120 år, 120 Ajacieden #64: Luis Suárez — El Pistolero
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktion inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om Luis Suárez, hatad i många läger men för alltid älskad i Ajax.
Ständigt omdiskuterad, ständigt kontroversiell. Hatad på många platser. Älskad i Amsterdam. Det är Luis Suárez.
Varför är Luis Suárez som han är på fotbollsplanen? Varför spelar han med sån passion, aggressivitet och hunger som ibland rinner över? Varför tar han till vilka knep som helst för att vinna? Vissa blickar åt Suárez barndom för att få svaren. Han föddes den 24 januari 1987 i Salto, en månad senare föddes Edinson Cavani i samma stad. Suárez växte upp i stadsdelen Cerro i en familj med små medel, som den fjärde av sju söner. Familjen flyttade till Montevideo när han var sju år gammal och när han var nio skilde sig hans föräldrar. Luis började jobba som gatsopare som tonåring för att hjälpa till ekonomiskt hemma. Han började spela fotboll i Sportivo Artigas. När familjen flyttade till Montevideo bytte han till Urreta. När han var liten bröt han ett ben i foten när en bil backade över hans fot, men det hindrade inte hans fotbollsutveckling. Att han växte upp fattigt och fick kämpa sig fram menar vissa förklarar hans aggressiva, allt för att vinna-spelstil.
Det andra som drev på honom var ungdomskärleken. När de var 16 flyttade hans älskade flickvän Sofia Balbi med sin familj till Barcelona. Suárez, som tidigare kunnat vara lite strulig — en gång fick han en avhyvling från sin tränare för att han varit ute och festat — satsade hårdare än någonsin på fotbollen fast besluten om att bli bra nog för att kunna flytta till Europa och återförenas med Sofia som han upprätthöll ett långdistansförhållande med. Han hade börjat i anrika Nacionals ungdomsakademi som 14-åring och när han var 18 fick han debutera i a-laget.
Där började han snabbt utmärka sig med 10 mål på 27 ligamatcher sin första säsong. Och snart fick superscouten Henk Veldmate upp ögonen för honom. Veldmate, idag Ajax chefsscout, var vid den här tiden Groningens chefsscout och då som nu letade han gärna efter fynd i Sydamerika. 19 år gammal flyttade han till Groningen 2006 och kom närmare sin älskade Sofia. Han kunde varken engelska eller holländska när han kom dit men den äldre uruguayanen, högerbacken Bruno Silva, som redan varit i Groningen hjälpte honom komma till rätta. Silva kom sedan att följa med honom till Ajax.
Suárez jobbade hårt på att lära sig språket och talade förvånansvärt snabbt flytande holländska. På planen jobbade han också hårt och blev snabbt en spelare att hålla koll på i Eredivisie, hans frenetiska, fortfarande opolerade spelstil innebar både mål och kort. Emblematisk för hans debutsäsong i holländsk fotboll var perioden i januari när han på fem matcher gjorde fyra mål men också tog tre gula och ett rött kort.
Ajax var en av flera klubbar som såg hans potential och sommaren 2007 säkrade man till slut efter långa förhandlingar med Groningen Suárez signatur. I Ajax kompletterades hans stora talang med en gedigen taktisk skolning efter klubbens principer. Suárez blev en ännu bättre spelare då han lärde sig hur han kunde löpa smartare, pressa smartare och hitta sina lagkamrater bättre. Han fick börja med att utgå från en ytterposition då centerplatsen var vigd åt Klaas-Jan Huntelaar, som han kom att etablera ett fint samarbete med. Huntelaar bombade in 33 mål och Suárez bidrog med 17 till när Ajax vräkte in mål men bara slutade tvåa i ligan 2007/08 då man samtidigt läckte bakåt (Ajax gjorde 94 mål, men släppte in hela 45, medan PSV vann tre poäng före, med 29 färre gjorda mål men också 19 färre insläppta).
Nästa säsong växte hans roll i Ajax då Huntelaar först blev skadad under hösten och blev borta länge, och sedan såldes till Real Madrid i januarifönstret. Suárez blev nu ensam anfallsstjärna och växte med uppgiften. 22 mål i ligan gjorde han och blev utsedd till årets spelare i klubben men Ajax slutade bara trea i tabellen långt efter mästarna AZ.
