Lagbanner
Historien om judiska Ajax och antisemitismen på holländska läktare
Israelflaggor syns ofta bland Ajaxs fans, men det rör sig inte om någon ställning i moderna politiska frågor.

Historien om judiska Ajax och antisemitismen på holländska läktare

På söndag spelar Ajax borta mot Utrecht och kommer få utstå antisemitiska hatramsor. Förklaringen ligger i historien om Ajaxs judiska arv och image, om Israelflaggor, Hava Nagila, Amsterdams kultur och en högerytter i Auschwitz.

Holland var ett sällsynt tolerant land på 1500-talet. Efter reformationen slog sig protestantiska och calvinistiska Nederländerna sig fria från det Habsburgska imperiet, som styrdes av en katolsk kung i Spanien. Man blev en religiöst tolerant republik och världens mäktigaste handelsnation genom att ta vara på kunskap från alla medborgare i landet, många utsatta religiösa minoriteter som fördrivits från andra länder. Bland dem många judar, till exempel de som flydde intoleranta Spanien och Portugal. Under 1800-talet kom en ny våg judar till landet, på flykt undan pogromer i Östeuropa. Judar har bott i Holland i hundratals år, och de flesta i Amsterdam.
 
Ajax var aldrig en judisk klubb. Det fanns judiska klubbar i staden (AED, Wilhelmina Vorruit, Hortus, Eendracht Doet Winnen), judiska spelare och judiska domare. Ajax var dock aldrig en uttalat judisk klubb, men som Amsterdams största klubb och på grund av klubbens hemvist på Middenweg nära de olika judiska kvarteren i staden hade man ett stort judisk följe. Hans Reiss, en av få judar i Amsterdam som överlevde Förintelsen, berättade för Simon Kuper (i Ajax, the Dutch, the War) om hur han och hans far varje söndag med mängder av andra boendes i de judiska kvarteren tog den överfulla spårvagnen till utkanten av kvarteren för att gå på Ajaxs matcher. Den judiska kulturen var så etablerad i hela Amsterdam att, som Kuper menar på, de enda institutioner som inte var påverkade av judisk kultur var kyrkorna och det holländska nazistpartiet.
 
Före Förintelsen levde omkring 80 000 judar i Amsterdam. Efteråt var endast 5000 kvar. 79 % av Hollands 140 000 judar mördades. Amsterdams motstånd mot nazismen har varit en känslig fråga. Man har upprätthållit minnet av Februaristrejken i februari 1941, som leddes av kommunistiska hamnarbetare i protest mot behandlingen av stadens judar. Den slogs ner av ockupationsmakten efter några dagar. Amsterdam har setts som en stad som inte var antisemitisk och generellt stämmer det. Men först på senare år har man börjat ta upp de element av kollaboration som fanns. Främst poliskåren, som hjälpte till vid deporteringen av judar.
 
En av stadens judar var Eddy Hamel. Född i New York 1902 flyttade han till Amsterdam som tonåring och var under 20-talet firad högerytter i Ajax. Hans Reiss minns honom som en idol, och när Wim Anderiesen, klubbens bästa spelare före andra världskriget, tog ut sin drömelva av spelare han spelat med var Hamel given som högerytter. Anderiesen jobbade till vardags för Amsterdam-polisen (och fick spendera kriget med att vakta en bank) och dog i lunginflammation 1944. Eddy Hamel dog den 30 april 1943 i Auschwitz. Enligt vittnet Leon Greeman skickades Hamel till gaskammaren då en blåsa i munnen upptäcktes under en rutinmässig medicinisk undersökning.
 
Hamel var Ajaxs enda Förintelseoffer. Jaap van Praag skulle senare bli legendarisk ordförande i Ajax under klubbens storhetstid. Han gömde sig under kriget först hos Wim Schoevaarts farbror (Schoevaart spenderade hela sitt liv i Ajax, fram till sin död 2013 som klubbens arkivarie), senare på vinden till en fotobutik där han under dagarna tvingades sitta blickstilla på en stol hela tiden då ägaren inte visste att han var där. Hans föräldrar och syster mördades och hans fru lämnade honom under kriget. Sjaak Swart, ”Mr. Ajax” då han har klubbrekordet för antal matcher, 463 stycken, var högerytter under storhetstiden och halvjude, på sin fars sida. Pappan överlevde Förintelsen och cyklade sedan till Ajaxs träningar med Sjaak på pakethållaren. Ruud Krol, vänsterback och libero under 70-talet var inte jude, men växte upp i de judiska kvarteren som son till en Amsterdam-intellektuell som under kriget gömde och räddade livet på 14 judar. Bennie Muller var näste judiske spelare efter Hamel (och Johnny Roeg som gjorde 26 matcher mellan 1934-36, överlevde kriget), och var kapten på 60-talet.
 
