120 år, 120 Ajacieden #42: Frank de Boer — Succétränaren som tappade bort sig själv
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktion inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Nu om Frank de Boer, som efter en legendarisk spelarkarriär fick en flygande start på sin tränarkarriär när han ledde Ajax till fyra raka ligaguld i början av det förra decenniet, men som de senaste åren hamnat helt snett i klubb efter klu
I slutet av juli meddelade Atlanta United att man kommit överens med tränaren Frank de Boer om att gå skilda vägar efter drygt ett och ett halvt år. Efter att ha vunnit Campeones Cup och US Open Cup 2019 och slutat tvåa i Eastern Conference och förlorat i konferensfinalen sin första säsong kom beskedet om de Boers entledigande efter att man åkt ut direkt ur MLS-slutspelet.
Att få gå efter “gemensamt beslut” efter två mindre cuptitlar och slutspelsförluster i MLS, fotbollsvärldens bakgård, är ändå ett fall framåt för de Boer. 85 dagar i Inter slutade med 5 segrar, 2 oavgjorda och 7 förluster innan han fick sparken 1 november 2016. I Crystal Palace inledde han med fyra raka förluster i Premier League, utan ett enda gjort mål, och bara en vinst i Ligacupen, innan han fick sparken.
Vad hände med den ende tränaren någonsin som vunnit fyra Eredivisietitlar på raken?
Frank och hans tvillingbror Ronald föddes den 15 maj 1970 i Hoorn, en mindre stad i Noord-Holland en bit norr om Amsterdam, och växte upp i den lilla byn Grootebroek strax öster om Hoorn. Det var där de började spela fotboll i VV De Zouaven. Där spelade de tills 1984, när de 14 år gamla upptäcktes av Johan Cruijff och fick börja i Ajax berömda fotbollsakademi, som Cruijff som tränare just var i fart med att omstrukturera.
“Frankie” imponerade på ungdomstränarna både med sina fysiska förmågor, han var både snabb och stark i kroppen, sina tekniska förmågor med sin otroliga vänsterfot, och sina mentala egenskaper då han uppvisade en särskild spelintelligens. Cruijff lämnade Ajax i januari 1988. Nygamle tränaren Kurt Linder (som tränat Ajax till guld 1981-82) tog över till sommaren men fick sparken redan efter fem matcher när Ajax låg på 13:e plats i tabellen den 20 september. Den 21 september fick Frank de Boer debutera i a-laget i en förlustmatch mot Zwolle. Nye tränaren Spitz Kohn trodde på 18-åringen och han slog sig in i laget som vänsterback.
1989 tar Leo Beenhakker över rodret i Ajax (för andra gången) och unge Frank de Boer är en fortsatt del av lagbygget när Don Leo leder Ajax till ligaguldet. När Beenhakkers assistent Louis van Gaal tar över som huvudtränare 1991 är Frankie en av de viktigaste grundstenarna i hans lagbygge. Ajax vinner UEFA-Cupen van Gaals första säsong som huvudtränare och under de kommande säsongerna utvecklas Frank mer och mer till en nyckelspelare.
1995 är Frank 25 år och i sina bästa år när Ajax triumferar i Champions League. Nästa säsong tar han klivet in som mittback bredvid kapten Danny Blind efter Frank Rijkaards pensionering, den position han sedan primärt spelar på under resten av sin karriär. Medan de flesta av Champions League-hjältarna har lämnat Ajax vid 1997 stannar Frank och Ronald, liksom Blind, Edwin van der Sar och Jari Litmanen. Efter att ha förlorat flera stjärnor till följd av den nyinstiftade bosmanregeln var det en stor seger för Ajax när man fick tvillingarna de Boer att skriva på varsitt nytt sexårskontrakt 1998. Man hade dock muntligen kommit överens om en mycket märklig deal: Om man fick ett bra bud på ena brodern skulle man släppa honom om den andre stannade. Ajax backade dock från den överenskommelsen efter att man börsnoterat klubben och lovat aktieägarna att de Boer-bröderna skulle bli kvar som ett fundament att bygga ett nytt lag runt bra nog att återta Champions League-pokalen. Men de Boer-bröderna fick erbjudanden från van Gaals FC Barcelona som skulle femdubbla deras lön och ville då gå. Tvillingarna tog juridisk hjälp och fick sexårskontraktsförlängningarna hävda. Efter en segdragen konflikt med Ajax klubbledning såldes Frank och Ronald de Boer i januari 1999 till Barcelona.
