Ajax - Union Saint-Gilloise: Belgare mot Belgien
En komfortabel ledning är sällan en garanti för avancemang, särskilt inte när motståndaren har kniven mot strupen. På torsdagen fortsätter resan ute i Europa.
Efter en tillfredsställande 2-0-seger i Belgien, där vi såg prov på både ungdomlig entusiasm och klinisk effektivitet, är det dags för returen hemma på Johan Cruijff ArenA. Man kan säga att laget har ena foten i nästa omgång, men som den gamle fotbollsordspråket lyder: "Det är inte över förrän den feta damen sjunger." På torsdag blir det således dags att ta ton.
Senaste mötet lagen emellan slutade med en regelrätt karneval för tillresta Ajax, där Christian Rasmussen visade att gammal(dansk) är äldst — i alla fall när man är omringad av juniorer. Belgiska Jorthy Mokio passade nämligen även han på att skriva in sig i historieböckerna som den yngste målskytten någonsin (för en nederländsk klubb) i Europa. En sådan statistik man gladeligen kör uppe i ansiktet på de som anklagade Francesco Fariolis spelstil att vara ”anti-Ajax”.
Under Fariolis ledning har Ajax nämligen blomstrat. Sex raka hemmasegrar med en målskillnad på 15-3 talar sitt tydliga språk (även om språket må vara något svårtolkad holländska). Senaste matchen mot Heracles var en uppvisning i anfallsfotboll, där storlaget fullkomligt krossade motståndet med 4-0.
Men, som alltid, finns det självfallet moln på den annars klarblåa himlen. Brian Brobbey, den bastanta anfallsstjärnan, saknades från dagens träning och hans medverkan i morgondagens match är högst osäker. Det är ett tungt slag för ett lag vars anfallsspel kommit att förlita sig på dennes intensiva figur, och som även saknar givna tronföljare i och med Wout Weghorst forsatta skadebesvär. Men med 2/3 av en skandinavisk anfallstrio (Rasmussen och Oliver Edvardsen, och nej, Zlatan Ibrahimovic verkar inte vara aktuell heller imorgon) finns det fortsatt hopp om att lösa torsdagens anfallsproblem.
Skadebekymmer stoppar även Youri Baas från spel, villket innebär att Ajax får klara sig utan hans outtröttliga löpningar – och att någon annan nu erbjuds chansen att springa sig skör istället. Denna gång förväntas åter Dies Janse få ta steget in i hetluften, och efter att ha gjort ett bra jobb som ersättare mot Heracles, kommer han nu säkerligen erbjudas chansen att axla ansvaret ute i Europa. Det återstår däremot att se ifall Janse även kan hålla sig lugn när motstånd av Union Saint-Gilloise kaliber pressar, och vars spelstil inte längre gränsar till Heracles beskaffenheter.
Men det finns även gott om ljusglimtar på horisonten: Kapten Jordan Henderson är tillbaka från skadelistan, även om det inte verkar som att han kommer orka mer än att värma bänken. Desto gladare miner är det nog hos Kenneth Taylor, som är tillbaka i full träning och mycket väl kan ta tillbaka sin plats i startelvan
Union Saint-Gilloise har det inte direkt glassigt i skenet av Ajax upplysta himmel. Förlust mot Ajax, förlust mot Mechelen, och målskyttet är lika frånvarande som en ADD-unge under fysiklektionen. De kommer till Amsterdam med en kappsäck full av problem, något som faktiskt skulle kunna spela till deras fördel. Ett lag i kris tenderar att lämna en röra efter sig. Om inte på plan, åtminstone på läktaren. Det är inte direkt upplagt för succé i Amsterdam.
Trots detta bör Ajax fortfarande ses som favoriter att avancera. Mellan hemmaplan, en form som är på topp och 2-0 i bagaget – jomen då ser det ganska bra ut på pappret. Men fotboll spelas inte på papper. Union Saint-Gilloise kommer garanterat att sälja sig dyrt, och inte förrän matchen är död, sörjd, med en fond startad i dess namn och gravplatsen på plats, bör Ajax slappna av.
Förväntad startelva: Pasveer, Gaaei, Sutalo, Janse, Hato, Mokio, Klaassen, Taylor, Edvardsen, Rasmussen, Berghuis.
