Om Ajax transferfönster: Vad vill Ajax vara?
Ajax sommar har inneburit rekordförsäljningar, rekordvärvningar och stora frågor: Är Ajax bättre nu? Vem bestämmer egentligen? Vad vill Ajax vara, ett så bra fotbollslag som möjligt eller så rika som möjligt?
Transferfönstret är stängt. Ett transferfönster som för Ajax del nog kan betecknas som det största någonsin på flera sätt. Inte bara var det många affärer både in och ut. Man slog rekord både för dyraste spelarköp och spelarförsäljning i Holland, och tjänade mest pengar på spelarförsäljningar i hela världen.
Det var också det första transferfönstret sen tidigare sportchefen Marc Overmars fått lämna klubben till följd av att han är en ynklig man som sexuellt trakasserar kvinnliga arbetskamrater. Firma Gerry Hamstra och Klaas-Jan Huntelaar som delar på sportchefsjobbet nu är redan oändligt mycket bättre på jobbet än Overmars, eftersom de inte trakasserat någon. Sett till det rent affärsmässiga fick de ett riktigt elddop med pressen på sig från styrelse, supportrar och spelare. Framtiden får utvisa hur väl de lyckades med värvningarna, men redan nu får sägas att de gjort det bästa av en svår situation.
Erik ten Hags sorti signalerade slutet på en fantastisk epok i Ajax historia, genom detta transferfönster hade Hamstra/Huntelaar till uppgift att lägga grunderna för att även framtiden ska bli framgångsrik.
I ett knivigt utgångsläge. ten Hags flytt till Manchester United ackompanjerades genast av rykten om vilka spelare han “skulle” plocka med sig, som att det var en självklarhet att han bara skulle kunna ta med sig vilka han ville. Jurriën Timber sa nej, Brian Brobbey sa nej och återvände till Ajax permanent istället. Lisandro Martínez och Antony sa ja. Hamstra/Huntelaars utgångsläge försämrades också av flera misstag av Overmars. Inte bara att han för något år sen lyckades slarva bort Brian Brobbey gratis till RB Leipzig så Ajax nu, efter en lyckad låneperiod, behövde betala 16,35 miljoner euro för att köpa hem en ångerfull Brobbey. Overmars slöhet med att förhandla nya kontrakt med Ryan Gravenberch och Noussair Mazraoui gjorde att den senare lämnade gratis för Bayern München och den förre bara inbringade 18,5 miljoner euro.
Dessutom försvann André Onana, som bränt hela sin goodwill i Ajax, gratis. Och på grund av ett löfte Overmars gett honom i januari när Ajax vägrade låta honom gå till Barcelona, släppte man Nicolás Tagliafico till Lyon för bara 4 miljoner euro.
Gravenberch arvtagare fanns redan i truppen i hans jämnåriga kamrat Kenneth Taylor. Onana var redan överflödig. Men en ny högerback och en ny vänsterback stod det klart från början att det skulle behövas. Det var sedan vida känt vad som stod överst på handelslistan: Brobbey-värvningen och den vita valen Overmars försökt och misslyckats med en längre tid, Steven Bergwijn. Den förlorade sonen, som lämnade Abdelhak Nouri och Donny van de Beek och i de andra i pojklaget som 14-åring för att gå till PSV efter ett bråk med tränaren.
31,25 miljoner euro kostade Bergwijn tillslut vilket gjorde att Ajax krossade det holländska transferrekord man satte i januari 2021 när Sébstien Haller köptes för 22 miljoner euro. Med 7 mål på sina 6 första matcher för Ajax ser Bergwijn redan ut att visa sig vara värd alla pengarna.
Haller just såldes för 31,5 miljoner euro (exklusive 3,5 miljoner euro i bonusar) till Borussia Dortmund. Strax efter ankomsten till sin nya klubb upptäcktes att Haller lida av elakartad testikelcancer, sorgligt nog. Han har nu opererats för den och syntes nyligen på Eredivisie-galan för att motta priset som förra säsongens skyttekung.