Även om man vann La Liga 1999 föll i längden van Gaals holländska projekt i Barcelona inte väl ut, men Frank de Boer blev den mest lyckade och långlivade av alla landsmän van Gaal (som fick gå 2000 och återkom 2002) plockade in. Ronald lämnade redan 2000, men Frank stannade till 2003 och var bofast i startelvan hela tiden. Den stora plumpen i protokollet var när han 2001 likt Edgar Davids och Jaap Stam fastnade i en dopingkontroll för nandrolon och blev avstängd i sex månader, men avstängningen blev kortare efter överklagan, enligt de Boer kom det positiva provet efter att hans läkare smort in honom med en salva efter att han ådrog sig en hudinfektion efter en simtur. Efter korta sejourer i Galatasaray och Rangers FC (där han återförenades med Ronald) avslutade han spelarkarriären i Qatar 2006.
Landslagsdebuten kom 1990 mot Italien och Frank de Boer var sedan en given del av Oranje hela vägen fram till 2004. Förutom EM 1996 som han missade på grund av en skada och VM 2002 som Holland misslyckades att kvalificera sig till deltog han i alla VM- och EM-turneringar från 1992 till 2004. Han blev den förste att göra 100 landskamper för Oranje och hans 112 landskamper var rekord innan det slogs av Edwin van der Sar och senare Wesley Sneijder. Hans sista landskamp blev kvartsfinalen i EM 2004 mot Sverige, där han tyvärr fick utgå skadad och missa semifinalen mot Portugal som Holland förlorade.
Under VM 1998 stod han på toppen av sin karriär och stod för sitt kanske mest minnesvärda ögonblick i Oranje när han i slutminuterna av kvartsfinalen slog den svepande 60 meter långa krossbollen till Dennis Bergkamp som tog ner bollen och sköt in ett av de vackraste målen i VM-historien för att ta Holland till semifinal. Semifinalen förlorade man på straffar mot Brasilien, Frank tog den första straffen för Holland och satte den, men missar av Phillip Cocu och Ronald de Boer beseglade landets öde. Frank skällde ut sin bror när de gick av planen.
Två år senare, i hemma-EM Holland organiserade ihop med Belgien, var det istället Frank som blev syndabock, en enormt stor sådan. I semifinalen mot Italien missade han en straff i första halvlek och en till i straffläggningen när Holland återigen föll på samma sätt man (nästan) alltid gör.
Så fort spelarkarriären var över gick Frank de Boer över till ledarsidan och började som ungdomstränare i Ajax ungdomsakademi 2006. Han parallelljobbade också som assisterande förbundskapten 2008-2010 till Bert van Marwijk. Efter en tid som U19-tränare fick han sin stora chans 6 december 2010 när Martin Jol sparkades och han fick ta över som ny a-lagstränare. Först på interimbasis, men efter en lovande start som inkluderade bland annat en 2-0-seger på San Siro i debuten mot Milan belönades han med ett kontrakt på tre och ett halvt år som Ajax-tränare.
Det första halvåret blev succéartat. Trots att man sålde Luis Suárez och Urby Emanuelson i januari och målspottaren Mounir El Hamdaoui hamnade i frysboxen efter att ha träningsvägrat efter en petning så flög Ajax fram under våren, jagade ikapp och förbi tvåan PSV och hack i häl med serieledarna, regerande mästarna Twente. Allt kom att avgöras i sista omgången, på Franks födelsedag 15 maj 2011. Veckan innan hade Twente vunnit cupfinalen mot Ajax i förlängning. Men nu, i en direkt avgörande seriefinal på dåvarande Amsterdam ArenA, bärgade Ajax äntligen det 30:e ligaguldet i klubbens historia. Det första på sju år, och slutligen kunde man placera en tredje stjärna över klubbmärket.
Guldet följdes av ett till, och ett till, och ett till så 2014 blev Frank de Boer den förste tränare i historien att vinna Eredivisie fyra gånger i rad. Och det på sin fyra första säsonger som seniortränare. En flygande start på tränarkarriären. Vid ett tillfälle sades det att Ajax styrelse var så nöjda med de Boers arbete att man hoppades att han skulle bli som en Sir Alex Ferguson-figur i klubben, som skulle stanna som tränare i decennier med kontinuerlig framgång. Vid flera tillfällen pekades han ut som nästa Barcelona-tränare.
Men det syntes sprickor i fasaden tidigt, och med tiden blev de större. Ett återkommande mönster varje säsong var att Ajax startade trögt, tappade mycket poäng under hösten men sedan fick ordning på spelet och fick jaga ikapp bakifrån för att under våren gå upp i topp. Samtidigt som hans facit av att ha nästan idel vinster under säsongernas slutskeden var imponerande var det samtidigt så att man frågade sig varför Ajax inte kunde inleda säsongerna bra. Ett större återkommande problem var att man gång på gång misslyckades i Europa. Både med att ta sig vidare från Champions League-gruppspelet eller att ta sig längre i Europa League-slutspelet man oftast hamnade i.
