120 år, 120 Ajacieden #85: Tscheu La Ling — Alla bollar på Tscheu!
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om Tscheu La Ling den trixige yttern som hellre gjorde sin gubbe två gånger än ett mål.
Kärt barn har många namn, den gamle Ajax-yttern Tscheu La Ling var en kär publikfavorit med ett namn med flera stavningar. Genom hans spelarkarriär florerade många olika stavningar av hans namn i pressen: Tscheu La Ling, Tscheu-La Ling, Tschen La Ling, Tshen La Ling och Tjeu La Ling bland annat. Tscheu La Ling var den vanligaste och den som till slut blev standard, Tscheu själv brydde sig helt enkelt inte om hur folk sa eller skrev hans namn. Först 2007 avslöjade han i en intervju att hans namn egentligen är Ling Tshen La, ett kinesiskt namn som gått i arv från hans farfar via hans pappa till honom själv. Även efter det har Tscheu La Ling fortsatt användas och således gör vi också det.
Tscheu föddes i Haag 1956, med kinesiskt påbrå på pappans sida och holländskt på mammans. Han började spela i hemstaden för det som då hette FC Den Haag och nu heter ADO Den Haag. Det var här han kom fram som ett ungt stjärnskott på tidigt 1970-tal.
När stjärnan Johnny Rep lämnade Ajax för Valencia 1975 behövde klubben en ny högerytter och valet föll på den gänglige, trixige högeryttern i Haag. Redan i FC Den Haag hade Tscheu gjort sig känd som en speciell karaktär, han syntes ofta ute i nattlivet vilket en gång gick ut över fotbollen för honom då han missade en match trots att han syntes ute på stan kvällen före, vilket gjorde att hans lagkamrater fick rösta om hans öde och det bestämdes att som straff fick han inte spela cupfinalen mot FC Twente. Efter det ville Tscheu inte spela för FC Den Haag mer, och då passade tränaren Hans Kraaij Sr. på att ta honom till Ajax den sommaren. Han hade stora skor att fylla som högerytter, inte bara då han skulle ersätta målfarlige Rep som skjutit hem Europacuptitlar för Ajax, Reps föregångare hade varit Sjaak “Mr. Ajax” Swart som i ur och skur var Ajax pålitlige högerytter från sent 50-tal till tidigt 70-tal.
I september 1975 återvände legendariske Rinus Michels som tränare till Ajax. La Ling trivdes inte bra under hans spelsystem. Beryktat late Tscheu ville mest bara trixa och göra sin gubbe, inte ägna sig åt slitsamt presspel som Michels förväntade sig. Michels lämnade dock 1976 igen för att återvända till FC Barcelona. Han efterträddes av Tomislav Ivic, som gav Tscheu La Ling full frihet.
Med total frihet på sin högerkant växte Tscheu snabbt ut till en stor publikfavorit i Ajax — “Alle ballen op Tscheu!”, dvs “Alla bollar på Tscheu!” blev ett vanlig utrop att höra i Amsterdam. Med sina finter och trix var han en oberäknelig och ständigt sevärd spelare. En aktion som sammanfattade Tscheu som spelare väl var när han i september 1976 i en bortamatch mot Manchester United på Old Trafford dribblade bort sin ytterback med en dubbel överstegsfint, stannade bollen på kortlinjen och istället för att skicka in ett inlägg direkt vände han tillbaka och fintade bort backen en gång till bara för att.
Han var berömd för sina dribblingar, förutom att göra bort samma back två gånger var han också känd för att dribbla sig förbi motståndare efter motståndare. Vid ett tillfälle i en match mot NEC 1980 dribblade han sig förbi sju spelare, hela mittfältet och hela backlinjen! För Tscheu handlade det alltid om showen, vilket kanske är förklaringen till varför han inte blev en större stjärna än han ändå blev. Han var aldrig särskilt intresserad av att jobba hem, och som det framgår var det nästan viktigare för honom att lyckas med en dribbling än att göra eller spela fram till ett mål.
Tscheu var även självsäker nog att våga stå upp mot till och med självaste Johan Cruijff när denne på tidigt 80-tal återvände hem till Ajax som spelare. När Cruijff gnällde över att Tscheu inte jobbade hem ska Tscheu ha fräst åt Cruijff “Om du inte håller käften så får du en biljardkö i röven!” Cruijffs återkomst blev dock början till slutet för Tscheu La Lings Ajax-tid, då Cruijff tog plats på mittfältet bredvid Søren Lerby och Dick Schoenaker flyttades supertalangen Gerald Vanenburg upp som högerytter och tog då La Lings plats så Tscheu fick nöja sig med en avbytarroll.
