Christian Poulsens väg från hat- till favoritspelare
Den danske veteranen lämnar Ajax till sommaren. Under sina två säsonger i klubben har han blivit lagets pappa och gått från en hat- till favoritspelare för mig.
Värvningen av Christian Poulsen skedde väldigt plötsligt en sommardag 2012. Som en blixt från klar himmel dök det under förmiddagen plötsligt upp starka rykten att transfern var nära och på eftermiddagen var den bekräftad och presenterad.
Min relation till Poulsen då var att han var en spelare jag älskade att hata. Han var en nagel i ögat när han spelade för motståndarna och jag missade aldrig en chans att peka ut hur många felpassningar han slog. Ogillandet av Poulsen kombinerat med att jag helst ser att Ajaxs trupp till så stor del som möjligt är egenproducerad skapade irritation över nyförvärvet.
Poulsens inledning i Ajax stävjade inte mitt ogillande utan spädde på det. Under sitt första halvår i klubben slog han felpassningar i mängder, låg fel i positionerna och tappade bollar i avgörande lägen. Han skulle bidra med rutin och sprida lugn i det unga laget, men i Champions League-matcherna var det han som hade svårt att hänga med till den grad att Frank de Boer öppet kritiserade honom efter en match.
Men gradvis, med tiden, började han anpassa sig till spelsystemet. Han hade spelat som bollvinnande städgumma på mittfält över hela Europa, men hans roll i Ajax krävde helt annat av honom vad gäller återvinnandet av boll och positionsspelet, där han som ”nr 6” förväntades falla tillbaka så han låg mellan mittbackarna när Ajax gick till anfall och ytterbackarna pressade upp, för bildandet av en de facto trebackslinje. Under våren, när Ajax ruschade upp från fjärdeplatsen mot sin tredje raka ligatitel, var Poulsen en klippa i centrallinjen.
Nyckelmatchen i segertåget var den 14 april när Ajax mötte PSV borta på Philips Stadion. Matchen var bara nummer 30 av 34 i ligan men en seger för PSV skulle göra att de gick ikapp och om Ajax i serieledningen på målskillnad, en seger för Ajax skulle dryga ut avståndet till PSV så att man i praktiken var klara mästare såvida man inte skulle kollapsa totalt i de avslutande matcherna. Det sades på förhand att mitfältskampen skulle avgöra matchen. PSV hade robuste benknäckande lagkaptenen Mark van Bommel, tuffe men spelskicklige Kevin Strootman och Ola ”Mästaren av tjuvnyp” Toivonen, Ajax kreatören Christian Eriksen, hårt kämpande men ändå främst offensive lagkaptenen Siem de Jong och så Poulsen. de Jong kan spela tuffare, men skulle Ajax ha någon tyngd att sätta emot i närkamperna på mittplan skulle det komma från Poulsen.
Han satte direkt tonen. 15 sekunder hade gått när han satte i axeln mot Toivonen så svensken gick i däck. Det fick Toivonen ur balans både fysiskt och psykiskt då han efteråt var märkbart irriterad och gastande mot domaren. Efter två minuter fullföljde han i en duell mot van Bommel så motståndarkaptenen låg kvar på marken och viftade med fingrarna för att visa mot domaren att det var andra gången Poulsen satt in en smäll. Ajax tog ledningen när Kolbeinn Sigthórsson utnyttjade ett misstag av van Bommel som verkade ur balans, senare var han klumpigt nära att orsaka en straff när han sprang ner Viktor Fischer, men Björn Kuipers friade. I slutet av den första halvleken kvitterade PSV på en kontring efter en felpassningen från Christian Eriksen, Poulsen jagade hela vägen hem och fällde Jeremain Lens just i skottögonblicket men kunde inte hindra 1-1-målet. Eriksen reparerade sitt misstag direkt i den andra halvleken när han på egen hand gjorde 1-2. PSV kvitterade på nytt när Lens stötte in returen efter att Dries Mertens frispark gått i stolpen. Med tjugo minuter kvar spelade Frank de Boer och Dick Advocaat ut sina sista kort. Advocaat bytte vänsterback, unge offensive Jetro Willems för Erik Pieters, som gjorde comeback efter en omtalad skada. Han hade missat nio månader på grund av en korsbandsskada och äntligen gjort comeback en månad tidigare mot PEC Zwolle, men övertänd direkt tagit ett rött kort efter en kapning och i spelartunneln slog han sönder en glasruta i raseri vilket gav honom djupa skärsår i armen som krävde plastikkirurgi. Nu var det alltså dags för comeback nummer två. de Boers sista drag var att göra ett offensivt byte, Poulsen hade kämpat furiöst på mittfältet och nu var det dags att gå för segermålet så han makade plats för yttern Derk Boerrigter. Segermålet kom bara minuter efter bytena när Ajax fick ett omställningsläge, Eriksen slog djupledspassningen, Boerrigter låg på gränsen och ryckte efter den med Pieters i släptåg. En längre axel-mot-axel-kamp utspelade sig mellan de två samtidigt som PSV-målvakten Boy Waterman hamnade på mellanhand då han rusat ut för att rensa undan bollen men såg att Pieters jobbade hemåt så han backade undan. Boerrigter fick kontroll på bollen först och lyckades vända bort Pieters och kyligt rulla bollen förbi en malplacerad Waterman in i mål. Segern säkrad och i praktiken även ligatiteln för Ajax och två veckor senare, med Poulsen i startelvan, säkrade man den definitivt genom en 5-0-utskåpning av Willem II.
