Spelschema och otur - men Mourinho bör också beskyllas för skadebekymren
Smalling, Jones, Ibrahimovic, Rojo, Shaw, Bailly... Skadelistan verkar aldrig ta slut för Manchester United. Enligt Mourinho är det spelschemat som tar ut sin rätt när skadorna duggar tätt. Men är det verkligen hela sanningen?
Först utgick Luke Shaw, sedan Eric Bailly. Manchester Uniteds skadehelvete blev enbart värre när ytterligare två av klubbens försvarsspelare skadade sig mot Swansea. I samma stund anslöt båda två till en sjukstuga där redan sex A-lagsspelare satt och väntade.
Vad dessa skadebekymmer beror på har nu mer än någonsin öppnats upp för diskussion. Som alltid när det kommer till skador handlar det om en del otur, dueller som inte går att beräkna. En annan faktor är spelschemat. Det sistnämnda är också det som José Mourinho - återigen - valde att beskylla efter matchen mot Swansea.
– Vi såg inte trötta och utmattade ut - vi är trötta och utmattade. Du kan inte isolera denna match ifrån sammanhanget att detta var vår nionde match i april. Det är inte mänskligt, insisterade Mourinho på presskonferensen.
Mourinho har självklart en poäng. Matchen mot Swansea var lagets 57:e match denna säsong, 19 fler än de vita motståndarna från Wales. Så många matcher tär på kroppen, det framkallar skador. Men Mourinhos argument faller också platt på flera sätt.
För det första är Manchester United inte det enda laget som spelat många matcher denna säsong. Det räcker med att sträcka sig till våra semifinalmotståndare i Europa League, Celta Vigo. Inför dubbelmötet har spanjorerna spelat 55 matcher, inte många färre. Hur många skador de har? Tre.
"Men de spelar inte heller om några titlar" kanske är ett argument som någon lyfter då, José Mourinho mycket möjligt en av dem. Men även den ekvationen går inte ihop. Igår spelade Real Madrid sin 54:e match för säsongen, kan vara på väg mot en dubbel och ser starkare ut än någonsin. Ett annat exempel är Monaco. Ikväll spelar det franska utropstecknet sin 58:e match för säsongen. Någon som hört dem klaga?
Det enda argumentet som då återstår är den ständiga diskussionen om Premier Leagues höga tempo jämfört med de andra ligorna, hur det i Premier League inte finns några lätta matcher. Men den delen är det är bara löjligt att peka på. Dels för att de andra ligorna inte på något sätt är så mycket tempofattigare än den engelska för att det ska påverka nämnvärt, framför allt är de konkurrerande ligorna inte som helhet sämre (snarare bättre). Men även för att de lag som brukar vinna Premier League också brukar spela en matchmängd i liknande klass som säsongens United.
Så med facit i ryggen väger Mourinhos klagomål väldigt lätt, känns nästan lite patetiskt. Kanske det istället är dags att titta sig själv i spegeln? Vad har Mourinho gjort för att undvika detta scenario? För visst går det att se mönster där portugisen gått snett. Den allra tydligaste rotationen.
Ser man tillbaka på säsongen är det uppenbart att Mourinho valt samma vägar han alltid gjort. Redan i somras såg han till att banta truppen, 25 spelare skulle han ha och så det även blev. Och den siffran är det inga fel på, det är absolut en bred trupp fullt kapabel att klara av en säsong. Men vart han än har kommit har Mourinho sällan utnyttjat den till fullo. Så här långt är Manchester United inget undantag.
Istället har det i regel varit samma lag som valts ut. Några rotationer här och var, självklart. Men det har ofta berott på att skador och avstängningar gjort honom tvungen. När Zlatan Ibrahimovic har varit valbar har han spelat alla matcher, Paul Pogba likaså. Även i de bakre leden har spelare som Eric Bailly med flera spelat de flesta matcherna de varit tillgängliga för. Nu när alla tre av de nämnda exemplen går skadade kan man med fog undra ifall det verkligen var nödvändigt att spela dem i matcher som returmatchen mot ett Saint-Étienne där vi hade 3 - 0 i ryggen? Fler exempel där läget att rotera funnits, att ge några av de yngre spelarna chansen, går att hitta. Men som bekant är det inte på det sättet som Mourinho jobbar.
En annan punkt som går att ifrågasätta är också valet att tunna ut truppen i januari. Memphis Depay såldes till Lyon och Morgan Scheiderlin till Everton. Därtill gick Bastian Schweinsteiger till Chicago Fire i mars. När Mourinho nu har fått frågan om just det var så smart har han motiverat det med att det var spelarnas egna val, att de ville ha mera speltid. Helt rätt av dem och svårt att klandra någon part. Men någonstans faller även det tillbaka på Mourinho som inte gav dem mera speltid, inte valde att rotera när tillfället gavs.
Så sammanfattningsvis är det förstås en hel del otur som ligger bakom våra skador, spelschemat delaktigt det med. Men allting går inte att skylla på yttre faktorer. Mourinho har även han en del att beskyllas för, hur han använt truppen och de beslut han tagit. Skulle Mourinho ha gjort saker och ting annorlunda på den fronten kanske truppen inte skulle vara så trött, kanske inte vara så utmattad och kanske skulle vi inte sitta här inför säsongens avgörande månad med skador på halva truppen. Det är inte på grund av spelschemat som Manchester United inte presterat på den nivå de borde, problemet är djupare än så. Men det skulle Mourinho själv förstås aldrig medge. Enligt honom är det alltid någon annans fel.
