120 år, 120 Ajacieden #113: Nigel de Jong — Spelaren som förvandlades
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om Nigel de Jong, som kom fram i Ajax som en frejdig offensiv mittfältare men i Tyskland förvandlades till den hänsynslösa defensiva mittfältare som 2010 försökte klyva Xabi Alonso mitt itu.
Nigel de Jong föddes i stadsdelen Geuzenveld i västra Amsterdam 1984. Hans pappa Jerry de Jong var bara 20 år gammal då och var i början av sin karriär som fotbollsspelare. Jerry spelade då för Telstar och gjorde sig under slutet av 1980-talet känd som en lovande försvarsspelare som tacklade gärna och hårt. Från Telstar gick han till Heerenveen och senare PSV, där han under fem år på tidigt 1990-tal aldrig var ordinarie över en längre tid men åtminstone imponerade tillräckligt för att få göra ett par landskamper för Oranje. Efter en säsong i Caen spelade Jerry för FC Eindhoven och MVV innan karriären avslutades 2001.
Bara ett år efter att pappan lade skorna på hyllan debuterade Nigel de Jong i Ajax a-lag. Även om pappan spelade i flera olika städer växte Nigel upp i Amsterdam, i Geuzenveld-området och började i Ajax ungdomsakademi 1993 som sjuåring. Även om han var liten till växten utvecklades han i en imponerande fart som ung. Han uppvisade god teknik och en fin speluppfattning som hjälptes av att han i traditionell Ajax filosofi fick prova på att spela på alla positioner i unga år, och han visade upp en mångsidighet som gjorde att han var aktuell för flera positioner även när han närmade sig a-laget då han hade imponerat i alla lagdelar men framför allt som en offensiv och löpstark mittfältare.
Han fick debutera i a-laget en månad innan sin 18-årsdag och även om konkurrensen var tuff i Ajax fina 2002/03-lag med spelare som Rafael van der Vaart, Andy van der Meyde, Cristian Chivu, Zlatan Ibrahimovic, Maxwell, Johnny Heitinga, Hatem Trabelsi, Steven Pienaar med flera gjorde sig de Jong förtjänt av mer och mer speltid under säsongen. Oftast på mittfältet men även som högerytter någon gång och särskilt högerback när Trabelsi inte var tillgänglig. Han utvecklade ett fint samarbete med Pienaar och de blev nära vänner och firade ofta sina mål ihop med danser. Ajax gick till kvartsfinal i Champions League den säsongen, och var ett mål i slutet ifrån att slå ut Milan och gå till semifinal. de Jong bidrog bland annat med ett mål borta på Highbury mot Arsenal i det andra gruppspelet vilket kvitterade matchen som Ajax lyckades ta en poäng i.
Nästa säsong, 2003/04, var de Jong ordinarie och hjälpte Ajax vinna ligan. Han fick också debutera i a-landslaget men ställdes över för EM 2004. 2004/05 tog han större ansvar och nästa kliv i sin utveckling. Målmässigt var det hans bästa säsong och han utsågs till årets spelare i Ajax för sitt dynamiska mittfältsspel där han jobbade över stora ytor och hade en fallenhet för att undvika bevakning med smarta löpningar framåt vilket ledde till flera mål. Han visade även upp en förmåga att nicka in fasta situationer trots att han bara är 174 centimeter lång.
Trots den personligen fina säsongen för de Jong gick Ajax titellösa 2004/05. I takt med att lagkamrater från laget som nått långt i Champions League åren innan började lämna en efter en började också de Jong fundera på sin framtid under säsongen 2005/06. Hans kontrakt löpte ut till sommaren så i januari sålde Ajax honom till Hamburg där han återförenades med van der Vaart.
Det var i HSV under Huub Stevens ledning som Nigel de Jong transformerades till den spelare de flesta idag känner honom som. Förvandlingen var så markant att det nästan känns som att den Nigel de Jong vi såg komma fram i Ajax på början av 2000-talet är en helt annan spelare än den som sedan på den globala scenen kom att bli ökänd som en hårdför, enligt många fult spelande, defensiv mittfältare. De djupledslöpningar som ofta lett till mål i Ajax förekom inte längre och istället för att smidigt ta sig fram med fin teknik byggde de Jong på sig muskler och blev en tuff närkampsspelare på mitten. Efter flera säsonger i HSV tog han 2008 klivet till Manchester City med vilka han kom att vinna Premier League och FA-Cupen.
Det mest ökända ögonblicket i de Jongs karriär är förstås karatesparken på Xabi Alonso i VM-finalen 2010, som blev en stark symbolbild för hur förbundskapten Bert van Marwijk konverterat det vackert spelande Oranje till en hänsynslös maskin. Domare Howard Webb gav otroligt nog inte de Jong rött kort för sparken, och erkände efteråt att han hade gjort det om han sett situationen ordentligt. Som bekant förlorade Holland finalen mot Spanien efter förlängning.
Efter några år i Milan och korta sejourer i Los Angeles Galaxy, Galatasaray och Mainz har de Jong sedan 2018 spelat i Mellanöstern för först Al-Ahli i Doha och nu Al-Shahania. 2017 ryktades han vara aktuell för en återkomst till Ajax, samtidigt som Ajax värvade hem Siem de Jong (och med Frenkie de Jongs närvaro i laget därtill så hade Nigel kunnat bli den tredje de Jong-spelaren i laget samtidigt) men det blev inget av det. Då han fyller 37 i höst verkar det som att karriären slutar i Mellanöstern.
Nigel de Jongs förvandling från frejdig offensiv mittfältare till hänsynslös defensiv mittfältare är fascinerande. Han är också ihågkommen som en av de bästa fotbollsspelarna från Geuzenveld-kvarteren någonsin. När han spelade i Ajax anlades en ny stor fin grusplan i hans hemkvarter och den fick namnet Nigel de Jongplein i hans ära. Den planen spelade Abdelhak Nouri på varje dag då han växte upp precis intill den. En vecka efter Appies kollaps den 8 juli 2017 var det på Nigel de Jongplein tusentals människor samlades för att visa sitt stöd för familjen Nouri. Folksamlingen blev så stor att den snart spillde ut över de omkringliggande gatorna. Några Ajax-supportrar tog själva på sig uppdraget att ändra gatuskylten: Nigel de Jongplein blev A. Nouriplein. de Jong själv stöttade detta, uttryckte sitt stöd för familjen Nouri och reste senare hem till Amsterdam och var involverad i att namnändringen blev officiell.
