Slakabönder vs Surbullar och Quarter Pound of Rubbish vs Chelshit
En reflektion från en Linköpingskille. Var är ni Norrköpings-QPR’are? Och Chelsea-dito?
Många känner till Linköpings och Norrköpings hat och rivalitet. Den är ingen skröna, den är inte överdriven, den är ett faktum. Ni kan googla varför vi kallar dom “Surbullar” och det är en verkligt gammal historia. De skällde oss för “Hyvlingar” (vill jag minnas att det hette) det är så gammalt att det förmodligen inte ens går att googla. Hyvlingar blev med tiden alldeles för milt så numera skäller de oss för “Slakabönder”. Självklart helt missvisande eftersom vi äkta stadsbor inte har ett skit med Slaka att göra men det retar ju alltid nån så de uppnår viss effekt.
I ishockeyderbyna LHC mot Vita Hästen genom alla tider har man fått vara glad om man hunnit att se hela matchen utan att få en golfboll eller dylikt i skallen (bägge klackar lika goda kålsupare) och det är väl ingen tillfällighet att den största publiksiffran hela året när BK Derby, Linköping, var uppe i fotbollsallsvenskan 1977 kom mot IFK Norrköping. Och det var turbulent.
Rivaliteten mellan QPR och Chelsea behöver jag inte förklara på denna sida. Men för er som inte vet kan jag berätta att “Chelscum” är den klubb som QPR’are hatar mest, följt av “Foolham” och låt oss säja, Brentford (mer på en trivial nivå).
En gång för länge sedan när man inte hade möjlighet att se ALLA QPR-matcher på TV (eller PC) var det en skön känsla att se hur en krog i Linköping, ganska nystartade O’Learys, annonserade ut QPR - Man City. En snabb koll med en av stans största QPR’are slutade med bokat bord och tre-fyra intresserade runt öl och mat.
Rangers gjorde både 1 och 2-0 redan innan halvtid och vi var mäkta nöjda såklart. Försök nu förstå - hur timid jag än är - hur förbannad jag blev när “barmästaren” (delägare) kom fram till vårt bord i h.t. (i en ganska öde restaurang) och sa att han tänkte sätta på en allsvensk match istället. Notera att detta var så länge sedan att de inte kunde sända olika matcher utan endast en på samtliga apparater. Kommer inte ihåg vilken allsvensk match det var men det var en fajt som skulle avgöra SM-guldet. Jag sa till - vi kan kalla honom Kalle - att “du stänger fan inte av denna tv, du har annonserat denna fajt utanför och även uppgett via telefon att ni ska visa QPR-City och det är vad ni ska göra också annars jävlar…”.
Ja, ungefär så kom orden ut. Han påpekade att en busslast med supportrar var på väg (från Motala vill jag minnas) för att se denna allsvenska match och han hade lovat att visa den. “Det är ditt problem, kompis” sa jag och stod på mej.
Vi fick sedermera se hela matchen. QPR vann med 2-0 och andra halvlek var ett riktigt sömnpiller och transportsträcka. Någon busslast såg vi aldrig till, Kalle kom fram direkt efter slutsignalen och frågade “är du nöjd nu, när du fick se hela matchen?”. Jag svarade att, ja, nu kan jag t.o.m. tänka mej återvända hit, hade du stängt av hade du varken sett mej eller mina vänner här igen. Förmodligen inte sant att jag hade haft det inflytandet bland alla mina vänner men det lät jävligt tufft.
O’Learys i Linköping har sedan dess bytt lokal, bytt ägare och flyttat igen. Bytt ägarstruktur och lokal ytterliggare nån gång samt kursat.
Kan notera att en av ägarna en gång för en undersökande journalist drog klassikern: “Jag vet var du bor”. Överdriver jag? Nej, det finns på band.
Jag hade en utflyttad polare från Linköping boendes i Norrköping i ca 10 år. En lördag åkte jag dit, vi skulle dra en “sjujävla” pubrunda och vi startade på O’Learys. Efter en öl diskuterade vi lite smått om det var värt en till innan vi trampade vidare. Detta snappade killen i baren upp, han sa att “självklart ska ni ha en till” men vi tvekade och tyckte det blev för maffigt och lite dyrt med två hela bira till. Detta var tidigt på dan, vi hade inte obegränsat med stålars och massor med ställen att avverka och reste på oss för att gå. “Äh”, sa killen bakom pumparna, “då kan ni dela på en”, sedan fyllde han två glas hela vägen upp och tog betalt för en.
Kvällen avslutades med en 17:e pint på en krog jag inte minns namnet på. Wasa? Bredvid mej hängde en något överförfriskad kille med sin ännu mer överförfriskade kladdande jobbiga kommande nattkamrat. Plötsligt föll donnan från sin höga barstol, vippade min något drygt halvfulla bärs och bardisken (och mina brallor) dröp plötsligt av öl. Jag öppnade käften för att skälla men hann inte ens säja “för he……” innan en kille i baren tappat upp en ny öl (ända upp till kant), ställt den framför mej och börjat torka disken. Han gav bruden några vassa svarta blickar, sedan rullade allt på igen. Jag var såå impad.
Jag som äkta Linköpings-kille kapitulerade. Norrköpings barpersonal var så ofantligt proffsigare och trevligare än Linköpings dito?
På jobbet firade vi julfest 2012 på en nyöppnad krog i Linköping. Eller rättare sagt så har de gjort en större tillbyggnad. Vid vårt bord ville vi ha en snaps till maten. Svaret från servitrisen - en ganska ung tjej - blev; "vad är snaps för nåt?"
