Decenniets Ajax-elva
Vi avslutar 2010-talet med att presentera en drömelva bestående av decenniets största och viktigaste Ajax-spelare.
Summeringen av Ajax decennium fortsätter med ett försök att ta ut Decenniets Ajax-elva. En drömelva bestående av decenniets största Ajax-spelare. Vilka kriterier man utgår ifrån för en sådan här elva går att diskutera. Går man rakt av efter de objektivt bästa spelarna? Jag gör det inte, även om hur bra de är givetvis är en stor faktor så är det största kriteriet för mig hur viktig en spelare varit för Ajax bästa. Vilket skapar en del svåra val, och säkerligen kan inte alla eller ens många hålla med om min elva — så delge din egen i kommentarsfältet!
Ett annat kriterium jag håller mig till är att sätta ut laget i en 4-3-3-formation, och att spelare bara tas ut på sin “riktiga” position (eller åtminstone en position han spelade mycket på). Konkurrensen om mittbacksplatserna exempelvis blev knivskarp och det var frestande att lyfta ut en sådan som Toby Alderweireld till högerbackspositionen, där han kunde vikariera men som aldrig var hans ordinarie position i Ajax, men det kändes fuskigt.
Målvakt: André Onana. Idel landslagsmålvakter har vaktat målet för Ajax detta decennium så det är ingen dålig konkurrens här, men för mig är King Andrey utan tvekan 2010-talets bästa Ajax-målvakt. Under 2019 har han varit en av världens absolut bästa målvakter, och visst var Maarten Stekelenburg i sin prime en världsmålvakt också, och Jasper Cillessen bra med, men de har inte nått upp till Andreys höjder. Sedan han tog över efter Cillessen har han varit en av klubbens absolut viktigaste spelare och varit en bärande del i flera framgångsrika lagbyggen, både Peter Bosz Europa League-lag och Erik ten Hags mästerfulla Champions League-lag och har stått för otaliga matchavgörande räddningar under nämnda Europa-äventyr. Dessutom är han en av de härligaste karaktärerna Ajax någonsin haft och kommer gå ner i historien som en stor publikfavorit och kultfigur för sin humor och värme.
Högerback: Gregory van der Wiel. Sedan han lämnade klubben 2012 har Ajax gått igenom många högerbackar, Ricardo van Rhijn, Kenny Tete, nu Joël Veltman, Noussair Mazraoui och Sergiño Dest. Ingen har varit i närheten av van der Wiels kvalitet, om än Dest ser mycket lovande ut. På sin tid kunde han äga högerkanten, med sin fart, teknik och fina inläggsfot var han urtypen av en modern ytterback. Han var heller inte oäven defensivt. Hade stor del i klubbens 30:e och 31:a ligatitlar, i seriefinalen mot Twente den 15 maj 2011 assisterade han både till Siem de Jongs första mål och Denny Landzaats otroliga självmål. Och ett år senare mot samma lag sköt han i praktiken titeln till Ajax när han avgjorde borta i Enschede i en match som inte var direkt avgörande som året innan men som i praktiken innebar att Ajax kopplade ett grepp om titelskölden man inte skulle släppa. Minnesvärt är också att han avslutade sin Ajax-karriär med att panga upp ett kanonskott i krysset i sin sista match i augusti 2012 innan han gick vidare till PSG.
Mittback (höger): Matthijs de Ligt. Sorry Toby Alderweireld, och ett honorable mention till Davinson Sánchez som stod för kanske den bästa one season wonder-säsongen i Ajax-historien, men Matthijs är självskriven här. Den yngsta kaptenen i klubbhistorien, en född ledare som uppväxt på De Toekomst och arenans barnläktare spelade varje sekund för Ajax med passion som kopplat med hans extraordinära talang gjorde honom till 2010-talets bästa Ajax-back. Härförare på planen under klubbens bästa tid på 24 år och en av världens bästa mittbackar.
Mittback (vänster): Jan Vertonghen. Super-Jans återkomst är något supportrar drömt om länge, förhoppningsvis sker den en dag. En stor publikfavorit, en stor ledare och kapten. Drev upp bollen ur försvaret som en fältherre som red in i strid. En äkta Ajacied som älskat klubben och Amsterdam av hela sitt hjärta sen han kom dit som tonåring. Ett av decenniets starkaste ögonblick när han på slutsignal den 15 maj 2011 faller ner på knä och gråter av lycka för Ajax första ligaguld på sju år.
