120 år, 120 Ajacieden #82: Frank Rijkaard - En av de mest glimrande karriärerna för en fotbollsspelare
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om den oerhört mångsidiga mittfältaren Frank Rijkaard, som fick en av de mest glimrande spelarkarriärerna i historien med Ajax och Milan.
Frank Rijkaard föddes i Amsterdam den 30 september 1962 till en surinamesisk pappa och en holländsk mamma. Han började spela fotboll i en tidig ålder på Balboaplein, ett torg i De Baarsjes, en stadsdel i västra Amsterdam, tillsammans med Ruud Gullit, samtidigt som han spelade för SC Buitenveldert. Straatvoetbal, gatufotboll, har lyfts fram som en anledning till holländska spelares fina teknik då många växte upp med att spela på gatorna, så även Rijkaard och Gullit. Vid 11 års ålder började han spela för amatörlaget Blauw-Wit fram till 1976 då han tillsammans med Gullit gick till DWS där det blev spel i tre år innan han under sommaren 1979 blev klar för Ajax ungdomsakademi.
Under tränaren Leo Beenhakker fick han som 17-åring sin debut i Ajax a-lag bara efter lite mer än ett år i ungdomsakademin, den 23 augusti 1980, i en bortaseger med 2-4 mot Go Ahead Eagles där han även gjorde ett mål. En av hans främsta styrkor var att han var otroligt mångsidig och kunde hantera att spela lika bra på flera olika positioner. Tidigt i karriären hade han ofta en offensivare roll, han var till exempel oftast en mer framskjuten mittfältare sin första säsong i Ajax, jämfört med liberorollen han hade i slutet av sin karriär. Under sina sju säsonger i Ajax mellan 1980 och 1987 spelade han på alla positioner på mittfältet och även då som libero ibland. Rijkaard fick sin debut i det nederländska landslaget under tränaren Kees Rijvers den 1 september 1981 i en match mot Schweiz som Nederländerna förlorade med 2-1. Han blev även där sen en startspelare under kvalet till VM 1986.
Under sin första sju säsonger i Ajax spelade han i ett lag som innehöll spelare som de danske pionjärerna Frank Arnesen och Søren Lerby, de lojala trotjänarna Sonny Silooy och John van 't Schip, den tekniskt begåvade yttern Gerald ”Geraldinho” Vanenburg, den målfarlige mittbacken Ronald Koeman och den ännu målfarligare centern Marco van Basten för att nämna några få. Det blev många titlar för Rijkaard som vann ligan tre gånger (1982, 1983 och 1985), cupen tre gånger (1983, 1986 och 1987) och den Cupvinnarcupen 1987. Han spelade, förutom under tränaren Beenhakker, under tränare som Aad de Mos, Kurt Linder, återigen de Mos, en tillfällig trio av Tonny Bruins Slot, Spitz Kohn och Cor van der Hart och slutligen Johan Cruijff som han hade både som lagkamrat (1981-1983) och som tränare (1985-1987). Cruijff blev förstås en stor influens för Rijkaard som lärde mycket under honom och Cruijff uppskattade Rijkaard enormt som en ultimat totalfotbollsspelare då han verkligen kunde spela var som helst och bidra med allting — försvarsspel, kreativt anfallsspel, smart presspel, teknisk briljans, briljant blick för spelet, mål när det behövdes och förmågan att göra sina medspelare bättre.
Under andra halvan av 1980-talet gick flera Ajax-spelare till toppkonkurrenten PSV (oftast handlade det om spelare som Arnesen och Olsen som efter utlandsäventyr hamnade i PSV), som vi tidigare berättat om, då dem byggde ett av sina absolut mest framgångsrika lag. Även Rijkaard var, efter påtryckningar av nära vännen Gullit, nära en övergång till PSV 1986. Efter förhandlingar med ordförande Jacques Ruts skrev Rijkaard på ett fyraårskontrakt för PSV. För sin signatur skulle Rijkaard få ett stereotorn och 30 000 gulden (ca 14 000 euro) men i februari 1987 förlängde han sitt kontrakt med Ajax och efter en del förhandlingar med PSV och en ”gentlemen's agreement” annullerades Rijkaards kontrakt med PSV för en summa på 1,5 miljoner euro. En summa som sen skulle stiga till 2,5 miljoner euro när Rijkaard senare på året lämnade Ajax i förtid efter en konflikt med Cruijff. PSV:s kassör Harry van Raaij (och senare ordförande, nu nyligen bortgången) kallade detta för den mest gynnsamma transfern någonsin.
Konflikten med Cruijff växte fram över tid och eskalerade när Rijkaard under en träning i september 1987 stormade av planen och skrek till Cruijff att han aldrig mer skulle spela under honom. Han skrev kort efter på för Sporting Lissabon, men eftersom den portugisiska transfermarknaden redan var stängd lånade Sporting Lissabon ut honom till Real Zaragoza resten av säsongen.
Det blev aldrig något spel i Sporting Lissabon då han följande sommar efter att han vunnit EM-guld med landslaget blev klar för AC Milan, där han bildade den ”heliga holländska trion” tillsammans med Marco van Basten och Ruud Gullit sommaren 1987. De tre holländarna tillsammans med italienska spelare som Franco Baresi, Paolo Maldini, "Billy" Costacurta, Carlo Ancellotti och Roberto Donadoni gjorde att detta Milan-laget verkligen hade potential att bli ett av de bästa klubblagen genom tiderna, vilket enligt många är fallet.
