Säsongskrönika
Ajax-redaktionen blickar tillbaka på en säsong fylld av toppar och dalar där lagmaskinen Ajax räckte hela vägen in i mål.
Säsongen började med många frågetecken för Ajax. När premiären mot Roda JC spelades och vanns med 3-0 den 3 augusti var Christian Eriksen, Toby Alderweireld och Siem de Jong alla kvar i laget trots ihärdiga flyttrykten runt alla tre. En månad senare var bara den sistnämnde kvar. Christian Eriksen är den enskilt skickligaste spelaren som figurerat i Frank de Boers lag och kanske även den viktigaste. Jan Vertonghen var viktigare för hela laget under de två första ligatitlarna, men Niklas Moisander hade lyckats ersätta honom. Eriksen var dock den nästan allt offensivt spel gick igenom på ett sätt eller annat. Hans betydelse kan inte underskattas och ett bra exempel på det är att han på de fyra matcher han spelade innan transfern till Tottenham gjorde två mål och fyra assist och alltså var direkt inblandad i sex av Ajaxs tio mål på de matcherna. Att ersätta en sådan spelare med en annan går inte riktigt. Ajax försökte inte göra det heller. Man köpte Heracles duktige mittfältare Lerin Duarte efter Eriksens övergång, men han var inte tänkt som en direkt ersättare, istället krävdes det att Eriksens produktion fördelades ut på flera spelare under säsongen.
Toby Alderweireld, även om han var en stöttespelare i laget, var lättare att ersätta. Ajax hade i förväg förstärkt försvaret med Utrechts Mike van der Hoorn innan Alderweirelds transfer, och Frank de Boer sade att han förväntade sig att nyförvärvet eller egna produkten Joël Veltman skulle kliva fram när Alderweireld lämnade. Det blev den senare. Veltman skadade knäet i en match för Jong Ajax i säsongsinledningen så inledningsvis fick van der Hoorn och Stefano Denswil chansen i startelvan bredvid Niklas Moisander. Det kom att bli en rotation på mittbacksplatserna under hösten då så fort Veltman var tillbaka gick Moisander sönder så ett tag formerade Denswil och Veltman, som tidigare kamperat ihop i ungdomslagen, mittlåset i a-laget. van der Hoorn fick se sig utkonkurrerad av Veltman och blev sedan något av en olycksgubbe.
Kaptenen Siem de Jong blev alltså kvar i klubben. Men i den andra omgången, mot AZ (en match Ajax förlorade med 3-2) råkade han utför en mycket udda skada, han punkterade lungan! Han slutförde matchen men punkteringen upptäcktes efter matchen och han tvingades till vila. Även om han gjorde en mycket snabbare comeback än läkarna väntat sig så ville inte oturen sluta grina de Jong i ansiktet den här säsongen, efter att ha visat bra form efter comebacken skadade han sig på nytt när han var på landslagsläger och missade på nytt spel under en längre tid och efter att ha återhämtat sig från den skadan så råkade han utför en ny i mars mot NAC Breda som gjorde han inte kunde spela mer förens det sista tio minuterna av säsongen.
Säsongsinledningen blev rörig för Ajax med Eriksen och Alderweirelds transfers, mittbacksroteringen och de Jongs skada. Efter den inledande segern mot Roda och förlusten i den smått kaotiska matchen mot AZ (där man tvingades till ett målvaktsbyte i halvtid och sedan fick Ricardo van Rhijn utvisad och en straff emot sig) var det dags för De Klassieker hemma redan i tredje omgången. Med van Rhijn avstängd fick Ruben Ligeon starta som högerback och den snabbfotade ynglingen var matchens bästa spelare och blev en matchvinnare då hans fina inlägg nickades in av Kolbeinn Sigthórsson till 2-1 vilket blev segermålet. I nästa omgång, mot Heerenveen räddade Eriksen Ajax i vad som blev hans sista match för klubben då han först två gånger om slog hörnor som nickades in till 0-1 och 0-2 av Moisander och Sigthórsson, och efter att Heerenveen vänt matchen genom två kontringsmål av skyttekungen Alfred Finnbogason och ett av Magnus Wolff Eikrem sköt Eriksen själv in 3-3 med vänsterfoten och räddade en poäng.
Med månadsskiftet började så den nya, Eriksen-lösa, eran i Ajax. Laget såg trevande ut i sin första match utan dansken, och fick bara med sig 1-1 mot Groningen. Passande nog var det Lasse Schöne som gjorde Ajaxs mål, dansken som under sin första säsong i klubben var en mycket användbar truppspelare på grund av sin ombytlighet klev den här säsongen fram och blev en nyckelspelare och så småningom lagets mest offensivt produktive spelare och utsågs till årets spelare. Schöne tog över mycket av Eriksens produktion och ansvaret för fasta situationer från sin landsman. Eriksens plats som spelfördelare på mittfältet togs över av sydafrikanen Thulani Serero som växte i den med tiden men som de Boer ändå känner kunnat producera mer.
