Piet Keizer 1943-2017: "Johan var den bäste. Piet var bättre."
En av Ajaxs och Hollands största legendarer genom alla tider avled imorse 73 år gammal. Piet Keizer var fotbollskonstnär, bohem och kanske lika bra som Johan Cruijff.
Piet Keizer är död. 73 år gammal har en av Ajaxs och Hollands bästa fotbollsspelare genom tiderna avlidit. Rent kvalitetsmässigt var Keizer den bästa vänsterytter Ajax eller Holland någonsin haft. Tillsammans med hans bohemiska stil och enigmatiska, svårlästa, personlighet gjorde det Piet Keizer till en legendar och ikon i Amsterdam, med en central plats i Ajaxs och Totalfotbollens mytologi.
”Cruijff är den bäste, men Keizer är ännu bättre.” Det blev den paradoxala slutsatsen när fotbollsskribenten Nico Scheepmaker skrev om en av holländsk fotbolls eviga frågor: vem var egentligen bäst, Cruijff eller Keizer? Det kan framstå som märkligt för utomstående då Cruijff uppnådde legendarisk status över hela världen. Och visst är Cruijffs status som Hollands främsta fotbollsgeni helt ohotad, det är inget snack om vem som är störst, men det finns många som menar att i spelet ute på planen var Piet Keizer egentligen minst lika bra som Cruijff, det var deras huvuden och personligheter som skilde dem åt och gjorde Cruijff till den revolutionerande visionären och Keizer till den bohemiske artisten på vänsterkanten. När Cruijff på äldre dagar ombads ta ut sin drömelva bestående av de bästa spelarna genom tiderna för honom var Piet Keizer vänsterytter. Det fanns fem män som Johan Cruijff respekterade och såg upp till. Fyra av dem var fadersfigurer: hans far Manus, som dog när Johan var 12 år gammal; ”farbror Henk” som blev en surrogatfar; hans svärfar tillika agent Cor och tränaren Rinus Michels. Den femte var den fyra år äldre Piet Keizer som var etablerad ung stjärna i Ajax när Cruijff som spinkig tonåring närmade sig a-laget. Keizer tog Cruijff under sina vingar och blev, i alla fall ett tag, en form av storebrorsfigur.
Petrus Johannes ”Piet” Keizer, född den 14 juni 1943 i Amsterdam var en produkt av sin tid och sin stad. En barndom tillbringad med fotboll på efterkrigstidens Amsterdams gator. Han gick från tonåring till man när 50-tal blev till 60-tal och Amsterdam blev en huvudstad för vågorna av frihet och uppror som forsade genom Europa. Populärmusik, modern konst, anarkism och provo-rörelsen frodades i Amsterdam som snart skulle bli känt för sitt mest revolutionerande koncept: Totalfotbollen. Piet Keizer blev dess främste artist jämte Johan Cruijff.
Det som gjorde Totalfotbollen så framgångsrik var hur laget fungerade kollektivt, som en enhet i presspelet, skapandet av ytor och förflyttningen av boll och spelare inom laget. Idealet var att samtliga spelare skulle klara av samtliga positioner. Arie Haan var mest extrem i detta och en ideal totalfotbollsspelare på det viset. Piet Keizer var egentligen inte alls gjord för Totalfotboll. Han ogillade Rinus Michels komplexa system (och bråkade länge och ofta med honom), han ville helst hålla sig till sin vänsterytterposition och gillade inte att tvingas jobba hem och slita över hela planen. Men han var integral som en annan av lagets extremer, för sitt artisteri. Det kollektiva jobbet var basen, men spelarnas kreativitet var nyckeln som gjorde Ajax till världens bästa lag. Med lite märkligt upprätt hållning dribblade Keizer runt till vänster. Han populariserade överstegsfinten och använde sig av skolgårdsklassiker som tittfinten. Han lurade försvarare och målvakter med en avig skruv på inlägg och skott med sin vänsterfot.
David Winner beskriver det som: ”Cruijff var elektrifierande och den mest dramatiska närvaron på planen; Keizer var mer som den nyckfulla, undanglidande och nästan dilettantiskt kreativa geniet på planen.” Och de två hade den typen av omedelbar undermedveten förståelse för varandra på planen som sällan uppstår mellan två spelare. Ett legendariskt mål gjorde man i Istanbul 1968 mot Fenerbahce på en plan som var mer en leråker än en gräsmatta. Keizer lobbade in bollen i den största lerpölen på planen. De turkiska försvararna räknade med att bollen skulle studsa som vanligt, men Cruijff hade likt Keizer avläst exakt hur bollen skulle dämpas, gled fram och tryckte in bollen i mål. Enligt Winner tog en kuwaitisk emir efter matchen av sig sin guldklocka och gav den till Keizer. Vid andra tillfällen var Keizer notorisk för att räkna med vindförhållanden. Han kunde medvetet slå en boll för långt för att motvinden skulle få den att landa rätt.