Rent krasst gjorde Ajax alltså vinst på Haller, och med Brobbey-köpet var ersättaren hemma. Som ny vänsterback värvades AZ-kaptenen Owen Wijndal, 10 miljoner euro en prisvärd affär för en landslagsback som varit en av ligans bästa spelare i flera år. Även en skön knäpp på AZ-näsan, framgångarna under Arne Slot gjorde att AZ-ledningen började tala om att man nu måste prata om en “big 4” med dem inkluderat snarare än den klassiska “big 3” i Holland med Ajax, PSV, Feyenoord. Men med Slot borta (i Feyenoord) föll man ner till femteplats och vips var status quo, då AZ-kaptenen sticker till Ajax om sommaren, tillbaka.
Calvin Bassey blev sedan Ajax nästdyraste värvning någonsin, för 23 miljoner euro. Det sades inte då, men värvningen var en föraning om vad som komma skulle: Lisandro Martínez till Manchester United för 57,37 miljoner euro (exklusive 10 miljoner i bonusar). Ett tungt tapp, men så som Bassey inlett kan det nog med tiden visa sig inte vara så kännbart ändå.
Via en utköpsklasul kunde Ajax fynda högeryttertalangen Francisco Conceiçao från Porto för 5 miljoner euro. Han skulle kunna stå på tillväxt bakom Antony i en säsong, var tanken. Sen började Manchester United sent omsider göra allvar av jakten på Antonys signatur.
Priset skenade, Antony strejkade och tillslut togs beslutet ovanför Hamstra/Huntelaars huvuden. Antony fick sin vilja igenom och styrelsen fick in massa mer pengar. Rent ekonomiskt är en miljard för Antony en otrolig affär för Ajax, inte bara en förkrossande rekordförsäljning utan man lyckades också kräm ur minst en 30-40 miljoner euro mer ur United än vad Antony på sin höjd är värd. Likväl var övergången för det inte en ren solskenshistoria.
Inte bara var det ett osnyggt slut av Antony i Ajax att strejka från träningar och gråta ut hos Fabrizio Romano. Men att hans träningsvägran faktiskt lyckades då styrelsen tog beslutet över den sportsliga ledningens huvuden gav signalen om att sånt oprofessionellt uppförande kan fungera mot Ajax. Mohammed Kudus och Edson Álvarez försökte med samma sak men blev trots det kvar, det var viktigt för Ajax att sätta ner foten så, men spelartrions beteende sägs ha kunnat skapa vissa små sprickor i spelargruppen. Kan de tätas till? Álvarez och Kudus spelade båda i söndags i alla fall och gjordet bra, och Álvarez särskilt fick beröm av Alfred Schreuder för sin attityd.
Det mest oroväckande var dock tecknet på att styrelsen när de kände för det körde över Hamstra/Huntelaar. På den fronten eskalerade det när transferfönstret gick mot sitt slut. Drömnamnet att ersätta Antony var Hakim Ziyech. En annan, men minst lika bra i Ajax, spelartyp än Antony. En favorit bland supportrar, lagkamrater och klubbledning. Som ville återvända. Men styrelsen sa nej. Inte värt pengarna, sade de. Ziyech är 28 och har inte “resale value”. Ska man köpa dyrt ska man kunna sälja dem ännu dyrare sen, tänker Ajax styrelse. Om alla värvningar nu verkar det som. De förefaller ha glömt att en huvudanledning till Ajax nyfunna framgångar var beslutet 2018 att frångå tidigare transferpolicy och värva Dusan Tadic och Daley Blind för ganska mycket pengar. Inte för att senare kunna sälja dem igen för ännu mer pengar. Utan bara för att göra Ajax till ett bättre fotbollslag.
Det är en avgörande ideologisk fråga för klubben, vad vill man göra — bli så bra på fotboll som möjligt eller tjäna så mycket pengar som möjligt? Beklämmande nog verkar styrelsen nu fästa mer vikt vid det senare. Det är den sorts tänk Johan Cruijff med en brandfackla tände en revolution emot för mer än tio år sen nu.
