120 år, 120 Ajacieden #70: Marc Overmars — Från ytter till sportchef
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Nu om Marc Overmars, stjärnyttern som blev sportchef och en arkitekt bakom Ajax renässans.
Marc Overmars fick många smeknamn under sin spelarkarriär. TGV (efter det franska höghastighetståget), Speedy Gonzalez, Roadrunner (Hjulben) eller karaktärens catchphrase “Meep Meep”. Alla åsyftade förstås hans snabbhet och var alla positiva. Som sportchef fick han dock ett mindre smickrande smeknamn: Marc Netto, för att pengar från spelarförsäljningar staplades på hög för en nettovinst istället för att läggas ut på bra nyförvärv. Men nu har han lämnat det smeknamnet bakom sig som Hjulben lämnade Gråben långt bakom sig när han rusade vidare längs vägen.
Marc föddes i lantliga Emst i regionen Gelderland och växte upp på familjens bondgård där han som liten fick hjälpa sin far och farfar med potatisskörden på ett speciellt vis — de hade inte maskiner så istället knöt de ett rep om midjan på Marc, knöt änden till en kärra och lät Marc springa och dra kärran över åkern medan de drog upp potatisen ur marken. Marc själv tror att han ärvde sin snabbhet från sin mamma som “var kvick, men inte hade tid med sport”. Slitet på gården och fysträning Marc ägnade sig åt i tonåren lär ha hjälpt med både hans snabbhet och uthållighet — det som gjorde Overmars till en plåga för så många försvarare var inte bara hans snabbhet, teknik och förmåga att vara farlig med båda fötterna, utan också att han orkade göra sina snabba ruscher gång på gång matcher igenom.
Han började spela fotboll som liten i SV Epe i närliggande “större” staden Epe (drygt 30 000 invånare, gentemot ett par tusen i Emst) men fick som 14-åring byta till större klubben Go Ahead Eagles från Deventer knappt två mil bort, som just åkt ur Eredivisie. Overmars utvecklades snabbt där och kunde 1990 som 17-åring ta en fast plats i a-laget hos Go Ahead som jagade uppflyttning tillbaka till Eredivisie. Det skulle de lyckas med några år senare, men då var Overmars inte kvar då han 1991 gick vidare till Willem II som var en av många klubbar som noterat hans talang. Under sin enda säsong i Willem II var han som 18-åringen ordinarie när Willem II slutade tolva i Eredivisie och Overmars själv utmärkte sig mest av alla, han utsågs till Årets talang. Givetvis hade Louis van Gaal ögonen på honom och 1992 köptes Overmars av Ajax.
van Gaal satte stor tilltro till unge Overmars. Både Bryan Roy och John van ‘t Schip, lagets två bästa naturliga yttrar hade lämnat klubben efter UEFA-Cup-guldet som föregående säsong kulminerat i. Overmars blev ordinarie direkt och utgjorde en sevärd och hyperfarlig kedja ihop med Dennis Bergkamp och Stefan Pettersson. Ajax säsong var minst sagt upp och ner — ena veckan smällde man in fem mål mot Feyenoord (som skulle bli mästare) — nästa kunde man förlora mot bottenlag som MVV. Man kunde inte försvara UEFA-Cup-guldet då man kraschade ut i kvartsfinalen mot Auxerre efter målvaktstavlor av Stanley Menzo. Men man vann i alla fall inhemska cupen igen, och Overmars gjorde två mål i finalen mot Heerenveen. Overmars gick från klarhet till klarhet under säsongen vilket ledde till att han under våren fick debutera i landslaget och snabbt spelade till sig en ordinarie tröja lagom till VM-kvalets avgörande. I augusti 1993 fick han motta Gouden Schoen, priset som Årets spelare i Holland framröstat av journalister på De Telegraaf och Voetbal International.
