We're going to Wemb-er-lee
Lördagens kvalfinal är Rangers 9:e stora final sedan klubben bildades. 3 finaler spelades under tidigt 1900-tal, en på 60-talet och 3 på 80-talet. Nu är det äntligen dags igen.
FA Charity Shield 27:e april 1908
Under 1900-talets början spelades Charity Shield finalen mellan segrarna i engelska ligan och segrarna i Southern League. Inför 12.000 åskådare på Stamford Bridge ställdes Southern League mästarna QPR mot de engelska ligamästarna Manchester United. Med stjärnan Evelyn Lintott i spetsen gjorde Rangers en stormatch och pressade tillbaka storfavoriterna United. Följdriktigt tog också QPR ledningen med 1-0 efter ett mål av Fred Cannon. Tyvärr kunde Manchester kvittera i slutet av matchen och finalen slutade oavgjort, 1-1.
FA Charity Shield 29:e augusti 1908, omspel
I omspelsmatchen som spelades inför 10.000 åskådare på Stamford Bridge kämpade Rangers tappert mot ett allt för starkt Manchester United och förlorade till slut med 4-0. Till lagets försvar kan nämnas att man tappat flera tongivande spelare mellan matcherna pga klubbens tvist med Southern League.
FA Charity Shield 4:e maj 1912
QPR var åter mästare i Southern League och ställdes den här gången mot de engelska mästarna Blackburn Rovers. Matchen spelades på White Hart Lane under bedrövliga väderförhållanden och blev därför tyvärr en parodi på fotboll. Blackburn vann matchen med 2-1 inför 7.111 åskådare och Rangers mål gjordes av E.J. Revill.
Ligacupen 4:e mars 1967
Finalen mot division 1 laget (högsta serien) West Bromwich Albions lockade 97.952 åskådare till Wembley. Albions var storfavoriter och Rangers startade finalen nervöst och släppte in 0-1 efter endast 7 minuters spel. Rangers kämpade sig dock snabbt in i matchen och trodde att de kvitterat efter ett snyggt mål av Rodney Marsh, men målet blev bortdömt pga offside. I den 36:e minuten ökade sedan Albions på till 2-0 och fortsatte sedan att pressa till halvleken tog slut.
I början av den andra halvleken kontrollerade Albions matchen helt fram till den 63:e minuten då Mark Lazarus fälldes strax utanför straffområdet under ett av Rangers fåtaliga anfall. Les Allen tog den efterföljande frisparken och lade in den i straffområdet där Roger Morgan nådde högst och nickade in reduceringen 1-2. Därefter satsade Rangers allt framåt och kunde också kvittera i den 75 minuten efter ett mål av Rodney Marsh. Marsh plockade upp bollen vid mittplanen och dribblade sig förbi hela Albions försvar innan han lade in bollen i den bortre burgaveln, ett av de snyggaste mål som någonsin gjordes på Wembley.
Med 9 minuter kvar av matchen avgjordes matchen. Ron Hunt drog upp ett anfall och drev fram bollen över Albions planhalva, han spelade vägg med Mark Lazarus och fick tillbaka bollen i Albions straffområde där han kolliderade med motståndarnas målvakt. På den efterföljande returen höll sig Lazarus framme och slog in bollen i öppet mål. Rangers höll undan de sista minuterna och blev överraskande mästare, deras första stora titel sedan tidigt 1900-tal.
FA Cupen 22:a maj 1982
Ett Londonderby mot Tottenham Hotspurs inför 100.000 åskådare på Wembley. Managern Terry Venables hade gjort sin hemläxa om Spurs lag väl men hans plan förstördes av en tidig skada på Clive Allen. I en tråkig match skapades nästan inga målchanser alls och matchen gick till förlängning. I den 109:e minuten gjorde Hoddle
1-0 för Spurs. Rangers pressade därefter på och med 5 minuter kvar kunde QPR kvittera. Simon Stainrod kastade ett långt inkast som skarvades vidare av Bob Hazell och Terry Fenwick kunde styra bollen i mål till slutresultatet 1-1.
FA Cupen 27:e maj 1982
Omspelet mot Tottenham lockade 92.000 åskådare till Wembley. I en mycket mer välspelad match än den förra matchen tog Spurs ledningen med 1-0 på straff redan i den 6:e minuten. Rangers pressade därefter på och fick bl a ett mål bortdömt för offside i den första halvleken. I den andra halvleken pressade Rangers på hela tiden och bl a räddade Spurs på mållinjen efter ett skott av Gregory. Terry Fenwick fälldes i straffområdet och linjedomaren vinkade för straff vilket inte huvuddomaren tog notis om. Tottenham höll undan och vann med 1-0.
Ligacupen 20:e april 1986
Finalen mot Oxford United lockade 90.396 åskådare till Wembley. Rangers var storfavoriter inför finalen men gjorde en riktig plattmatch. Det blev förlust med 3-0 och matchen brukar bäst sammanfattas av de supportrar vi känner i London med att 40.000 Rangers supportrar dök upp på Wembley men tyvärr gjorde inte laget det.
Play off final mot division 1 25/5 2003
Oj då, här gick vi till Wembley men matchen spelades på Millennium Stadion i Cardiff mot Cardiff. Med en enorm sammanhållning och en fantastisk stämning lotsade Ian Holloway laget till en avgörande final. Lite typiskt att när QPR äntligen når Wembley igen efter 14 år så finns det inget Wembley utan man måste åka till en arena i Wales för att möta ett lag från Wales.
Matchen var jämn inför ca 35 000 QPR-fans. Tyvärr föll laget i förlängningen men detta lag var destined to go up. Allt fanns där; sammanhållning, kamratskap, glädje. Heart and passion. Säsongen efter gick vi också mycket riktigt upp.
Kolla säsongs-dvd’n: En hiss stannar till, dörrarna öppnas, där står Ollie. ”Going up?”
Obetalbart. 5 äkta QPR-fans i laget dessutom…
Play off final mot PL 24/5 2014
Nu är vi alltså framme vid vår 9:e stora final. Denna gång har vi – lite snirkligt – tagit oss dit under gamlingen Harry Redknapps ledning.
QPR-supportrarna är kluvna till Harrys inställning, hängivenhet och laguttagningar. Det har sett väldigt knackigt ut och om man vill dra det långt så hävdar många att Rödknappen lyfter bonus varje gång en Spurs spelar (läs Carroll). Fan vet, men ni som kan matte vet att hade inte Austin levererat i början av säsongen (1-0 1-0 1-0) hade vi hängt i mitten. Men hedras de som hedras bör. Harry och co har ändå nu med facit i hand tagit oss till Wembley (alltså för första gången på 28 år) och det är ren och skär glädje hos samtliga QPR-fans.
Vi har allt att vinna och personligen tror vi att en del av killarna som inte work their socks off varje match nu tänder till mer än nånsin. Jo, att springa ut inför ca 45 000 QPR-fans från hela världen och vara lite underdogs borde rendera i ett sjujävla gott spelhumör.
Nu kör vi fellow Rangers all over the world…!!
UP THE R’SSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS
