Ajax säsongssumering
Säsongen slutade med guld, men vägen dit var inte direkt spikrak...

Ajax säsongssumering

Det har nu gått några veckor sedan säsongen i Holland tog slut och Eredivisie var över för 2011-12. Efter en makalös rusch under våren tog Ajax sin andra ligatitel i rad, första gången det hänt sen 90-talet. Dags att summera säsongen. Lista över säsongens snyggaste mål finnes i slutet.

Så, då har det tillslut blivit dags att skriva säsongssummeringen som jag väntat på i en månad men skjutit upp i veckor. Nu finns det inga anledningar att skjuta upp den längre, alla andra ligor är slut, EM är fortfarande några veckor bort, alla prov och uppsatser i skolan är gjorda. Det finns inget annat att göra än att se tillbaka på en fantastisk säsong av Eredivisie.

Mitt supporterskap av Ajax har bara växt med åren och den senaste säsongen har det blivit extremare än tidigare, mycket tack vare privilegiet att skriva här. När säsongen började i augusti var jag optimistisk. Visst, Maarten Stekelenburg hade lämnat, så målvaktsfrågan låg och gnagde, men vi hade fått behålla övriga nyckelspelare, och nyförvärv som Theo Janssen, Kolbeinn Sigthórsson och Derk Boerrigter såg spännande ut. Jag minns inte så mycket av Supercup-matchen mot Twente som spelades innan ligan drog igång. Jag minns att det regnade, att Ajax fortfarande inte såg helt samspelta ut, jag minns hur snygga bortatröjorna var, jag minns Peter Wisgerhofs filmning, jag minns att Twente vann men att det inte spelade så stor roll.

Det var ju ligan, Champions League och cupen som spelade någon roll. Och i alla tre av dem tävlingarna hände några av säsongens stora händerlser.

Ligapremiären mot De Graafschap var en förbättring på spelet från Supercupen, även om motståndarna tog ledningen efter en markeringsmiss på en hörna. Ajax vann ändå övertygande med 1-4, nyförvärven Boerrigter och Janssen presenterade sig med mål och Miralem Sulejmani hängde två. Alla tre kom att bli huvudrollsinnehavare under säsongen.

I första hemmmatchen slaktade Ajax Heerenveen med 5-1, och just då verkade det avlägset att Heerenveen skulle bli en av toppkonkurrenterna. I den matchen gjorde Sigthórsson sitt första mål, och Toby Alderweireld drev upp över planen som en annan Ronald Koeman och dunkade in ett långskott i krysset.

9-2 och sex poäng av sex möjliga på de första matcherna alltså och allt såg väl ut. I den tredje matchen slarvades dock två poäng bort mot VVV-Venlo, men man repade sig med segrar mot Vitesse och Heracles.

Så kom säsongens första stormatch. Bortaderbyt mot PSV. Eindhoven-laget hade värvat friskt under sommaren och man chockstartade med att göra 1-0 efter mindre än två minuter tack vare ett av nyförvärven, slovenske centern Tim Matavz. Strax innan halvtid kom den märkliga situationen då ett annat av PSVs nyförvärv, Timothy Derijck, skadade ett annat, målvakten Przemyzlaw Tyton genom att oavsiktligt träffa honom i nacken med dubbarna. Andreas Isaksson på bänken? Nä, gamle medelmåttan Khalid Sinouh fick slängas in istället och strax senare kvitterade Sigthórsson. I den andra halvleken orsakade Gregory van der Wiel en straff som ännu ett nyförvärv, Georginio Wijnaldum, förvaltade åt PSV. Men van der Wiel revanscherade sig senare när han slog ett långt dalande inlägg mot den bortre stolpen som inhopparen Dmitry Bulykin stötte in till 2-2 som blev slutresultatet.

Omgången efter var det nytt toppmöte, hemmamatch mot Twente. Efter ett tidigt Sulejmani-mål slappnade Ajax av och det betalade sig när Siem de Jongs lillebror Luuk gjorde ett sent kvitteringsmål för Enschede-laget. Det hade kommit grus i maskineriet och värre blev det i nästa match mot Groningen. Ajax förlorade matchen då Leandro Bacuna gjorde matchens enda mål från straffpunkten efter att van der Wiel fått bollen på armen (och dessutom utvisdes), men en större förlust var att Sigthórsson skadade sig och kom så småningom att missa nästan hela säsongen.

Hemma mot AZ i nästa omgång gjorde Ajax en defensivt dålig första halvlek och låg under med 0-2 i paus. Åldringen André Ooijer ersatte avstängde van der Wiel, men till den andra halvleken byttes han ut och in kom istället debutanten Ruben Ligeon, en av många Toekomst-spelare som fått sin debut under Frank de Boer. Ligeon gjorde en bra debut och Ajax lyckades reducera och kvittera.

Efter AZ-matchen var det dags för säsongens första De Klassieker mot Feyenoord. Efter att Nicolai Boilesen ådragit sig en skada som också visade sig bli långvarig mot PSV hade Vurnon Anita spelat vänsterback men nu var han på mittfältet och Dico Koppers fick göra a-lagsdebut som vänsterback. I den andra halvleken gjorde Jody Lukoki sitt andra inhopp i a-laget, även det första var mot Feyenoord, och han fortsatte spela lika respektlöst och utmanande som då. Feyenoords Stefan de Vrij gjorde matchens första mål, vilket satte fart på Ajax offensivt vilket genererade luckor defensivt vilket ledde till att Kenneth Vermeer frilägesutvisades efter att ha rivit ner Guyon Fernandez. Trots tio man lyckades Ajax kvittera på en nick från Jan Vertonghen och 1-1 blev slutresultatet.

Ajax hade då alltså fem raka matcher utan vinst, men det ändrades mot Roda JC då Christian Eriksen höll show i 0-4-vinsten. Tillbaka på rätt spår verkade det som. Men efter det följde säsongens galnaste match.

FC Utrecht har alltid varit ett lag som gillar att ställa till det för Ajax. När Ajax åkte till Galgenwaard tidigt i november blev det mer problem än vanligt. Siem de Jong skadade sig direkt i matchinledningen och ersattes av Bulykin som snart gjorde 0-1 för Ajax. Utrechts lagkapten Nana Asare kvitterade dock och högeryttern Edouard Duplan gav hemmalaget ledningen. Men så kvitterade André Ooijer, av alla, till 2-2 och Bulykin gjorde 2-3 som stod sig till halvtid. Ajax försök att hålla ledningen krossades snabbt när Daan Bovenberg kvitterade till 3-3 bara minuter in i den andra halvleken och det följdes snabbt upp av mål från Jacob Mulenga och Asare. Från 2-3 till 5-3 på fem minuter. Ajax var i chock. Senare lyckades Eriksen reducera och Ajax tryckte på för ett sensationellt 5-5 mål, men istället blev det Anouar Kali som dödade matchen med ett 6-4-mål på stopptid. Flera av målen var grodor av Vermeer och Ooijer.

Det kändes som att all galenskap var urladdad i Utrecht-matchen och det som följde var ett par “normala” matcher där Ajax skramlade ihop lite vinster igen fram till vinteruppehållet. Men läget i laget var oroligt med skador på Sigthórsson, Boilesen, de Jong och Alderweireld, och målvaktsfrågan blev allt mer omdiskuterad. Personligen så var det under flera månader så att jag höll andan varje gång Vermeer fick en bakåtpassning, men hårdträning med målvaktstränarna Carlo L’Ami och Fred Grim verkade ge resultat mot slutet av säsongen då misstagen började upphöra.

Champions League-spelet var det mycket fokus på under hösten för Ajax. Man hade fått en tuff grupp med Real Madrid, Lyon och Dinamo Zagreb. Kroaterna blev enkla slagpåsar, och Ajax klarade av Lyon med två 0-0-matcher (där Vermeer ska krediteras för bra insatser). Bortamötet med Real var den andra matchen och slutade inte helt oväntat med förlust med 3-0. Men inför gruppspelets sista match såg det rätt bra ut för Ajax. Man låg tvåa i gruppen med tre poäng mer än Lyon och med stor målskillnad på sin sida. Lyon var tvunget att fullständigt demolera Dinamo borta medans Ajax var tvungna att förlora med flera mål hemma mot ett vilande Real Madrid.

