120 år, 120 Ajacieden #79: Stefan Pettersson — Svenske Mr. Ajax
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Efter Zlatan och Inge Danielsson är det nu dags för den störste svensken i Ajax historia — Stefan Pettersson.
Inge Danielsson var den förste svensken i Ajax. Zlatan Ibrahimovic den mest kände. Men den bäste, den som gjorde mest för Ajax? Det var ändå Stefan Pettersson, trots alla Zlatans kvaliteter.
Det var via en annan Ajax-svensk som Stefan Pettersson hamnade i klubben. 1988 frågade Johan Cruijff, som då var tränare för Ajax, sin back Peter Larsson om det fanns någon svensk anfallare som kunde vara intressant för Ajax. Larsson rekommenderade sin gamle IFK Göteborg-lagkamrat Pettersson. Cruijff hann lämna för Barcelona innan övergången blev klar, men han skickade scouter till Sverige för att kolla på Pettersson, som imponerade.
Stefan Pettersson var då 25 år och hade sen han först kom fram i moderklubben IFK Västerås och ett genombrott i IFK Norrköping varit en landslagsspelare och viktig del av IFK Göteborgs klassiska 80-talslag. Han hade hjälpt Blåvitt till två SM-guld och UEFA-Cupguldet 1987 (i finalen mot Dundee gjorde han matchens enda mål) när Ajax värvade honom.
Pettersson behövdes för att fylla ett tomrum, och inte vilket tomrum som helst. 1987 hade Marco van Basten lämnat Ajax för Milan. Och samma sommar som Pettersson kom till klubben lämnade centern som tagit över efter van Basten, nickstarke John Bosman. Han anslöt till Ajax i en intressant men lite stökig tid. I vakuumet efter Cruijffs Barcelona-flytt kom tysken Kurt Linder in som tränare i klubben för andra gången, men redan i slutet av september fick han sparken. Luxemburgaren Spitz Kohn, uppbackad av evige assisterande tränaren Bobby Haarms och gamle spelaren Barry Hulshoff, kom in som interimtränare för andra gången på tre år. Kohn kunde leda Ajax till en andraplats bakom PSV som ju hade sina bästa år i historien just häromkring med Europacupguld 1988. Pettersson blev lagets skyttekung med 16 mål, lika många som Dennis Bergkamp men på färre matcher.
Bergkamp som spelade bredvid Pettersson i kedjan som ytter, eller som tia släpandes bakom honom, älskade att spela med Pettersson och har alltid värderat honom högt, som en av de bästa han någonsin spelat med. När Bergkamp många år senare skulle ha sin testimonial, en match fylld till bredden med gamla Ajax- och Arsenal-legendarer var det givet att Stefan Pettersson skulle ha en plats.
Den unge Bergkamp var inte den enda som uppskattade att spela med Pettersson enormt. Då Cruijff några år tidigare omstrukturerat ungdomsakademin för att få ny fart på talangutvecklingen igen började Ajax under den här tiden skörda frukterna av det. Ett ungt och talangfullt lag började ta form. Bergkamp och Aron Winter fanns sedan något år redan i a-laget. “Patatgeneratie”-gänget med Richard Witschge, tvillingarna de Boer, Bryan Roy och Marciano Vink kom upp. Unge Wim Jonk och halvunge Danny Blind anslöt från Volendam och Sparta. Kaptenen John van ‘t Schip på högeryttern, och sevärde Stanley Menzo i målet.
1989 tog Leo Beenhakker över som tränare, och snart kom Louis van Gaal in som hans assisterande tränare. Beenhakker ledde Ajax till Eredivisie-guld sin första säsong, som Pettersson tyvärr fick i stort spolierad av skador. Nästa säsong var han fortfarande skadebenägen men lyckades ändå göra 13 mål på 19 matcher i ligan när Ajax slutade tvåa bakom PSV på två måls sämre målskillnad. 1991 kom van Gaal att ta över och bygga mot det som komma skulle.
van Gaals första säsong slutade Ajax återigen tvåa bakom PSV i ligan — trots att Bergkamp gjorde 24 mål och Pettersson 15. Men något stort hände: Ajax vann sitt första, och Pettersson sitt andra, UEFA-Cupguld. I första rundan av turneringen ställdes Ajax mot Örebro SK, av alla lag. Ajax började på “hemmaplan”. 1989 i en UEFA-Cupmatch mot Austria Wien hade en Ajax-supporter på F-Side kastat in en metallstav som träffade motståndarmålvakten Franz Wohlfart i ryggen. “De Staafincident” som händelsen kom att kallas fick flera effekter. Matchen avbröts och Austria Wien (som redan vunnit bortamötet) tilldömdes segern. Ajax portades från Europaspel i ett år och skulle sedan tvingas spela sina tre första hemmamatcher i Europaspel minst 200 km från Amsterdam. De Staafincident och Spijkerbombincident som snart följde (när en Feyenoord-huligan under De Klassieker kastade en spikbomb mot Ajax-supportrar på läktarna, explosionen skadade 19 personer varav 9 allvarligt) gjorde det också tydligt hur bristfällig klassiska De Meer var ur säkerhetssynpunkt vilket i kombination med att man också gärna ville ha plats för fler åskådare så man slapp spela stora Europamatcher på Olympiastadion, motiverade Ajax att bygga Johan Cruijff Arena som stod klar 1996.
