120 år, 120 Ajacieden #34: Abdelhak Nouri — De Koning van Geuzenveld
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktion inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Nu om oförglömlige Abdelhak Nouri, som kollapsade på planen på dagens datum för tre år sen.
Det är tre år sen idag Abdelhak Nouri föll ihop på planen under träningsmatchen mot Werder Bremen i österrikiska Zillertal. Den mörkaste dagen i klubbens historia, en dag som förändrade klubben på ett sätt så den aldrig kommer bli detsamma igen.
I slutet av mars kom det ut att Appie vaknat ur koman, vilket fortfarande är den senaste nyheten om hans status. Mer om det kan man läsa här. Vi har skrivit mycket om Appie tidigare, man kan läsa allt här. Det har blivit så mycket så mycket text om Appie, hans liv och hans betydelse, att det skulle bara bli upprepningar att dra det igen här. Därför blir det en kortare text idag.
Det som finns kvar att säga nu, som inte tagits upp i de tidigare texterna riktigt, är det som hände i maj förra året, när Ajax bärgade det mest laddade, det mest symboltyngda ligaguld man någonsin tagit. Det var det första på fem år. Men framför allt var det det 34:e guldet. Det var för Appie. För anledningen till att han valde tröjnummer 34 när han flyttades upp i a-laget var för att symbolisera hans och klubbens stora mål: Att vinna det guldet. Hans mål var att föra Ajax till framgång. Han drömde om att föra Ajax tillbaka till ligaguld och tillbaka till den europeiska toppen.
"Ni har uppfyllt min sons drömmar," sa Appies pappa Mohammed under guldfirandet förra året. Tillsammans med en av Appies bröder, också med namnet Mohammed, var han specialinbjuden gäst när Ajax firade ligaguldet och cupguldet med hundratusentals supportrar på Museumplein i Amsterdam. Därför var det vackraste ögonblicket den fantastiska säsongen inte Dusan Tadic helikopterfint på Santiago Bernabeu, eller Lasse Schönes frispark eller totalfotbollsuppvisningen i Turin. Det vackraste var att en far och en bror fick kliva upp på scenen, höja en titelsköld och en cuppokal mot himlen och omgiven av sin son och brors vänner och lagkamrater få höra hundratusentals människor skrika ut sin kärlek för Appie.
Det får inte något av det hemska som hänt ogjort, men det är något i alla fall. Det var den viktigaste säsongen, den bästa säsongen och allt man gjorde var för Appie och det kommer aldrig glömmas och han kommer aldrig glömmas.
Appie 4-ever.