Förutom frågetecknen framåt efter Eriksens avsked fanns det frågor bakåt. Ajax blödde defensivt. Tre insläppta mot både AZ och Heerenveen och bara en hållen nolla, i premiären mot Roda, var Kenneth Vermeers facit när man tidigt i september ställdes mot PSV. Matchen blev det första av säsongens tre bottennapp. Efter en jämn första halvlek på Philips Stadion föll man under en kvart i den andra halvleken ihop som ett korthus 1-0, 2-0, 3-0 och 4-0 kom i rask takt. Försvaret var ihåligt och Vermeer misslyckades i varje ingripande. Fyra dagar innan hade man släppt in fyra mål mot Barcelona i Champions League. Matchen blev en vändpunkt. Den gjorde att Frank de Boer bytte förstemålvakt till Jasper Cillessen som efter att ha kommit från NEC 2011 fått nöja sig med cupmatcher och enstaka inhopp. Med Cillessen mellan stolparna, Veltman i mittförsvaret, Daley Blind i en nygammal roll som kontrollerande mittfältare och Davy Klaassen på mittfältet växte en ny ryggrad i laget fram.
Den nya riktningen fick en kanonstart direkt i nästa omgång då man demolerade nykomlingen Go Ahead Eagles med 6-0. I den matchen presenterade sig yttern Lesly de Sa på allvar för Amsterdam-publiken, han fick debutera säsongen innan mot Heracles men fick efter en stark inledning i Jong Ajax mer och mer speltid i a-laget. Mot Go Ahead gjorde han sitt första mål i a-laget och en assist. I nästa omgång tog man en klar seger mot ett av sina spöklag, Utrecht. Men alla problem löser sig inte direkt och även om man med Cillessen fick en helt ny trygghet defensivt så hade man fortfarande problem med offensiv produktion.
Dagar efter målkalaset mot Go Ahead var det dags för den andra Champions League-matchen, hemma mot Milan. Ajax ägde spelet men såg inte ut att kunna få in bollen i mål. Veltman var fortfarande skadad så Denswil bildade mittbackspar med Moisander. Med en kvart kvar skadades Moisander och van der Hoorn fick hoppa in och göra CL-debut. I slutskedet av matchen fick Ajax en hörna. Schöne skickade in den mot mitten av straffområdet där Denswil kom som skjuten ur en kanon, nådde högst och skickade in bollen i nät till hela arenans lycka. Lyckan blev dock kortvarig då Jonas Eriksson i den tredje stopptidsminuten blåste för straff efter att Mario Balotelli och van der Hoorn slitit i varandra men italienaren sin vana trogen gick i backen. Balotelli skickade själv in straffen i mål och förstörde festen. Hur CL-spelet och spelet överhuvudtaget artat sig om Balotelli inte fått straffen kan vi bara spekulera i, utöver att Ajax istället för Milan hade gått vidare från gruppen... I Glasgow föll man trots en stark insats. I hemmamötet med Celtic segrade man efter en ännu starkare insats där man gjorde säsongs vackraste lagmål och Veltman stått för en insats som av de Boer beskrevs som "fältherre-lik".
Hemma mot Barcelona gjorde man säsongens bragdmatch. Ifjol var det segern över Manchester City, sin fotbollsideologiska nemesis, nu segrade man istället över sin ideologiske kusin. Johan Cruijffs influens i båda klubbarna har varit oerhört stark, men medans Ajax genomfört en revolution ledd av Cruijff har Barcelona mer och mer gått ifrån gudfaderns arv genom anställningen av Tata Martino, en outsider istället för en Barcelona-man, och Cruijff har varit väldigt öppen med att han inte stöttar den nuvarande klubbpresidenten. Ajax spelade ut Barcelona, Thulani Serero öppnade målskyttet och Danny Hoesen gjorde 2-0 innan halvtid. Trots att Veltman tog en frilägesutvisning direkt i den första halvlek och Xavi förvaltade den efterföljande straffen vacklade inte Ajax och höll i för en 2-1-seger. Plötligt såg det ut som att man skulle kunna ta sig vidare till åttondelsfinal. Men bortmatchen mot Milan blev ett frustrerande misslyckande. Ajax såg från början farligare ut än hemmalaget men när Milans kapten Riccardo Montolivo tidigt fick ett rött kort efter att ha stämplat Christian Poulsen parkerade Milan bussen och Ajax kunde inte hitta en väg igenom. Davy Klaassens desperata cykelsparksförsök blev matchens sista spark men den gick utanför och Milan gick vidare just före Ajax, som på nytt fick nöja sig med Europa League-slutspelet.
