120 år, 120 Ajacieden #22: Hakim Ziyech — Från hackkyckling till ikon
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktion inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om "Magikern" Hakim Ziyech, som under sina år i Ajax fått motta oförtjänt kritik och slag från en "supporter", men också mycket kärlek och som nu lämnar som en av klubbens största någonsin.
Den 15 april 2018 förlorade Ajax med 3-0 borta mot PSV. När spelarbussen återvände till Amsterdam attackerades den av missnöjda supportrar. Hakim Ziyech blev en måltavla och fick motta slag från en “supporter”. Han hade blivit en hackkyckling för vissa. Trots hans uppenbara talang och stundtals totala tekniska överlägsenhet var han en lätt måltavla när det gick dåligt för Ajax, han kunde framstå som nonchalant på planen, att inte kämpa tillräckligt.
“Jag skiter i det här, jag drar, tänkte jag då. Men jag lämnade inte. Jag stannade kvar. Och jag vände på hela situationen.”
366 dagar senare sjöngs hans namn när Ajax vann mot Juventus i Turin i kvartsfinalen av Champions League.
Nu när han ska lämna klubben för Chelsea lämnar han Ajax som en älskad och ikonisk legendar. Trollkarlen från Amsterdam.
Hakim Ziyech värvades precis i slutet av transferfönstret sommaren 2016, en vecka efter att Ajax kraschat ut ur Champions League-kvalet mot Rostov. Det var inte en panikvärvning i affekt. Marc Overmars hade velat ta Ziyech, som växt ut till Eredivisies främsta offensiva stjärna i Twente efter genombrottet i Heerenveen, till Amsterdam länge. Men först efter fiaskot mot Rostov gick styrelsen med på att skrota den korkade policy man då hade om att spelarköp inte fick överstiga 10 miljoner euro. Ziyech kostade 11 och blev en symbol för ett nytt Ajax. Frank de Boer hade lämnat efter fem och ett halvt år som tränare, där trots tidiga succéer det bestående intrycket de sista åren var träig och tråkig fotboll.
Peter Bosz som ny tränare och Hakim Ziyech som ny nyckelspelare var ett effektivt botemedel mot det. Som playmaker i det vid den tidpunkten mest underhållande Ajax-laget på år och dar växte Ziyech snabbt ut till en stjärna i Amsterdam. Ziyech och Ajax gick på rosor hela vägen till Friends Arena.
Sen kom sommaren och ett träningsläger i Österrike. Ziyech delade rum med Abdelhak Nouri. Ziyech hade blivit en storebrorsfigur för Appie som han tog under sina vingar. De spelade på samma position, med snarlika spelstilar och liknande bakgrunder som söner till marockanska invandrare som kämpat hårt för att ge sönerna bästa möjliga uppväxt och fostran. Ziyech delade inte bara rum med Appie på träningslägret, han satt också bredvid honom i omklädningsrummet. Efter det som hände beslutade man att låta Appies grejer hänga kvar på sin plats, bredvid Ziyech varje dag.
“Det hade stor inverkan på mig. Men jag behövde det. Det kändes bra. Jag ville inte skaka av mig vad som hände honom. Det tog lång tid innan jag tog mig ur den jobbigaste tiden. Jag besökte honom på sjukhuset. När jag var redo, först vågade jag inte riktigt. Men till slut kände jag att jag behövde hälsa på honom även fast jag var rädd. Och efter det besöket har jag lyckats komma till freds med det. Och jag tror jag fattade rätt beslut i det ögonblicket. Det var välbehövligt. Efter det märkte jag själv att jag blev lugnare. Det är inget jag gillar att prata om. Men jag tänker ofta på det. Och det är inte nödvändigtvis en dålig sak att tänka på det. Eller att dela din sorg, det är vad som gör oss mänskliga. Jag gjorde det mycket, delade mycket med mina vänner och min familj. Och efter att du delat med dig så mycket kommer en tidpunkt då du kan få lite av ett avslut. Men om jag ska vara ärlig brydde jag mig inte om att PSV vann titeln det året. Jag brydde mig inte. Det finns mycket att spela för, men det finns viktigare saker än fotboll. Jag var där när PSV vann titeln, jag var där när det blev upplopp efter fjärde året utan titlar. Men jag brydde mig inte.”
