Johan Cruijff - Levande legend
Johan Cruijff fyller 66 år idag och det firar vi med en genomgång av hans fantastiska karriär och liv. Cruijff som spelare, tränare och gudfader presenteras i text och videoklipp.
Hendrik Johannes Cruijff föddes den 25 april 1947 på allmänsjukhuset på Linnaeusstraat (uppkallad efter Carl Linné) i Amsterdam. Han växte upp på Akkerstraat i Betondorp i östra Amsterdam, precis i närheten av De Meer, Ajax klassiska gamla stadion. Hans far Manus var grossist och den som försåg Ajax med frukt. Detta medförde att Johan från en tidig ålder växte upp med klubben. Tillsammans med sin äldre bror Hennie spelade han i klubbens ungdomslag, och han var välkänd hos a-lagsspelarna långt innan hans debut.
När Johan var 12 år dog hans far och detta kom att forma hans liv. Tio år senare anställde Rinus Michels inte en, utan två psykologer för att förstå Johan. Den förste kom till slutsatsen att han hade en fadersfixering och inte respekterade auktoriteter för att han jämförde dem med sin far. Den andre kompletterade med att Johan också respekterade sin svärfar, Cor Coster, som fungerade som hans agent i en tid då spelare normalt inte hade agenter.
Den tredje auktoriteten Cruijff respekterade var Rinus Michels. Michels, som tidigare spelat i Ajax, lämnade sitt jobb som idrottslärare för döva på en skola i Amsterdam för att ta över som tränare för ett då halvdant Ajax i januari 1965. Med sig hade Michels idén om hur han skulle göra Ajax till ett topplag - Totalfotbollen. Cruijff hade redan debuterat i a-laget, 17 år gammal och instruerade direkt de betydligt äldre lagkamraterna i hur de skulle göra. Cruijff blev centraldelen i Michels spelidé som de tillsammans utvecklade. I en 4-3-3-formation med libero skulle spelarna röra sig mycket, alla försvarare skulle kunna anfalla och alla anfallare kunna försvara. Hög press, bollhållande, passningsspel och rörelsefrihet blev nycklarna i taktiken vars hemlighet enligt Cruijff låg i ytorna - när de hade bollen skapade de så stora de kunde, när motståndarna hade den minskade de dem så mycket de kunde.
Ledda av Michels vid sidan av planen fram tills 1971 och Cruijff på planen byggde Ajax ett lag runt Cruijff bestående av andra killar från kvarteren runt arenan De Meer i östra Amsterdam. Sjaak “Mr. Ajax” Swarts (innehar klubbrekordet för flest matcher) familj var en av få judiska kvar i det tidigare starkt judiska kvarteret efter kriget. Den bohemiske och storrökande (mer än Cruijff till och med) Piet Keizer blev vänsterytter. Ruud Krol, vänsterbacken, var son till Kuki, en hjälte för sin aktioner som en del av motståndsrörelsen under kriget.
Cruijff växte ut till en världsspelare och lagets storstjärna och var den som ledde laget mot toppen. Han gjorde mål i sin debut, men Ajax förlorade matchen mot GVAV och slutade på trettonde plats i ligan den säsongen. Nästa säsong, 1965/66 blev han ordinarie i laget som höjde sig rejält ledda av Rinus Michels som tog över i januari 1966. Cruijff gjorde 25 mål på 23 matcher den säsongen. Landslagsdebuten kom mot Ungern i september 1966, 19 år gammal. Han gjorde mål och matchen slutade 2-2. Två månader senare mötte Holland Tjeckoslovakien. Cruijff fick rött kort efter att ha frustrerat sparkat tillbaka mot en av de hårdföra tjeckoslovakerna som gått hårt efter honom. Dussintals åskådare blev så upprörda att de invaderade planen. 1966 slog man även på en dimmig plan Liverpool med 5-1 i Amsterdam, och i returen på Anfield gjorde Cruijff två mål framför The Kop. Det var då även andra länder började få upp ögonen för fotbollen de utvecklade. Enligt Sjaak Swart var det engelsmännen som efter Liverpool-matchen kallade spelet för totalfotboll, Ajax själva hade inget namn för det.