Champions League-matcherna rubricerade även rubriker vid sidan av planen. Till bortamatchen mot Celtic hade Ajax med sig tusentals supportrar som fyllde bortasektionen till bredden, med sportchefen Marc Overmars och marknadschefen Edwin van der Sar bland dem. Celtics publikvärdar hyllade supportrar för deras stöd under matchen, men efter slutsignalen skapade ett par supportrar dåliga rubriker genom att kasta stolar och vandalisera. Man bötfälldes även av UEFA för banderollen "Fenian Bastards". I Milano drabbade Ajax- och Milan-supportrar samman i huliganbråk där Ajax-huliganer attackerade en tunnelbanevagn med Milan-fans och i en annan incident knivhöggs flera Ajax-supportrar på väg till arenan. När Serero gjorde 1-0 mot Barcelona blev firandet på läktarna så vilt att en supporter föll från kortsidan där F-Side står och landade med huvudet före i marken. En blodpöl bildades runt hans huvud medans andra supportrar påkallade publikvärdarnas uppmärksamhet. Medans Ajax fullbordade bragden fördes supportern i ambulans till sjukhus där han opererades för allvarliga skallskador. Ajax, alla supporterklubbarna och staden Amsterdam markerade aktivt sitt stöd för tvåbarns-pappan och hans familj och efter en längre tid på akuten kom äntligen läkarna med de goda nyheterna att hans tillstånd ändrats från kritiskt till stabilt och han var på bättringsvägen.
Samtidigt med dramat i Champions League gick man igenom en mindre svacka i ligan, med 1-1 borta mot Twente, 0-0 hemma mot RKC Waalwijk och sedan åkte man på säsongens första, och enda, hemmaförlust mot spöket Vitesse som avgjorde på stopptid genom georgiern Valeri Qazaishvili efter en blek insats av Ajax. Men med Barcelona-bragden i ryggen hittade man formen och radade upp segrar, 0-3 borta mot NEC, 3-0 hemma mot Heracles, 0-4 borta mot ADO Den Haag och 4-0 hemma mot NAC Breda vilket tillsammans med PSV:s sjunkande formkurva gjorde att man steg uppåt i tabellen som toppades av Vitesse. Davy Klaassen klev under hösten fram och blev den nyckelspelare Ajax hoppats på sen han han visat framfötterna i ungdomslagen. Förra säsongen fick han spoilerad av en långtidsskada som läkte först efter att Cruijff stigit in i handlingen och skickat honom till experter i Barcelona. Efter segern över Barca öste Cruijff beröm över Klaassen och han svarade med mål mot Haag och Heracles och ett hattrick mot NAC Breda. Han blev också hjälte mot Cambuur då han i tredje stopptidsminuten fick in 1-2-målet som säkrade tre tunga poäng för Ajax.
Den sista matchen innan vinteruppehållet var mot Roda JC på Parkstad Limburg Stadion i Kerkrade. Vitesse hade tappat poäng mot Heracles vilket betydde att Ajax vid en vinst skulle ta över ligaledningen. Precis som mot Cambuur gick offensiven ofta i stå och Ajax fick inte in bollen. Roda tog istället ledningen efter att Henk Dijkhuizen nickat in en hörna. Med tio minuter kvar gjorde de Boer ett byte. Christian Poulsen gick ut och 17-årige Jaïro Riedewald kom in. Vänsterbacken hade debuterat i a-laget dagar tidigare i cupsegern mot amatörklubben IJsselmeervogels när han bytte av Daley Blind i 73:e minuten. I 87:e minuten forcerade han in kvitteringsmålet på Danny Hoesens framspelning. Istället för att explodera i jubel sprang han snabbt tillbaka, fastbesluten att få igång spelet igen och jakten på ett segermål. Och sagolikt nog var det han själv som gjorde på tilläggstiden. Schönes hörna nickades av Veltman och Riedewald slängde sig fram och styrde upp bollen i nättaket till 1-2. Nu åkte tröjan av och ett rejält målfirande följde. Efter slutsignalen hissades han av medspelarna medans fansen skanderade hans namn. En hyfsad ligadebut... Ajax gick för första gången på flera år till vinteruppehåll som ligaledare, alla tre av de senaste ligatitlarna har bärgats efter en storartad vårrusch efter att man legat efter under hösten.
I cupen, där Vermeer i sin nya status av andremålvakt, fått vakta målet, hade man avancerat vidare till kvartsfinalen efter segrar mot Jupiler League-laget Volendam och amtatörklubbarna ASWH och IJsselmeervogels. Svettigt blev det i mötet med Volendam där det krävdes förlängning efter två mål av Volendams Robert Mühren. Mührens farbror var Gerrie Mühren, Ajax-legendar som avled dagar innan matchen och hyllades innan avspark.