Vad som hände var vad de neutrala åskådarna såg som en rafflande historia, vad Lyon-fansen såg som ett mirakel, och vad vi Ajax-fans såg som det största rånet sen 118 miljoner dollar värda diamanter stals på Schiphol 2005. På Maksimir-Stadion i Zagreb kollapsade Dinamo totalt, Lyon gjorde trippelt så många mål på en halvlek som de gjort sammanlagt i de tidigare matcherna och Bafetimbi “Heskey” Gomis blev plötsligt världens mest kliniske avslutare sen Gerd Müller. På Amsterdam ArenA gjorde José Callejon 0-1 ur misstänkt offsideposition. Nicolás Lodeiros kvittering vinkades helt felaktigt av för just offside. Sulejmanis styrning på Vurnon Anitas skott vinkas lika felaktigt av för offside det med. På en kontring sätter Real 0-2 när Ajax är så frustrerade som man möjligtvis kan vara på en domare. Trots en belägring av Reals planhalva under den andra halvleken får Ajax inte in bollen igen, Sulejmani är närmast med en chipp i ribban. När domaren blåst av ser han och hans linjedomare ut som en spinoff av Ocean’s Eleven.

Europa League blev det alltså istället för Ajax. Självklart lottas man då direkt mot Manchester freaking United. Två värdiga insatser till trots räckte inte Ajax till för att gå vidare, men man kan vara stolt över insatsen i alla fall.

Cupspelet då. Det började lugnt och blygsamt med en enkel seger över lilleputtlaget Noordwijk i den andra rundan, mest intressant var att se yttern Lesley de Sa göra en bra debut i a-laget. I tredje rundan slog man ut Roda. I fjärde rundan kom det sämsta och mest pinsamma med hela säsongen. Ajax hade lottats mot AZ Alkmaar och fått hemmaplansfördel. Vid ledning 1-0 för Ajax sprang en dyngrak Ajax-huligan in och attackerade AZ-målvakten Esteban som svarade med att sparka upprepande gånger på huliganen. Huliganen släpades ut av vakter, domaren gav Esteban rött kort (våld mot spelare, domare och åskådare ska enligt regelboken rendera i det, nu kan man ju diskutera om det var rätt att ge det i den situationen). AZ blev förståeligt ursinniga, tränaren Gertjan Verbeek tog sina spelare av planen och vägrade beträda den igen. Matchen avbröts. Den största skandalen på länge i holländsk fotboll. Holland och Ajax har haft huliganproblem genom åren, en gång hivades en påle in mot en motståndarmålvakt, och i slutet av 90-talet dog en Ajax-huligan i ett bråk med Feyenoords diton. Cupfinalen mellan Ajax och Feyenoord 2010 delades upp i två matcher, en på varje hemmaplan, där bortafansen portades, för att undvika bråk. En lång process resulterade i livstidsavstängning för huliganen, böter för Ajax, matchen spelades om inför bara barn och Ajax kommer få spela en match inför tomma läktare inom de närmsta åren. Omspelet vann AZ och så var det med det.

När ligauppehållet var över och vårsäsongen började igen i januari möttes Ajax och AZ även där, 1-1 slutade det, mest minnesvärt var Rasmus Elms vackra frisparksmål. Veckan därefter var det dags för säsongens andra Klassieker, på De Kuip. Läget var oroligt redan innan i Ajax på grund av skadehelvetet, Sigthórsson och Boilesen var fortfarande borta, i slutet av hösten hade Boerrigter skadat sig allvarligt och under vintern även van der Wiel. Eriksen gav Ajax ledningen med ett klassmål men sedan kvitterade kvällstidningarnas älskling John Guidetti på straff och han kom sedan att fullborda sitt hattrick i en match som slutade 4-2 till hemmalaget.

Ett förkrossande resultat i derbyt, och än värre blev det i nästa omgång då Ajax stod för sin kanske sämsta insats för säsongen hemma mot Utrecht och förlorade med 0-2. Då var stämningen på en all time low. Jag, och många andra här sa då att ligatiteln var körd och att det bara gällde att komma så högt som möjligt nu.

