120 år, 120 Ajacieden #50: Donny van de Beek — Att uppfylla sin bästa väns dröm
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktion inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om Donny van de Beek som lämnat klubben efter att ha uppfyllt sin bästa väns dröm.
Alla älskar Donny. När han nu fortsätter sin karriär i Manchester United förlorar Ajax inte bara en talangfull dynamisk mittfältare. Man förlorar en publikfavorit, en tränarfavorit, en lagkamratsfavorit och det perfekta exemplet på vad Ajax vill fostra en ungdom till att bli.
Donny är från Nijkerkerveen, en liten by i provinsen Gelderland i östra Nederländerna. Det var där han började spela knattefotboll, för lilla Veensche Boys där hans fotbollstokige pappa André var engagerad. Men Donnys talang gjorde att han 2008 som 11-åring fick en plats i Ajax ungdomsakademi.
Årskullen Donny tillhörde, 97:orna, blev ett särskilt beryktat pojklag. Ajax akademi kryllar förstås alltid av lovande spelare, men det blev med tiden mer och mer tydligt att de här killarna var något extra. Och kärnan, lagets motor och de som stod ut mer än alla andra var den dynamiska duon på mittfältet: Donny och Appie. Mellan de två uppstod en speciell koppling, både på och utanför planen.
De kom från väldigt olika bakgrunder. Blonde blåögde Donny uppväxt på landet i “bonnhålan” Nijkerkerveen, som med lite god vilja kommer upp i knappt 2000 invånare om man räknar in alla gårdarna omkring själva byn. Appie uppväxt i den brokiga stadsdelen Geuzenveld i västra Amsterdam, son till marockanska invandrare — en grupp som i det holländska samhället attackerats hårt av högerpopulister som skyller alla nationens problem på dem, och har fått oroväckande brett stöd inte minst på landsbygden. Men Donny och Appie blev snart bästa vänner och båda familjerna kom varandra nära, Mohammed Nouri lika engagerad och stöttande i sin sons fotbollsspelande som André van de Beek var för sin son vilket gjorde att de fann varandra vid sidlinjen och blev goda vänner.
Även om Appie, det kreativa spelgeniet, den briljante teknikern som slog gudomliga passningar och använde sig av avoga streetfotboll-finter han lärt sig av sin storebror; var den mest omtalade talangen hade många fått upp ögonen för Donny också redan när han var i 15-16-års åldern. Han stod ut på ett annat sätt än den ständigt oerhört sevärda Appie. Hans breda register, hans allroundförmåga, var slående redan i så ung ålder. Hans passningsspel, löpförmåga (både hur mycket han sprang och hur smart han gjorde det), hans skott, hans teknik, hans närkampsspel, allt stod ut jämfört med andra. Och gjorde att han kunde glänsa i vilken roll som helst på mittfältet, han kunde vara en tillbakadragen “sexa” som vann boll och fördelade den, han kunde ligga längre fram i planen som en offensiv playmaker och han kunde vara en evigt löpande tvåvägsmaskin som alltid var ett hot framåt med farliga skott och passningar. Appie bemästrade playmakerrollen perfekt, men Donny kunde ta vilken roll som än behövdes.
Att han låg i framkant gällande fysiken och spelförståelsen gjorde att han också blev den första av 97:orna att nå a-laget. Han debuterade med ett inhopp mot Celtic i november 2015, och några dagar senare startade han i ligan mot PEC Zwolle. I december gjorde han sitt första mål för a-laget i en Europa League-match mot Molde, då han minnesvärt kolliderade med Joona Toivio samtidigt och började blöda från ögonbrynet samtidigt som han vrålade ut sin lycka över målet. Donny fortsatte säsongen ut blanda spel i a-laget med Jong Ajax (och Youth League-matcher med U19-laget), den säsong som blev Frank de Boers sista som tränare.
Till 2016/17 tog Peter Bosz över som ny tränare och efter en tuff start revitaliserade han Ajax med den fartfyllda vackra offensiva fotbollen som blåste in som en frisk vind efter flera år av stagnerad utveckling från de Boer. Donny var inte ordinarie, mittfältet bestod oftast av Hakim Ziyech, Lasse Schöne och Davy Klaassen, men Donny fick allt mer och mer speltid. Hans roll blev större allt eftersom säsongen pågick då han blev lite av lagets tolfte man som frekvent inhoppare. Han hoppade också in i Europa League-finalen mot just Manchester United.
Kapten Klaassen lämnade efter säsongen vilket gjorde att Donny sömlöst kunde glida in i startelvan. Han och de andra unga som knackat på dörren till startelvan redan föregående säsong — Matthijs de Ligt, Frenkie de Jong och Abdelhak Nouri var nu redo för ännu större roller. Men så händer ju det som förändrade allt för en familj, ett lag, en klubb, en stad. I den sista träningsmatchen mot Werder Bremen den 8 juli kollapsade Appie på planen med hjärtarrytmi. Den 13 juli meddelade Ajax att syrebristen som följde på hjärtarrytmi innan återupplivningsförsök inleddes givit Appie allvarliga och permanenta hjärnskador. Nästa dag befann sig familjen Nouri förstås fortfarande på sjukhuset hos Appie. Men pappa Mohammed fick ett telefonsamtal från en familjevän som sa till honom “Ni måste komma hem, det är helt otroligt.”
