120 år, 120 Ajacieden #5: Dennis Bergkamp — Världens bästa funktionella tekniker
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktion inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Nu är det dags The Non-Flying Dutchman, Dennis Bergkamp.
Dennis Bergkamp gjorde bara vackra mål. Nästan, i alla fall. Dennis Bergkamp hade kanske den bästa funktionella tekniken en fotbollsspelare någonsin haft. Dennis Bergkamp hade en oerhörd spelintelligens och en för sin tid osedvanligt hög professionalism. Det gjorde att han fick en lång och fantastisk spelarkarriär. Det borde gjort honom till en fantastisk ledare med, men av någon anledning klaffade inte det.
Dennis fotbollstokiga föräldrar döpte honom efter Manchester United-legendaren Denis Law (och fick lägga till ett N i namnet i enlighet med holländsk stavning). Han växte upp i ett katolsk arbetarklasshem i Amsterdams utkanter som den yngsta av fyra söner. Under helgerna gick man till kyrkan (det tyckte Dennis var tråkigt) och fotbollsplanen (det tyckte Dennis var kul).
Han skrevs in på De Toekomst som elvaåring och gick sedan hela vägen till a-laget. Bergkamp är ett av de bästa exemplen på vad Ajax berömda akademi utvecklar för spelare. Det Ajax vill se i en spelare är TIPS. Ett akronym som står för fyra grundstenar i en spelares utveckling på De Toekomst. T för teknik, I för intelligens, P för personlighet, S för snabbhet. Tekniken man söker att utveckla hos spelare handlar inte i första hand om fräcka finter och dribblingar, utan om grundteknik och funktionalitet, att en spelare ska vara så bra som möjligt på att effektivt hantera bollen. Intelligens handlar om spelförståelse på flera sätt, veta vad man ska göra med bollen men också utan bollen. Personlighet handlar om att utbilda även vid sidan av planen och att en spelare måste kombinera sitt fotbollskunnande med den rätta attityden för att faktiskt nå toppen. Snabbhet handlar inte om ren fysisk snabbhet utan om snabbhet i tanken och utförande, att det ska gå så snabbt som möjligt däremellan. Dennis Bergkamp är ett av de förnämsta exemplen De Toekomst någonsin fått fram på dessa fyra områden, kanske det absolut bästa när det gäller teknik och snabbhet.
Det exemplifieras bäst med det mest berömda mål han gjorde, det som han själv höll som det bästa han någonsin gjorde. Målet i kvartsfinalen mot Argentina i VM 1998. Det är ett av de tekniskt skickligaste målen som någonsin gjorts i världsfotbollen. Det kräver den sällsynta kopplingen mellan två medspelare som finns mellan Frank de Boer och Dennis Bergkamp för att de båda ska se läget som egentligen inte finns. För egentligen ska det inte vara möjligt att en spelare ska kunna slå den perfekta 60-meterspassning de Boer gör, än mindre att en spelare ska kunna tajma löpningen precis rätt som Bergkamp gör. Och att lyckas få kontroll över en boll som flugit 60 meter i en jäkla fart med endast en touch som Bergkamp gör, det finns inte egentligen. Är det en enskild aktion alla tränare på De Toekomst borde peka på för att motivera allt drillande man gör för att pränta in all väsentlig grundteknik i spelarnas muskelminne, så är det den. Det är träning på De Toekomst decennier tidigare som leder till att Frank de Boer kan slå den passningen och att Dennis Bergkamp kan ta ner den och smälla upp bollen i nättaket och skicka Holland till semifinal. Det är teknik, intelligens och snabbhet av högsta klass.
Även personligheten för att nå toppen hade han, bevisligen. Faktum är att han låg i framkant vad gäller professionalism. Under sin misslyckade tid i Inter tyckte journalister och lagkamrater att han var konstig som begav sig hemåt efter träningar och matcher istället för att rumla runt ute på stan. I Arsenal välkomnade han starkt Arsene Wengers svepande förändringar när han tog över 1996 och satte stopp för supandet och skärpte till träningen; och det var först då som Bergkamp äntligen kom till sin rätt igen efter att han lämnade Ajax 1993.