Vänsterback: Daley Blind. Daley föddes in i klubben men att vara son till gamla lagkaptenen Danny Blind gav honom ingen fribiljett in i supportrarnas hjärtan. När han först kom upp i a-laget och var valpig och ojämn sa elaka tungor att han bara gled med på sin pappas namn. Det snacket dog ut när Daley Blind växte ut till en av decenniets största Ajax-spelare. Under sin första tid i klubben växte han först ut till ligans bästa vänsterback, sen blommade han ut ytterligare när han flyttades in som defensiv mittfältare. Sen växte han ännu mer i status när han som 28-åring kom hem igen i sina bästa år och sedan dess varit en enormt viktig spelare, en stöttepelare som mittback där hans gudomliga passningsspel och lugn gjort att han ofta varit i en klass för sig på sin position i Holland. Stödet för honom när han nu har hjärtproblem är enormt, och han är faktiskt större än pappa Danny någonsin var. Både kvalitetsmässigt som spelare och popularitetsmässigt bland supportrar. Honorable mention här till en annan stor publikfavorit Nico Tagliafico.
Innermittfältare: Lasse Schöne. När Lasse Schöne värvades som bosman från NEC sommaren 2012 var han tänkt som en bra och mångsidig truppspelare som skulle kunna täcka upp på flera positioner. Det har han gjort, men få kunde ana allt annat han skulle göra. Vilken roll han än fick, som offensiv mittfältare, defensiv mittfältare, högerytter, vänsterytter eller falsk nia, excellerade han. När han i somras till slut lämnade klubben för att pröva på spel i ett annat land, gjorde han det som den utländske spelare med flest matcher för klubben någonsin, med fler frisparksmål på sitt samvete än någon annan i Eredivisie på hela decenniet (13 stycken, exklusive de i Europaspel och cupen), otaliga drömmål, tre ligaguld och ett cupguld. En bärande del i Europa League- och Champions League-framgångarna och en enormt stor tillgång i truppen med sin personlighet, humor och ledarskap. Och även om hans avsked kom i skuggan av de Ligts och de Jongs så har han också saknats i höst — och i supporterled hoppas man redan på en återkomst, han sa trots allt inte adjö utan “på återseende”.
Innermittfältare: Frenkie de Jong. Det är svårt att peka ut enskilda faktorer till Ajax framgångar 2018-19, det var resultatet av så många saker, Marc Overmars lagbygge, Erik ten Hags tränargärning, Matthijs de Ligts och Daley Blinds ledarskap, Dusan Tadic, André Onanas målvaktsspel, Hakim Ziyechs trolleri och mycket mer. Men en tydlig x-faktor, något som var skillnaden mellan ett väldigt bra lag och ett extraordinärt lag, var Frenkie de Jong. Med sin unika spelstil förändrade han Ajax spel, hans dynamiska mittfältsspel kunde göra skillnad som mellan natt och dag. “Jag spelar på intuition” berättade han i en intervju, och vem kunde inte bli förälskad i hans sätt att spela? I en tid då många mittfältare skolade i holländsk fotboll blivit alltför statiska då de drillats för hårt i satta taktiska system som bankat individualismen ur dem, behöll Frenkie sin säregna, intuitiva stil från barndomen. Det gjorde honom till en konstnär på mittfältet, och fick folk att jämföra honom med självaste Johan Cruijff. Frenkie hade inte “det där lilla extra”, han hade det stora extra.
Innermittfältare: Christian Eriksen. Ett av superscouten John Steen Olsens största fynd. Som 16-åring kom han till Ajax akademi. En månad innan sin 18-årsdag debuterade han i a-laget i januari 2010. Till hösten var han ordinarie och nyckelspelare som spelfördelare på mitten. Hur viktig han var som kreativ kraft i Frank de Boers lag blev tydligt när han 2013 gick vidare till Tottenham, efter det gick det sakta utför för Frankie i Ajax. Gjorde sina lagkamrater bättre med sin otroliga passningsfot, och den enda som stått för fler magnifika högerskott i Ajax detta decennium är landsmannen Schöne. Två mittfältare som inte fick plats men som verkligen förtjänar att nämnas: Donny van de Beek och Davy Klaassen.