Framgångarna fortsatte, säsongen därpå vann Ajax dubbeln, både ligan och cupen och Cruijff gjorde 33 mål. Mellan 1965/66-1967/1968 vann Ajax ligan varje säsong. Man gick miste om titeln 1968/69 då Feyenoord, ledda av Ove Kindvall, tog titeln. Men man återtog titeln säsongen därpå och radade upp titlarna 1971 till 1973. Samtidigt som Cruijff prenumererade på utmärkelsen för bäste spelare.
1971 besegrade man Panathinaikos i finalen av Europacupen. Man upprepade bedriften nästa år då man slog Inter med 2-0 (Cruijff gjorde båda målen) och 1973 slog man Juventus i finalen och är därmed tillsammans med Real Madrid och Bayern München det enda laget att vinna Europacupen/Champions League minst tre år i rad. Cruijff var dessutom, fram tills Lionel Messi fick den för fjärde gången, tillsammans med Michel Platini och Marco van Basten den som hade rekordet för flest Guldbollar med tre stycken.
1972/73 ses som höjdpunkten under Cruijffs tid som spelare och kanske Ajax bästa säsong någonsin då man lyckades vinna trippeln. Cruijff sänkte som skrivet Juventus i Europacup-finalen, han gjorde också mål i cupfinalen mot ADO Den Haag som man vann med 3-2 och han blev skyttekung i ligan med 25 mål.
På pappret var Cruijffs position centerforward, men det var mest en formalitet. Han rörde sig över hela planen samtidigt som han pekade med händerna och ropade åt sina lagkamrater hur de skulle springa. Han kunde gå ner i liberoposition för att hämta och driva upp bollen, ta sig ut på kanten för att slå inlägg till målfarlige yttern Johnny Rep som tagit över efter Sjaak Swart, eller röra sig in i boxen för att själv nicka in bollarna, som mot Inter. Han var givetvis en fantastisk målskytt, nyckeln i det låg nog i att han hade ett hårt skott med båda fötterna. Han är naturligt högerfotad och hade redan som junior ett hårt högerskott, men det var hans ungdomstränare Jany van der Vaan som tvingade Cruijff att träna upp sin vänsterfot, och sin styrka för att kunna skjuta lika bra med båda fötterna.
Men Cruijffs obstinata personlighet kunde reta gallfeber på hans lagkamrater och sommaren 1973 röstade spelarrådet (en av Cruijjfs idéer) Piet Keizer till ny kapten istället för Cruijff. Denna incident både sårade och förolämpade honom och var en av de faktorer som ledde till att han snart på egen begäran såldes till Barcelona för sex miljoner guildern. Men spansk lag tillät inte import av personer, så för att kringå det registrerades Cruijff som ett köp av en jordbruksmaskin!
I Barcelona blev han snabbt en fixstjärna och folkhjälte, i ett svagt Barcelona blev han den klara storstjärnan och vid sidan av planen lärde han sig katalanska och döpte sin son till Jordi, ett katalanskt namn. Men lagbygget i Barcelona blev aldrig lika bra som det i Amsterdam, trots att Johan Neeskens anslöt ett år senare. Man vann ligan under Cruijffs första säsong, och några år senare även cupen, men inget mer.