Keizer vann 6 Eredivisie-titlar, 4 cuptitlar, 3 Europacuptitlar, 2 UEFA Supercup-titlar, 2 Intertotocup-titlar och Interkontinentala cupen med Ajax. När Ajax vann Europacupen första gången, 1971, var den jugoslaviske liberon Velibor Vasovic den som lyfte bucklan som kapten. Året efter var det Keizer som lyfte den efter att man besegrat Inter i finalen. Cruijff gjorde båda målen, Keizer slog frisparken Cruijff nickade in avgörandet på. Efter det lämnade han utan bekymmer över kaptensbindeln till Johan Cruijff som lyfte bucklan 1973. Sommaren 1973, någon månad efter finalen på Marakana i Belgrad, inträffade på ett hotell i De Lutte där Ajax traditionsenligt var på träningsläger; den mytomspunna incident som förstörde världens bästa lag.
Ajax hade en ny tränare, George Knobel, som ersatt rumänen Stefan Kovacs. Kovacs hade tagit över efter Michels 1972 och med en avslappnad stil låtit spelarna frodas med mycket frihet under ansvar. George Knobel hävdade senare att det var tradition i Ajax att spelarna röstade fram sin kapten varje år utan inflytande från tränaren. Spelaren Gerrie Mühren menar att så inte var fallet. Vad som skedde var en kupp som chockade Cruijff. Spelarna röstade fram Keizer som kapten istället för Cruijff. En viss avundsjuka hade bildats i truppen mot Cruijff som var storstjärnan och alltid i händelsernas centrum. Cruijff menar i sin självbiografi att han som kapten var social men också blev tvungen att vara antisocial ibland och ta ett större ansvar mot gruppen på grund av Kovacs ”hands off”-stil. För Cruijff, som hade känt viss avund från medspelarna tidigare, var det sista droppen, han gick direkt till sitt rum och ringde sin svärfar för att be honom sätta igång arbetet för en transfer till Barcelona, som skedde två veckor senare. Gerrie Mühren röstade på Cruijff för att han visste att om Cruijff inte omvaldes skulle han dra (Mühren sade senare att om laget hade hållit ihop hade man varit Europamästare åtta år i rad). Levnadskonstnären Johnny Rep röstade på Keizer som var mer lättsam än Cruijff, vars ständiga instruerande och beordrande på planen hade börjat gå Rep på nerverna. Mittbacken Barry Hulshoff menade att det inte var några problem med Cruijff på planen, men att vid sidan om ansåg han att Cruijff, som i frågor med styrelsen främst tänkte på sig själv medan Keizer satte laget främst. Ruud Krol, som spelade vänsterback bakom Keizer, röstade också på honom och uttryckte senare viss ånger över det med facit i hand.
Kaptensröstningen tog Cruijffs karriär i nästa riktning och var början på slutet för världens bästa lag. Sommaren 1974 återförenades större delen av Ajax i landslaget för VM. Allt var förlåtet med Cruijff och man hade den oförglömliga sommaren. Men för Keizer blev VM en besvikelse, han spelade bara en match, en dålig insats mot Sverige och var sedan petad för Rob Rensenbrink. När Rensenbrink blev skadad i finalen valde Michels att ta in René van de Kerkhof som ersättare istället för Keizer. Det skulle visa sig att slutet var oväntat nära för Keizer. I oktober hamnade han i bråk om taktik med Ajaxs nye tränare Hans Kraay och lade abrupt skorna på hyllan och vände ryggen åt fotboll. I nästan tre decennier vägrade han att ens vidröra en fotboll (en historia säger att när han tittade på sin son i en pojklagsmatch rullade bollen ut mot honom men istället för att sparka tillbaka den gick han ifrån den). Han gav sällan intervjuer som spelare och talade inte med journalister på årtionden sedan. 1997 snörade han på sig fotbollsskorna igen, för en välgörenhetsmatch Ajax organiserade till minne av hans gamla lagkamrat Dick van Dijk som hastigt avlidit. Under 2000-talet hade han olika rådgivande roller i Ajax. 2010 utsågs han till hedersmedlem, en titel han ett halvår senare avsade sig i protest mot det dåvarande styrets skötsel av Ajax (strax därefter inledde Johan Cruijff sin revolution av klubben).
Med sina 490 matcher är han fjärde bäst i Ajax genom tiderna. Han är femma genom tiderna i antal mål, 189 stycken. 34 landskamper och 11 mål i Oranje.
Piet Keizer var en duktig, underhållande och spännande spelare. Han var en omtyckt lagkamrat. Han var en enigmatisk person. Och han är en av de allra största legendarerna i Ajax.
