120 år, 120 Ajacieden #93: Horst Blankenburg - I Kaiserns skugga
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Nu om Horst Blankenburg, som är ihågkommen som en av de bästa liberospelarna i Ajax historia.
När man talar om Ajax storhetstid i början av 1970-talet nämns ofta legendariska namn som Johan Cruyff, Johan Neeskens, Johnny Rep, Arie Haan och Ruud Krol. Men det finns ett namn som lätt har glömts bort bakom dessa stora spelare och det var liberon Horst Blankenburg, som inte bara stod ut för sina sublima färdigheter utan på grund av att han var tysk i ett annars helt holländskt lag.
Något som också står ut när man kollar på Blankenburg karriär är att han, som kanske en av de bästa liberorna under sin epok aldrig fick göra en landskamp för sitt hemland Västtyskland. Vilket till stor del beror på att han spelade samtidigt som den kanske största liberostjärnan Franz Beckenbauer som alltid valdes först. En annan anledning kan var att han som en viljestark, envis individ aldrig var omtyckt av den västtyska tränaren Helmut Schön.
Horst Blankenburg föddes 1947 i den tyska staden Heidenheim och det var i ungdomsakademin för hemstadsklubben VfL Heidenheim som hans talang upptäcktes. Det dröjde inte länge förrän de stora klubbarna i närliggande Bayern knackade på dörren och det blev i Nurnberg han började sin professionella kärrar 1967. Han var en del av den truppen som blev ligamästare säsongen 1967/68, vilket blev klubbens nionde och senaste ligatitel. Dock så var inget av de 13 framträdande han gjorde den säsongen någon ligamatch då han året innan var med om en bilolycka och fick tillbringa tre månader på sjukhus.
Väl tillbaka från bilolyckan och i form igen blev han klar för Weiner Sportklub i Österrike där han under sin första och enda säsong i klubben slutade som ligatvåa innan han återvände till Västtyskland igen 1969 och TSV 1860 München. Hans andra sejour med en klubb från Bayern var inte lika framgångsrik som den första och klubben degraderades i slutet av säsongen 1969/70. Inte så sugen på att spela regional fotboll fick han efter en match kontakt med en man som frågade om han skulle kunna vara intresserad av att spela för Ajax. Denna man var Bobby Haarms som var assistent till Rinus Michels i Ajax. Ajax såg Blankenburg som den perfekta ersättaren till Velibor Vasovic, den första utländska spelaren att vara kapten för Ajax, som snart skulle lägga skorna på hyllan. En övergång blev snabbt klar och TSV 1860 München fick 320 000 DM för Blankenburg vilket var ett klubbrekord för dem.
Detta var en fantastisk tid för en spelare att komma till Ajax och redan i slutet av sin första säsong blev han Europacupmästare med Ajax när man vann finalen mot Panathinaikos med 2-0 på Wembley i juni 1971 där Blankenburg byttes in i halvtid och fick spela andra halvlek. Det finns en sekvens i matchen där Blankenburg, som spelade libero, dyker upp högt uppe på vänsterkanten (totalfotboll när den är som bäst) och på Ronaldo-vis tar sig förbi en grekisk försvarare och skaffar sig en målchans. Efter sin första säsong i klubben växte han fram till en jätte i försvaret, då han tog över efter nu pensionerade Vasovic, bredvid mittbackskollegan Barry Hulshoff, omgivna av den komiska duon Snabbel & Babbel, omåttligt populär högerbacken Wim Suurbier och den mångsidiga försvararen Ruud Krol som vänsterback.
I det Ajax-legendariska försvaret blev Blankenburg en given kugge och spelade hela matcherna i de två följande Europacupgulden 1972 och 1973. Hans glanstid kom under säsongen 1972/73 och framför allt under slutspelet till Europacup-titeln 1973, då han alltid hoppades på att få bli uttagen till det västtyska landslaget satte han aldrig en fot fel när Ajax stötte på tyska lag. Precis så var det i kvartsfinalen mot Bayern München där Ajax i första mötet spelade ut tyskarna och vann med 4-0 och mer eller mindre säkrade ett avancemang. I Europacupfinalen mot Juventus spelade han tidigt i matchen fram Johnny Rep till matchens enda mål med ett fint svepande inlägg. Men tyvärr blev han aldrig tillfrågad att spela för sitt hemland, men blev inför VM 1974 tillfrågad av Cruijff att spela för Nederländerna vilket han tackade nej till.
Förutom de tre Europacup-titlarna han vann med Ajax vann han även under sina 188 officiella matcher för klubben UEFA Super Cup två gånger (1972, 1973), VM för klubblag en gång (1972), blev ligamästare två gånger (1972, 1973) och vann KNVB Cup två gånger (1972, 1973).
Efter finalen 1973 splittrades det bästa Ajax-laget vi har sett då många spelare lämnade likt Cruijff och Neeskens när de letade efter framgång i andra ligor. Blankenburg var inget undantag då han återvände till sitt hemland Västtyskland 1975 och spel i Hamburg de följande två säsongerna. Även det blev en framgångsrik tid för Blankenburg där han under sin första säsong vann den tyska cupen och under sin andra säsong vann cupvinnarcupen 1976. Detta följdes av en sejour i Schweiz och Xamax Neuchatel samt spel i USA och Chicago Sting. Han avslutade sin professionella fotbollskarriär med fem säsonger i Tyskland och spel i Preußen Münster, Hummelsbütteler SV och Lüneburger SK.
Likt Sjaak "Mister Ajax" Swart och flera andra Ajax-legendarer har Horst en bro uppkallad efter sig i Amsterdam och blev inbjuden tillbaka till Ajax år 2000 för att fira klubbens hundraårsjubileum, vilket fick honom att påpeka att han kände sig mer holländsk än tysk. Horst Blankenburg lyckades fylla luckan efter legendaren Vasovic och är ihågkommen som en av de bästa liberospelarna i Ajax historia. En sak är säker, han var den bästa tysken som aldrig fick spela för sitt landslag.