VM 1974 är ett av de mest klassiska och Hollands spel i det är något alla som såg det minns. Michels, som slutat som Ajax-tränare 1971 (hans efterträdare, rumänen Stefan Kovács fortsatte hans arv) återförenades nu med många av sina spelare då han skulle träna Holland i mästerskapet. Cruijff briljerade på planen, och mot Sverige förnedrade han vår högerback Jan Olsson med en av de första Cruijff-finterna. Inför finalen mot Tyskland, Hollands fiende nummer ett, skrev tyska tabloiden Bild att Cruijff haft en poolfest med champagne och lättklädda kvinnor. Allt var såklart påhitt, men Cruijff ska ha fått spendera halva natten på telefon med sin fru Danny för att övertyga henne om det. Enligt hans bror Hennie är detta anledningen till att Holland förlorade finalen och Johan enligt honom “spelade som en disktrasa”. Cruijff började definitivt inte matchen som den disktrasa, direkt efter avspark hämtade han bollen på egen planhalva och drev genast upp den mot det tyska straffområdet men blev fälld strax utanför. Domaren Jack Taylor pekade dock på straffpunkten och bombsäkre straffskytten Johan Neeskens sparkade hårt bollen i nät förbi Sepp Maier. Men efter detta tidiga mål spelade Holland blekt och övermodigt. Tyskland vände och vann finalen med 2-1 och det är fortfarande ett av de värsta kollektiva minnen holländare har. Vissa skyller på tabloidens artikel, men en bättre förklaring är hur det tidiga målet var det värsta som kunde hända holländarna då de slappnade av och lät hårt jobbande tyskar in i matchen, samtidigt som Berti Vogts punktmarkerade Cruijff. Spelare från laget har sagt att de blev övermodiga och började spela runt bollen bara för att förnedra tyskarna. Efter matchen bad Cruijff drottning Julianna dra åt helvete och sänka skatterna.
Nästa VM-slutspel var i Argentina 1978 och är mest ihågkommet för hur Holland trots avsaknaden av Cruijff (och Wim van Hanegem) som bojkottat spelen, nådde finalen där de dömdes bort mot diktatoriska värdlandet Argentina och förlorade sin andra raka VM-final.
1978 hade Cruijff tänkt lägga av, men en felinvestering i en grisfarm ledde till att han förlorade miljoner och han återvände till fotbollen i USA, en tid han uppskattade för pengarna och anonymiten i kontrast till det fotbollstokiga Europa. Han spelade för två lag, Los Angeles Aztecs och senare Washington Diplomats. Tiden i USA var kanske inte lika spännande som i Ajax och Barcelona, men ett flertal sköna anekdoter talas det om. Som Cruijffs duster med brittiske tränaren Gordon Bradley. Cruijff insisterade självklart på att man skulle spela totalfotboll och så fort Bradley lämnat omklädningsrummet efter sitt taktiksnack suddade Cruijff snabbt ut allt han ritat upp på tavlan och sa “självklart ska vi göra precis tvärtom”. När de undermåliga spelarna frustrerade honom slutade det med att han sa att han från och med nu skulle göra alla målen själv - och då gjorde han det.
1981 gjorde han ett kort gästspel i Levante, men snart återvände han hem till Amsterdam och Ajax. Holländarna var skeptiska, han ansågs vara slut. Men i comebacken mot Haarlem bevisade han dem snart motsatsen genom att dribbla förbi två motståndare och lobba bollen i mål - trots att målvakten inte var så långt ute från sin linje. Under de närmsta åren trollband han återigen publiken i Holland med sitt spel på planen och ledde ett ungt Ajax till ytterliggare två ligatitlar och en cuptitel. Det var också nu han tillsammans med danske vänsteryttern Jesper Olsen gjorde den berömda passningsstraffen.
