Vi har tappat vår identitet och måste återvända dit
Silly Season är över och jag har återigen fått se mitt älskade Manchester United agera på det mest märkliga sättet. Klubben måste gå tillbaka till sitt ursprung för att återigen bli mäktiga Manchester United.
Sir Alex Ferguson hade förmågan att göra ett lag med flertalet medelmåttiga spelare till vinnare och helt överlägsna. Han var unik, vår skotte, vår allra största genom alla tider. I dag är Fergusons bygge ett minne blott och hans före detta adepter spelar i andra lag, andra ligor, de finns inte kvar. Man hade på känn att Manchester United som klubb skulle gå igenom en stor förändring när Sir Alex la av, men få hade nog trott att vi idag skulle stå med ett nästan helt nytt lag bara tre år efter skottens avgång. Det hela började med David Moyes. Hans intåg i klubben gjorde att det blev slutet för den framgångsrika tränarstaben. På spelarfronten såg det likadant ut förutom att en stor belgare kommit in. Redan där såg vi skillnaden på Sir Alex och andra manager, spelarna började känna sig mänskliga igen och motståndarlagen såg inte längre United som ett omöjligt lag att slå. Det hela slutade med en sjunde plats och en sparkad manager, bara ett år efter den stores avgång hade United redan förvandlats till ett vanligt lag.
David Moyes misslyckades fatalt, han hittade ingen spelidé och det verkade som han snabbt förlorade spelarnas förtroende. Vem skulle ersätta? fansen drömde om en Jurgen Klopp, en Diego Simeone. Det blev en holländsk diktator, Louis Van Gaal. LvG visste att truppen inte var tillräckligt bra för att utmana. Redan under Världsmästerskapet handlade han spelare för stora summor pengar, något många tyckte var nödvändigt. Klubbikoner som Evra och Ferdinand blev inte skonade utan skickades ut från Manchester.
Redan första sommaren, med knappt en månad som ansvarig, köpte och sålde LvG i en rasande takt med en VD som även han behövde visa att han var rätt man för jobbet. Herrera, Shaw, Di Maria, Falcao, Rojo och Blind blev första sommarens värvningar. De kostade mycket, men fansen var nöjda och hoppades att alla nya stjärnor skulle ta United till toppen igen. Det funkade inte. Van Gaal fick inte ut det bästa av Di Maria eller Falcao, Shaw var antingen otränade eller skadad, Rojo blev bara en i mängden av alla nervösa försvarsspelare i klubben. De enda som lyckades någorlunda var de värvningar som inte fick så mycket fokus från varken fans eller media, Herrera och Blind. Vad var då problemet med förra säsongen? alla experiment med formationer och spelar på ovana positioner? Min tes är följande, rensningen blev för stor, för aggressiv. Klubben släppte sina eldsjälar för att köpa in legoknektar. Spelarna gick inte längre ut på plan för att de älskade och brann för klubben, de gick ut för att det var deras jobb. Avsaknaden av en Evra, en Ferdinand som alltid gav 110% och alltid visade hur mycket de älskade klubben blev för stor. Istället hittade man en Rooney som kapten, en kille som två gånger velat lämna klubben, en Di Maria som tvingades bort från Real Madrid, det fanns ingen som var manad eller ville ta jobbet som en Evra eller en Ferdinand tog. Efter mycket om och men slutade vi ändå fyra, Champions League igen och ett visst lugn inför sommaren.
Men om förra sommaren var intensiv så var den här tusen gånger värre. De Gea ville inte krita på nytt och under hela sommaren väntade man bara på att en övergång till Real Madrid skulle bekräftas. Di Maria ryktades, efter den misslyckade debutsäsongen, bort från klubben och det hela slutade med en övergång till Paris och PSG. De positiva vindarna som blåste över klubben efter säsongen var som borta. Istället började man ställa frågor till uteblivna värvningar, bråk med reservmålvakter och vår bästa spelare som ej hittat fokus under försäsongen. Redde United ut det tillslut? Nej. Istället behöll man en målvakt som ville bort, man behöll en annan målvakt som vägrade spela i reservlaget och man slänger ut 37 miljoner pund på en 19 årig fransman som många knappt hört talas om. Desperation? Okunskap? Oflyt? En blandning av allt? Jag vet inte vad jag ska säga om klubbens agerande den här sommaren. Det är flera val jag ställer mig frågande till och jag tycker att de har slarvat bort möjligheten till att göra ett felfritt fönster. Återigen har fokus från media varit på vår stora värvning, Bastian Scweinsteiger, men som med föregående sommar har värvningarna med mindre fokus klivit fram. Jag pratar framförallt om Darmian, billigast och bäst än så länge. Är det inte den vägen vi vill att United ska gå? Visst är det roligt att stora spelare som Bastian, Falcao och Di Maria kommer in, men har de lyckats? Nej. Mindre namn som ser United som en slutdestination, en större klubb, det är sådana spelare jag vill se att vi värvar och jag tror att det är sådana spelare som kan göra Manchester United till en av världens bästa klubbar igen. Det spelar inte för pengarna. Äran att dra på sig den fina röda tröjan ska alltid vara prio ett för en spelare i Manchester United. Di Maria hade inte det som prio ett, De Gea har alltid haft sitt hjärta i Spanien, de spelarna borde ha försvunnit. En gjorde det, men den andra gjorde att frågetecknen bara blev fler för United och dess ledning. Ska vi vara nöjda med sommaren? Båda ja och nej. Jag är supernöjd med nyförvärven och tror att alla kommer att bidra med bra saker. Det jag är orolig för är att vi återigen gjort oss av med våra eldsjälar, Chicharito fick aldrig chansen trots hans stora kärlek för klubben, Rafael som spåddes bli ligans bästa ytterback monterades ner förra säsongen för att i år skeppas iväg till Lyon och Frankrike. Vi har sedan 2011 års upplaga kvar bara ett fåtal spelare och det säger det mesta varför det stora mäktiga Manchester United inte längre är det stora mäktiga Manchester United. Vi behöver kontinuitet, vi behöver mer spelare som spelar för klubben, vi behöver det gamla United. Om det sker med LvG eller någon annan vid rodret bryr jag mig inte om, men just nu blöder mitt röda hjärta när jag ser hur klubben agerar.
Glory Glory!