Inför 2009/10 tog Martin Jol över som ny tränare, Suárez fjärde på tre säsonger i Ajax (efter Henk ten Cate, Adrie Koster och Marco van Basten). Kaptenen Thomas Vermaelen drog till Arsenal under sommaren och Jol valde att ge kaptensbindeln till Suárez då. Jol släppte också på tyglarna och satsade offensivt. Suárez hade fint samspel med Urby Emanuelson och nye Marko Pantelic där framme och gjorde mål på nästan allt den här säsongen. Han sköt först Ajax till Europa League-gruppspel (man kom sedan att avancera från gruppen men åka ut i sextondelsfinalen) och fullkomligen vräkte in mål i ligan och cupen. När Ajax tangerade klubbrekordet för största seger någonsin, 14-1 (från en UEFA-Cupmatch mot luxemburgska Differdange 1982) i en cupmatch mot WHC gjorde Suárez sex mål. Cupfinalen spelades det året som ett dubbelmöte då Ajax ställdes mot Feyenoord och bortasupportrar var förbjudna. Ajax vann dubbelmötet med 6-1 och Suárez gjorde två av målen i returen. I ligan öste han in 35 mål på 33 matcher och vann skytteligan i överlägsen stil. Men trots en målskillnad på 106-20 slutade man tvåa i ligan, 1 ynka poäng bakom Twente. Suárez blev återigen årets spelare i Ajax och nu även hela Holland.
Sen var det dags för VM 2010 och Suárez är en del av den formidabla fronttrion med Diego Forlan och Edinson Cavani som leder Uruguays starka lagmaskin. Efter mål och assist i gruppspelet klev Suárez verkligen fram i slutspelet. I åttondelsfinalen gjorde han båda Uruguays mål när de slog ut Sydkorea med 2-1. Och sen var det den där kvartsfinalen mot Ghana, som får en infernalisk förlängning. I slutminuterna av förlängningen skickar Ghana in en frispark i straffområdet. På mållinjen blockar Suárez först Stephen Appiahs skott. Returen studsar ut mot Dominic Adiyah som nickar mot mål. Målvakten Fernando Muslera är överspelad. Suárez och Jorge Fucile som båda står på mållinjen kastar sig båda desperat i luften för att blockera bollen. Suárez kastar upp armarna och räddar medvetet det som hade blivit ett avgörande mål. Ghana får straff, Suárez får rött kort, Asamoah Gyan drar straffen i ribban och Suárez firar vid spelartunneln. Uruguay vinner straffläggningen.
Suárez hamnar för första gången i hetluften på global nivå. Hela fotbollsvärlden dividerar, debatterar och bråkar om honom och vad han gjorde. Många stämplar honom som en fuskare som alla borde hata. Andra försvarar honom. Undertecknad tillhör de senare. Det Suárez gjorde var regelvidrigt, förstås. Det vet vi alla, det visste han själv också. Men han valde själv att bryta mot den regeln och offra sig själv för sitt lag, sitt land. Att bryta mot reglerna är också en del av spelet. Och han bestraffades enligt regelboken, rött kort och straff. Han var villig att offra sig själv, sin egen plats i en eventuell semifinal, för han visste att om bollen går i mål nu kommer hans lag inte nå dit, därför gör han det han kan, stoppar bollen med armen för att greppa det sista halmstrået, den lilla chansen att Gyan missar straffen. Jag förstår att folk anser att det inte är fair play att rädda ett givet mål med handen. Men jag förstår också att Luis Suárez är villig att offra allt för sitt lag, och det respekterar jag.
Utan Suárez föll Uruguay i semifinalen mot Bert van Marwijks cyniska, fulspelande Holland (den upplaga av Oranje som fick Johan Cruijff att vända sig emot dem och hålla på Spanien istället). Även bronsmatchen mot Tyskland sen, när Suárez var tillbaka, förlorade man. Men Suárez hade i alla fall gjort tre mål på sex VM-matcher och stått för den mest ihågkomna aktionen för hela mästerskapet. Man får tycka vad man vill om situationen, men nog är dramat mellan Uruguay och Ghana den absoluta dramaturgiska toppen av VM 2010.
En turbulent sommar följdes upp av en turbulent höst för Suárez. Fram till slutet av november öste han in mål som vanligt, 7 på 13 ligamatcher så långt. Den 20 november biter han PSV:s Otman Bakkal i axeln. Ajax stänger av honom i två matcher och bötfäller honom en summa som doneras till välgörande ändamål. Förbundet ökar hans avstängning till sju matcher. Vilket leder till att Suárez inte gör en till match för Ajax, för i januari säljs han till Liverpool. Han fick trots det en medalj när Ajax den 15 maj 2011 äntligen vann Eredivisie igen, då hans 7 mål på 13 matcher under hösten förstås bidragit till guldet.