Med Bergkamp borta växte Overmars ansvar i Ajax sin andra säsong och han växte med uppgiften. Han gjorde 12 mål i ligan när Ajax vann Eredivisie. Sommaren 1994 var han ordinarie i Oranje som nådde kvartsfinal i VM där man föll mot Brasilien som förstås skulle vinna hela mästerskapet. Overmars stod tillsammans med Bergkamp ut som Hollands klarast lysande stjärnor, minnesvärt är hans förarbete och framspelning till Bergkamps mål i åttondelsfinalen mot Irland. Han utsågs till turneringens bästa unga spelare av FIFA.
Overmars hade ändå bara börjat. Med alla dessa prestationer och priser i ryggen gick Overmars in i den fantastiska säsongen 1994/95 och var förstås en starkt bidragande orsak till vad Ajax uppnådde då. Man gick obesegrade genom ligan och Champions League och vann båda turneringarna. Man vann Johan Cruijff Schaal. Man förlorade bara en enda match på hela säsongen, cupkvartsfinalen mot Feyenoord. Hösten 1995 vann man Europeiska Supercupen och VM för klubblag. Ajax gick totalt 52 matcher utan förlust i Eredivisie från 1994 till 1996, och därtill 19 matcher i Champions League utan förlust. Att vinna både ligan och Champions League samma säsong utan att förlora en match i någon av turneringarna har inget annat lag lyckats med. Overmars var som alltid given på kanten och bidrog med 8 mål i ligan. Han gjorde även det sista målet i den klassiska 5-2-segern hemma mot Bayern München i semifinalen av Champions League, och var inblandad i uppbyggnaden av Patrick Kluiverts Champions League-vinnande mål sent i finalen mot Milan då han fick bollen ute till vänster, passade in till Edgar Davids som spelade vidare till Frank Rijkaard som i sin tur spelade igenom Kluivert.
Ajax förblev obesegrade in på nästa säsong, hela hösten gick man rent och Overmars var i högform med 11 mål på 15 matcher i ligan och två mål i Champions League-gruppspelet. Men i december skadade han knäet svårt mot De Graafschap och missade resten av säsongen. Ajax var förstås fortfarande ett av världens bästa lag även utan Overmars på planen, men obesegrade förblev man inte. Man försvarade Eredivisietiteln och gick till Champions League-final igen där man snöpligt föll på straffar mot Juventus.
Overmars kom tillbaka från knäskadan nästa säsong, men 1996/97 blev hans svagaste säsong och en missräkning för Ajax. Laget hade börjat falla sönder på grund av bosmanregeln och Ajax slutade bara på fjärdeplats i ligan. Sommaren 1997 lämnade Overmars också, för Arsenal. Där blev det succé direkt. Även om Overmars och Arsenal hade sviktande form tidigare under säsongen kom man starkt under våren och jagade ifatt Manchester United i tabelltoppen och Overmars hade en avgörande betydelse med tolv mål i Premier League, som ytter, inklusive mål mot United och två mål i matchen mot Everton som gjorde att Arsenal säkrade Premier League-titeln. Därtill öppnade han målskyttet i FA-Cupfinalen mot Newcastle och hjälpte Arsenal vinna dubbeln.
Efter ett par till fina säsonger i Arsenal gick Overmars efter EM 2000 till Barcelona i en övergång som gjorde honom till den då dyraste holländaren genom tiderna. Under några turbulenta år för klubben var Overmars en av de spelare som levererade bra prestationer i alla fall även om han plågades av skadeproblem. De kroniska knäproblemen gjorde att han efter EM 2004 lade av, bara 31 år gammal. Fyra år senare spelade han i Jaap Stams testimonial i Stams “drömelva” mot det dåvarande Ajax-laget, och han vållade så stora problem för Ajax högerback George Ogararu att flera klubbar i Holland och Tyskland kontaktade honom om en möjlig comeback. Det ledde till att han skrev på för Go Ahead Eagles igen, sin gamla klubb som han i några år redan ägt aktier i och suttit i styrelsen för. Det blev bara en säsong till då knäet fortsatte spöka och Overmars avskedsmatch fick ett tråkigt slut då han efter flera tuffa tacklingar fick kliva av med en fotledsskada.