1982, efter sju säsonger, 172 matcher, 54 mål, fyra ligatitlar och en cuptitel lämnade han Ajax för Panathinaikos. Efter två säsonger där och en säsong i Olympique Marseille återvände han 1985 till holländsk fotboll och då Feyenoord. Efter en säsong där återvände han hem till FC Den Haag där han avslutade spelarkarriären redan 1987, bara 31 år gammal.
Vid sidan av planen hamnade han halvvägs igenom 80-talet i ekonomiska bekymmer efter en serie dåliga investeringar var han bankrutt och med skulder på upp emot 800 000 gulden. Han sålde sitt hus och sin bil och startade sin egen firma Fitshape som tillverkar vitamintillskott för idrottare. Företaget blev en succé som snart gick med vinst och han kunde expandera och bli en förmögen man igen.
2007 tog han över ägarskapet av den slovakiska klubben AS Trencin som han fortfarande styr. Även om de hade sina duster som spelare var Tscheu omtyckt av Johan Cruijff som litade på hans omdöme som företagsledare och fotbollsledare. När Cruijff 2011 satt i Ajax styrelse föreslog han La Ling som ny verkställande direktör i Ajax. De övriga styrelsemedlemmarna slog ner Cruijffs förslag utan vidare motiveringen än att det fanns “en skönhetsfläck” på La Ling. Cruijff blev mycket förvånad över det då han noga undersökt La Ling för att se att han var rätt man för jobbet och inte hittat någonting. När Cruijff sedan befann sig på semester gick övriga styrelsen bakom ryggen på honom och utsåg hans nemesis Louis van Gaal till ny VD utan Cruijffs godkännande. Det utlöste “Fluwelen Revolutie”, Sammetsrevolutionen som delade Ajax i två läger då Cruijff uppbackad av Wim Jonk, Dennis Bergkamp och resten av fotbollsfolket drog det hela till domstol. Domstolen gav Cruijff rätt och slog fast att utnämningen av van Gaal var olaga och hela styrelsen inklusive Cruijff tvingades avgå.
Cruijff såg det ändå som en enhällig seger då han räknade med att hans inflytande skulle vara stort även utan en formell styrelsepost för honom. Han hade ritat upp Plan Cruijff, en plan för hur Ajax skulle styras, och den nya styrelsen lovade att följa den. Michael Kinsbergen utsågs till ny VD med den uttalade planen att Cruijffs nya namn, Edwin van der Sar som först började som marknadsdirektör, skulle ta över om något år efter att ha samlat på sig erfarenhet. Cruijffs val som sportchef, Marc Overmars, installerades också. Styret av klubben gick dock inte enligt planerna då en spricka uppstod mellan sportchefen Overmars och akademichefen Jonk, och enbart Jonk pratade med Cruijff om Ajax medan van der Sar och Overmars allt mer frångick planen. Cruijff valde 2015 att involvera Tscheu La Ling igen, på Cruijffs order fick La Ling i uppdrag att undersöka hur Ajax sköttes och skriva en rapport. van der Sar tvingade La Ling att avsluta sin undersökning i förtid men det La Ling redan hunnit få fram var hårresande läsning när han publicerade sin rapport inför årsmötet. Den visade på allvarliga och grundläggande brister i kommunikation, scoutning och värvningsstrategi.
Trots att Cruijff högljutt stöttade Jonk och publikt sa att han “var färdig med Ajax” och att man “borde sluta kalla det Plan Cruijff för det är det inte längre” så vann Overmars och van der Sar maktkampen. Trots supporterprotester slutade årsmötet med förnyat förtroende för van der Sar och Overmars och att Jonk fick sparken.
Sedan har van der Sar och Overmars styrt om Ajax på ett sätt ingen kunde förutse förstås. Tscheu La Ling har fortsatt som ägare i Trencin, som Ajax hade som samarbetsklubb i flera år innan man bröt avtalet i och med slitningen som uppstod. Samarbetet gjorde bland annat att mittfältsmaestron Stanislav Lobotka kom till Ajax, men bara fick spela i Jong Ajax då Frank de Boer outgrundligt nog vägrade satsa på den unge spelfördelaren som nu via FC Nordsjælland och Celta Vigo hamnat i Napoli. I dagens Trencin finns Ajax-fostrade Ruben Ligeon och Aschraf El Mahdioui. Klubben har under La Lings år blivit känd som en liten talangfabrik, förutom Lobotka har man även fostrat spelare som Leon Bailey (nu i Bayer Leverkusen), Moses Simon (FC Nantes), Wesley (Aston Villa), Samuel Kalu (Bordeaux) och Hilary Gong och Matus Bero i Vitesse. Man har också vunnit dubbeln, ligan och cupen, två gånger.
