120 år, 120 Ajacieden #18: Ton Harmsen — Somliga straffar Gud direkt
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktion inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag handlar det om Ton Harmsen, Ajax mest impopuläre ordförande någonsin.
Tanken med den här artikelserien är inte att lista de 120 bästa eller största profilerna i Ajax-historien, utan att uppmärksamma 120 olika människor som varit en del av Ajax och format klubbens historia, på gott och ont. Därför berättar vi nu om en av de mest impopulära männen i Ajax någonsin, Ton Harmsen.
Anton “Ton” Harmsen, född 1925, hade som ung en basketkarriär som tog honom så långt som det mediokra holländska landslaget. Han inledde även en framgångsrik yrkeskarriär, han drev Harmsen Verwarming som sysslade med värme. Han jobbade även åt det holländska fotbollsförbundet. Vilket ledde till att han 1978 tog det otacksamma uppdraget att ta över som ordförande för Ajax efter att legendariske Jaap van Praag klev åt sidan. Karismatiske van Praag var omtalad men också omtyckt.
Harmsen var inte karismatisk och blev inte omtyckt, däremot omtalad. Han har beskrivits som en översittare och skapade sig fiender. Han tog Johan Cruijff tillbaka till Ajax, först som rådgivare 1980, sedan som spelare året efter. 1983, när Harmsen inte ville ge en 36-årig Crujff ett nytt kontrakt då han ansåg att Cruijff var för gammal och sliten, tog Cruijff sitt pick och pack och drog till Feyenoord bara för att motbevisa Harmsen på värsta sätt och avslutade spelarkarriären i fel rödvita tröja med att föra Feyenoord till ligaguld framför näsan på Ajax.
Att behandla Cruijff så och till råga på allt motivera honom att leda de värsta rivalerna till ligaguld i en personlig vendetta mot Harmsen gjorde Harmsen givetvis mindre populär än någonsin. Två magra Ajax-år senare var stridsyxan med Cruijff tillräckligt nedgrävd för att Cruijff skulle återvända igen till sin klubb som famlade under Harmsens ledning. Crujff som tränare ledde Ajax till klubbens största framgång under Harmens tid, Cupvinnarcupguldet 1987. Men 1988, efter att det på nytt skurit sig mellan Harmsen och Cruijff, drog den senare innan säsongen ens var slutspelad, till Barcelona.
Och Harmsens popularitet var på rekordlåga nivåer. Han var mannen som tagit Cruijff tillbaka till Ajax, men också mannen som två gånger fått Cruijff att i vredesmod lämna klubben igen. Det var början på slutet för Harmsen som avgick efter förluster i de två inledenade omgångarna på säsongen 1988/89.
Förutom att bråka med Cruijff hann Harmsen också med att bygga de första VIP-loungerna på gamla De Meer Stadion. Han ordnade även Ajax första tröjsponsor, elektronikkoncernen TDK som prydde Ajax tröjor från 1982 till 1991. Han får även sägas ha ett visst öga för tränare med, förutom Cruijff så gav Harmsen en ung Leo Beenhakker chansen och hade även Louis van Gaal som en protegé. Det var Harmsen som såg till att van Gaal blev Beenhakkers assistent, en post som sedermera ledde till att van Gaal tog över huvudansvaret 1991.
Men mest ihågkommen är Harmsen för Zwarte-geldaffaire, svarta pengar-affären, som uppdagades 1988. Bara dagar efter att han avgått gjorde FIOD, holländska ekobrottsmyndigheten, ett tillslag mot Ajax. Det visade sig att under Harmsens ledning hade skattebrott skett i samband med flera stora värvningar klubben gjort, när man köpte Søren Lerby, Frank Arnesen, Henning Jensen och Frank Stapleton. Efter flera års utredning och juridiskt spel dömdes Harmsen 1991 till en villkorlig fängelsedom och 175 000 guildern i böter. Ajax avsade honom hans medlemskap i klubben. Redan 1988, några månader efter hans avgång och affärens uppdagande, fick Harmsen en stroke men klarade sig och genomgick en lång rehabilitering i Schweiz. 1998 fick han en hjärtinfarkt, föll i koma och avled. Ajax uppmärksammade inte hans död alls, unikt när det gäller en tidigare ordförande och allt. Den officiella supporterföreningen skrev en dödsruna i alla fall.
Ajax dom mot Harmsen var hård och kall, men inget ändå mot Cruijff, som 1988 när han fick höra att Harmsen fått en stroke iskallt kommenterade det med “Somliga syndare straffar Gud direkt”.