När han lämnade Ajax gjorde han det som skyttekung av Eredivisie tre säsonger i följd och Årets spelare i Holland både 1992 och 1993. Han vann Eredivisie, cupen, Cupvinnarcupen och UEFA-cupen, och smällde in 103 mål på 185 matcher, ett snitt som blir mer otroligt när man tänker på att han först kom upp i a-laget, under Johan Cruijffs tid som tränare, som ytter och sedan blev en stjärna som tia strax bakom centern Stefan Pettersson. Han var den klarast lysande stjärnan i Louis van Gaals tidiga lagbygge, det som kulminerade i UEFA-Cuptiteln 1992. De kommande åren lämnade nyckelspelare som Bergkamp, Aron Winter, Wim Jonk, John van ‘t Schip, Stefan Pettersson och Bryan Roy. van Gaal ersatte dem underifrån med Jari Litmanen, Clarence Seedorf, Edgar Davids, Finidi George, Nwankwo Kanu, Patrick Kluivert och Marc Overmars och byggde vidare mot Champions League-triumfen 1995.
Medan van Gaal byggde Ajax bästa lag på tjugo år så hade Dennis och Wim Jonk det kämpigt i Inter. Bergkamp hade svårt att komma till sin rätt både på och utanför planen. Några veckor efter att Ajax vunnit Champions League-finalen mot Milan i slutet av maj lämnade Bergkamp och Jonk Milano, Jonk vände hem till Holland och då PSV, medan Bergkamp gick till Arsenal. Ett år senare tog Arsene Wenger över och resten är historia. Bergkamp tillbringade ett decennium med att bli en ikon i Arsenal. Och målet mot Argentina gjorde honom till Oranjes då bästa målskytt genom tiderna, ett rekord han höll tills han sedermera blev passerad av Patrick Kluivert, Klaas-Jan Huntelaar och Robin van Persie.
När Bergkamp avslutade spelarkarriären sommaren 2006, efter en testimonial-match mellan Ajax och Arsenal som invigde Emirates Stadium (vilket gjorde Huntelaar till svaret på triviafrågan vilken spelare gjorde det första målet på Emirates Tadium); hade han inga planer på att fortsätta inom fotbollen. Notoriskt flygrädd och skygg för rampljuset så var det väntat att han inte hade planer på en karriär som manager. Men så gick två år, och Bergkamp blev ändå en av många pensionerade fotbollsproffs som hoppade på tåget när holländska förbundet införde en ny snabbutbildning mot tränardiplom.
Med diplomet i fickan var Bergkamp tillbaka där allting började, på De Toekomst som pojklagstränare. Han började att träna de yngre åldersgrupperna, men när Frank de Boer i december 2010 fick ta över a-laget klev Fred Grim in som ny tränare för U19-laget och Bergkamp blev hans assistent. Efter det gick det snabbt, i augusti 2011 befordrades Bergkamp till a-laget där han blev en av de Boers assistenter tillsammans med veteranen Hennie Spijkerman.
Samtidigt blev Bergkamp jämte Wim Jonk en löjtnant för Johan Cruijff i det inbördeskrig som rasade i klubben. Cruijffs plan var att Ajax skulle styras av riktigt fotbollsfolk, vilket ledde till att när han såg ut att ha vunnit kriget fanns Frank de Boer som a-lagstränare, Edwin van der Sar som marknadsdirektör (och VD in training), Marc Overmars som sportchef, Wim Jonk som akademicef och Dennis Bergkamp som de Boers assisterande tränare. Tanken var att Bergkamp skulle fungera som en länk mellan de Boer och Jonk för att underlätta genomslussningen av talanger från akademin till a-laget.