1983 var Cruijff 36 år gammal och Ajax-ordföranden Ton Haarmsen ville inte förlänga hans kontrakt. Cruijff ilsknade till och skrev på för värsta rivalen Feyenoord och ledde dem till dubbeln bara för att visa Haarmsen fel, innan han lade skorna på hyllan. Läktaren på PEC Zwolles gamla arena Oosterenkstadion där Cruijff spelade sin sista officiella match döptes till Johan Cruijff-tribunen i hans ära. 1996 uppkallades även den holländska Supercupen efter honom, och många ville att Ajax nya arena skulle uppkallas efter honom, men som bekant blev namnet Amsterdam Arena. Sedan 2003 är även priset som delas ut till Eredivisies bästa spelare uppkallat efter honom. När han fyllde 60 år 2007 pensionerade Ajax tröja nummer 14 i hans ära. Cruijff sa, något skämtsamt, att de istället borde låta lagets bästa spelare bära tröjan. 2010 döptes till och med en asteroid efter honom.
Han var snart tillbaka i Ajax som tränare. En anekdot från tiden strax innan Cruijff gjorde comeback i Ajax som spelare förebådade det. När Leo Beenhakker var tränare för Ajax låg man under i en match. Cruijff kom ner från sin plats på läktaren och sa åt Beenhakker vad han skulle göra. Beenhakker tog råden och Ajax vände och vann matchen. Han tog vid i Michels fotspår och utvecklade en extrem form av totalfotbollen igen, med en 3-4-3-formation och Stanley Menzo som det första och kanske finaste exemplet på en målvaktslibero. Man vann aldrig Eredivisie, men tog två cuptitlar och vann dessutom Cupvinnarcupen 1987. Cruijffs viktigaste bidrag som manager för Ajax var dock hur han omorganiserade klubben så att alla ungdomslag tränade och spelade på samma sätt som a-laget, och de unga talanger han utvecklade. Det var under Cruijff spelare som Marco van Basten, Frank Rijkaard, Ronald Koeman, Dennis Bergkamp, Aron Winter, Wim Jonk och många fler slog igenom.
1987 bråkade han igen med ordföranden Haarmsen och lämnade Ajax igen. Haarmsen fick strax därefter en stroke vilket Cruijff iskallt kommenterade med “somliga straffar Gud direkt”. 1988 återvände han så till Katalonien och Barcelona. Mellan 1988 och 1994 byggde han upp sitt berömda Dream Team med spelare som Pep Guardiola, Michael Laudrup, Romario, Hristo Stoichkov, Koeman, Andoni Zubizarreta, Jose Mari Bakero, Sergi, Albert Ferrer, Jon Goikoetxea, Miguel Angel Nadal och Txiki Begiristain. Man skördade framgångar, fyra raka ligatitlar, en cuptitel och man stod som segrar av Cupvinnarcupen en gång och Europacupen en gång. Under tiden i Barcelona tvingades han även till en bypassoperation vilket ledde till att han blev tvungen att byta ut sina cigaretter mot godisklubbor. Men tiden i Barcelona blev även den turbulent med fortsatta problem med auktoriteter i form av Barcelonas ökände president Josip Luis Nunez. 1994 förlorade man Champions League-finalen mot Milan med 4-0 och Cruijffs tid var över.
Under tiden i Barcelona lyckades Cruijff till och med uppfinna en ny spansk fras. I holländskan finns frasen “op een gegeven moment” vilket översatt betyder ungefär “vid ett givet tillfälle”. Den frasen finns inte i spanskan. När Cruijff på en av sina första presskonferenser fick en fråga tänkte han ut svaret på holländska i sitt huvud och översatte det sedan till spanska så att reportrarna skulle förstå. För att översätta “op een gegeven moment” till spanska sa han “un momento dado” vilket betyder “ett ögonblick gavs”. Ingen förstod vad han menade. Men “op een gegeven moment” är ett av hans favorituttryck så Cruijff kom att använda frasen “un momento dado” så ofta i Spanien att tillslut förstod folk vad han menade med det och det blev en populär fras.
