Santiago Bernabeu (46 år senare) — när Ajax var dominanta
På tisdag kväll går Ajax in på Santiago Bernabeu som massiva underdogs i hopp om att stå för ett mirakel och slå ut mäktiga Real Madrid. För 46 år sedan stod Ajax på toppen av världen på Santiago Bernabeu. Totalfotbollen dominerade världen, och höjden av dominans nåddes på Santiago Bernabeu när en alldaglig kille från Volendam lekte med världseliten.
Det tidiga 70-talet förblir en mytomspunnen tid för Ajax och holländsk fotboll i stort. Det finns oändliga mängder historier om laget, spelarna och ledarna som dominerade fotbollseuropa med ett spelsätt vackrare än världen tidigare skådat. Ikoniska ögonblick som Cruijffinten, legendariska matcher som De Mistwedstrijd när man krossade Liverpool i Amsterdams dimma. Mängder av berättelser om hur Rinus Michels och Johan Cruijff revolutionerade fotbollen. Det som gjorde eran till unik är inte bara hur vackert man spelade, utan hur dominanta man var. Ajax och Holland har spelat otroligt vacker fotboll genom åren men aldrig uppnått den världsdominans man gjorde på tidigt 70-tal. Att sätta vackert spel före resultat har setts som typiskt holländskt. Men just då lyckades man förena båda. Det var ingen slump. Michels tog över Ajax 1965 och började på sent 60-tal forma laget runt Johan Cruijff som debuterat 1964 och stod ut som en talang Holland aldrig tidigare skådat. Michels lag spelade vackert redan på sent 60-tal och hade börjat nå resultat inhemskt och internationellt, men var långt ifrån den dominans man skulle nå på 70-talet. Den dominans Michels ville nå.
De Mistwedstrijd, när Ajax slog Bill Shankly’s Liverpool med 5-1, skedde i december 1966 i åttondelsfinalen av Europacupen. I kvartsfinalen föll man mot ett sämre lag, Dukla Prag, trots fortsatt vackert anfallsspel då försvaret kollapsade. Michels var förgrymmad, transferlistade mittbacken och kaptenen Frits Soetekouw som försvann efter säsongen, den förste av flera defensiva pjäser som var bra på holländsk nivå men mediokra på en internationell scen. Backkollegorna Tonny Pronk och Theo van Duivenbode tappade sin startplatser innan de lämnade, åldrade klubbikonerna Bennie Muller, Henk Groot och Klaas Nunninga förpassades till bänken och gamle målvakten Gert Bals lämnade sedan också. Cruijff, Piet Keizer och Wim Suurbier fick sällskap av fler talanger från den nya generationen, Johan Neeskens, Ruud Krol, Bary Hulshoff, Arie Haan, Gerie Mühren, så småningom Johnny Rep och Arnold Mühren. Heinz Stuy blev ny målvakt. Och Michels tog in en hårdför vinnare som ny kapten och libero, jugoslaven Velibor Vasovic. Vasovic ledde försvaret som en general och Ajax gick från att vara ett lag som spelade vacker fotboll till att vara ett lag som dominerade fotbollsvärlden med vacker fotboll.
Därför lyfts ett ögonblick ut framför andra för att illustrera när Ajax stod på toppen av världen. För att det ramar in så perfekt hur man med vackert spel uppnådde total dominans. Det skedde på Santiago Bernabeu den 25 april 1973. Det var andra matchen i semifinalerna av Europacupen. Ajax hade vunnit med 2-1 hemma i första matchen mot Real Madrid. Man hade vunnit Europacupen två år i rad och stod nu på randen till en ny final. Med ett bortamål med sig och 100 000 fanatiska hemmasupportrar i ryggen hade Real fortfarande definitivt chansen dock. Real som efter sitt fantastiska 50-tal alltid sågs som storlagens storlag, the team to beat. Men även i den hostila miljön på Santiago Bernabeu höll Ajax stilen. Man spelade ut hemmalaget och tidigt i den andra halvleken sköt Gerrie Mühren in 0-1, 3-1 totalt och nollställde bortamålsfaktorn. Ajax släppte inte greppet utan fortsatte pressa tillbaka Real medan klockan tickade på, allt närmre en finalplats. Då skedde det, ögonblicket då Ajax stod ohotat på toppen av världen. Wim Suurbier svepte en krossboll till Gerrie Mühren för att byta kant. Mühren, strax ovanför mittcirkeln, tog ner bollen med vänsterfoten. Höll den i luften med högerfoten. En gång till med vänstern. Högern. Vänstern igen. Dämpar slutligen ner den till marken och spelar vidare till vänsterbacken Ruud Krol som överlappat. Krol driver upp och skjuter ett hårt skott tätt över ribban. Det var Ajaxs mest dominanta ögonblick. När Gerrie Mühren, en alldaglig pojke från den katolska lilla fiskarbyn Volendam, som idoliserat Real Madrid sen han var liten och såg deras 50-talsspelare dominera på tv, kunde ta emot en krossboll på Real Madrids planhalva under brinnande Europacupsemfinal och jonglera med bollen i luften som om han stod på gatan hemma i Volendam. Ingen Real-spelare vågade sig nära. Publiken tystnade först för att sedan övergå i ett vrål, chockade över vad de fick se.
