120 år, 120 Ajacieden #81: Jesper Olsen — De Vlo
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om Jesper "Loppan" Olsen, en av Ajax bästa yttrar någonsin som levererade drömmål i De Klassieker och gjorde den berömda passningsstraffen med Johan Cruijff.
Efter succéspelarna Frank Arnesen och Søren Lerby brutit ny mark tittade Ajax mer och mer mot Danmark för nya talangfulla spelare. En ny talang som presenterade sig i den danska ligan på sent 1970-tal var Jesper Olsen i Næstveds BK. Den lille (168 cm) vänsteryttern hade ett provspel med Arsenal 1979 och Ajax försökte köpa honom redan 1980, men lyckades inte få loss honom förrän 1981 då han var 20 år gammal.
Han stod snabbt ut. Ajax nye tränare Kurt Linder överraskades av danskens skicklighet och beskrev honom som fenomenal både tekniskt och taktiskt. Han fyllde tomrummet på vänsterkanten efter Simon Tahamata som hade lämnat 1980. Med sin fantastiska teknik, snabbhet, farliga vänsterfot och taktiska medvetenhet blev Olsen snabbt självskriven i startelvan i ett Ajax-lag där lagkamrater inkluderade Frank Rijkaard, Ronald Koeman, kaptenen Søren Lerby, Wim Kieft, Tscheu La Ling, Gerald Vanenburg, Sonny Silooy och från december 1981 också Johan Cruijff som återvände till klubben.
Jesper Olsen var den som hjälpte Cruijff skapa ett ikoniskt ögonblick, passningsstraffen. I en match mot Helmond Sport i december 1982 när Ajax ledde med 1-0 fick en straff lade Cruijff upp bollen på straffpunkten, men istället för att skjuta passade han bollen åt vänster till Olsen som (efter att bollen var slagen) löpte in i straffområdet, tog emot bollen, och när målvakten gick ut mot honom passade han tillbaka till Cruijff som enkelt rullade in bollen i mål.
Jesper Olsen fick smeknamnet “De Vlo”, “Loppan”, för sitt framåtböjda rörelsemönster och sin förmåga att kvickt kunna ta sig fram var som helst utan att stoppas då han ständigt gled undan markering och undvek tacklingar. I sina bästa stunder var han ostoppbar. Det exemplifieras perfekt i det bästa målet Olsen någonsin gjorde för Ajax, i De Klassieker, borta på De Kuip då han fick bollen på mittplan och tråcklade sig förbi tre Feyenoord-backar och målvakten innan han lade in bollen i mål.
Under 1983/84, hans tredje och sista säsong i Ajax, var Olsen vicekapten bakom Dick Schoenaker. Han vann Eredivisie båda sina första år i klubben, och även cupen det andra året. Feyenoord, med Johan Cruijff i laget (dit han gått som en hämnd mot Ajax-ordföranden Ton Harmsen som inte gav Cruijff nytt kontrakt) vann dubbeln det året. Höjdpunkten för Ajax var när man ändå lyckades slå Feyenoord med hela 8-2 i ligan, den största segern någonsin i De Klassieker. Jesper Olsen var bäst på plan och gjorde två av målen inklusive en strut i närmsta krysset.
1984 köpte Manchester United Olsen för 350 000 pund. Sin första säsong konkurrerade han med Arnold Mühren om vänsterytterpositionen, en kamp Olsen med tiden vann. I slutet av säsongen startade han FA-cupfinalen mot Everton som United vann. Efter säsongen valde Mühren att flytta hem till Ajax. Olsen fortsatte vara ordinarie sedan, men i oktober 1986 såg hans dagar i Manchester ut att vara räknade då managern Ron Atkinson placerade honom på transferlistan efter att Olsen hamnat i bråk med Remi Moses under en träning. Men strax därefter fick Atkinson sparken på grund av Uniteds dåliga resultat och näste manager som kom in — Sir Alex Ferguson — tog genast bort Olsen från transferlistan. Under Ferguson var Olsen fortsatt förstaval till vänster på mittfältet och Ferguson höll honom så högt att han tackade nej till möjligheten att värva John Barnes sommaren 1987.
Med tiden började den engelska spelstilen ta ut sin rätt på Olsen och han stagnerade något. 1988 lämnade han Manchester United och efter ett kort gästspel hemma i Næstved fortsatte han karriären i Frankrike med Bordeaux och sedan Caen. Efter en allvarlig skada lade han av 1992, bara 31 år gammal, och trots erbjudanden från Blackburn och Nottingham Forest lockades han inte tillbaka till fotbollen.
Olsen var förstås också en del av det minnesvärda Dansk Dynamit-landslaget på 80-talet. I kvalet till EM 1984 gjorde han två mål, en sista minuten-kvittering mot England i första matchen och det matchvinnande målet mot Ungern. I EM kunde han inte räkna med en ordinarie plats då förbundskapten Sepp Piontek valde Søren Lerby på vänsterkanten i en 3-4-3-formation. Men i kvartsfinalen mot Spanien hoppade Olsen in och när det hela gick till straffläggning fick han lägga en straff och satte den, men Danmark förlorade då Preben Elkjær missade. I VM 1986 två år senare gjorde han två mål i gruppspelet. I åttondelsfinalen mot Spanien gav han Danmark ledningen på straff, men sen stod han för ett klassiskt misstag. Strax före halvtid fick han bollen av målvakten Lars Høgh, men när han skulle passa tillbaka till Høgh var passningen dålig och hamnade rakt i gapet för Emilio Butragueño som kvitterade och sedan kom att göra tre mål till när Spanien till slut vann med 5-1. Olsens misstag har blivit en del av danskt sportlexikon då man pratar om att göra “en rigtig Jesper Olsen” ungefär som vi säger att någon stått för en indianare.
Efter spelarkarriären flyttade Olsen till Australien där han startade fotbollsakademin Fun Football Group som sedan gått ihop med Football Star Academy. Olsen jobbar där som ungdomstränare för akademin som försöker ge australiensiska chanser möjligheten att komma till Europa och spela. Mellan 2010 och 2011 var Olsen också assisterande tränare till sin gamla lagkamrat John van ‘t Schip när denne var manager för Melbourne Heart. 2006 fick Olsen en hjärnblödning men kunde lyckligtvis återhämta sig fullt.
Jesper Olsen är kanske lite märkligt bortglömd idag med tanke på sina prestationer i Ajax och sin tid i Manchester United, men i Ajax-kretsar är han fortfarande ihågkommen som en av klubbens bästa yttrar och bäst utländska spelare någonsin som alltid var sevärd och alltid levererade när det gällde, särskilt i De Klassieker.