Det blev inte Ziyech, det blev istället Lucas Ocampos. Ett tag såg det ut att inte ens bli honom. Efter att Hamstra/Huntelaar fått grönt ljus om att göra övergången klar och slutförhandlat med Sevilla och flugit in Ocampos för läkarundersökning, kom styrelsen plötsligt med ett sent veto. 20 miljoner euro för Ocampos var inte heller värt pengarna för den 28-åringen. Det löste sig till slut då Sevilla, samarbetsvilliga då de redan värvat in ersättare och behövde bli av med Ocampos för att kunna registrera Adnan Januzaj, gick med på ett lån med köpoption istället. Kyligt förhandlat under svåra omständigheter av Hamstra/Huntelaar. Kanske vara 20 miljoner euro ett överpris för Ocampos, och lånet med köpoption är kanske bättre, men problemet är att Ajax styrelse skämde ut klubben och fick Ajax att se djupt oprofessionella ut.
Styrelsen var inte klara på veto-fronten med det. Odysseas Vlachodimos-övergång stoppades av dem på samma princip, återigen en 28-åring som man inte ville lägga pengar på, inte ens när det “bara” rörde sig om drygt 10 miljoner euro för en målvakt som absolut kan ha tio år kvar på proffskarriären. Precis som med Ocampos känner undertecknad inte något speciellt för Vlachodimos som spelare, han är en duktig linjemålvakt men är han bra nog med fötterna för att spela i Ajax? Tveksamt, så det kanske inte gör något att övergången stoppades, men att styrelsen efter att tjänat rekordsummor på försäljningar, visar upp en sån aversion mot att återinvestera det i nyförvärv, ger vibbar av den mörka tiden innan den nya riktningen Ajax tog 2018 förändrade allt.
Jorge Sánchez blev den nya högerbacken, för 5 miljoner euro en prisvärd konkurrent till Devyne Rensch. Lorenzo Lucca lånades in med köpoption för att ge ett till centeralternativ, ett mer renodlat target-alternativ. Florian Grillitsch hämtades in på fri transfer, ett alternativ till Álvarez och en kille Schreuder känner från Hoffenheim. Tre billiga breddvärvningar, det gillade styrelsen, och de kan säkert bli nyttiga. Perr Schuurs ville lämna och bra bud kom in från Torino, unge Ahmetcan Kaplan hämtades in från Trabzonspor som ersättare och man gick plusminusnoll. Naci Ünüvar lånades ut dit för speltid han tyvärr inte får i Amsterdam.
Summa summarum nio spelare in, tretton ut:
In:
Steven Bergwijn 31,25 miljoner euro från Tottenham
Owen Wijndal 10 miljoner euro från AZ
Calvin Bassey 23 (26,5) miljoner euro från Rangers
Francisco Conceição 5 miljoner euro från Porto
Brian Brobbey 16,35 (19,35) miljoner euro från RB Leipzig
Ahmetcan Kaplan 9,5 miljoner euro från Trabzonspor
Jorge Sánchez 5 miljoner euro från Club América
Lorenzo Lucca 1 miljoner euro från Pisa
Lucas Ocampos 4 miljoner euro från Sevilla
Totalt spenderat: 105,1 (111,6) miljoner euro
Ut:
André Onana fri transfer till Inter
Noussair Mazraoui fri transfer Bayern München
Ryan Gravenberch 18,5 (24) miljoner euro till Bayern München
Dominik Kotarski 1 miljoner euro till Gorica
Liam van Gelderen 450,000 euro till FC Groningen
Sébastien Haller 31 (34,5) miljoner euro till Borussia Dortmund
Lisandro Martínez 57,37 (67,37) miljoner euro till Manchester United
Nicolás Tagliafico 4 miljoner euro till Lyon
Antony 95 (100) miljoner euro till Manchester United
Perr Schuurs 9 miljoner euro Torino
Naci Ünüvar (utlånad) 150,000 euro (lånesumma) till Trabzonspor
Mohammed Daramy (utlånad) till FC Köpenhamn
Hassane Bandé 800,000 euro till Amiens
Totalt intjänat: 217,270,000 (241,270,000) euro
Ajax gjorde alltså en vinst på 112 miljoner euro minst, eller 128,6 miljoner euro om alla bonusar (i parenteserna) räknas in. Styrelsen får vara nöjd. Men är Ajax ett bättre fotbollslag nu än man var före sommaren?