Ajax gick vidare till att besegra Juventus i finalen för att erövra sin tredje raka ligatitel. Det skulle visa sig vara slutet på Ajaxs era. Till sommaren lät nye tränaren George Knobel hålla en omröstning om vem som skulle vara klubbens kapten. Avundsjuka lagkamrater röstade fram Piet Keizer över Johan Cruijff som fråntogs bindeln. Cruijff lämnade i vredesmod för Barcelona. Sommaren därefter återförenades han med många lagkamrater och Holland bjöd på den bästa VM-fotbollen som någonsin spelats men Ajax har aldrig kunnat uppnå samma höjder, samma dominans över tid som man gjorde på tidigt 70-tal, även om Louis van Gaal kortvarigt nådde upp till den nivån 1995.
Gerrie Mühren var en av de som röstade på Cruijff, för att han visste att om Cruijff förlorade bindeln skulle han försvinna och Mühren visste att utan Cruijff skulle man aldrig vara så bra igen. Många år senare sa han till David Winner att han tror att om Cruijff blivit kvar i Ajax hade man kunnat fortsätta dominera i ungefär åtta år till. Mühren lämnade Ajax 1976 för ett proffsäventyr i Real Betis innan han avslutade karriären med några år i moderklubben Volendam och andra småklubbar i Holland. Efter karriären var han verksam som scout för Ajax fram till sin död 2013, 67 år gammal. Han var anspråkslös och tillbakadragen vid sidan av planen till skillnad från på den där han var känd för sin teknik och finurlighet. När en doktor en gång bad om hans autograf kontrade han med att be om doktorns. Dagen efter matchen gick han på stan i Madrid med lillebror Arnold och Madrid-supportrar som korrekt identifierade dem som holländare men inte kände igen dem som spelare från matchen kom upp till dem och pratade extatiskt om Gerries bolljonglering. Arnold pekade på sin storebror och försökte förklara för dem att det var han som gjort det, men Madrid-supportrarna vägrade tro att det var den alldaglige mannen framför dem som fått hela Bernabeu att tystna med den sagolika aktionen.
Mittbacken Barry Hulshoff, en nära vän till Gerrie, skällde på honom efter aktionen för att den provocerade Real-spelarna som efter förnedringen började sparka på Ajax-spelarna. Gerrie själv såg det inte som en provokation utan något han gjorde utav nödvändighet:
“Det var alltid min dröm att spela bra fotboll mot Real Madrid. När Suurbier slog bollen till mig såg jag ur ögonvrån att Krol var på väg upp. Jag ville kontrollera bollen och vänta. Jag visste att jag skulle ge bollen till Krol men behövde köpa lite tid medan jag väntade in honom. Så jag jonglerade med den tills han var i position. Du kan inte planera för något sådant. Du tänker inte på det. Du bara gör det. Ja, det var ett uttryck av dominans. Det var ögonblicket när Ajax och Real Madrid bytte plats. Före det var det alltid stora Real Madrid och lilla Ajax. När de såg mig göra det, ruckades balansen. Real Madrid-spelarna tittade. De applåderade nästan. Publiken stod upp. Det var ögonblicket Ajax tog över.”
Läs mer om Gerrie Mühren här.
Se det ikoniska ögonblicket här (extern länk)
