Sammetsrevolutionens fall: Bergkamp, Overmars och van der Sar sänker Ajax
Från att ge Wim Jonk sparken till att låta Peter Bosz gå till Dortmund, Dennis Bergkamp, Marc Overmars och Edwin van der Sar har svikit Johan Cruijffs revolution och förstör för Ajax.
Den 15 september 2010 på Santiago Bernabeu möttes Real Madrid och Ajax i den första omgången i Champions Leagues gruppspel. Real Madrid vann med 2-0. Inget uppseendeväckande resultat. Att åka till Madrid och förlora med 2-0 är normalt sett inget att göra en stor sak över. Det gjorde däremot Johan Cruijff som i sin veckoliga kolumn i De Telegraaf med utgångspunkt ur matchen sågade det moderna Ajax. Klubben var misskött av kostymgubbar som börjat frångå det som alltid varit kärnan i Ajax, akademin, för dyra värvningar. Och spelet på plan var tråkigt och andefattigt, det var inte ett problem att man förlorade på Santiago Bernabeu, utan att det inte fanns tillstymmelse till minsta möjlighet för Ajax att skrälla.
Kolumnen blev startskottet för ”Fluwelen Revolutie”, Sammetsrevolutionen. I november 2010 sparkades Martin Jol som tränare och Frank de Boer befordrades från U19 till a-laget och man rusade under våren med en rolig fotboll mot klubbens första ligaguld sen 2004. För att lugna supportrarna beviljades Johan Cruijff en plats i styrelsen, redo att ordna upp sin älskade klubb igen. ”En fotbollsklubb ska styras av fotbollsfolk” var Cruijffs devis. Med de Boer som tränare och Dennis Bergkamp som en assistent hade man en bra början, nästa steg var att installera Wim Jonk som chef för ungdomsakademin. Nu saknades bara en sportchef. Cruijff headhuntade. Frank Rijkaard och Marco van Basten ville båda fortsätta verka som tränare och Marc Overmars var sportchef i sin moderklubb Go Ahead Eagles och kände sig inte redo för uppdraget i Ajax än. Snabbt fastnade Cruijff istället för Tscheu La Ling, som varit ytter i Ajax 70- och 80-talet och nu var ordförande i slovakiska AS Trencn. Han föreslog La Ling för resten av styrelsen som utan förklaring förkastade förslaget och istället, utan att konsultera Cruijff, gav hans nemesis Louis van Gaal jobbet.
Sammetsrevolution var verkligen inte gjord av sammet, nu blev det inbördeskrig i Ajax. Cruijff stöddes av ledarna på fotbollssektionen, med Wim Jonk och Dennis Bergkamp i spetsen och drog frågan till rättegången. Klubben delades i två läger, man stödde antingen Cruijff eller van Gaal (eller försökte desperat hålla sig neutral som Frank de Boer). Cruijff vann i rätten, hela styrelsen (inklusive han själv) tvingades avgå och en ny tillsattes, ledd av självuttalade cruijffianen Hennie Heinrichs och med ledamöter som Dick Schoenaker, Theo van Duivenbode och Keje Molenaar, alla gamla lagkamrater till Cruijff. de Boer, Bergkamp och Jonk behöll sina jobb, Danny Blind, som tagit van Gaals parti, försvann ut. Cruijffs vän Michael Kinsbergen tillsattes som vd. Edwin van der Sar, som studerat business vid Cruijff University, tillsattes som marknadsdirektör med en uttalad plan för honom att ta över som vd i framtiden. Overmars tillsattes nu som sportchef.
de Boer följde upp det första ligaguldet på sju år med ytterligare tre guld på rad efter det första. Men med tiden började spelet stagnera och bli tråkigare, mer gaalianskt. 2013/14 vann man guldet nästan by default då varken PSV eller Feyenoord var i skick att utmana trots Ajaxs mediokra spel säsongen igenom. Utanför planen började det knaka i fogarna, det ”Technische Hart”, tekniska hjärta, bestående av de Boer, Bergkamp, Overmars och Jonk som tillsammans skulle styra över det fotbollsmässiga fungerade inte längre rätt. de Boer hade slutat gå på mötena, menandes att Bergkamp kunde föra hans talan för a-laget. Samtidigt som Overmars och Jonk var oense om Overmars agerande på transfermarknaden, Jonk menade att dyra värvningar som Nemanja Gudelj och Daley Sinkgraven inte var i linje med Plan Cruijff som de arbetade efter då de skulle stå i vägen för Jonks akademispelare.