Målvakter:
Remko Pasveer
Maarten Stekelenburg
Jay Gorter
Målvaktsposten ser likadan ut som förra säsongen, utöver att bråkstaken Onana försvunnit. Åldersmännen Pasveer och Stekelenburg har dock blivit ännu äldre. Pasveer ser dock fortsatt stark ut. Gorter, som hade en katastrofmatch i Supercupen, har gnällt en del sen dess men ska nu ha bett om ursäkt och uttryckt vilja att stanna.
Högerbackar:
Devyne Rensch
Jorge Sánchez
Youri Regeer
(Jurriën Timber)
Egna talangen Rensch behöver ta nästa kliv i utvecklingen nu. Sánchez, en helt annan spelartyp än flärdfulle Rensch, är en bra konkurrent. Unge multifunktionelle Regeer finns också att tillgå liksom Timber som kan kliva ut här.
Mittbackar:
Jurriën Timber
Calvin Bassey
Ahmetcan Kaplan
Lisandro Magállan
(Daley Blind)
Timber och Bassey har sen de började spela ihop i mittlåset inte släppt till någonting alls. Blind finns förstås också att tillgå men blir nog i huvudsak vänsterback igen med tanke på Basseys succéstart. Magállan blev på något sätt kvar. Kaplan har potential.
Vänsterbackar:
Daley Blind
Owen Wijndal
Youri Baas
Det är inte fy skam att ha två landslagsbackar att tillgå här, liksom lovande Baas. Tre olika spelartyper som kan bytas av efter behov.
Sexa:
Edson Álvarez
Florian Grillitsch
Kian Fitz-Jim
(Davy Klaassen)
(Youri Regeer)
(Kenneth Taylor)
Att Álvarez blev kvar är oerhört viktigt för laget, att Grillitsch kom in är utomordentligt för bredden på en tidigare tunn position.
Åtta:
Kenneth Taylor
Mohammed Kudus
(Steven Berghuis)
Taylor har snabbt tagit över från Gravenberch och går från klarhet till klarhet. Kudus får nöja sig med en bänkplats då.
Tia:
Dusan Tadic
Davy Klaassen
Kristian Hlynsson
(Steven Berghuis)
(Mohammed Kudus)
(Steven Bergwijn)
Framåt finns det alternativ i överflöd, kanske är det tia som Tadic blir denna säsong.
Högerytter:
Lucas Ocampos
Steven Berghuis
Francisco Conceiçao
Sontje Hansen
Mohamed Ihattaren(?)
(Dusan Tadic)
Antony ersätts inte rakt av, spelartypmässigt, men i denna kvartett finns kvalitetsspelare av olika typer. Kanske också Mohamed Ihattaren, även om situationen runt honom än är oklar. Den behöver en egen artikel för att reda ut.
Center:
Brian Brobbey
Dusan Tadic
Lorenzo Lucca
(Mohammed Kudus)
Brobbey har fortsatt på den inslagna vägen från i våras och gjort att Haller inte saknats på planen. Han kan både limma ner bollar, göra mål, vara ett djupledshot och spela kombinationsspel. Utöver honom finns Tadic och Kudus som falska nior-alternativ och Lucca som en target player.
Vänsterytter:
Steven Bergwijn
Dusan Tadic
Sontje Hansen
(Lucas Ocampos)
Bergwijn har inlett fullständigt briljant och kan totalt dominera i Eredivisie. Det gör att Tadic, som varit given här till vänster tidigare, fått pusslas in på andra positioner. Tvåfotade Ocampos kan också spela här.
Bredden är utan tvivel bättre än förra säsongen. Hur är det med spetsen då? Förhoppningen är att Rensch kan fylla luckan efter Mazraoui fullt ut. Taylor likaså för Gravenberch, Brobbey för Haller och Bassey för Martínez. Knäckfrågan är hur mycket spets man förlorar i Antony. Men man ska kanske inte se det som ett byte Antony/Ocampos rakt av. Snarare så här: Vi har fått in Bergwijn, som är bättre än Antony, också. Utöver Ocampos. Det finns inte bara gott om bredd utan även spets där framme.