24 mars förra året avled Johan Cruijff i lungcancer, 68 år gammal. Mindre än elva månader senare dog idag Piet Keizer i samma sjukdom, 73 år gammal. Det sades att Keizer var den ende i Ajax som rökte mer än Cruijff.
Röster om Piet Keizer idag:
Pim van Dord, spelare i Ajax 1973-1980 och klubbläkare sedan 1985: ”Piet var unik. Inte bara tekniskt utan även taktiskt. Han och Johan spelade med ett bra lag i Ajax, men tillsammans höjde de nivån. De bestämde vad som skulle ske. De utvecklade holländsk fotboll till en teknisk och taktiskt högre nivå.”
Edwin van der Sar, spelare i Ajax 1990-1999, nuvarande klubbdirektör: ”Det är förskräckliga nyheter för alla och det kom så plötsligt. Med Piet förlorar vi en av de största i Ajaxs historia.”
Rinus Israël, Feyenoord-legendar och landslagskamrat till Keizer: ”Vilka förskräckliga nyheter. Han var inte bara en fantastisk fotbollsspelare utan även en fantastisk människa.”
Hans van Breukelen, målvaktslegendar och nuvarande landslagschef: ”Piet Keizer, en stor man inom fotboll och en stor Ajacied. Han vågade säga emot Cruijff, för det krävs mod. Vi kommer sakna honom och hans åsikter om fotboll. Han tog aldrig rampljuset, men frågade du honom om hans åsikt gav han en stark och kritisk analys, speciellt av Ajax men även av landslaget. Han var kritisk mot det han älskade, det finns en poäng i det.”
Ruud Krol, mångårig lagkamrat och vän: ”Det sker så snabbt, plötsligt. Det är otroligt sorgligt. Det får dig att inse hur sårbara vi är. Och att du måste försöka njuta av livet. Lyckligtvis har jag underbara minnen av Piet. De värnar jag om.”
Danny Blind, förbundskapten: ”Hans död gör ont. Han var en underbar spelare och en inspirerande tänkare. Jag kände honom väl. Vi var inte alltid överens om fotboll, men det var alltid speciellt att ha kontakt med honom. Genom diskussioner med honom tänkte du vidare. Han vågade stå för sin åsikt, även om det blåste emot. Jag kände starkt för honom. Piet var en person som såg fotboll primärt som något som skulle vara attraktivt, fotboll skulle vara vackert och njutningsfullt. Det var hans grund. Vi kommer sakna honom. Piet Keizer var en vacker, renodlat offensiv spelare, en briljant spelare och fin människa. En Ajax-kille rakt igenom. En juvel för vår idrott.”
Sjaak Swart, ”Mister Ajax”, mångårig lagkamrat och vän: ”Det är djupt sorgligt. Särskilt efter vad vi genomlidit de senaste veckorna med andra gamla lagkamrater och vänner. Alla killar man spelat med, det får en att tänka. Det är väldigt sorgligt. Först förlorade vi Johan och nu ’Pietje’ som var en god vän till oss. En fantastisk spelare. Vi hade ett fantastiskt lag, hade en underbar tid och vann allt som gick att vinna. Piet kunde göra saker på planen man inte ser folk lyckas göra längre, han kunde från stillastående frispela folk framför mål. Han hade ett gott hjärta, jag minns en gång när vi var på Årets spelare-galan. En del av dekoren kom loss och träffade mig i huvudet. Jag var medvetslös, Piet följde med mig till sjukhuset. Han brydde sig om fler än sig själv.”
Det Swart syftar på som hänt de senaste veckorna är att två andra gamla Ajax-spelare, Ger van Mourik och Wim Anderiesen Junior avlidit vilket har lett till att Ajax spelat i sorgband två matcher i rad och haft tysta minuter. Så kommer det givetvis bli även imorgon när man möter Sparta Rotterdam på Amsterdam Arena. När dödsbudet kom idag avstannade all aktivitet på träningsanläggningen De Toekomst, precis som när beskedet om Cruijffs död kom förra året. Ajaxs P15-lag hade spelat klart sin match, övriga ungdomsmatcher sköts upp och alla flaggor sänktes till halvstång.
Minnesvideo
Ajaxs husdiktare (såklart man har en) Cornelis har skrivit dessa rader (de lämnar undertecknad oöversatt, att översätta poesi är en annan nivå än att översätta intervjuer):
Schier ondoorgrondelijk
Magisch zijn scharenspel
Deed hij niet mee
Waren zondagen leeg
Zo ook de dag dat de
Ultralinksbenige
Keizer voor altijd
Het aardse ontsteeg
Vila i frid Piet Keizer, 1943 – 2017.
(Källor: Minnesord från Ajax.nl, De Telegraaf och Voetbal International. Övrigt: Brilliant Orange: the neurotic genius of dutch football (David Winner) och My Turn (Johan Cruyff)).