Med sin tränartid förbi blev han istället en mycket omtyckt expertkommentator och något av en nationalklenod i Holland. När han fyllde 50 år 1997 skrevs mängder av artiklar och flertalet böcker om honom. (Ajax Barcelona Cruijff av Frits Barend och Henk van Dorp var den ende han gav sitt godkännande till och han skrev även förordet). Han fortsatte ha starkt inflytande i både Ajax och Barcelona. När Barcelona letade ny manager 2003 gav han dem en lista på fem namn, samtliga holländare. Frank Rijkaard var ett av namnen och han anställdes. Arvet av Cruijff finns fortfarande kvar i klubbarna med hur ungdomssektionen sköts och spelet på planen är en ättling till totalfotbollen.
Men medans Barcelona haft lätt att älska Cruijff har det i Ajax, Amsterdam och Holland inte varit lika mycket av en dans på rosor. Cruijff har alltid haft ett starkt stöd, men också motståndare i Holland. Man talar om cruijffianer och gaalianer, de som likt Cruijff är mer ideologiska fotbollsförespråkare, och de mer cyniska, pragmatiska som Louis van Gaal (eller Guus Hiddink, eller extremfallet Bert van Marwijk). Cyniske van Gaal är karismatiske Cruijffs nemesis. KNVB, holländska fotbollsförbundet, har heller aldrig tillhört Cruijffs favoriter och det är anledningen till att han aldrig varit förbundskapten (nära var det 1994 men de kunde inte komma överens om lönen).
Både Ajax och Barcelona hade det tufft i början av det nya millenniet, men efter utnämningen av Rijkaard på Cruijffs inrådan 2003 vände det för Barcelona och de blev det fantastiska lag de är idag. Men för Ajaxs del fortsatte problemen. Efter van Gaals tid under första halvan av 90-talet som slutade med två raka Champions League-finaler (en av dem vunna) och massiva framgångar, slets laget isär när bosman-regeln infördes. Runt millenieskiftet gick man igenom flera tränare. Dansken Morten Olsen gick det okej för med både ligatitel och cuptitlar men gamle spelaren Jan Wouters, interim-tränaren Hans Westerhof och ökände demontränaren Co Adriaanse hade alla titellösa år vid rodret.
Framgångar hittade klubben igen när Ronald Koeman, en av Cruijffs favoriter, tog över som tränare, och med ett ungt och spännande lag med spelare som Zlatan Ibrahimovic, Rafael van der Vaart, Andy van der Meyde, Cristian Chivu och många fler vann man ligan två år i rad och var på vippen att ta sig till semifinal i Champions League. Men Koeman lämnade och den impopulära klubbledningen avverkade återigen flera tränare, Ruud Krol, Danny Blind, Adrie Koster och Henk ten Cate hann alla anställas och sparkas. Men 2008 skulle det bli ändring. Marco van Basten, som Cruijff såg som en andre son, blev ny tränare, och Cruijff skulle få stort inflytande som sportchef. Cruijff ville snabbt omorganisera klubben och ungdomssektionen och sparka en hel del folk. van Basten ville inte gå med på alla ändringar direkt. Man hade ett gräl och Cruijff vände på klacken och lämnade klubben. van Basten gjorde det samma efter säsongen.
2011 fanns det nytt hopp i klubben. Frank de Boer hade gjort succé under sin första (halva) säsong som tränare och lett klubben till sin första ligatitel sen Koeman. Och Cruijff skulle bli en del av styrelsen och återigen ha stort inflytande. Han blev en del av styrelsen tillsammans med Edgar Davids, Paul Römer, Marjan Olfers och Steven ten Have. Cruijff gick återigen in för att omstrukturera fotbollssektionen, han hade en tydlig vision om hur den skulle fungera och vilka han ville ha på ledarposter. Cruijff är känd för sina aforismer, en av dem är att en fotbollsklubb ska drivas av fotbollsmänniskor. Han ville ha personer som kunde Ajax utan och innan och som trodde på systemet. Frank de Boer var en, Dennis Bergkamp (de Boers assisterande) en annan och Wim Jonk (chef över ungdomssektionen) en tredje. Det som saknades för Cruijff var en sportchef av samma virke. Han gick igenom flera alternativ, bland annat Frank Rijkaard, som dock ville fortsätta som tränare, Marc Overmars, som var sportchef i Go Ahead (Eerste Divisie-klubb) men inte kände sig redo för den rollen i Ajax, och van Basten, som han lappat ihop relationen med. Men han fastnade istället för Tscheu La Ling. La Ling hade en bakgrund som spelare i Ajax under sena 70-talet och tidiga 80-talet och hade en roll som ordförande i slovakiska Trencin. Cruijff gjorde research om honom och i princip scoutade honom för att se att han var en bra kandidat. När han föreslog honom till de övriga i styrelsen kollade bara två av dem (ten Have och Olfers) upp honom, och förkastade förslaget.