Även om staden var evigt förändrad av Förintelsen levde det judiska arvet vidare, om än i mindre skala. Under Ajaxs storhetstid omfamnade spelarna det, trots att de allra flesta var icke-judar. Mittbacken Barry Hulshoff minns (i David Winners Brilliant Orange: The neurotic genius of Dutch football): ”Det Ajax-laget kändes aldrig judiskt, men det fanns alltid där oavsett. Det är en Amsterdam-grej – många judar kände med oss. Det var en del av atmosfären helt enkelt, en del av lagets personlighet. En särskild humor. Det hade delvis att göra med Jaap van Praag. Och Bennie Muller. Och Sjaak Swart var egentligen inte jude, men hans pappa var och han ville verkligen vara så det var inget problem!”
 
En annan judisk influens i laget var den judiska massören Salo Muller, som mellan 1959 och 1973 var en älskad figur runt a-laget. Han förlorade sina föräldrar i Förintelsen. Han minns, för Winner: ”Spelarna gillade att vara judiska även om de egentligen inte var det. De gillade att prata om det en del. Vi hade en judisk slaktare i Amsterdam, Hergo på Beethovenstraat. Före varje Europamatch gav de mig en Amsterdam-salami, en judisk salami. Spelarna sa ’Åh, den är judisk – vi gillar den!’ Dick van Dijk skojade alltid om det. Om det var en annan typ av salami sa han ’Kom igen, kasta bort den, det är en katolsk salami, vi vill bara ha kosher-salamin. Innan varje match brukade van Praag komma in och dra ett judiskt skämt. Vi hade också Co Prins, en typisk Amsterdam-spelare, en riktig Amsterdam-kille. Hans familj arbetade på marknaden med många judiska män som hade sina judiska ord. Så han använde alltid judiska ord, det var naturligt. Han var inte judisk själv, men han använde de orden för det var en del av Amsterdam, en del av kulturen. De gillade att dra judiska skämt och använda judiska ord.”
 
Med tiden har inflytandet av den judiska kulturen i omklädningsrummet svalnat. Efter Hamel, Roeg och Muller har bara ytterligare en judisk spelare spelat i Ajaxs a-lag, högeryttern Daniël de Ridder som slog igenom 2004 men lämnade 2005 för Celta Vigo. Israelen Yossi Benayoun spelade i Ajaxs akademi men aldrig a-laget.
 
Men utanför planen har det judiska arvet åtminstone blivit synligare. Detta som en följd av att rivaliserande klubbars fans, främst Feyenoords, började sjunga antisemitiska ramsor. På samma sätt som Tottenham-supportrar gjorde i London så anammade Ajax-fansen den image som rivalerna hånade dem för, och började ha med Israelflaggor på matcher och sjunga ramsor om att man var ”Superjoden”. Precis som till exempel homosexuella svarat på diskriminering och intolerans genom att anamma de nedsättande epitet man kallats för och därmed ta över dem, har fotbollssupportrar ofta gjort samma sak. Så när Feyenoord-fansen skanderat ”Hamas, Hamas, Joden aan het Gas” har Ajax-fansen svarat med att skandera om sig själva att man är Superjoden.
 
En Ajax-ultras David Winner intervjuat i sin bok understryker att man inte har någon särskild åsikt i Israel-frågan eller så, utan anammat epitetet som andra kallat dem för, och att man, såklart, gillar att provocera med symbolerna som Israelflaggan. Ajax-supportern och ortodoxe juden Danny Jacobs som Winner pratat med bär kippa till arenan och säger ”Jag ogillar inte F-Side. Men frågar du den genomsnittlige holländaren om den blåvita flaggan med en Davidsstjärna på så är det en Ajax-flagga, inte Israels.”
 
Bennie Muller, som förlorade 200 släktingar i Förintelsen, gillar inte fansens agerande. Han säger till Winner att ibland när han är på matcher och hör fansens ramsor blir han så upprörd att han går hem. Bortamatcher mot Feyenoord orkar han inte med.
 
Tidigare på 2000-talet kunde man ladda ner Hava Nagila som ringsignal från Ajaxs officiella hemsida. Man har dock senare försökt tona ner den judiska imagen, eller i alla fall uppmana fans att sluta med det. Men någon stark ställning i frågan har man inte tagit. Och Hava Nagila återkom vid titelfirandet 2013, i en ny tappning i form av en modern technoinspirerad version, som DJ:n spelade när kapten Siem de Jong dansade ut med titelskölden på scenen.
 