Och med tiden blev spelet tråkigare och tråkigare, sämre och sämre. Den första våren flög Frank de Boers Ajax fram mot ligaguldet. Den fjärde våren stapplade man fram till det och vann det mest för att konkurrenterna var ännu svagare det året. Och sen gick det utför. 2014-15 slutade man tvåa i ligan. 17 poäng efter PSV. Nästa säsong höll det dåliga spelet i sig, men PSV var inte heller så bra så man höll jämna steg i tabelltoppen. Inför sista omgången ledde man serien, på samma poäng som PSV men med bättre målskillnad. Och man avslutade borta mot redan nedflyttningsklara De Graafschap. Med allt i egna händer och en tidig ledning i matchen lyckades man ändå sjabbla bort allt. Ajax offensiv körde fast efter att ha fått in ett mål, Bryan Smeets kvitterade och Frank de Boers lag blev krampaktigt och allt mer panikslaget. Ingenting stämde framåt. de Boers drag blir att byta ut centern och skyttekungen Arkadiusz Milik tidigt i andra halvlek. Milik hade ingen bra match, men det hade ingen, och att byta ut lagets bäste målskytt, den som skulle kunna raka in bollen om han fick ett hyfsat läge, gjorde bara allt värre.
Ajax gav bort guldet och några dagar senare avgick Frank de Boer. Vad som följde? 85 dagar i Inter. 10 veckor i Crystal Palace, fyra Premier League-matcher, noll mål och kallad “Den sämsta managern i Premier League-historien” av José Mourinho. Och efter att inte ens tiden i Atlanta, ett av de bättre lagen i MLS, blivit särskilt lyckosam undrar man nu vad som väntar härnäst för Frank de Boer. Och vad som gick fel. Fick han oförtjänt lite tid i Inter och Crystal Palace? Ja. Hade resultaten blivit bättre efterhand när hans system satt sig? Möjligtvis. Var Inter och Crystal Palace helt fel klubbar för honom? Säkert.
Men de ursäkterna ändrar inte det faktum att de Boer hade gått vilse i sin egen filosofi redan i Ajax. Hans läromästare var Johan Cruijff och Louis van Gaal, som både byggde sevärda Ajax-lag som stadigt blev bättre och bättre år för år. Cruijffs tränartid i Ajax kulminerade med Cupvinnarcupguldet 1987 innan han flyttade vidare till Barcelona. Louis van Gaal byggde ett ännu bättre lag, vann ligatitlar och UEFA-Cupen på vägen innan allt kulminerade med Champions League-titeln 1995 och strafförlusten i finalen 1996 innan han också flyttade vidare till Barcelona. För de Boer var det ingen stadigt uppåtgående kurva, han peakade istället snabbt, det mest minnesvärda är och förblir det första av hans guld, det 30:e, men hans bästa lag och säsong var förmodligen året därefter, 2011-12. Sen gick det gradvis neråt, 2012-13 fortfarande bra, 2013-14 mycket märkbart sämre, och hans två sista säsonger långt ifrån toppen han nådde 2012.
Kan han någonsin hitta tillbaka dit? Eller ännu hellre, komma ännu längre? Fokus för honom måste återgå till att spela rakare, mer underhållande fotboll än hans lag gjort de senaste åren, när offensiv gått i lås gång på gång. Han måste titta på tränare som Erik ten Hag, Peter Bosz, Ronald Koeman och Arne Slot och se hur de vidareutvecklat holländsk fotboll de senaste åren. Men han måste också hitta en miljö där han får möjlighet att hitta tillbaka till ett vägvinnande och roligt spelsätt, och frågan är om rätt klubb någonsin kommer erbjuda honom ett jobb?
Mönstret går igen i kompatrioterna Phillip Cocu och Giovanni van Bronckhorst. Tillsammans var de en del av ryggraden i ett av Hollands bästa och mest minnesvärda landslag någonsin på sent 90-tal, och sedan gick de alla den snabbkurs till tränarlicens holländska förbundet satte igång på 2000-talet för just gamla spelarlegendarer som dem. Alla tre skördade framgångar hemma, alla vann Eredivisie, men alla har efter det kämpat med spelfilosofi och resultat. Phillip Cocu harvar vidare i Championship med Derby och Giovanni van Bronckhorst har ännu inte vunnit en match i kinesiska ligan med Guangzhou den här säsongen.
För några år sen sågs de som holländsk fotbolls tränarframtid, med Frank de Boer i täten. Nu undrar man vilka som skulle vilja ge de Boer en chans igen.