QPR-Chelsea. FA-cup 2012. Jag skulle - med fru men utan barn - befinna mej i Norrköping vid matchstart. Jag var nyfiken på mina positiva gamla bilder av Nrkpgs krogliv så jag mailade O’Learys, fick snabbt svar att bord för två är bokat och att hela QPR-matchen visas men att vi kanske skulle få stå ut med endast en TV utan ljud i andra halvlek då de ansåg att Pool-ManU var en större match.
Jag kunde ta det, vi får trots allt inte glömma att lilla QPR har varit borta från stora scenen i 15 år.
Stället var så gott som fullsatt redan när vi kom vid 12:45. Trevlig personal som direkt förstod vilka vi var, ledde oss fram till vårt bord och serverade därefter dryck och mat med ett leende.
Nånting ÄR väldigt annorlunda här. Trots att det bara skiljer ca 4 mil. Men inte bara bra grejer såklart.
Av alla besökare såg jag endast EN kille med matchtröja (ManU). I Linköping är det väldigt vanligt att man visar lagtillhörighet. Det kryllar av matchtröjor med alla möjliga lag. Faktiskt.
Döm om min förvåning hur iskall vår match var. Jag svär att INTE EN ENDA JÄVEL jublade när Chelsea gjorde mål. INGEN! I en mer eller mindre fullsatt lokal i en så känd sportbar! Å andra sidan var det ingen som skrek när vi hade våra chanser heller. Jo, JAG såklart men ingen annan. 1-0 till oss alltså. Snacka om ett ointresserat klientel.
Det ÄR onekligen helt annorlunda att se en match bland högljutt pratande snubbar, folk som flimrar förbi tv’n, folk som frågar om de får ta stolen som inte används bredvid oss men framförallt för att man inte hör något publikljud eller kommentatorer som vägleder dej till om du verkligen såg rätt. Var det inte vårt inkast? Vad fan är det där för billig frispark? STRAFF? STRAFF? I HELVETE HELLER!
Jag var så upprörd, kände mej helt tom när de fick sin löjliga 11-metare. Jag skrek (folk som kollade Pool-ManU fattade inte varför den där idioten satt och skrek bara för att ManU skulle göra ett byte)… typ.
Frugan höll med och noterade att “men vem är den där tråkiga gubben vid sidlinjen”. Hon menade Hughes, jag förklarade och hon blev faktiskt lite stött. “Har ni inte kvar den där sköna gamla gubben som åtminstone showade lite och gapade och skällde och skrattade?”. Jag svarade givetvis nekande och hon frågade vad jag tyckte om bytet. Ställd.
Jag svarade ärligt att om jag hade fått bestämma hade jag låtit Warnock klarat oss kvar i PL. För jag ser INGET som Hughes bidragit med hittills skulle vara så avgörande för oss. Kanske han kommer att vara mer givande i ett längre perspektiv men inte nu och här.
Vi var inte bra. Vi gör inga större omställningar, vi är inte heta, spelarna kommer inte riktigt upp till standard och sen plötsligt kommer Hulse in. Herregud! Nu tycker jag iofs inte att han var sämre än Macheda (sån besvikelse hittills) men ändå.
Stumfilmen visar en ganska medioker match. Det känns som om vi är för passiva. Vi försvarar oss hyggligt mot ett överskattat Chelsea. Men vi har ju för bövelen inget anfallsspel alls.
Har förstått att vårt forum fick se en hel del inlägg från Chelsea-”fans” som inte håller måttet och att nån i red fick gå in och radera. Jag gissar på 13-18-åringar med nån sorts komplex. Jag vill inte spä på eller vara fientlig men samtidigt vill jag nog det. Chelsea och QPR går inte hand i hand. Precis som Linköping - Norrköping. De först nämnda är ett riktigt pack. Rasist till kapten, en stor del idioter till supportrar och ett fuskande överskatttat skitgäng. Klart som fan att nån imbecill skickat en kula på posten till Ferdinand. Det är exakt vad vi förväntar oss från dom. Det finns ju en anledning att vi refererar till gänget som “Scum”.
Lycka till i fortsättningen Chelsea. För ni var riktigt kass.
Den där Luiz skulle jag aldrig vilja se i tvärrandigt. Vilken tönt. Tål honom bara inte.
Sorry för dom hårda orden men vi måste faktiskt inte vara vänner.
Dom vann på fusk. Och ärligt talat såg jag inte Paddy Kenny göra en enda avgörande räddning medan jag räknade till åtminstone två-tre jävligt viktiga ingripanden från boxarn i deras mål.
Jag tycker ju inte om Norrköping. Men jag tror jag gillar dom bättre än Chelsea. Det finns bevisligen saker jag gillar i grannstan. Får se om jag nån gång upptäcker nåt jag gillar hos Chelsea.
Vi stannade och handlade på vägen hem. Vi köpte några schyssta kläder till 6-åringen som tillbringat helgen hos min brorsa och hans fru. Jag blev också jävligt glad när jag hittade ett seriemagasin med 9 stycken samlarkort inside för 50 spänn. Lillgrabben gillar verkligen såna grejer och Zlatan var såklart på omslaget. Jag la den i kundvagnen men när jag såg nån rubrik på framsidan om “Tjena Chelsea“, intervjuer och tjafs på ett helt uppslag eller nåt, så åkte tidningen lika snabbt upp på hyllan igen.