Fem säsonger i Milan blev det för Rijkaard där han vann två Serie A-titlar, supercup-titlar både inhemskt och i Europa samt två Europacup-titlar. I finalen mot Benfica 1990 gjorde Rijkaard framspelad av van Basten det enda målet i matchen då han vann sin andra Europacup-titel och Milans fjärde. Samma sommar under VM i Italien hamnade han i rampljuset på ett negativt sätt då han i åttondelsfinalen mot Tyskland spottade motståndaren Rudi Völler två gånger i nacken och bråket som följde fick båda spelarna utvisade.
Rijkaard har efteråt sagt att han inte var i balans under mästerskapet på grund av personliga problem då han genomgick en skilsmässa. Det kombinerat med att det som alltid var ett hett möte med Västtyskland (mycket på spel med VM-finalen 1974, EM-semifinalen 1988 och sedan för sjutton en naziockupation under andra världskriget!) fick det att rinna över. Efter detta slutade Rijkaard i landslaget men gjorde sen comeback inför EM 1992. Den tyska pressen gav honom efter denna incident smeknamnet "Laman" och bilderna från Drama Lama är något som fortfarande kan visas i tysk TV.
Efter fem säsonger i Milan återvände Rijkaard till Ajax i juli 1993 som då tränades av Louis van Gaal där han fick en nyckelroll som elegant libero (på det klassiska gamla viset med att gå upp i anfall helatiden) och ledare och mentorsfigur i det unga laget. Det blev två säsonger till i Ajax där han vann ytterligare två ligatitlar säsongen 1993/94 och säsongen 1994/95 där Ajax gick obesegrade i ligan. Han spelade också under sin andra sejour i Ajax för landslaget i VM 1994 där hans sista match blev kvartsfinalförlusten den 9 juli mot Brasilien, som senare också blev världsmästare. Det blev 73 landskamper och tio mål för Rijkaard i landslaget.
Följande säsong, hans sista i Ajax, var han också med att vinna klubbens senaste Champions League-titel 1995 där hans gamla klubb Milan besegrades med 1-0. Rijkaard spelade en nyckelroll i finalen. I halvtid höll han ett motiverande tal och blev också den som assisterade till den då 18-årige Patrick Kluiverts avgörande mål sent i matchen. Detta blev hans sista match som professionell fotbollsspelare och det var väl ett läckert sätt att avsluta sin spelarkarriär på.
Efter spelarkarriären följde en karriär som tränare där han först började som assistent till Guus Hiddink under VM 1998 och fram till EM 2000 (som Nederländerna och Belgien inte behövde kvala till eftersom de var värdnationer) då han tog över huvudansvaret efter Hiddink med Johan Neeskens som sin assistent. Hans tid som huvudtränare för landslaget började hackigt där man endast vann en av flera träningsmatcher inför EM 2000 men gjorde sen ett mycket bra mästerskap där man nådde semifinalen, med en målskillnad på +10, som man sen förlorade mot Italien på straffar. Efter två år som förbundskapten valde Rijkaard efter semifinalförlusten mot Italien att sluta i landslaget.
Därefter följde en mindre lyckad period som tränare då han 2001 tog över Sparta Rotterdam. Efter en katastrofsäsong där man endast gjorde 26 mål, släppte in 75 mål och slutade nästsist med 24 poäng blev klubbens första degraderingen från Eredivisie ett faktum och Rijkaard valde att avgå. Trots detta blev han under säsongen 2003/04 huvudtränare för FC Barcelona — på rekommendation från Johan Cruijff som han sen länge begravt stridsyxan med. Även där fick han en knackigt start men efter att Edgar Davids kom in på lån vände säsongen och man slutade tvåa i La Liga.
Efter sin första säsong fick han utstå viss kritik och man var på många håll skeptiska till att han skulle kunna bli en framgångsrik Barca-tränare. Samtidigt hade klubben inte vunnit en titel sedan 1999, vilket satte en stor press på Rijkaard då han tog över ett nytt lag som skulle gå in i en helt ny era. Men följande säsong lyckas han att vända på skutan och vinna La Liga då han format Ronaldinho, Xavi, Carles Puyol, Samuel Eto'o, Victor Valdes med flera till det lag som skulle gå från klarhet till klarhet under de kommande åren.
2005/06 lyfte Barca ännu mer. Med glimrande fotboll vann han den säsongen sin andra ligatitel som Barca-tränare och klubbens andra Champions League-titel (Johan Cruijff vann den första 1992) när man besegrade Arsenal i finalen med 2-1. Mycket tack vare Rijkaards taktiska byten i andra halvlek, då man låg under med 1-0 och jagade mål, bytte han in Henrik Larsson and Juliano Belletti och båda bytena var en bidragande faktor till Barcas två mål och vändning i matchen.
Efter säsongen 2007/08, aningen sämre prestationer och en 4-1 förlust mot Real Madrid ville Barca börja på nästa kapitel och det meddelades att Pep Guardiola skulle ta över som huvudtränare efter säsongen. Presidenten Joan Laporta hyllade dock Rijkaard och sa att med hans tid i klubben skrev man historia. Därefter följer kortare sejourer i Galatasaray och Saudiarabien innan han i december 2016 meddelar att han inte längre önskar jobba som huvudtränare. Rijkaard gifte sig med sin nuvarande fru Stefanie 2010, de har två söner ihop. Han har också en dotter och son från sitt tidigare äktenskap och lever idag ett glatt liv som fotbollspensionär.
När Ronald Koeman lämnade förbundskaptensjobbet tidigare i år för att ta över Barcelona blev Rijkaard tillfrågad om jobbet men tackade nej då han helt enkelt känner sig klar. Han är nöjd med att se tillbaka på ett fotbollsliv som innehöll en av de mest glimrande spelarkarriärerna i historien — han var en del av Sacchis Milan, Hollands enda guldlag 1988 och Ajax 1995-lag — och en tränartid då han gjorde Barcelona till en stormakt igen.