Högerytter: Hakim Ziyech. Magikern är givetvis helt given. Han är en av världens just nu allra bästa offensiva kreatörer och att han fortfarande är kvar i Ajax är ett privilegium vi åtnjuter. Ziyech stod för flest assist och flest mål från utanför straffområdet i hela Eredivisie detta decennium. Han stod också för kreativitet och swagger Ajax verkligen behövde. Under en för klubben svag tid fick han orättvis kritik från en del supportrar, men stöd från andra och efter att ha varit en ledande faktor i att ta Ajax dit man är idag så är han nu en omåttligt populär publikfavorit. Otroligt omtyckt lagkamrat som tagit otaliga yngre talanger under sina vingar och en godhjärtad människa vilket inte minst synts i höst när han både tagit hand om en ung planstormare och ingripit när stewards bryskt försökte omhänderta en Ajax-supporter. Honorable mention till David Neres givetvis.
Center: Siem de Jong. Här gäller mitt kriterium att jag tar ut de som varit viktigast för Ajax, inte nödvändigtvis de bästa spelarna. För den bästa centern som spelat i Ajax under 2010-talet är Luis Suárez. Hans gudabenådade säsong 2009-10 när han gjorde 35 mål på 33 ligamatcher ska inte glömmas bort, men det räckte inte till ligaguld (dock ett cupguld), och hösten 2010 blev mest kaotisk för honom då hans tid i Ajax (innan han gick till Liverpool i januari) avslutades med en åtta matcher lång avstängning efter att ha bitit Otman Bakkal. Siem var inte den bästa centern, han var egentligen inte center alls i grunden utan mittfältare, och inte Ajax bästa där heller. Men som vikarierande center sköt han hem det första ligaguldet på sju år den 15 maj 2011. Nästa säsong fortsatte han vikariera och sköt hem en till titel med 13 mål. Nästa säsong tog han upp kaptensbindeln efter Vertonghen, sänkte Manchester City och ledde Ajax till ännu en ligatitel med 12 mål. Hans sista säsong sin första vända i klubben blev skadedrabbad men han gjorde ändå 7 mål på 19 matcher och bidrog till Frank de Boers fjärde raka titel. Sen lämnade han för Newcastle, och karriären spolierades av skador. Han är ett skugga av sitt forna jag nu när han är tillbaka i Ajax, men vad han gjorde sin första vända i klubben glöms aldrig.
Vänsterytter: Dusan Tadic. Dusan Tadic 2018-2019 är en av de mest sagolika säsongerna för en enskild spelare jag någonsin sett. Och sällan har någon spelat sig in i så många hjärtan så snabbt. Extraordinär på planen med 28 mål i ligan och 6 i Champions League under drömmarnas säsong, och en självklar ledare. Och därtill en enorm favorit med sin personlighet och sin glädje och passion för Ajax. Att ett nyförvärv säger att han alltid drömt om att spela för klubben han just kommit till har blivit ett trött säg som man oftast inte tror på när en spelare säger det numera. Men Dusan Tadic menade det verkligen. Han hade drömt om att spela för Ajax sen han var liten, det var en av huvudanledningarna till att han i unga år kom till Holland och Groningen. Från Twente gick steget sedan till Southampton istället, men när tiden kom att lämna var han tydligen till sin agent och klubb, trots anbud från andra Premier League-klubbar fanns det i Tadic värld bara ett alternativ: Ajax. Sättet han talar om Ajax och hur han ger allt på planen gjorde att det inte kändes konstigt att han kysste klubbmärket efter mål efter bara några månader i klubben, det kändes rätt. Och i sommar tackade han nej till ett astronomiskt erbjudande från Kina för att istället skriva på ett nytt kontrakt med Ajax som gör att han tillbringar resten av sin spelarkarriär i Amsterdam och sedan övergår till en ledarroll. Dusan är en hjälte, ikon och legendar.
Så, min Ajax-elva för 2010-talet är:
Onana
van der Wiel
de Ligt
Vertonghen
Blind
Schöne
F. de Jong
Eriksen
Ziyech
S. de Jong
Tadic
Hur ser din ut?