Familjen Nouri körde mot hemmet Geuzenveld-kvarteren. Där möttes de av tusentals och åter tusentals människor. Det som hade börjat med ett upprop från ultrasgruppen F-Side kvällen före hade lett till en kraftsamling utan dess like från Ajax-supportrar. Från fler än bara Ajax-supportrar, Amsterdam gick man ur huse för att ta sig till Geuzenveld i stadens västra utkanter. Folk från hela landet tog sig dit, till och med minst en Feyenoord-supporter som kom dit i Feyenoord-matchtröja med nummer 34 och “Stay Strong Nouri” på ryggen, något som hade varit helt otänkbart annars. Pappa Mohammed sträckte sig ut genom takluckan på bilen, lade händerna för hjärtat och vände tårögd ansiktet mot skyn när folkmassan sjöng att de älskade Nouri. “Appie älskar också er alla” svarade Mohammed. Appies ett år äldre bror, också med namnet Mohammed, grät i fönstret av familjens hem. Donny och alla andra av Appies lagkamrater var förstås också där och grät och gick in i familjen Nouris hem för att vara med de närstående.
Den 26 juli spelade Ajax sin första match för den nya säsongen. Champions League-kval, borta mot Nice. Donny spelar trots att han stod närmre Appie än någon annan i laget, trots att han fortfarande är djupt skakad, trots att alla skulle förstå om han inte orkade. Och givetvis är det Donny som gör Ajax mål och håller upp 3 och 4 fingrar. Den 2 augusti spelas returen på Johan Cruijff Arena. Den första hemmamatchen efter det som hänt. Redan till bortamatchen hade F-Side förstås med sig Nouri-flaggor och sjöng hans namn. Men det är den här matchen som mer än någon annan präglas av tragedin. En enorm jätteflagga föreställandes Appie täcker F-Sides kortsida före avspark. “Nouri”-ramsorna skanderas genomgående, men når ett crescendo i matchminut 34 när spelet avbryts för stående ovationer och ekande ramsor från alla läktare. Nice tog ledningen tidigt, men i 26:e minuten kvitterade, förstås, Donny van de Beek och fick arenan att explodera i jubel. I andra halvlek ger Davinson Sanchez Ajax ledningen men ett sent kvitteringsmål från Nice förstör kvällen, fransmännen vinner på bortamål.
Ajax kraschar sedan ur Europa League-kvalet med, mot Rosenborg. Det är tydligt att laget inte är i balans. I efterhand har idrottspsykologer spekulerat i att spelarna led av posttraumatiskt stressyndrom. Ajax fortsätter vackla under hösten under nye tränaren Marcel Keizer, som tidigare hade Donny och Appie och andra i Jong Ajax. Donny är dock en av få som är stabil och presterar. Han har i efterhand berättat att han i början var och besökte Appie på sjukhuset hela tiden, men till slut för sin egen mentala hälsa behövde han sluta med det, det var för jobbigt. Han fortsatte ha nära kontakt med familjen och särskilt brodern Mohammed — som också blivit en nära vän till Donny genom åren då Appie och “Mo” hängde ihop hela tiden.
Strax före julen 2018 sparkades Marcel Keizer, Dennis Bergkamp och Hennie Spijkerman. Strax före nyår tog Erik ten Hag över som ny tränare med Alfred Schreuder vid sin sida. De första månaderna blir tuffa för ten Hag, spelet ser dåligt ut och man har ingen chans på titeln. Många fruktar en spelarflykt efter säsongen då Donny, Frenkie de Jong, Matthijs de Ligt, Hakim Ziyech, David Neres, André Onana och Justin Kluivert alla följdes av storklubbar och hade chansen att lämna ett kaosartat Ajax bakom sig.
Men för Donny var det aldrig aktuellt. För han kunde inte släppa vad Appie sagt. Appie valde nummer 34 i a-laget då Ajax sen 2014 stått och stampat på 33 ligaguld. Hans dröm var att vinna ligan med Ajax, att föra Ajax till det 34:e guldet och hans tröjnummer blev en symbol för det. "Jag visste att jag inte skulle lämna Ajax innan vi blivit mästare. Jag behövde ta den 34:e titeln. Vi spelade alla för Appie." Sa Donny senare.
Edwin van der Sar och Marc Overmars satte också ner Donny och de andra unga stjärnorna för en speciell videopresentation efter säsongen. Klipp av de själva i aktion för Ajax blandades med klipp av legendariska Ajax-ikoner från tidigare decennier, och vid dem listades det av alla titlar de vann med Ajax innan de gick utomlands när de var närmare 25 än 20. Budskapet till lagets kärna var tydligt: stanna ett tag till, bli ikoner hemma först innan ni lämnar, var med här när vi nu satsar. Alla utom Justin Kluivert tog till sig av det och stannade. Och under sommaren höll van der Sar och Overmars löftet om att klubben skulle satsa. Dusan Tadic köptes in, Daley Blind värvades hem och tillsammans med övriga skulle de föra Ajax till en ny nivå.
