Skylla på transfersummorna att undvika problemet
Nytt poängtapp, ny besvikelse. Efter Manchester Uniteds 2–2-resultat mot Burnley menade Mourinho att fler spelare måste värvas. Problemet? Att det inte är det riktiga problemet.
Att José Mourinho är expert på att förvilla är ingen hemlighet.
När hans lag, nuförtiden Manchester United, spelar ihop till ett svagt resultat ser han så gott som alltid till att vrida lampans ljushuvud bort från resultatet och mot något annat.
Ett exempel nära till hands var derbyt mot Manchester City. Där blev det förlust och mer eller mindre avgjord titelstrid efter en dålig prestation. Det var samtalsämnet en stund, ett par timmar. Sedan dök plötsligt nyheten om ett bråk i Manchester Citys omklädningsrum upp där Mourinho ska ha varit huvudfiguren.
Att det enbart var en planerat charad är svårt att bevisa, men otänkbart är det absolut inte. I går fick vi däremot ett ännu tydligare, mer renodlat, exempel på Mourinhos mind games.
Efter att Manchester United hade tappat ytterligare två poäng, 2–2 mot Burnley hemma på Old Trafford, fick han frågan om avståndet upp till Manchester City som nu är tolv poäng och i kväll kan bli femton.
– Att vara en stor klubb är en sak, att vara ett stort fotbollslag en annan. Det är två olika saker. Vi är inne på vår andra säsong i att försöka bygga om ett fotbollslag som inte är ett av de bästa i världen. Manchester City köper ytterbackar för samma pris som för anfallare, sa Mourinho på presskonferensen och fick sedan höra att han själv har investerat närmare 300 miljoner pund sedan han tog över klubben.
– Det är inte tillräckligt, svarade portugisen.
Effekten av det uttalandet har blivit det väntade. Allt ljus har "plötsligt" riktats mot Manchester City, de har ju spenderat så sjukt mycket pengar. Det är ju därför de spelar så bra och därför som de rekordstarkt leder ligan.
Problemet?
Att det inte alls är det som är problemet.
Ett tecken på bra öga
Om vi ska börja med att analysera frågan som Mourinho själv tar upp till diskussion så är det irrelevant att titta på summorna, att de är höga är numera normalt. Det vi i stället bör titta på är vad City respektive United har köpt. Här tar Mourinho själv delvis upp ämnet då han pekar på Citys inhandlande av ytterbackar. Okej, vi börjar där. City köpte alltså i somras tre stycken ytterbackar för en total summa på närmare 140 miljoner pund med Kyle Walker och Benjamin Mendy för cirka 50 miljoner var.
Min första fråga: Varför skulle det vara ett problem att City satsar pengar på ytterbackar i klass med anfallare (vilket i sig inte stämmer då de främsta anfallarna i dag går för närmare det dubbla)?
Min andra: Vad spelar det för roll för Manchester United?
Som jag ser det är det faktum att Manchester City värvat nya ytterbackar en betydande anledning till att City tagit ett stort kliv denna höst. Förra säsongen var det ytterbackarna som var det stora problemet, Gaël Clichy och Bacary Sagna var helt enkelt inte tillräckligt bra. Att Pep Guardiola då sätter fingret på exakt rätt punkt och löser problemet, kosta vad det kosta vill, för att handplocka rätt spelare är snarare ett tecken på bra öga. Samtidigt sitter Manchester United kvar med Ashley Young, Matteo Darmian och en för Mourinho oönskad Luke Shaw som alternativ. Samtidigt sitter vi här och pekar ut ytterbackspositionen, främst den vänstra, som ett stort problem för Manchester United.
Så till min andra fråga, som egentligen kommer mynna ut i ett större ämne. Vad spelar det för roll för Manchester United att City satsat pengar på ytterbackar?
Det enkla svaret är ingenting. Okej, om vi ska jämföra tabellmässigt så har det ju spelat den rollen att City går som tåget och United missat perrongen. Men det beror snarare på något större än frågan om ytterbackar.
Framför allt handlar det för Uniteds del om att Mourinho inte får ut det han borde från sin egen - oerhört breda - trupp.