Trots det som hände med Appie, trots att han attackerades efter PSV-matchen, så blev Hakim också utsedd till Årets spelare av supportrarna för första gången, efter 9 mål och 17 assist i ligan. Att han höll den klassen under det värsta året i karriären säger en del om honom.
Och han blev alltså kvar trots allt. Och han skulle vända på allt. Ajax fantastiska Champions League-resa börjar och slutar med Ziyech. Han gjorde det första målet, på Johan Cruijff Arena mot Sturm Graz i andra kvalrundan. Han gjorde Ajax sista mål på Johan Cruijff Arena i semifinalen mot Tottenham.
Samtidigt som det fortsatte spekuleras i hans framtid — skulle han till Sevilla? Till Roma? Hjälpte han Ajax igenom den ena kvalrundan efter den andra. Dusan Tadic kom och Marc Overmars tog nummer 10 från Ziyech och gav till Tadic på grund av ett löfte han gett under förhandlingarna med Tadic då han antog att Ziyech inte skulle stanna. Ziyech gick tillbaka till nummer 22 och fortsatte låta fötterna tala. Efter Sturm Graz och Standard Liège var man framme i playoffrundan och Ziyech gör det viktiga 2-1-målet mot Dynamo Kiev som i slutändan blir det avgörande. Ajax är i Champions League, och Ziyech är kvar. Och han lätt gammalt groll vara glömt.
“Ta matchen mot Liège till exempel. Tackar jag supportrarna eller inte? Eller lämnar jag med böjt huvud medan hela läktarna sjunger mitt namn? Det här är ögonblick då jag vägrar vika mig för att såren är för färska. Men när säsongen fortsätter och så mycket händer… kärleken till sporten blir starkare och du kan inte förneka det mer.”
Det finns så många nyckelspelare till Ajax succésäsong. Spelmotorn Frenkie de Jong, härföraren Matthijs de Ligt, Dusan Tadic som plötsligt blir en världsstjärna, målvaktspantern André Onana, lagpappan Daley Blind. Men Hakim Ziyech är onekligen en av de absolut viktigaste. Han gör viktiga kvalmål. Han slår den fantastiska djupledsbollen till Tadic som leder till 1-1-målet borta mot Benfica. Han gör reduceringsmålet hemma i första mötet med Real Madrid. Han gör det första målet på Santiago Bernabeu. Han ger Donny van de Beek frilägen i Turin och London. Han gör det vid trodde var det avgörande målet i den sista matchen.
Tre dagar efter det hemska slutet på det fantastiska äventyret måste Ajax resa sig igen för ligaavgörandet. I nästsista omgången möter man Utrecht hemma samtidigt som PSV möter AZ borta. 30 sekunder in i matchen har Othman Boussaid gett Utrecht ledningen. Allt kan glida Ajax ur händerna. Men Ziyech och hans lagkamrater kommer igen, och Ziyech själv är överallt. Ajax vänder och vinner med 4-1 samtidigt som PSV förlorar mot AZ. Det är inte helt matematiskt klart än, men alla vet att ligatiteln nu äntligen är säkrad. Matthijs de Ligt bär Ziyech på sina axlar medan läktarna igen sjunger hans namn. Ziyech utses igen till Årets spelare, efter 16 mål och 17 assist i ligan och 3 mål och 3 assist i Champions League-spelet.
Coronaviruset avbröt denna säsong och gjorde att istället för en storartad avslutning hemma i Amsterdam så blev det sista vi fick se av Ziyech i Ajax-tröjan 68 minuter borta mot Heerenveen. Det var en säsong kantad av skador och som förstördes av ett rån på Stamford Bridge. Det är synd att Ziyech inte får det stora slutet han förtjänade. Men likväl får han ett fint avsked. Citaten i den här artikeln är hämtade från en stor avskedsintervju Ajax gjorde med Ziyech som kan ses på klubbens Youtube-kanal här (engelsk textning finns). Och igår blev han återigen utsedd till Året spelare framröstad av supportrarna, för tredje året i rad. Han blev därmed den förste att få priset, som började delas ut 1993, tre gånger. Välförtjänt för mannen som kan hävdas vara Ajax största spelare under 2010-talet.
“I slutändan vill du lämna din klubb genom framsidan. Jag tror det är fallet nu.”