Sommaren 2011 gjorde Suárez fyra mål och blev utsedd till mästerskapets mest värdefulle spelare när han ledde Uruguay till landets 15:e Copa America-guld. I Liverpool växer hans stjärnstatus och kontroverserna runt honom. Han fortsätter göra mål på löpande band och precis som i Ajax bli en publikfavorit på grund av inte bara sitt målskytte men också hans allt-för-laget-vad-som-helst-för-att-vinna-spelstil. Han pekas också ut som en av de främsta filmarna i världen. Han anklagas för rasism av Patrice Evra, förnekar det själv och backas av Liverpool och sin familj (som ursäktar Suárez ordval med att han själv har dels svart påbrå och ordet han använde enligt dem är vanligt i Uruguay och något hans egen mormor kallade honom för). Efter utredning stänger FA av honom i åtta matcher och ger honom böter. När Suárez senare inte skakar Evras hand inför nästa möte med Manchester United tar bråket ny fart och han och Kenny Dalglish får båda gå ut och be om ursäkt. I en karriär kantad av bitincidenter och annat ökänt är rasismen mot Evra tveklöst Suárez största snedsteg.
Bitincidenter ja. 2013 biter han Branislav Ivanovic. Han blir avstängd tio matcher efter att alla från mannen på gatan till mannen på 10 Downing Street, David Cameron, blandat sig i debatten. VM 2014 och nästa incident då han biter Giorgio Chiellini vilket blir en världsnyhet. Han försöker först förneka det hela och hävda att han “krockade” med Chiellinis axel men han bad senare om ursäkt till Chiellini och lovade hela fotbollsvärlden att det inte ska hända igen. FIFA valde att stänga av honom i nio landskamper vilket innebar att han skulle missa nästa års Copa America och dessutom förbjöds han delta i all fotbollsaktivitet i fyra månader. Ett särdeles hårt straff som till och med Chiellini, som förlät Suárez, opponerade sig mot. FIFA mjuknade något senare och lät honom i alla fall träna med nya klubben FC Barcelona, men hans debut för klubben fick snällt vänta på sig.
Den hårda bestraffningen blev också omdebatterad, och nog känns den på sina sätt konstig. FIFA slog ner hårt mot Suárez för att det var tredje gången han bet någon på en fotbollsplan. Grejen är ju dock att bitandet inte är lika allvarligt som det är… sjukt och konstigt. Såklart reagerar folk starkt på att han bits, eftersom det är så konstigt. Och givetvis hör det inte hemma på en fotbollsplan, men samtidigt… är det inte lite udda att straffet blir hårdare för bett än för spelare som medvetet sparkat av motståndares ben, som förstört karriärer och verkligen skadat folk allvarligt. Suárez bitande är oerhört konstigt, men egentligen inte så farligt, varken Bakkal, Ivanovic eller Chiellini fick bestående men eller behövde avbryta matcherna. Ändå gjorde det att FIFA stängde av Suárez längre än de stängt av någon annan.
I Barcelona bildade Suárez en av fotbollshistoriens mest fruktade anfallskedjor med Neymar och Lionel Messi. Han sprutade in 147 mål på 191 matcher och vann Champions League, VM för klubblag, supercuper, ligor och cuper innan han i somras tvingades bort av den ökänt utskällda klubbledningen. Det fick Messi att ta till orden: “Du förtjänade ett farväl värdigt den du är: en av de främsta spelarna i klubbhistorien, som lyckades med stora saker för laget och dig själv. Du förtjänade inte att kastas ut av dem så här. Men sanningen är att ingenting förvånar mig längre.”
När det blev tydligt att Suárez dagar i Barcelona var räknade uppstod det kittlande ryktet om att en återkomst i Ajax kunde vara aktuell. Ajax försökte också locka hem honom, men Marc Overmars erkände att chansen var liten, och som bekant valde Suárez att stanna i Spanien (där familjen är djupt rotad då hans numera fru Sofias familj fortfarande bor där med) och Atletico Madrid istället. I Atletico har han fått en kanonstart och öst in mål direkt.
Och även om det inte blev en återkomst i Ajax nu stänger i alla fall Ajax nog aldrig dörren för Luis Suárez. Han förblir en älskad publikfavorit i Amsterdam. Suárez är lätt för andra lags supportrar att hata, men han är lika lätt att älska när han är på din sida. Inte bara för att han är en av världens genom tiderna bästa anfallare och en av de absolut giftigaste målskyttarna för sin generation. Också för att han springer, sliter, kämpar och ger allt för laget. Allt för att vinna. Hata honom eller älska honom, men det är Luis Suárez.