2014/15 och 2015/16 spelade a-laget ännu sämre och gick titellösa (samtidigt som ungdomslagen gick från klarhet till klarhet). Utanför planen ökade disharmonin. Kommunikationen i det tekniska hjärtat hade brustit fullständigt vilket Jonk försökte uppmärksamma. Cruijff klagade över att Jonk var den ende i klubben som hörde av sig till honom för att prata, ingen i styrelsen och ingen av Overmars eller van der Sar trots att de skulle styra klubben efter en plan som bar Cruijffs namn. Cruijff skickade Tscheu La Ling till Amsterdam med uppdrag att granska hur klubben sköttes och skriva en rapport. La Ling hade bara fått skrivet halva rapporten när van der Sar skickade iväg honom. Det La Ling fått fram så långt visade på amatörmässiga brister i klubbskötsel och kommunikationen och även amatörmässigt agerande på transfermarknaden där Overmars ibland värvat spelare trots motsägelsefulla omdömen från scouter och biland utan scoutrapporter överhuvudtaget och utan att konsultera övriga medlemmar i Technische Hart. Hösten 2015 briserade allt. Overmars övertygade van der Sar och Dolf Collee (Collee som under ett år var vd då van der Sar ännu inte bedömts redo) om att sparka Jonk och dennes högra hand Ruben Jongkind. Jonk och Jongkind hade sina underordnades fulla stöd och avsåg först att ta det hela till skiljenämnden, men avstod till slut då de rent juridiskt inte hade något starkt case. Johan Cruijff röt ifrån och sade att han var färdig med Ajax och att de borde sluta kalla det för Plan Cruijff då de inte följde den. van der Sar och Overmars insisterade på att det gjorde de visst och trots stora protester från supportrar och ungdomsakademins personal, som till stor del följde med Jonk ut genom dörren i protest, överlevde van der Sar och Overmars årsmötet. Dagen då sparkningarna verkställdes satte en anställd på De Toekomst, ungdomsanläggningen, upp en löpsedel från De Telegraaf där Cruijff uttryckte sitt stöd för Jonk. En ilsken van der Sar rev ner den.
I mars 2016 reste Johan Cruijff till Tel Aviv för att hälsa på sin son Jordi, sportchef hos Maccabi. Johan och Jordi Cruijff fotograferades samtalandes med Peter Bosz, som Jordi anställt som tränar i januari samma år. Det blev de sista bilderna som togs på Johan Cruijff, två veckor senare avled han. Ytterligare några veckor senare kollapsade Ajax i sista ligaomgången mot nedflyttningsklara De Graafschap och kastade bort ligaguldet de hade greppet om. Frank de Boer avgick några veckor senare. Peter Bosz anställdes som ny tränare.
Peter Bosz hade både spelat för Feyenoord och arbetat för dem som sportchef men han var en cruijffian i hjärta och själ. Medan han var i början av sin spelarkarriär hos Vitesse hade han säsongskort på De Meer för att se Johan Cruijffs sista år som spelare och sedan hans första år som tränare. Bosz fyllde pärmar och anteckningsböcker med taktiska idéer från Cruijff. När han själv gjorde tränarkarriär i först AGOVV, sedan Hercles Almelo och Vitesse innan Jordi tog honom till Maccabi var hans lag alltid lätta att känna igen på sin frejdiga offensiva fotboll.
Att anställa Peter Bosz var ett sällsynt rätt beslut från van der Sar, som nu slutligen blivit vd. Bosz hade med sig sin trogne följeslagare Hendrie Krüzen som assistent men resten av ledarstaben från de Boers tid var kvar, med Bergkamp och Hennie Spijkerman som ytterligare assistenter, Carlo L’Ami som målvaktstränare och Björn Rekelhof som fystränare. Bosz fick en tuff start men efterhand satte sig taktiken och under våren spelade Ajax fotboll som fick rutinerade supportrar att minnas fornstora dagar. Ajax var kul igen, det var cruijffianskt på planen igen.