Det gillade inte Cruijff, att bara hälften av de andra kollade upp hans förslag, men ändå alla förkastade det. Han fick ingen närmre förklaring än att det fanns en “skönhetsfläck” på La Ling. Cruijff gjorde ännu mer research men hittade inget. Efter det, när Cruijff var bortrest, gick de övriga i styrelsen bakom ryggen på honom och utsåg Louis van Gaal, Cruijffs nemesis, till sportchef. Då bröt inbördeskrig ut i Ajax. Cruijff samlade sina trupper, allt fotbollsfolk i klubben, med de Boer, Bergkamp och Jonk som löjtnanter. På andra sidan stod övriga styrelsen, med van Gaal och Danny Blind (som utsetts till tillfällig sportchef i väntan på att van Gaal kunde ta över) och mycket av den administrativa sidan av klubben. Cruijff tog det hela till domstol, där han tillslut vann då domaren förkunnade att utnämningen av van Gaal och Blind var felaktiga och inte gällande. Man kom överens om att hela styrelsen, inklusive Cruijff, skulle avgå och en ny tillsättas. Cruijff hade vunnit, för van Gaal var helt ute ur bilden, och ten Have & co hade inte alls samma makt utan sina officiella roller, till skillnad från Cruijff. Den nya styrelsen utnämndes, och den fylldes av Cruijff-supporters, mest tydligt Tonnie Bruins Slot, som var Cruijffs assisterande när han tränade Ajax och Barcelona, och Dick Schoenaker, mittfältare i Ajax under Cruijffs tränartid. Hennie Heinrichs blev ny ordförande och har uttryckt sitt stöd för Cruijffs vision. I somras utnämndes Overmars till ny sportchef i Ajax, och så var Cruijffs revolution i Ajax komplett, med hans folk i alla betydande roller inom klubben. Han sade efter domstolsbeslutet: “Nu är klubben i fotbollspelares händer, precis som en fotbollsklubb ska vara”. Hösten 2012 inleddes dessutom ett samarbete med La Lings Trencin.
Där står vi nu. Cruijff har ingen officiell roll i klubben men är inofficiell gudfar och syns ofta på hemmamatcherna (ofta med Sjaak Swart vid sin sida) och gör då och då ett besök på De Toekomst, Ajax ungdomsanläggning. Hans inflytande är starkt och har gått i arv till de med officiella roller. Han spenderar sin tid i Amsterdam och Barcelona, och ledde fram tills i somras det katalanska landslaget i deras matcher.
En majoritet verkar hålla Pelé eller Diego Maradona som den bäste fotbollsspelaren genom alla tider. Visst gjorde Pelé fler mål än Cruijff, och Maradona kanske var bättre med bollen, men ingen kan förneka att Cruijff är den enskilda person som påverkat fotbollen mest i modern tid. En fantastisk fotbollshjärna kombinerad med fantastisk talang gjorde han först till världens bästa spelare och sedan firad tränare. Hans arv och inflytande har sedan fortsatt ha stor påverkan på fotbollen. Utan Cruijff hade både Ajax och Barcelona sett väldigt annorlunda ut idag och således även världsfotbollen. Cruijff är den störste.