Griezmann eller Dybala kommer inte hjälpa
Manchester Uniteds spelstil under Mourinho har varit ett hett samtalsämne under stora delar av hösten. Mycket har det handlat om matcherna mot rivalerna, där han gått för en poäng snarare än att vinna. Den approachen har delat lägren.
Men för mig handlar det inte enbart om matcherna mot de stora lagen, även om det också är ett problem. Det handlar också om spelstilen mot de mindre klubbarna. Matcher mot klubbar som Bristol City, Leicester City och Burnley. Inte ens där är spelet tillräckligt bra för att segra.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Manchester Uniteds problem är att Mourinho inte har lyckats sätta ett offensivt grundspel.
Om vi nu ska fortsätta vår jämförelse med grannklubben så är det ytterligare en anledning till att City leder ligan, att deras grundspel sitter i minsta detalj. Så djupt att varje enskild spelare som kommer in passar perfekt. Då spelar det ingen roll att en klasspelare som David Silva skadar sig, då spelar det ingen roll att Sergio Agüero är ur form. Och om vi ska fortsätta på ytterbacksspåret så spelar det tydligen inte heller någon roll att Benjamin Mendy - värvad för så kallade anfallssummor - skadade korsbandet och missat så gott som hela säsongen. Då plockar Pep in mittfältaren Fabian Delph från reservlistan och löser kanten.
Ser vi då i stället på Manchester United så är lagets offensiv fortfarande direkt beroende av individuella prestationer. Främst handlar det om Paul Pogba, när det kommer till målproduktionen ofta om Romelu Lukaku. I går handlade det om en formstark Jesse Lingard.
Det är ingen slump att de offensiva, framför allt de kreativa, spelarna misslyckas under Mourinho. Jag tänker på spelare som Henrikh Mkhitaryan, som Anthony Martial. I går kom den först nämnde armeniern, vars styrkor ligger i kombinationsspelet, in för att förändra matchbilden och svänga resultatet. I praktiken stod han och skickade in bollar mot boxen i hopp om att nå Romelu Lukaku.
När vi då slår ihop pengarna och spelstilen så kommer det stora dilemmat. Då Mourinho inte har satt något offensivt grundspel - i stället har en taktik som handlar om individuell briljans och inlägg på måfå - gör det att transferförsöken spelar ut sin roll. Är det inte märkligt att såväl vi supportrar, före detta spelare och experter - ja, ibland även Mourinho själv - vid återkommande tillfällen har sagt att det bara handlar om att få in den sista pusselbiten i bygget?
När transferfönstren närmar sig snackas det ständigt om stora namn. I somras var det Antoine Griezmann och nu är det senaste Paulo Dybala. Bara vi får in dem är vi redo, sägs det. Men av den anledning jag ovan nämnde har jag har svårt att se det lyckas. Att Griezmann eller Dybala ska placeras i United och skicka inlägg kommer inte att fungera.
Fulham-flashback
Det är här som fokus efter Burnley-matchen borde landa, Mourinhos anfallsspel som helt enkelt inte fungerar. När jag i går satt och såg Luke Shaw, Marcus Rashford, Ashley Young, Henrikh Mkhitaryan, Juan Mata, Jesse Lingard - och så vidare - stå och langa inlägg mot ett samlat Burnleyförsvar var det två tankar som slog mig:
1. Flashback till den där Fulham-matchen under David Moyes där United till slut landade på 81 slagna inlägg och 2–2 på tavlan.
2. United kommer inte att vinna.
Att Jesse Lingard sedan lyckades trycka in kvitteringen i slutminuterna, på en av alla slumpbollar, var det till mindre glädje. För jag vet att detta inte kommer att ta laget framåt i längden. Utan ett offensivt grundspel, där United kan lösa upp ett försvar utan att lyfta upp bollen i luften, kommer vi aldrig att närma oss Manchester City. Inte denna säsong och inte de följande heller. Risken är snarare att vi kommer att passeras av övriga konkurrenter.
Ändå sitter Mourinho efter matcherna och ignorerar bristerna i anfallsspelet. Mot Leicester handlade det om "barnsliga" misstag, i går handlade det om transfersummorna som behöver bli större.
Jag hoppas att det bara handlar om vilseledande manövrer, att han egentligen vet att taktiken måste förändras.
Men helt ärligt börjar jag tvivla på att Mourinho inser problemet.
