120 år, 120 Ajacieden #118: Aron Winter — Underskattad förebild
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om Aron Winter, den kloke mittfältsstjärnan som kanske är lite underskattad trots allt.
Aron Winter föddes i Paramaribo, Surinam, 1967 till en surinamesisk pappa och en indonesisk mamma. Familjen flyttade likt många andra till Holland i samband med dekoloniseringen av Surinam. Aron växte upp i Lelystad nära Amsterdam och började spela sin fotboll i VV Unicum innan han bytte till SV Lelystad.
När han var 16 år upptäcktes Winter av Johan Cruijffs mästerscout Jany van der Veen som tog honom till Ajax. I Ajax lärde han under Cruijff och såg upp till fem år äldre Frank Rijkaard som var Ajax första stjärna med surinamesiskt påbrå. Winter skulle bli nästa. Cruijff såg en perfekt Ajax-spelare i Winter som med sin spelintelligens, teknik och taktiska förståelse utmärkte sig tidigt. Han fick debutera i a-laget som 19-åring i en match mot Utrecht våren 1986, då han fick byta av just Rijkaard och väl på planen fastställde han slutresultatet i 3-0-segern. Ajax vann cupen på våren men Winter hade inte någon egentlig del i det.
Säsongen 1986/87 växte hans roll i laget och Winters imponerande mittfältsspel gjorde att han utsågs till årets unga spelare i Holland 1986. Han bildade mittfält med hårdföre defensive ankaret Jan Wouters och offensive veteranen Arnold Mühren. Unge Winter var en viktig länk som en tvåvägsspelare med offensiva färdigheter men också taktisk förståelse för att hjälpa det försvarsspel Cruijff bemödade sig med (oftast var det full fart framåt). Säsongen kröntes på vårkanten med att Ajax först försvarade cuptiteln man bärgat året innan och sedan även vann Cupvinnarcupen, klubbens första stora europeiska cuptitel sen 70-talets glansdagar. Winter spelade hela finalen mot Lokomotiv Leipzig.
Winter var en del av EM-guldlaget 1988 men spelade ingenting i turneringen. 1989/90 fick han vinna Eredivisie för första — och skulle det visa sig, sista gången i sin spelarkarriär. Med tio mål var han också Ajax bäste målskytt i ligan den säsongen. Till sommaren spelade han VM i Italien med Oranje där man föll i den heta åttondelsfinalen mot Västtyskland.
1991 tog Louis van Gaal över rodret i Ajax och ledde laget till UEFA-Cupguld sin första säsong. Finalen mot Torino spelades i två matcher och Winter var förstås självskriven i startelvan som nav på mittfältet. Det kom att bli hans sista matcher för Ajax, för den här gången. Efter EM 1992 i Sverige, där Holland föll på straffar i semifinalen mot Danmark, flyttade Winter till Lazio.
Som en svart man, med mellannamnet Muhammed, fostrad i judiska Ajax, hade Winter det inte lätt i Lazio vars ultrasfalanger är ökänt fascistiska. Till en början verkade han helt rakt ignorera det rasistiska och fascistiska förtrycket han fick utstå. Tills en dag en hakkors slagits ner på hans hustomt. Winter höll huvudet högt, krävde att Lazios klubbledning skulle ta i med hårdhandskarna mot de skyldiga, och var tyst utåt för att istället fokusera på sin fotboll. Stormen blåste över och under fyra säsonger i Lazio var Winter en nyckelspelare precis som i Ajax. I VM 1994 började han på bänken då det var trångt om mittfältsplatserna, men han startade sista gruppspelsmatchen mot Marocko och kvartsfinalen mot Brasilien. Mot brassarna kvitterade Winter till 2-2 med kvarten kvar, men det var förgäves då Romario gjorde segermålet några minuter senare.
Winter spelade också EM 1996, då Oranje minnesvärt slets sönder av interna stridigheter. “De Kabel”, kompisgänget bestående av Edgar Davids, Clarence Seedorf, Patrick Kluivert, Michael Reiziger och Winston Bogarde pekades ut för att vara bråkstakarna. Konflikten handlade främst om pengar och makt i Ajax, då de upplevde det som att de något äldre, och vita, spelarna med tvillingarna de Boer i spetsen på ett orättvist sätt hade högre bonusar och dessutom tog sig friheter i att bestämma sponsoravtal som gällde dem alla. Det var kanske framför allt pressen som haussade upp det som en konflikt mellan vita och svarta när det egentligen handlade om annat och mer än det, men det elementet fanns där. Det sades också att killarna i “De Kabel” skämtsamt kallade Winter för “Bounty” för att han “var svart utanpå men vit inuti”. Winter tog lätt på det, och till VM 1998 hade spänningarna i truppen lagt sig när Oranje gick till semifinal men återigen föll på straffar.