Det lät perfekt, ett gäng gamla lagkamrater och vänner skulle tillsammans kunna styra klubben efter Crujffs ideologi. Särskilt länken mellan Dennis och Wim kändes självklar och naturlig. De hade slagit sig in i Ajax tillsammans på sent 80-tal och under flera säsonger vunnit många titlar tillsammans, och därefter flyttat till Inter tillsammans och genomgått en gemensamt tuff tid tillsammans. Och sedan fortsatt vara lagkamrater i landslaget under framgångsrika år och mästerskap.
Men det gick inte, inte alls faktiskt. Den enda som höll kontakt med Cruijff var Wim Jonk. En klyfta uppstod mellan Jonk och Overmars, Jonk ansåg att Overmars spelarköp blockerade vägen för hans akademispelare. Frank de Boer ville inte blanda sig i och gick samtidigt bort sig mer och mer taktiskt. Och Dennis Bergkamp skötte helt enkelt inte sitt jobb. Han fungerade helt enkelt inte alls som länk mellan Jonk och de Boer. Jonk fick sparken, de Boer avgick efter ännu en missad ligatitel. Bergkamp och Spijkerman blev kvar i ledarstaben även när Peter Bosz kom in och hade med sig sin högra hand Hendrie Krüzen. Det hette att Bergkamp skulle fungera som “kulturbevakare” när outsidern Bosz kom in, se till att Ajax fortfarande var Ajax. Men det skar sig tidigt mellen Bergkamp/Spijkerman och Bosz/Krüzen. Bergkamp slutade vara med på bänken under matcher trots att han var assisterande, Ajax förklarade bort det med att han skulle se matcherna ur ett annat perspektiv. Under våren 2017, när Bosz och Krüzen fick Ajax att flyga fram och spela sin dittills bästa och mest underhållande fotboll sen 1995, så gnällde Bergkamp och Spijkerman om taktiken och spelet, och motarbetade Bosz.
Det ledde till att Bosz till sommaren gav van der Sar och Overmars ett ultimatum, antingen fick de kicka Bergkamp och Spijkerman så Bosz kunde få sätta ihop en ledarstab där alla faktiskt jobbade med honom, eller så skulle han själv gå. Overmars var på Bosz sida, men van der Sar tvekade, och Bosz gick till Borussia Dortmund. Marcel Keizer, en doldis under sin spelarkarriär men en till lagkamrat till Bergkamp på tidigt 90-tal i Ajax, befordrades från Jong Ajax till a-laget och tog över som huvudtränare, med vännen Dennis bredvid sig. Efter en skakig höst kom några dagar före jul det plötsliga beskedet från Ajax, Keizer, Bergkamp och Spijkerman fick alla sparken med omedelbar verkan. Overmars hade fått över van der Sar på sin sida. Erik ten Hag tog över och tog Ajax till en ny nivå.
Och Dennis Bergkamp då. Efter en paus från fotbollen var han i mars 2019 tillbaka igen i mindre skala. Två gånger i veckan hjälper han till och tränar Almere Citys juniorer, där hans son Mitchel spelar.
Kanske är det en bättre nivå för honom. Ett mer passande jobb. Han fungerade även bra som hjälptränare i Ajax akademi, speciellt bra på att jobba individuellt med anfallarna. I efterhand är det tydligt att Bergkamp helt enkelt inte kunde klara av rollen han fick i Plan Cruijff. Kanske borde man insett det tidigare, eller så borde han själv känt det. På det stora hela blir Bergkamps ledarkarriär en påminnelse om att en stor spelare inte nödvändigtvis blir en stor ledare, även när det inte gäller ett huvudtränarjobb och även när han sitter på mycket kunskap.
Det är synd att det blev som det blev, att Bergkamp lämnade Ajax i moll. Men vi har alltid minnena av några av de vackraste sakerna någon någonsin gjort i en Ajax-tröja, några av de snyggaste målen i fotbollshistorien, och världens bästa funktionella tekniker.