Overmars stannade i sitt Go Ahead där han i sin speciella styrelseroll var väldigt direkt involverad i driften av det fotbollsmässiga i klubben. 2011 började han dyka upp på Ajax ungdomsakademi De Toekomst en gång i veckan som specialtränare. Johan Cruijff, som satt i Ajax styrelse, pratade med honom om att möjligen ta en direktörsroll i Ajax, men Overmars tvekade. Sedan bröt ett inbördeskrig ut i Ajax då resten av styrelsen gick bakom ryggen på Cruijff och utsåg hans nemesis Louis van Gaal till ny VD och Danny Blind till sportchef. Bråket som utbröt delade Ajax i två läger och slutade med att Cruijff, uppbackad av fotbollsfolket i klubben tog det hela till domstol och vann, utnämningarna av van Gaal och Blind förklarades ogiltiga och hela Ajax styrelse kommenderades att avgå. Den nya styrelsen stödde Cruijffs vision och 2012 blev istället Overmars ny sportchef.
Även om Ajax vann både en tredje och fjärde raka ligatitel 2012/13 och 2013/14 var allt inte frid och fröjd. Plan Cruijff, som man kommit överens om Ajax skulle styras efter följdes inte och samarbetet mellan sportchefen Overmars, a-lagstränaren Frank de Boer och akademichefen Wim Jonk brast. Den sistnämnde var den enda verkliga Cruijffianen bland dem och den enda som höll kontakt med Cruijff som ju längre tiden gick och ju mer Ajax frångick hans plan (samtidigt som det officiellt hette att man följde den) blev mer och mer besviken och bitter på Overmars och andra som han installerat på sina poster och som nu svek honom. Overmars och Jonk kom på kant med varandra då Jonk ansåg att Overmars nyförvärv stod i vägen för talangerna han förädlade i akademin — som skulle vara klubbens hjärta och livsnerv.
Overmars nyförvärv var mycket hit & miss, för ofta miss. Konflikten exploderade till slut hösten 2015 när Jonk tvingades bort från klubben vilket fick en stor del av ungdomstränarna att lämna i protest och Johan Cruijff att vända ryggen åt Ajax och be att de slutade kalla det för Plan Cruijff när de inte följde hans plan längre. I samma veva publicerades den rapport som gamle Ajax-spelaren och AS Trencin-ordföranden Tscheu La Ling gjort på uppdrag av Cruijff för att undersöka vad som gått snett i driften av Ajax. La Ling fick inte göra färdigt sin rapport innan VD Edwin van der Sar körde iväg honom, men det han hann undersöka och publicera var inte smickrande för Overmars och de andra. Särskilt för Overmars. Grava kommunikationsproblem uppdagades, förutom det som redan var allmänt känt (att Overmars och Jonk inte snackade längre och de Boer slutat gå på möten) visade det sig att Overmars kunde meddela sina kollegor om nyförvärv kort via sms utan samtal med dem om det innan. I vissa fall låg även totalt undermåligt scoutarbete bakom nyförvärv Overmars gjort i all hast. André Onana värvades trots bara två korta scoutrapporter som inte ens var så positiva, och Niki Zimling plockades in på lån utan någon scoutning alls.
Onana blev förstås med tiden en succé, och visst fick Overmars in fler bra nyförvärv fram till 2015 i Arkadiusz Milik, Niklas Moisander, Christian Poulsen, Nick Viergever Kasper Dolberg, och Frenkie de Jong t.ex. men Zimling var långt ifrån den enda floppen. Ilan Boccara, Tobias Sana, Danny Hoesen, Lucas Andersen, Isaac Cuenca, Mike van der Hoorn, Lerin Duarte, Richairo Zivkovic, Yaya Sanogo, Nemanja Gudelj och Amin Younes var bara några värvningar under dessa år som i slutändan blev misslyckade. Då Overmars aldrig la mer än 7 miljoner euro för en spelare under dessa år (Daley Sinkgraven, som i slutändan gick från flopp till habil spelare) fick han då smeknamnet, eller snarare öknamnet Marc Netto. För att han staplade pengarna från spelarförsäljningar på hög istället för att återinvestera i laget vilket gjorde att Ajax blev sämre.