Men Utrecht-förlusten visade sig bli Ajax sista poängtapp. Man inledde ett förbluffande segertåg med 0-2 mot NAC Breda vilket följdes upp med tre raka 4-1-vinster mot i tur och ordning NEC Nijmegen, Excelsior och Roda JC. 3-0 mot RKC och 0-2 mot ADO Den Haag och vips så trodde vi igen. Men då var det dags för det stora provet. Hemmaderbyt mot PSV. PSV som vacklat under Fred Rutten och just sparkat honom för Philip Cocu, ett målfarligt, men defensivt sårbart lag. Och då, inför ett fullsatt Amsterdam Arena stod Ajax för sin bästa insats för säsongen. Segersifforna skrevs till 2-0 efter ett drömmål av Ismail Aissati och ett straffmål av de Jong. Det var inte så att vi skapade chanser i överflöd, men aldrig tidigare under säsongen hade man spelat så stabilt och bra genom hela matchen. Defensivt var man perfekta, PSV fick knappt en endaste chans, Ola Toivonen raderades ut komplett, Vurnon Anita och Eyong Enoh stod för sina bästa matcher någonsin. Ajax dominerade PSV.

Med den segern i ryggen utklassade man Heracles med 6-0 och Heerenveen borta med 0-5 (efter en tidig målvaktsutvisning) i de efterföljande matcherna. Stabila segrar mot De Graafschap och Groningen följde innan det slutgiltiga hindret. Twente borta. Vinst då och ligasegern skulle i praktiken vara i hamn.

Förra säsongen möttes lagen på Amsterdam Arena i den allra sista matchen. Twente ledde ligan med två poäng. 90 minuter, två Siem de Jong-mål och fotbollshistoriens snyggaste självmål senare var Ajax etta och mästare. Nu var läget lite annorlunda, det var i Enschede matchen spelades och det var inte den sista matchen för säsongen. Men fortfarande väldigt avgörande.

Gregory van der Wiel hade en väldigt speciell säsong. Han inledde piggt och bra i de första matcherna, men sedan kom problem med två orsakade straffar och ett rött kort. Sedan stod han för lite svajiga insatser innan han blev skadad och missade större delen av våren. Till de avslutande matcherna kom han tillbaka i gammal god form. Mot Twente startade han matchen. Efter en halvtimma kom han i en urstark djupledslöpning efter kanten, fick bollen på väg in till straffområdet och fälldes. Straffsparken förvaltade Theo Janssen väl. I den andra halvleken kom Twente tillbaka och kvitterade genom Leroy Fer.

Lorenzo Ebecilio hade precis som van der Wiel en svajig säsong. Han slog igenom ifjol när han blev ordinarie under de Boer, men till den här säsongen blev han petad av Boerrigter under hösten och var själv skadad i perioder. Men så gick Boerrigter sönder. Ebecilio fick chansen, spelade ojämnt, och petades. Mot Roda på våren byttes han in tidigt när Sulejmani skadades. Han gjorde ett hattrick. Han fick chansen igen då Sulejmanis skada höll honom borta från spel resten av säsongen. Mål igen mot RKC. Men så blev han skadad igen och konkurrensen om ytterplatserna blev mördande då Aras Özbiliz slagit igenom lite, Jody Lukoki visade framfötterna i varje inhopp och Aissati var pånyttfödd. Han var tillbaka till mötet med Heracles och gjorde återigen mål. Men sedan fick han nöja sig med inhopp när Boerrigter blev frisk igen.

Mot Twente fick Ebecilio byta av Boerrigter i den andra halvleken. När matchuret passerat 77 minuter och ställningen fortfarande var 1-1 tog han bollen på offensiv planhalva och drev in i straffområdet. Han utmanades av en back och vände ut igen och slog en passning parallellt med strafområdeslinjen. Ebecilio har sett nåt Twentes backar inte sett. van der Wiel har rört sig inåt i planen och är helt fri. van der Wiel möter Ebecilios passning med ett hårt vänsterskott som borrar sig upp i krysset. Det blir matchens sista.