Citat:
“Tyvärr spelade de väldigt fult. Denna fula, vulgära, hårda, knappast iögonfallande, knappast fotboll stilen...Om de med detta blev nöjda, visst, men de förlorade.” “Det sårar mig att Holland valde en ful väg för att sikta mot titeln.” - Om Hollands spel i VM-finalen 2010.
“Jag kommer alltid försvara fotbollen och hur den bör spelas. Ett fantastiskt lag med fantastiska spelare måste alltid ge mer för fotbollens bästa. Mourinho borde lära sig. Jag skulle kunna lära honom ett och annat om att generera respekt.” - Om Chelseas spelstil under Mourinho.
“Jag övar aldrig bolltrix. Jag spelar väldigt enkelt. Det är vad det handlar om. Att spela enkel fotboll är det svåraste.”
“Det speciella med det holländska laget är rörelse. Alla rör på sig. Det är grunden.”
“Om jag ville att du skulle förstå det så skulle jag förklara det bättre.”
“Italienarna kan aldrig vinna, men du kan förlora mot dem.”
“Det är bättre att besegras med din egen vision än att följa en annans.”
“Om vi har bollen kan de inte göra mål.”
“Fotboll är ett spel uppbyggt av misstag. Det lag som gör minst misstag vinner.”
“Varje nackdel har sin fördel.”
“Om du ser en spelare ruscha så började han springa för sent.”
“Utan bollen kan du inte vinna.”
“Om du ger italienarna en chans så gör de två mål.”
Videoklipp:
Tio snyggaste målen i Ajax (inkl. mål mot Inter, målet i comebacken, och passningsstraffen).
Hans mest berömda mål i Barcelona, fantastisk akrobatik.
Cruijff-finten mot Sverige.
Cruijff v Argentina 1974.
Fakta:
Född: 25 april 1947 i östra Amsterdam.
Spelarkarriär: 1964-73 Ajax (240 matcher/190 mål), 1973-78 Barcelona (143/48), 1979-80 Los Angeles Aztecs (27/14), 1980-81 Washington Diplomats (32/12), 1981 Levante (10/2), 1981-83 Ajax (36/14), 1983-84 Feyenoord (33/11).
Landskamper: 48 (33)
Tränarkarriär: 1985-88 Ajax, 1988-94 Barcelona, 2009-13 Katalonien
Spelarmeriter: Med Ajax: Eredivisie 8 gånger, KNVB Cup 5 gånger, Europacupen 3 gånger, Intertotocupen 1 gång, Europeiska Supercupen 2 gånger, Interkontinentala cupen 1 gång; Med Barcelona: La Liga 1 gång, Copa del Rey 1 gång; Med Feyenoord: Eredivisie 1 gång, KNVB Cup 1 gång.
Tränarmeriter: Med Ajax: KNVB Cup 2 gånger, Cupvinnarcupen 1 gång; Med Barcelona: La Liga 4 gånger, Copa del Rey 1 gång, Spanska supercupen 3 gånger, Europacupen 1 gång, Cupvinnarcupen 1 gång, Europeiska supercupen 1 gång
Utmärkelser: Ballon d’Or 3 gånger (1971-, 73, 74), Guldskon 1 gång (1968), Årets holländska spelare 5 gånger (1967- 69, 71, 72, 84), Årets holländska idrottare 2 gånger (1973-, 74), VM:s bästa spelare 1 gång (1974), La Ligas bäste spelare 2 gånger (1977-, 78), Onze d’Ors tränarpris 2 gånger (1991-, 92)
Källor: FourFourTwo, Ajax Barcelona Cruyff (Frits Barend & Henk van Dorp), Brilliant Orange (David Winner), Barça (Jimmy Burns), Inverting the Pyramid (Jonathan Wilson), The Big Johan Cruijff interview, Wikipedia.