Den här säsongen har Poulsen, på grund av Daley Blinds excellerande i nr 6-rollen, inte varit en startspelare, men istället varit lagets vanligaste inhoppare. Och i flera viktiga matcher har de Boer flyttat tillbaka Blind till vänsterbacksplatsen för att få plats med Poulsen på mittfältet. När laget förändrades efter tappen av Eriksen och Alderweireld i somras och nyckelspelare på nyckelspelare försvann till sjukstugan var Poulsen en central del av laget. Under våren har han radat upp fina insatser och mot ADO Den Haag nickade han 1-0-målet, hans första mål i Ajax-tröjan och hans första mål på fyra år! Senast han hittade nätet var i landslaget 2010. Igen fick han spela i titelmatchen, den här gången mot Heracles, och i säsongens sista match, mot NEC, fick han bära kaptensbindeln en sista gång, något han fått göra flera gånger då kaptenen Siem de Jong och vicekaptenen Niklas Moisander dragits med skadeproblem under säsongen. Efter slutsignalen tackades han av på planen och Frank de Boer höll ett varmt tal för honom innan Poulsen själv greppade mikrofonen och tackade spelarna, ledarna, fansen och staden Amsterdam för två fantastiska år för han och hans familj.
Poulsen lämnar Amsterdam, trots ett erbjudande om att förlänga kontraktet med ett år. Förståeligt, han vill spela i ett lag där han har en nyckelroll i startelvan. I Ajax skulle han inte ha en startplats, men han skulle fortsatt ha en viktig roll. Hans pappa-roll kan inte underskattas och är en av anledningarna till att han gått till att bli en favoritspelare för mig (den andra är ett att han helt enkelt är den typen av spelare man hatar att se hos motståndarna men älskar att ha i sitt eget lag). Det var specifikt för den rollen just han värvades, andra defensiva mittfältare fanns att köpa. Hans typ behövdes. I de Boers två första lag innehades pappa-rollen i laget av veteranmittbacken André Ooijer, som gick i pension till sommaren Poulsen anlände. Tittar vi tillbaka på Ajaxs bästa lag genom tiderna har en pappa i laget alltid funnits. När Ronald Koeman tog två ligatitlar, erövrade dubbeln och var en minut från semifinal i början av milleniet så fanns tjeckiske defensive mittfältaren Tomas Galásek i laget av den anledningen, och i perioder även återvändande legender som Jari Litmanen (som var mentor åt Rafael van der Vaart) och Aron Winter. I Louis van Gaals lagbygge var hemvändade Frank Rijkaard den pusselbit som saknades för att laget skulle kunna nå den absoluta toppen och vinna Champions League. Efter hans pensionering övertogs rollen av Danny Blind. På 80-talet vände Johan Cruijff hem och ledde laget först på planen och sedan från tränarbänken. I det legendariska 70-talslaget var högeryttern Sjaak ”Mr. Ajax” Swart en viktig beståndsdel. Utan Poulsen kommer Frank de Boer och Marc Overmars i sommar söka efter en ny rutinerad spelare att plocka in i det unga laget. Fansen drömmer om en återkomst av Rafael van der Vaart eller Johnny Heitinga, publikfavoriter som båda åkt ur Bundesliga respektive Premier League med sina klubbar och lär vilja röra på sig.
Videoklipp
PSV 2 – 3 Ajax, Poulsens match
Poulsen nickar in sitt första mål på fyra år
Intervju med Poulsen efter hans sista match i Ajax
Intervju med Poulsen om sin roll som pappa
Spelarfakta
Namn: Christian Bjørnshøj Poulsen
Född: 28 februari 1980 i Asnæs, Danmark
Längd: 182 cm
Position: Defensiv mittfältare
Matcher i Ajax: 80 (1 mål)
Landskamper: 92 (6 mål)
Tidigare klubbar: Asnæs BK (1985-1995, ungdom), Holbæk (1995-2000), FC København (2000-2002), Schalke 04 (2002-2006), Sevilla (2006-2008), Juventus (2008-2010), Liverpool (2010-2011), Évian (2011-2012)
Meriter: Danska Superligan-vinnare 00/01, DFB-Pokal 2005, Copa del Rey 2007, UEFA-cupen 2007, UEFA Super Cup 2006, Supercopa de España 2007, Eredivisie 12/13 & 13/14, Johan Cruijff Schaal 2013, Årets unga spelare i Danmark 2001, Årets spelare i Danmark 2005 & 20006 (förste att få priset två år i följd)
