalen, som är speciell i sin egen rätt, extra lockande för spelarna just nu. Risken för baksmälla känns därmed väldigt låg.
Har FA-cupen förlorat lite av sitt magiska skimmer de senaste åren?
Zetterström: Tyvärr har det blivit lite så de senaste säsongerna, i alla fall bland de större klubbarna. Samtidigt är FA-cupen fortfarande en chans för alla Bradfords, Wigans och Lincolns att leka med de stora pojkarna och åstadkomma mirakel. Det kommer alltid vara en speciell turnering, men risken är att drakarnas roterande urvattnar den ytterligare.
Thellsson: Nej, det tycker jag inte. Speciellt när det börjar närma sig spel på Wembley mot slutet av turneringen tycker jag den fortfarande är en väldigt fin turnering, även de tidiga omgångarna med de mindre lagen brukar vara trevliga att titta på.
Sjöblom: Internationellt har nog alla inhemska cuper förlorat lite av sin magi i takt med att landsgränsbrytande cuper blivit allt större med åren, framförallt Champions League. Men med det sagt är ju FA-cupen fortfarande lite av en våt dröm för alla fotbollsromantiker och gamla stofiler som håller fast vid att fotbollens europeiska magi ursprungligen kommer från de brittiska öarna (likt mig själv). Man kan absolut argumentera för att lite av magin har försvunnit, men världens äldst bevarade utslagsturnering i fotbollsvärlden besitter trots det fortfarande så pass mycket magi att det räcker och blir över.
Spelarna och tränare Hiddink firar FA-cupsegern 2009.
Chelsea har vunnit FA-cupen åtta gånger. Någon speciell final som sticker ut?
Zetterström: Jag var som 13-åring på plats när vi vann FA-cupen 2009 på Wembley. Det var en fantastisk upplevelse att se hur gulklädda Chelsea vände matchen efter Louis Sahas tidiga ledningsmål. Säsongen började svajigt med Scolari och Hiddink lyckades få rätsida på laget och ro hem en titel, vilket jag tror jag viktigt för klubbens självförtroende när Ancelotti anlände senare på sommaren.
Thellsson: Finalen mot Everton 2009, vilken Chelsea vann efter att ha vänt ett tidigt underläge till seger. Didier Drogba och Frank Lampard stod som målskyttar under Guus Hiddink den gången. En annan favorit är segern mot Liverpool 2012, där Petr Cechs räddning mot Andy Carroll i slutet av matchen sticker ut speciellt.
Sjöblom: Finalen 2012 mot Liverpool är en sådan där match som har blivit en favorit nu i efterhand. Jag minns att när den spelades brydde jag mig inte överdrivet mycket, på grund av att alla tankar låg på Champions League-finalen som spelades senare samma månad. Även spelarna hade nog stor del av sitt fokus på Champions League-finalen, och därmed är det extra starkt av ett relativt svagt Chelsea att gå ut och vinna matchen mot ett mycket bra Liverpool. Självklart var det extra magiskt att Didier Drogba nätade en balja även denna final.
Arsenal står för motståndet. Blir det Arsène Wengers sista match som tränare för klubben?
Zetterström: Skulle Arsenal vinna imorgon sitter han nog betydligt mer säkert, då har han ändå en titel att vifta med, en taktik som har funkat förut. Men jag tror nog vi har sett det sista av Wenger i Arsenal. Självklart känns det tråkigt ur ett allmänt perspektiv, fransmannen har varit i klubben sedan jag föddes och är en konstant i en annars föränderlig fotbollsvärld. Tiden verkar dock ha sprungit ifrån honom, även om det känns väldigt ovärdigt att han skamset skulle få lämna efter en misslyckad säsong.
Thellsson: Nej, det tror jag inte. Hade det varit hans sista match skulle klubben ha gjort en större grej av det inför, likt Manchester United gjorde med Alex Ferguson. Jag tror han stannar kvar något år till innan han lämnar över laget. Som en av Premier Leagues mest framgångsrika och inflytelserika tränare förtjänar han att få ett ordentligt avsked.
Sjöblom: Om fansen får sin vilja igenom är det nog det, men samtidigt känns det som att deras ledning fortfarande är mycket nöjda med Wenger, så det är svårt att säga faktiskt. Jag kan inte påstå att jag är speciellt insatt i Arsenals ledning, men jag har en känsla av att de inte gärna viker sig (eller bryr sig om?) trycket som deras fans har uppvisat mot sin tränare under säsongen. Jag tror faktiskt att Wengers framtid ligger i hans egna händer: om han vill bli kvar får han förlängt, men om han känner att supportrarnas illvilja mot honom har blivit för stor kan man förstå om han väljer att hoppa av eller eventuellt ta en annan position inom klubben.