Samtidigt utanför planen hade kommunikationen återigen brustit. Under denna fantastiska vår kommunicerades det knappt mellan Bosz/Krüzen och Bergkamp/Spijkerman/L’Ami/Rekelhof. Bergkamp, som alltid suttit bredvid de Boer på bänken hade tidigt under säsongen försvunnit från bänken, förklaringen som gavs då var att han befann sig på läktarplats för att få ett annat perspektiv än de från bänken som han ändå skulle kunna kommunicera med. På bortamatcherna i Europa frånvarande Bergkamp, hans famösa flygrädsla är ingen nyhet så det tog man ingen notis om. Men under våren slutade han även åka på bortamatcher i Eredivisie. Något som aldrig hänt förut. Allt i Nederländerna är inom bilavstånd.
Peter Bosz ville egentligen stanna i Ajax men på grund av arbetsförhållandena med staben bad han van der Sar välja mellan dem. van der Sar valde, emot Overmars och styrelsens vilja, Bergkamp och Spijkerman & co före Bosz. Bosz går till Borussia Dortmund. van der Sar erkänner själv att man egentligen inte ville låta Bosz så men på grund av problemen valde denna lösning. ”Nästa tränare måste dela Bergkamps och Spijkermans fotbollsvision.”
Det är ju helt befängt. Ett helt galet sätt att sköta en fotbollsklubb på. Vem väljer att sparka huvudtränare, som gjort succé, istället för assistenterna? Vem säger att nästa HUVUDtränare måste dela ASSISTENTERNAS vision? Det är helt uppåt väggarna.
All optimism och framåtanda som denna vår bringat Ajax är nu som bortblåst tack vare van der Sar och Bergkamp. Få människor har någonsin spelat fotboll så vacker som Dennis Bergkamp gjorde, varför samarbetade han inte med Bosz? Hur kan han inte se att Bosz fick laget att spela samma fotboll som de Ajax-lag Bergkamp själv var en del av gjorde?
När Overmars och Jonk råkade i luven på varandra uttryckte Cruijff frustration över att gamla lagkamrater inte kunde komma överens. Där fanns det stora felet i Cruijffs plan, antagandet att om klubben sköttes av gamla fotbollsspelare som alla var gamla lagkamrater så skulle de komma överens och kommunicera bra. Cruijff glömde bort att det rörde sig om holländska gamla lagkamrater, eller mer specifikt gamla Ajax-lagkamrater. De kan två saker – spela otrolig fotboll och bråka otroligt mycket med sina sköra egon. Cruijff vet det själv, han lämnade Ajax 1973 efter ett ökänt bråk om kaptensbindeln. Lika fascinerande som hur mycket de kan bråka är hur oförståeligt lojala vissa är till varandra. Varför står van der Sar så fast vid Bergkamps sida? Varför stod inte Bergkamp upp för Jonk? De var stjärnor samtidigt i Ajax och gick till Inter tillsammans, en tid Bergkamp dock ogillar. Bergkamp står istället med Arsenal-kompisen Overmars.
Det finns två favoriter till tränarposten, Roger Schmidt och Marcel Keizer. Schmidt fick sparken från Bayer Leverkusen den gångna säsongen och krossade för några år sedan de Boers Ajax i Europa League med Red Bull Salzburg och sin höga press. Keizer har Ajax som sin moderklubb och fick sin a-lagsdebut av Cruijff 1987. Han tog över tränarsysslan för Jong Ajax efter Jaap Stam sommaren 2016 och ledde det talangfulla reservlaget till en stark andraplats i Jupiler League, divisionen under Eredivisie med en fotboll i mångt och mycket liknar Boszs. Undertecknad hoppas på Keizer. Det är möjligt att det kan gå bra för a-laget under vem som helst av dem (eller andra) men Ajaxs djupgående problem försvinner inte.
Ett styre man bara kan drömma om: Tscheu La Ling som vd, han har visat sig sund, lugn och vet hur man styr en fotbollsklubb vilket Edwin van der Sar inte vet. Jordi Cruijff som sportchef. Hade Johan propsat för det hade han anklagats för nepotism men faktum är att Jordi gör ett mycket bra jobb hos Maccabi. Det låter också otroligt med tanke på vem hans far var men Jordi ger intrycket av att vara sansad och utan det stora egot varannan människa i Ajax verkar ha, läs exempelvis den här intervjun i The Guardian. Peter Bosz kvar som tränare. Och Wim Jonk kvar som akademichef. Då skulle Ajax skötas på rätt sätt.