120 år, 120 Ajacieden #40: Arnold Mühren - En underskattad graciös mittfältare
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktion inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Nu om underskattade Arnold Mühren och hur han blev en av Europas mest dekorerade fotbollsspelare.
Arnold Mühren föddes i Volendam och spelade i Ajax under två sejourer i sin karriär. Han kom först till Amsterdam som 20-åring 1971, precis efter att Ajax vunnit sin första Europacup-titel, efter spel i FC Volendam där han tagit sig upp igenom ungdomsleden. Han anslöt då till ett Ajax-lag fullt av talanger och blivande världsstjärnor som Johan Cruijff, Piet Keizer, Sjaak Swart, Johan Neeskens, Wim Suurbier och sin några år äldre bror Gerrie, som några år tidigare gick precis samma väg från FC Volendam till Ajax.
Både Gerrie och Arnold Mühren var vänstermittfältare och under den då nye tränaren Stefan Kovács, som tagit över efter Rinus Michels, var Gerrie naturlig som förstavalet. Neeskens och Arie Haan ockuperade de andra mittfältsplatserna men Mühren fick sin beskärda del speltid ändå.
Under sin första sejour i klubben mellan 1971 och 1974 blev det 62 ligamatcher (16 mål) och två Eredivisie-titlar för Arnold. Han var också en del av det Ajax som vann sin tredje raka Europacup-titel, där han spelade några minuter i det andra mötet i kvartsfinalen mot Bayern München och första mötet mot Real Madrid i semifinalen. Han spelade sen hela matchen i det andra mötet mot Real Madrid där han fick se sin bror göra det vinnande målet för att sedan jonglera med bollen och på så sätt plåga sina motståndare, vilket indikerade en förskjutning i maktbalansen, både vad gäller framgång och ideologi mellan Madrid och Amsterdam.
Trots att han inte var en given startspelare hade han när han lämnade Ajax för FC Twente 1974 redan vunnit många titlar. I FC Twente fick han en större roll som självklar startspelare och det var här hans karriär tog fart. Under en fyraårsperiod hjälpte han laget till en final i UEFA-Cupen 1975, som man förlorade mot Borussia Mönchengladbach, och en cuptitel 1977.
Efter fyra år i FC Twente kom möjligheten som hjälpte till att etablera hans rykte som en av de bästa spelarna i hans generation då Bobby Robson, som imponerats av Mührens spel i Enschede, inte tvekade att betala 150 000 pund (en betydande summa på den tiden) för att ta honom till Ipswich Town 1978. Ett år senare köpte man också Frans Thijssen, Arnolds lagkamrat från FC Twente och de båda holländarna blev bland de första riktiga utländska stjärnorna i England och bildade tillsammans ett formidabelt mittfält som låg till grund för en av de mest framgångsrika perioden i klubbens historia.
Mühren spelade en nyckelroll när Ipswich vann FA-cupen 1978, Uefacupen 1981 och slutade på en andra placering i Division 1 (föregångaren till Premier League). ”Mühren hade en underbar passningsfot och fantastisk vision. Jag kan inte tänka på någon annan som jag skulle värdesätta högre som professionell fotbollsspelare än Arnold. Ingen arbetade hårdare och när matchen var slut gick han inte ut för att dricka, utan han gick och la sig," Så uttalade sig den legendariske engelska tränaren Bobby Robson på fråga angående holländaren. Som en av de första utländska spelarna i England i slutet av 70-talet var det snarare Ipswich Town som anpassade sig till Mühren sätt att spela, den totalfotbollen han kom från, än Mühren som anpassade sig till Ipswich. ”Ipswich spelade som en holländskt lag och bevisade att det är möjligt att spela på det sättet och vara framgångsrika,” sa han en gång till The Independent.
När Robson lämnade för att ta över det engelska landslaget började Mühren leta efter en ny klubbadress och det blev till slut Ron Atkinsons Manchester United där det blev tre säsonger. Då man endast kan räkna en av de säsongerna som lyckade, får man ändå räkna hela hans sejouren i Manchester United som framgångsrik då han återigen vann FA-cupen med klubben 1983. Man mötte Brighton i finalen och efter ett oavgjort resultat (2-2) blev det omspel och i returen vann Manchester United med 4-0 där Mühren fastställde slutresultatet från straffpunkten.
På senare tid har han erkänt att han vid denna tidpunkt trodde att det var det sista tillfället att få spela för en sån stor klubb. ”Men jag visste inte då att jag skulle få chansen att spela för Ajax igen i ytterligare tre år.” Hans önskan att återvända till Amsterdam och få spela under Johan Cruijff, som då tagit över som tränare i Ajax, var stor och han hjälpte Mühren att äntligen få vinna det han ännu fattades, en europeisk trofé då man vann Cupvinnarcupen 1987. Mühren blev en viktig rutinerad ledare i Ajax under denna tid när flera nya unga stjärnor slog igenom som Marco van Basten, Frank Rijkaard och Dennis Bergkamp. Än idag håller han rekordet som den äldste Ajax-spelaren någonsin när han gjorde sin sista match den 21 maj 1989, 37 år, 11 månader och 19 dagar gammal.
Ännu viktigare var att detta också gav den då 36-årige Mühren en sista chans att spela för det holländska landslaget. Trots alla framgångar på klubbnivå hade han sällan fått vara med i landslaget. Även fast att han var en graciös fotbollsspelare var han ofta underskattad, kanske lite bortglömd, bland alla de andra stora spelarna som slogs om en plats i landslaget. Som ett resultat av detta har han ett något så oönskat rekord som han delar med storspelare som Alfredo Di Stéfano, George Best, Eric Cantona, George Weah, Ian Rush och Ryan Giggs. Han fick aldrig, precis som de nämnda legenderna, aldrig möjligheten att spela den största turneringen av dom alla: VM.
Men han skulle till slut även få sin stora titel i landslaget också, då han var med i det laget som vann EM för Nederländerna 1988 när man vann sin första stora internationella titel under tränaren Rinus Michels. Av de 23 matcher han gjorde i landslaget var tio av dom under EM 1988, fem i kvalet och fem i huvudturneringen. I sin sista match var han en stor bidragande orsak till att Nederländerna vann finalen mot Sovjet Unionen (0-2) i form av inlägget fram till Marco van Bastens sensationella volleymål. Det är vad många utanför hans hemland och England minns honom för. Trots att han missade möjligheterna att representera sitt land på den största scenen, var han med och garanterade den holländska triumfen på Olympiastadion i München som än idag är det enda guld Oranje tagit.
”Jag är mycket stolt över att ha varit en del av två stora generationer av holländsk fotboll. 1971 kom jag till ett Ajax-lag med Cruijff, Keizer och Neeskens - som just hade vunnit den första Europacup-titeln - och som 37-åring vann jag EM med Frank Rijkaard, Ruud Gullit och Van Basten.”
Med en ny generation spännande unga spelare som är redo att höja holländarna till sina gamla nivåer kanske det finns det en ny Arnold Mühren bakom kulisserna, som tålmodigt bidar sin tid, underskattad och tyst, men fast besluten att lämna ett avtryck på världskartan inom fotbollen.