N'Golo Kanté - årets spelare i Premier League.
I veckan gick Claude Makélélé ut och hyllade N’Golo Kanté. Har vi i Kanté fått en rättmätig efterträdare till Makélélé?
Zetterström: Claude Makélélé var en obeskrivligt viktig spelare under sin karriär, och jag tror och hoppas att N’Golo Kanté kan fortsätta vara så viktig som han varit i år. Men de är inte exakt samma spelartyp. Kanté blir utsedd till ligans bäste spelare, Makélélé hade aldrig blivit det. Värvningen av Kanté är ett av de bästa köpen Abramovich gjort under sin tid i klubben, visst kan man se en ny Makélélé i den lille mittfältsterriern men Kanté är en skickligare fotbollsspelare.
Thellsson: Både ja och nej, som spelare är N’Golo betydligt mer komplett än Makelele var. Samtidigt så är han lika bra, om inte ännu bättre, i sitt defensiva arbete och han har varit en otroligt viktig spelare för Chelsea den gångna säsongen. Så vi kan väl säga att N’Golo Kanté är den perfekta kombinationen av Makelele och Essien, isåfall?
Sjöblom: Det är lite för tidigt att säga i nuläget, men att N’Golo får det berömmet han fick från Makélélé själv är ju magiskt bara det. Men i en värld där fotbollen blir allt snabbare och mer avancerad är det fantastiskt att en spelare som Kanté kan komma från ingenstans och ta en hel liga med storm. Kanske är det så att man om tio år kommer att prata om att det är omöjligt att fylla “Kante-rollen” i Chelsea.
Vilket är det bästa minnet från årets FA-cupsäsong?
Zetterström: Semifinalsegern mot Tottenham. Tajmingen var perfekt, Spurs hade börjat hota oss i ligaracet mer och mer och att få trycka till uppstickaren från norra London var oerhört viktigt för säsongen. Dessutom var det kul att se Willians briljans. I början av hans Chelseatid var jag väldigt skeptisk till honom, men han har verkligen höjt sig i mina ögon. Det är också häftigt att se hur han utan att klaga går in och levererar trots att han inte är Contes förstaval.
Thellsson: Nemanja Matics kanon mot Tottenham i semi-finalen, utan tvekan. Tror nog att målställningen fortfarande skakar på Wembley.
Sjöblom: Det blir svårt att inte säga semi-finalen mot Tottenham. Den matchen blev lite som en “ligafinal” i det dåvarande tvåmanna-racet om Premier League-titeln, och Chelsea blev värdiga vinnare både av matchen och av ligan.
I höst är Chelsea tillbaka i Champions League.
I höst ska Chelsea ut i ett annat cupspel, Champions League. Hur ser förutsättningarna ut där?
Zetterström: Chelsea har befunnit sig i Europas finrum under mer än tio års tid, bortsett årets säsong. Alla i klubben vet vad det handlar om, spelarna är vana vid hårt motstånd och Antonio Conte har erfarenhet från turneringen då han tränat Juventus. Vi har en bred trupp och förhoppningsvis kan det mer täta matchandet locka frekventa bänkspelare som Fàbregas och nämnde Willian att stanna. Nästa år kommer alla behövas ännu mer. Truppen bör kanske utökas med några namn, men jag är absolut övertygad om att vi har vad som krävs för att nå långt i Champions League, utan att för den sakens skull gälla som favoriter. Vi slår ur underläge, precis som i årets Premier League.
Thellsson: Beroende på vilka spelare som värvas i sommar, där jag tror klubben behöver få in ett par spelare till för att kunna klara av spel på flera fronter, så bör Chelsea ändå ha hyfsade chanser att göra bra ifrån sig. Ska vi säga att de ryker i en kvartsfinal mot en av giganterna?
Sjöblom: Efter att ha missat Europaspel denna säsong tror jag spelarna är taggade till tusen att ta sig an Champions League, och efter att Conte har fått ännu en sommar att göra de justeringarna han finner nödvändiga är det omöjligt att inte känna en viss optimism. I nuläget skulle jag nog ranka oss på en 6:e plats över alla klubbar i Europa (efter Bayern München, båda Madridklubbarna, Barcelona, Juventus och PSG) men med goda möjligheter att ta oss förbi ett par-tre av dem. Självklart gäller det att vi inte mister några storspelare under sommaren i så fall, och det finns ju väldigt ihärdiga rykten om att Costa är på väg bort, och Real Madrid verkar alltid vara och nosa på Hazard och Courtois (som båda dock verkar trivas mycket bra i Chelsea). Det blir hursomhelst mycket spännande nästa säsong!