Helt rättvist att han kallades Marc Netto var det nog inte. Det var ju order uppifrån som stoppade Overmars från att lägga ut större summor, Ajax hade under dessa år en policy att inte lägga över 10 miljoner euro på en spelare. 2016 börjar saker förändras. Frank de Boer lämnar efter att ha sumpat ligaguldet i sista omgången så Ajax gått titellösa sen hans sista ligaguld 2014, som knappast vanns storstilat utan mest by default. Peter Bosz kom in som ny tränare, och med nye chefsscouten Henk Veldmate, Sydamerikaexperten som upptäckt Luis Suárez för Groningen en gång i tiden, bytte Ajax delvis strategi på transfermarknaden. Overmars värvade in två colombianer, Davinson Sánchez (flipp!) och Mateo Cassierra (flopp!). Och med några dagar kvar av fönstret fick han punga ut 10 miljoner euro för Hakim Ziyech. När sedan också David Neres värvades i januari för 12 miljoner euro signalerade det tydligt något nytt, Ajax var beredda att satsa mer.
Bosz, nyförvärven — och de juveler Jonk förädlat i akademin — ledde Ajax till Europa League-finalen i maj 2017. Till sommaren ställde Bosz ultimatumet att Dennis Bergkamp och Hennie Spijkerman, som blivit kvar i ledarstaben som “kulturbärare” skulle bort då de motarbetade honom, annars skulle Bosz själv dra. Overmars, eld och lågor över den fotboll Bosz fått Ajax att spela, ville gå honom till mötes men van der Sar tvekade om att sparka sina vänner, så Bosz gick. Jong Ajax-tränaren Marcel Keizer befordrades men under hösten arbetade Overmars långsamt över van der Sar till sin sida och strax före jul sparkades Keizer, Bergkamp och Spijkerman.
Erik ten Hag kom in som ny tränare och efter en tuff vår bestämde sig van der Sar och Overmars sommaren 2018 för att storsatsa. Kärnan av klubbens unga supertalanger övertygades att stanna och den smarta januarivärvningen av Nicolás Tagliafico kompletterades med två spetsvärvningar: Dusan Tadic och Daley Blind som skulle bidra med både rutin och kvalitet av toppkaliber. Dagarna av Lerin Duarte- och Yaya Sanogo-värvningar var långt borta. Tidigt på säsongen, när ten Hags lag med glimrande fotboll dansade igenom Champions League-kvalet sa Overmars till ten Hag att man kan vinna Champions League. I slutändan föll man på målsnöret till finalen, men vann Eredivisie första gången på fem år, cupen för första gången på nio år och tog därmed dubbeln för första gången på 17 år.
Overmars är inte perfekt, han blandar fortfarande och ger med sina nyförvärv — det är inte bara Tadic och Blind som värvas in, också Luis Orejuela och Razvan Marin, men han har minst sagt blivit bättre och satsar nu mer och bättre — tidigare år rodd han i land Ajax dyraste värvning någonsin när han köpte Antony från Sao Paulo (15,7 miljoner euro i grundsumma är inte rekord men via bonusar kan den stiga till över 21 miljoner), som så här långt varit en succé liksom Mohammed Kudus. Han och van der Sar är inte ensamt ansvariga för Ajax utveckling de senaste åren, deras brott mot Plan Cruijff var en del i det men frukterna av Cruijffs vision och Jonks arbete var en annan del.
Men de har lett Ajax tillbaka mot den europeiska toppen. Och ingen kallar honom Marc Netto längre.