Så Ajax “hemmamatch” mot ÖSK spelades i tyska Düsseldorf istället. Pettersson som förstås kände motståndet bäst gjorde det sista målet i 3-0-segern och efter att Aron Winter gjort enda målet i returen på Eyravallen var Ajax planenligt vidare. Man slog sedan ut Erfurt (Pettersson mål i Düsseldorf igen), Osasuna och Gent på väg fram till semifinalen där man ställdes mot Genoa. Första matchen spelades i Genua och bara 40 sekunder in i den nickade Pettersson in van ‘t Schips inlägg till 0-1. Bryan Roy utökade till 0-2 i andra halvlek, men sen lyckades Carlos Aguilera både reducera och kvittera för Genoa på några minuter. Men precis i slutet gjorde Winter 2-3. I returen hemma i Amsterdam slutade det 1-1 och Ajax var klara för final mot nytt italienskt motstånd, Torino. Även finalen spelades i två matcher. Första matchen spelades på Stadio delle Alpi och Wim Jonk gav Ajax en tidig ledning. I andra halvlek kvitterade Walter Casagrande, men med kvarten kvar fick Ajax straff. Kolugne Pettersson sköt in den till 1-2. Även om Casagrande fick in 2-2 i slutet visade sig Petterssons straffmål bli guld värt. För returen på Olympiastadion slutade trots böljande spel i ett riktigt drama, mållöst.
Nästa säsong vann Ajax cupen men föll i kvartsfinal av UEFA-Cupen mot Auxerre. Det triggade van Gaal att fortsätta förändring av laget som börjat redan efter UEFA-Cupguldet då gamle van ‘t Schip flyttade till Genoa, Winter till Lazio och Roy till Foggia. Nu drog Bergkamp och Jonk till Inter. Och van Gaal började fasa ut vissa spelare för att få in nya då laget som skulle vinna Champions League 1995 började ta form. Pettersson blev dock kvar ett tag till. Med sitt spelsinne var han ett nav i offensiven. Hans förmåga att inte bara göra mål själv utan också skapa för andra genom sin förmåga att suga ner bollar, starkt hålla undan försvarare, och slå rätt passning till medspelare, var djupt uppskattat av van Gaal.
Sin sista säsong med Ajax fick han vinna Eredivisie igen. Sommaren 1994 (då han till sin besvikelse inte togs ut i VM-truppen, att det bara blev 31 landskamper för Pettersson känns konstigt) valde han 31 år gammal att flytta hem till IFK Göteborg. Tiden var inne att lämna över till unge Nwankwo Kanu och Patrick Kluivert. Tajmingen innebar alltså att han precis missade att vara med om Champions League-guldet. Men flytten hem till Blåvitt blev ju också lyckad med flera SM-guld till och han var en viktig spelare i Blåvitts Champions League-äventyr.
Hur omtyckt, populär och stor Stefan Pettersson var i Ajax blev tydligt vid hans avtackning. Både bland supportrar, lagkamrater och ledare var han otroligt omtyckt för sin utstrålning och personlighet, snäll, sympatisk och rolig. Vid avtackningen överöstes han med gåvor, inklusive två “Amsterdammertjes”, en meter höga stålstolpar, målade rödbruna med de tre St. Andreas-korsen från stadens flagga på sig, som förr sattes upp för att markera ut trottoarer från bilvägar i Amsterdam. På 1980-talet började staden plocka bort dem (och istället höja trottoarerna för att markera skillnaden) och då blev de populära souvenirer vilket ledde till att Pettersson fick med sig två av dem hem till Sverige. Det största vid avtackningen var dock Ajax ordförande Michael van Praags ord, då han kallade Stefan Pettersson för “en modern Mr. Ajax”. En ärofylld titel, inget man slänger ur sig hur som helst. Den riktige Mr. Ajax är Sjaak Swart, klubbikonen och kulturbäraren som spelade 603 matcher för Ajax (klubbrekord) från 50-talet till 70-talet. Att jämställas med honom säger allt om hur stor Stefan Pettersson var i Ajax. Med 100 mål på 197 matcher är han dessutom den 17:e bästa målskytten i klubbens historia — och av utländska spelare har bara Jari Litmanen och Luis Suárez gjort fler mål.
Den svenske Mr. Ajax glöms aldrig i Amsterdam. Han är större där än på hemmaplan, vilket ramas in i att hans självbiografi inte finns på svenska utan holländska, journalisten Mike van Damme kontaktade Pettersson om att skriva boken som kort och gott heter Pettersson. Vid boksläppet 2017 ringlade sig kön lång när Pettersson hade boksignering i Amsterdam.