Med det målet satte van der Wiel punkt för sin kanske sista säsong i Ajax. Den innefattade flera orsakade straffar, röda kort, svajig form, men, det jag kommer minnas är hur han de facto tog hem ligatiteln till Amsterdam med det där vänsterskottet, en vårdag i Enschede.

Segern över Twente var i praktiken avgörandet, men matematiskt behövdes det en poäng till för att Ajax skulle förkunnas ligamästare. Det var upplagt för fest på Amsterdam Arena för den sista hemmamatchen mot VVV-Venlo då avgörandet skulle komma och mycket riktigt gjorde det. Själva matchen vanns enkelt efter två mål av Siem de Jong. Fokus låg mest på Jan Vertonghen. Det var med största sannolikhet hans sista match på Amsterdam Arena. Den där jävla stolpen förhindrade honom att toppa det med ett mål, men det var ändå en fin sista match han gjorde. I andra halvlek byttes André Ooijer in, för sin sista match på Amsterdam Arena, gamlingen hade förkunnat att han lägger av efter säsongen och när Vertonghen efteråt lyfte vinnarskölden så var det Ooijer han såg till att ha bredvid sig.

Stor fest och firande på arenan direkt efter VVV-matchen, och mer firande i dagarna efter. En sista match var dock kvar, en helt betydelselös historia mot Vitesse. Efter en sömnig inledning låg Ajax under med 1-0, men tack vare mål av Bulykin, Vertonghen och Ooijer, som alla lämnar i sommar, kammade man hem segern, sin fjortonde i rad.

------

En topp tio lista över de snyggaste målen, enligt mig, Ajax gjort den senaste säsongen följer. Juryn (jag) har baserat den på estetik, betydelse och stil och kommit upp med denna rankning. Har jag glömt nåt? Skriv det i kommentarerna då, Ajax gör ju bara snygga mål så det blev ju så att man fick välja bort några fina.

10. Gregory van der Wiel v Dinamo Zagreb
Vackert framspel av Eriksen, och gillar hur van der Wiel är så pang på mot målet, upp i nättaket med den bara. Lite taffligt ingripande av keepern.

9. Christian Eriksen v Vitesse Arnhem
Eriksen visar återigen klass med det avslutet. Snygg innerskruv rakt i krysset, inte så mycket mer att säga.

8. Toby Alderweireld v FC Twente
Toby Alderweireld tar initiativet att driva upp och skottet är ju grymt. Och ribba-in upphör aldrig att vara snyggt.

7. Christian Eriksen v Feyenoord
Det vittnar om vilken klass han håller hur han så enkelt gör bort två spelare med en fint och sedan lugnt skruvar in bollen i hörnet med fel fot.

6. Jody Lukoki v ADO Den Haag
Passningen, löpningen, kylan, målgesten. Så snyggt, så stiligt. Jody Lukoki är min nyaste fotbollskärlek.

5. Toby Alderweireld v Heerenveen
Toby igen ja, håller det här lite högre än det andra målet då det är längre avstånd och den verkligen borrar sig som en missil in i krysset.

4. Siem de Jong v Heerenveen
Passningsspelet innan som leder till upplägget för Siem som bara har att sätta dit den så snyggt han kan. Kristoffer Nordfeldt i målet helt chanslös.

3. Lorenzo Ebecilio v Roda JC
Vilken dribbling, vilket skott. Vilken härlig spelare när han är på rätt humör.

2. Gregory van der Wiel v FC Twente
Ett så avgörande mål, och så snyggt med. Ebecilios initiativ, smörpassningen fram till van der Wiel som skjuter som aldrig förr.

1. Ismail Aissati v PSV
Medvetet eller inte? Romantikern i mig säger ja. Spelar ingen roll egentligen, så viktigt, så snyggt, medvetet eller ej. I just den matchen, av den spelaren, mot sitt gamla lag, i det läget. Shit.

-----

En från början planerad lista över Vermeers största tavlor utgår, dumt att älta det...

William Edströmwilliam.edstrom@svenskafans.com@wyeds2012-05-26 18:38:00
Author

Fler artiklar om Ajax