120 år, 120 Ajacieden #14: Johan Cruijff — För alltid
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktion inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Artikel nummer 14 handlar givetvis om Johan Cruijff, som fyra år efter sin död fortsätter vara en omåttligt stor influens över Ajax.
Vad ska man säga om Johan Cruijff som inte redan sagts? Det finns otaliga artiklar om honom, hans självbiografi My Turn som kom för något år sen och andra böcker som klassikern Ajax, Barcelona, Cruyff av Frits Barend och Henk van Dorp, och den nyutgivna fristående biografin Johan Cruijff av journalisten Auke Kok (finns ännu bara på holländska). Jag har själv skrivit om honom här flera gånger tidigare, här från 2013, det här när han avled 2016 och det här ett år senare.
I texten jag skrev ett år efter hans död funderade jag på vad han skulle tyckt om det som hänt i Ajax sen han dog. Då var vi mitt uppe i Europa League-våren 2017, när Peter Bosz fick Ajax att spela klubbens bästa fotboll sen mitten av 90-talet och nå en europeisk final igen för första gången sedan 1996. Cruijff hade älskat det.
Han hade hatat vad som kom sedan när Bosz ställde ett ultimatum till styrelsen: sparka Dennis Bergkamp och Hennie Spijkerman som motarbetar mig och låt mig ordna min egen stab, eller så går jag; och Edwin van der Sar sa nej till det så Bosz gick. Cruijffs sista revolution i klubben mynnade till slut ut i ett misslyckande. De gamla spelarna som installerats på ledande poster i klubben samarbetade inte, Plan Cruijff följdes inte och Wim Jonk, Cruijffs sista bundsförvant, tvingades bort.
Men, som jag skrivit om tidigare här, ledde den misslyckade revolutionen ändå till dagens Ajax. Till hälften Cruijffs revolution, till hälften ett brott mot revolutionen. Cruijff var på slutet arg över att revolutionen misslyckats, han var besviken på Edwin van der Sar, Marc Overmars med flera. Han hade förmodligen fortsatt ha synpunkter på deras arbete, men i slutändan hade han älskat att se det Ajax vi fick njuta av förra säsongen. Och även om Cruijff var otroligt obstinat och en besserwisser utan dess like var han också kapabel att förlåta, han försonades till exempel med Marco van Basten efter deras stora bråk 2008 när Cruijff snabbt lämnade rollen som sportchef när tränaren van Basten inte gick med på alla hans svepande förändringar direkt; så han hade nog kunnat förlåta van der Sar och Overmars med när deras arbete till slut ändå gav frukt.
Något som vi visste redan långt innan han dog var att Cruijffs arv och inflytande skulle leva vidare långt efter att han själv lämnat jordelivet. Det är ännu tydligare nu, hans stora skugga fortsätter ligga över Ajax. På något vis kan i princip allt som rör Ajax de senaste 50 åren härledas till Cruijff, men slående är hur alla stora stunder för Ajax kan ledas tillbaka direkt till Cruijff. 1970-talet givetvis. Nästa europeiska framgång klubben hade? Cupvinnarcupen 1987 med Cruijff som tränare. Nästa storhetstid på 90-talet var förstås Cruijffs nemesis Louis van Gaal tränare, men Cruijff hade sin hand i det med, dels genom den uppenbara taktiska influensen van Gaal (då) hade från Cruijff, och att den gyllene generationen talanger som slog igenom då var ett resultat av hur Cruijff strukturerad om akademin på sent 80-tal. 2003 var Ajax en hårsmån från att nå semifinal i Champions League under Cruijffs adept Ronald Koeman. Och det magiska 2018-19 kan alltså också spåras tillbaka till Cruijffs revolutionsförsök.
Det är synd att han aldrig fick se ten Hags Ajax. Det är synd att han inte fick uppleva Frenkie de Jongs genombrott, förmodligen hade han slagit bort jämförelserna mellan Frenkie och honom själv samtidigt som han hyllat Frenkies sätt att spela på för det är så cruijffianskt det kan bli. Det är också synd att det var först efter hans död som arenan fick bära hans namn. Redan när den byggdes på 90-talet sa Cruijff själv med glimten i ögat att den borde uppkallas efter honom.
Men vi får nöja oss med att Cruijff hade rätt när han själv konstaterade att han på vissa sätt är odödlig. Och hans i min mening bästa sägning fortsätter vara sann och fortsätter vara det jag anser alltid bör vara Ajax ledord och något att komma ihåg både när man dansar fram på Santiago Bernabeu och när man gråter i gräset på Johan Cruijff Arena:
“Det är bättre att falla med sin egen vision än någon annans.”