Efter EM 1996 bytte Winter Lazio mot Inter, lustigt nog bara ett år efter att hans gamla lagkamrater Dennis Bergkamp och Wim Jonk lämnat klubben där särskilt Bergkamp vantrivdes. För Winter gick det bättre, han spelade en viktig roll ordinarie på mittfältet. Han fick också en något mer defensivt viktad roll, efter att i Ajax ha varit god för mellan 5-10 mål per säsong och i Lazio gjort omkring 5 mål per säsong gjorde han i Inter bara 3 mål under 3 säsonger i Milano. Med Inter fick han också vinna UEFA-Cupen för andra gången då man 1997/98 besegrade hans gamla lag Lazio i den helitalienska finalen.
1999 återvände han hem till Ajax. Då man just förlorat de sista stjärnorna från Champions League-mästarlaget 1995 sågs Winters rutin och kvalitet som mycket välbehövlig. Han fick kaptensbindeln. Men hans gamla lagkamrater Jan Wouters och Danny Blind som blivit tränare respektive sportchef var båda helt oprövade i dessa roller vilket gjorde det till en tung säsong för Ajax. Man slutade på femte plats i Eredivisie, ett stort fiasko då klubben hade hoppats på något storslaget under jubileumsåret då Ajax fyllde 100 år den 18 mars 2000.
Winter behöll kaptensbindeln nästa säsong då “Psyscho” Co Adriaanse kom in som ny tränare och ledde laget till en tredjeplats i ligan. Sommaren 2001 fick Winter veta att hans speltid och roll i laget skulle minska, han var 34 år och klubben hade yngre spelare på väg upp på hans position. Winter kände dock att han hade mer att ge vilket ledde till en utlåning hos Sparta Rotterdam där hans vän Frank Rijkaard tagit över som tränare. Winter var ett rejält tillskott i Spartas skrala trupp, som var riktigt svag till följd av en ännu skralare ekonomi vilket ledde till att klubben åkte ur Eredivisie för första gången i sin långa historia.
Att avsluta spelarkarriären med att för första gången i sitt liv åka ur en division kändes ju inte rätt, så Winter körde på ett år till och ingick i Ajax trupp 2002/03. Han gjorde bara ett framträdande på hela säsongen, i 0-0-matchen mot Rosenborg i Champions League, men han fick i alla fall avsluta sin spelarkarriär hemma i Ajax och vara en del av det charmiga laget som så när gick till semifinal i Champions League.
Det var knappast några höga odds på att spelintelligente, taktiskt kunnige Winter skulle bli tränare efter att spelarkarriären var över och så blev det också. Han började som ungdomstränare i Ajax, från 2005 till 2009 jobbade han med U19-laget. 2011 till 2012 var han tränare i Toronto FC och vann kanadensiska mästerskapen med dem två gånger. Under denna tid var han också noterbar som en av Cruijffs “löjtnanter” i Fluwelen Revolutie, Sammetsrevolutionen Cruijff utlöste efter en styrelsekonflikt om Ajax framtid. Cruijffs sida gick segrande ur striden, även om revolutionen i längden bara lyckades till hälften. Efter två år som förbundskapten för Hollands U19-lag återvände Winter till Ajax 2016 som U19-tränare igen. 2017 befordrades han till a-laget och ingick i Erik ten Hags ledarstab under den magiska 2018/19-säsongen.
Omorganiseringar på ledarsidan gjorde att Winters roll i a-laget försvann 2019, Ajax pratade försökte hitta en ny roll i klubben för Winter, men då ingen låg färdig direkt och gamle lagkamraten John van ‘t Schip, nu förbundskapten för Grekland, frågade Winter om han kunde ingå i hans stab istället så var Winters tid i Ajax över, för den här gången.
Kanske är det inbillning men Aron Winter känns nästan lite underskattad idag. Han gjorde 84 landskamper för Holland, vann UEFA-Cuper, Cupvinnarcupen, ligan och cuper och var en nyckelspelare i Ajax, Lazio och Inter, men det talas inte mycket om Aron Winter. Han faller kanske bort lite i mängden av fina holländska mittfältare på 90-talet, fokus tenderar att hamna på Clarence Seedorf, Edgar Davids och Phillip Cocu. Tänker man på Ajax Cupvinnarcuplag från 1987 tänker man kanske först på Marco van Basten och en ung Dennis Bergkamp. Tänker man på UEFA-Cuplaget 1992 går tankarna lätt återigen till Bergkamp, också till Stefan Pettersson och Stanley Menzo. Men Winter ska inte glömmas bort som en nyckelspelare i båda de lagen. Och som en av Ajax mest allrounda och kloka mittfältare någonsin.