Under en kort period hösten 2018 fann sig Donny van de Beek plötsligt på bänken då Hakim Ziyech, Dusan Tadic, Frenkie de Jong och Lasse Schöne var givna och David Neres var i grym form. Han var in och ut ur startelvan men spelade på något vis i alla matcher och snart blev han en självklar del av startelvan när ten Hag förändrade just för att få in Donny, Donny behövdes. Kasper Dolberg bänkades, Tadic flyttades in som falsk nia vilket gjorde plats för Ziyech och Neres att ta ytterplatserna och därmed ska utrymme för Donny som tia.
Det var sista pusselbiten, det som fick Ajax att gå från ett väldigt bra lag till ett superbt lag. Under den vanvettiga våren när man flög fram genom ligan, cupen och Champions League, var Donny van de Beek tungan på vågen. Matthijs de Ligt var den unge härföraren. Daley Blind och Lasse Schöne de rutinerade pålitliga löjtnanterna. André Onana var pantern i målet. Nico Tagliafico krigaren på vänsterflanken, Noussair Mazraoui den oväntat pålitlige doldisen till höger. Frenkie de Jong var spelmotorn. Hakim Ziyech, Dusan Tadic och David Neres var “the difference makers” där framme. Donny var också en difference maker, men han var också lagets själ och hjärta.
Ingen sprang och slet och kämpade och gav 100 % allt i varje duell för Ajax riktigt som Donny. Och så skillnaden han gör. När man ligger under i Turin är det Donny som utjämnar. I London ger han Ajax ledningen. Och bara några dagar efter att laget åkt på den brutala käftsmällen i returmötet mot Tottenham hemma på Johan Cruijff Arena så ska man möta Utrecht på samma arena i hopp om att (praktiskt taget) kunna säkra ligatiteln — eller bli infångade av PSV. 30 sekunder in i matchen tar Utrecht ledningen. Är Ajax fortfarande skakat, fortfarande i spillror, efter semifinalen? Nej, man reser sig igen. Klaas-Jan Huntelaar kvitterar efter en kvart. Och strax före halvtid flyger Donny fram och nickar in 2-1 och visar vägen i 4-1-segern som i praktiken säkrar det 34:e ligaguldet den dagen.
När allt blivit matematiskt klart efter segern i sista omgången borta i Doetinchem mot De Graafschap lyfter Ajax titelskölden iförda specialgjorda matchtröjor med en Nouri-symbol på ärmarna. När man firar ligaguldet och cupguldet ihop med 200 000 supportrar på Museumplein så står Donny på scenen med Mohammed och Mohammed Nouri, far och son som får lyfta troféerna i Appies ställe. Donny och Ajax hade slutfört sitt uppdrag, man hade vunnit för Appie. “Tack vare er har min sons dröm gått i uppfyllelse” sa Mohammed Nouri i mikrofonen.
Nu efter ytterligare en säsong lämnar Donny för nya äventyr. Den sista säsongen avbröts av corona vilket rånade Donny och de andra på chansen att försvara titeln. Donnys roll växte ännu mer den sista säsongen, med Frenkie, Matthijs och Lasse borta behövde han ta mer ansvar och svarade upp mot det. Och även om Frenkie och Matthijs egentligen rent krasst är ännu mer talangfulla fotbollsspelare än Donny, så har reaktionen på att Donny lämnar varit starkare från alla håll. Vilket säger en del om hur djupt uppskattad och älskad han är av alla. Donny är Ajax, Ajax är Donny.
Till sist. Många gamla lagkamrater och vänner har tagit nummer 34 i andra klubbar än Ajax för att hedra Appie. Justin Kluivert, Amin Younes, Philippe Sandler, Terry Lartey Sanniez, Kevin Diks, Azor Matusiwa, Reda Boultam, Ouasim Bouy, Vince Gino Dekker, Ricardo van Rhijn, Joël Veltman, vilket är fint. “Men det är extra speciellt att Donny gör det”, säger pappa Mohammed. Donny ringde honom för att fråga om det var okej att han gjorde det och bjöd in hela familjen Nouri till Manchester för att se honom spela på Old Trafford.
“Jag vill göra Appie och hans familj stolta,” säger Donny.
Mohammed Nouri har berättat om när Donny ringde för att berätta för dem och Appie, som sedan en tid tillbaka vaknat ur koman men fortfarande har en låg medvetandegrad, om övergången:
“När Appie hör Donnys röst eller hör hans namn, vidgas hans ögon och han tittar genast upp. Han var känslosam, du kunde genast se det. Du kan se det i hans ansiktsuttryck. Vi är väldigt lyckliga och känslosamma också.”
