120 år, 120 Ajacieden #92: Clarence Seedorf — Den mest brådmogne fotbollsstjärnan någonsin
För att fira Ajax 120 års-jubileum har Ajax-redaktionen inlett en artikelserie i 120 delar. Under detta 120:e år i Ajax historia kommer vi i 120 texter lyfta fram 120 olika Ajacieden, 120 människor som på ett eller annat sätt varit en del av Ajax under dessa år. Idag om Clarence Seedorf, den mest brådmogne fotbollsstjärnan någonsin.
Clarence Seedorf föddes den 1 april 1976 i Paramaribo, Surinam, in i en riktig fotbollsfamilj. Hans pappa Johann var fotbollsspelare och blev sedan agent. När Clarence var två år gammal flyttade familjen till Holland och bosatte sig i Almere. Där föddes Clarence två lillebröder Jurgen och Chedric, som också båda blev fotbollsspelare (likt Clarence spelade de i Ajax ungdomsakademi men blev inte stora på seniornivå). Två kusiner blev också fotbollsspelare: Stefano (som gjorde ett par matcher för Ajax och sedan spelade i bl.a. Groningen) och Regilio. Via Jurgen och Chedric har Clarence också flera brorsöner som blev fotbollsspelare med: Collin (FC Emmen), Cain (ADO Den Haag), Sherwin (Motherwell) och Quentin (Zaglebie).
Clarence började spela fotboll i lilla lokala AS ‘80:s pojklag och sedan Real Almeres pojklag innan han i unga år upptäcktes av Urgent Talentscouting, Johan Cruijffs scoutteam som också upptäckte bl.a. bröderna Witschge, tvillingarna de Boer, Edgar Davids och Patrick Kluivert och tog dem alla till Ajax ungdomsakademi där Seedorf började i som 10-åring, hans bröder följde snart efter.
Den mest brådmogne fotbollsstjärnan någonsin debuterade i Ajax a-lag 29 november 1992, 16 år och 242 dagar gammal som Ajax yngste debutant någonsin (ett rekord Seedorf höll i 26 år tills Ryan Gravenberch slog det hösten 2018). Efter att ha debuterat etablerade han sig snabbt i Louis van Gaals lag, det blev totalt 18 matcher i a-laget hans debutsäsong och han gick sedan från klarhet till klarhet. Han blev utsedd till Årets talang i Holland både 1993 och 1994 — den enda någonsin att få priset två gånger.
Clarence Seedorf var verkligen hela paketet. Både fysiskt, tekniskt och mentalt hade han allt som efterfrågas av en Ajax-spelare. Det är vida känt att han alltid var väldigt mogen för sin ålder, på och utanför planen var han alltid väldigt ansvarstagande. Den mentala mognaden kopplat med att han tidigt var fysiskt välutvecklad — hyfsat snabb, stark och väldigt konditionsstark — ledde till hans tidiga genombrott. Lägg därtill hans spelförståelse, teknik, passningsfot och skott och du har en perfekt Ajax-mittfältare.
1993/94 återvände Frank Rijkaard till Ajax och Seedorf fick chansen att spela med sin barndomsidol. Rijkaard blev också den sista pusselbiten för att Ajax skulle bli världens bästa lag igen. Seedorf och hans nära vän Edgar Davids ankrade Ajax mittfält bakom Jari Litmanen, med Rijkaard som i sin liberoroll ofta kom upp jämte och förbi dem på planen. De kompletterade varandra perfekt, Davids aggressivitet och Seedorfs stilfullhet. Bollinnehav var allt för Louis van Gaal, och med Davids kunde hans lag alltid erövra bollen och med Seedorf kunde de alltid behålla den.
Efter ligaguldet och Champions League-titeln 1995 valde Seedorf, knappt 19 år gammal, att lämna Ajax via den nya bosmanregeln då hans kontrakt löpt ut. Han blev den förste att lämna laget som under de kommande åren kom att falla sönder på det sättet då Davids, Kluivert, Michael Reiziger med flera lämnade gratis. Seedorf hade alltid ögonen på större saker så det är inte överraskande att han var först. Han var också tidig ute med att utnyttja den nya verkligheten för fotbollsspelare som bosmanregeln innebar, på ett udda men som det skulle visa sig slugt sätt. Han skrev på ett ettårskontrakt med Sven-Göran Erikssons Sampdoria. Sampdoria, som vunnit Serie A 1991 och gått till Europacupfinal 1992, gjorde en nysatsning med Svennis som tränare och spelare som Enrico Chiesa, Sinisa Mihajlovic och Christian Karembeu i laget. Seedorf var nyfiken på satsningen, men ettårskontraktet gjorde att han kunde lämna redan efter en säsong, då Sampdoria slutat åtta och han blivit övertygad om att de inte skulle lyckas nå tidigare höjder igen.
Istället flyttade han vidare till Real Madrid. Sin första säsong där vann man La Liga, nästa säsong Champions League och VM för klubblag. Minnesvärt är också det klassiska mål Seedorf gör i Real Madrid, missilen från 40 meters håll mot Atletico Madrid. 1999 när Guus Hiddink, som Seedorf haft sina duster med i landslaget, minskade Seedorfs roll i laget. I januarifönstret återvände han till Serie A och nu Inter. Trots ett späckat lag med spelare som Ronaldo, Alvaro Recoba, Francesco Toldo, Luigi di Biagio, Javier Zanetti och Christian Vieri vann man inte några titlar.
2002 gjorde Inter och AC Milan en bytesaffär där Seedorf gick åt ena hållet och Francesco Coco åt det andra. Och nu kom Seedorf till sin rätt i Milano. Under ett decennium i Milan var han en nyckelspelare på mittfältet (främst ihågkommen i konstellationen med Andrea Pirlo och Gennaro Gattuso, med Kaká som tia framför dem) och vann två Serie A-titlar, en cuptitel, två Champions League-titlar och VM för klubblag.
Seedorf avslutade spelarkarriären 2014 i brasilianska Botafogo, dit han gick 2012 för en ny utmaning och för att vara nära sitt älskade Surinam. Han lade av 38 år gammal, men ändå förtid, då Milan kallade. Han fick hastigt ta över som huvudtränare, men trots första derbysegern mot Inter på tre år fick han ändå sparken efter bara fyra månader och 11 segrar och 9 förluster. Tränarkarriären har sedan fortsatt gå tungt. Det blev ett halvår i Kina hos Shenzhen innan han fick gå för Svennis, sedan några misslyckade månader i Deportivo la Coruña och efter det en jobbig tid som förbundskapten för Kamerun som slutade med att han och assisterande förbundskapten Patrick Kluivert fick gå efter respass i åttondelen mot Nigeria i Afrikanska Mästerskapen 2019.
Att Seedorf så här långt inte lyckats som tränare är överraskande. Han är ju intelligent (han studerade vid Bocconi universitetet när han spelade i Milan och talar sex språk), har karisma och alltid varit en naturlig ledare och som spelare var ju hans spelförståelse och taktiska tänkande några av hans främsta styrkor. Kanske kom han helt enkelt fel in i det, genom att börja sin tränarbana med toppjobbet i ett då misskött Milan. Kinajobbet kan vi lämna därhän, och Deportivo var också ett svårt läge, att komma in mitt i säsongen i en problemtyngd klubb. Och förbundskaptensjobb kanske inte är hans grej. Kanske finns det fortfarande möjlighet för Clarence Seedorf att bli en bra tränare. Kanske hade det blivit bättre om han börjat långsamt, och likt sin spelarkarriär stadigt bygga uppåt.