Feyenoord är inte de enda som skanderar antisemitiska ramsor. Det har uppmärksammats i England att PSV gjort det under höstens Champions League-spel. ADO Den Haags och Utrechts fans gör det regelbundet. Lex Immers (numera i Feyenoord) blev under sin tid i ADO avstängd av förbundet efter att han uttryckt sig antisemitiskt på planen. Han har även filmats när han varit med och skanderat ramsorna. Vitesse-fans hade tidigare i höst en banderoll som löd ”JHK”, utläst som ”Joden hebben kanker”, ”judar har cancer”, i matchen mot Ajax, som spelades dagar efter Johan Cruijffs cancerbesked. Vitesses supporterförening fördömde efteråt banderollen och då det också fanns banderoller från dem till stöd för Cruijff, och de flesta deltog i hyllningarna för Cruijff i den 14:e minuten, så kan förklaringen att det var några enstaka individer som stått för den banderollen kanske köpas.
 
Men det rörde sig om mer än enstaka individer i våras när Utrecht-fans sjöng ramsor om SS och att bränna judar. KNVB bestraffade efteråt Utrecht med böter och att den läktarsektionen skulle vara avstängd nästa gång Ajax kommer på besök, vilket är nu på söndag. Istället för ett straff för Utrecht-fansen har det istället blivit det motsatta. För samtidigt som Utrecht lät de med säsongskort på den avstängda sektionen istället få biljetter till andra sektioner så förbjöd Utrechts borgmästare Ajax-fans från att resa till staden för matchen, av rädsla för kravaller. Så istället för ett straff för Utrecht så är det Ajax som får spela utan fans. Klubben har rasat mot detta. Klubbledningen kommer inte resa till matchen i solidaritet med fansen, medan det i supporterled talas om att demonstrera i Utrecht.
 
Vissa ser inte problemet. Det är ju inte ”riktig antisemitism” utan det är ju mot Ajax, inte mot judar i sig. Nidramsor om motståndarlaget har, varesig man vill eller inte en plats i supporterkulturen. Men kan man inte se konsekvenserna av de antisemitiska ramsorna måste man aktivt blunda för dem. För fotbollen existerar inte i en avskild bubbla från det övriga samhället. Samhället har inverkan på fotbollen och fotbollen på samhället. Guy Muller från CIDI (Centrum för dokumentation av Israel), som kämpar mot antisemitism och rasism säger till Goal.com att han inte tror utan vet att antisemitismen på läktarna sipprar ut i samhället. ”Det stannar inte på arenan. Vi ser det spilla över ut i skolor och demonstrationer som ska vara anti-Israel men som egentligen bara blir emot judar. Inte alla, men några.”
 
Muller säger att forskning visar att antisemitism inom fotbollen triggar antisemitism på andra ställen. Statistiken stödjer honom. Från 2013 till 2014 ökade antalet antisemitiska attacker i Holland med 71 % (från 100 till 171), attackerna blev också allvarligare då antalet fysiska aktioner dubblades. Anne Frank-stiftelsen gjorde en undersökning 2013 som visade att 35 % av lärare under ett år bevittnar antisemitism bland skoleleverna, främst i relation till fotboll och konflikten i Mellanöstern. Stiftelsen rapporterade också att två tredjedelar av de antisemitiska incidenterna i skolan förekom i en fotbollskontext.
 
Den andra sidan av myntet är då Ajax-fansens beteende. Då majoriteten är icke-judiska, är det inte kulturell appropriering? Jo, det är det nog, även om det är knivigt. För att bevara och stoltsera med klubbens kulturella traditioner är något alla supporterskaror gör och knappast något negativt. Problemet blir då hur det uttrycks när klubben och stadens kultur i det här fallet är påverkad av den judiska kulturen. Och man ska inte glömma att det var en motreaktion på motståndarfansens hån, det klassiska knepet att ta över och ”äga” något som tidigare använts som en förolämpning mot en.
 
Hur detta utvecklas vet vi inte. Det enda jag känner mig säker på är att Ajax-fansen inte kommer droppa den judiska imagen, och motståndarfansen kommer inte droppa antisemitismen. Inte i första taget åtminstone. Den kulturella appropriering från Ajax-fansen är en sak, men antisemitismen från de andra fansen, hur ”riktig” eller inte den må vara, är direkt skadlig. Det är för mig obegripligt hur man ens kan stå och skandera det på en läktare om man nu inte står bakom det.
 
Undrar hur det kommer låta på Galgenwaards läktare i Utrecht på söndag.

Källor: Simon Kuper - Ajax, the Dutch, the War; David Winner - Brilliant Orange: the neurotic genius of dutch football; John P. McKay - A history of world societies; Goal.com

William Edströmwilliam.edstrom@svenskafans.com@wyeds2015-12-11 15:15:42
Author

Fler artiklar om Ajax