Vårdelen av säsongen öppnades med en nyckelmatch mellan Ajax och PSV. PSV behövde vinna för att ens ha en rimlig möjlighet att hänga på toppklungan i tabellen. Men Ajax säkrade segern i en tät match på ett vackert vis när Lasse Schöne direkt på volley skickade in ett välriktat inlägg som Sigthórsson snyggt nickade in och det blev matchens enda mål. Islänningen nådde inte riktigt upp till förväntningarna i hans första huvudsakligen skadefria säsong i Ajax, men han hamnade en förmåg att prestera i toppmatcherna. Några dagar senare besegrade Ajax Feyenoord i kvartsfinalen av cupen.
Spelet var lite knackigt under vintern, man tog en uddamålssegrar mot Go Ahead och Groningen och kryssade mot Utrecht och Zwolle, men man behöll ledningen i tabellen. I februari tog man en 3-0-seger över Heerenveen efter att Schöne gjort två straffmål tidigt i matchen och sedan fullbordat sitt hattrick. Fyra dagar senare var det dags för sextondelsfinalen i Europa League, man hade lottats mot Red Bull Salzburg och väntades gå vidare. Men energidryckslaget genomförde en taktisk perfekt match, man låste Ajaxs anfallsspel och utförde sylvassa kontringar som ledde till en chockerande 0-3-seger på Amsterdam Arena. Läget var redan kört in för returen i Österrike där Salzburg vann med 3-1 och säsongens andra bottennapp var fullbordat. Arbete finns fortfarande för att lyckas i Europa.
I ligan repade man sig med en 4-0-seger över AZ i slutet av februari, en match som blev viktig för resten av säsongen. Viktor Fischer, som haft svårt att hitta formen under hösten och dragits med en måltorka men börjat hitta formen mer och mer, skadade sig tidigt och tvingades kliva av. Efter matchen konstaterades att bakre lårmuskeln var av och hans säsong var över. Han opererades senare i Göteborg av specialister och rehabtränar nu. Siem de Jong hade dock gett laget en tidig ledning och till den andra halvleken byttes supertalangen Ricardo Kishna in. Kishna har länge sett som en av klubbens stora talanger men han fick fjolåret spoilerat av en långtidsskada och det fanns frågetecken för om han skulle kuna repa sig. Men under hösten hade han varit briljant i U18-laget och spelat mer och mer i Jong Ajax. Till våren var han permanent uppflyttad till Jong Ajax och fick nu äntligen göra a-lagsdebut. Han visade direkt vad han gick för genom att göra sin gubbe och spela fram Lerin Duarte till 2-0, minuter senare smällde han själv in 3-0 via stolpen. Duarte fastställde sedan vackert slutresultatet.
2 mars var det dags för säsongens tredje och sista De Klassieker. Både det första i augusti och cupmötet i januari hade börjat med att Feyenoord tagit ledningen men Ajax vänt. Historien upprepade sig på nytt. Feyenoords skyttekung Graziano Pellé, som kontroversiellt fick spela trots att han var under utredning efter att ha sparkat sönder inredningen i spelartunneln i Grolsch Veste efter att Twente fått in ett sent kvitteringsmål, gav hemmalaget ledningen efter en halvtimme. Pellé delade under matchen ut flera tjuvsmällar, bland annat en armbåge i ansiktet på Veltman som genererade en fem matcher lång avstängning. Veltman och Ajax fick det sista ordet, Sigthórsson kvitterade precis innan halvtid och i 72:a minuten tryckte Veltman in returen på Moisanders nick vid en hörna till 1-2. Tre derbyn, tre segrar för Ajax.
Derbysegern gav inget direkt momentum dock då man tappade poäng mot Cambuur och NAC Breda i de följande omgångarna, och mot Breda skadade sig de Jong i matchinledningen. När det var dags för toppmöte mot Twente visade man upp mästartakterna i en 3-0-defilering där Bojan Krkic gjorde sin bästa match i Ajax-tröjan. En stabil 0-2-seger borta mot RKC Waalwijk följande vecka gjorde att man hade en första chans att säkra ligatiteln borta mot Vitesse. Det krävdes att Ajax vann (vilket man inte gjort i Arnhem på flera år) samtidigt som Feyenoord tappade poäng. Inget av det föll in dock då Feyenoord vann och Ajax fick kämpa sig till 1-1 efter att ha blivit utspelade i den första halvleken.
Veckan efter hade man en ny chans att säkra titeln, en seger hemma mot ADO Den Haag samtidigt som Feyenoord tappade poäng borta mot PSV lät mer sannolikt. Men trots att Ajax vann med 3-2 fick titelfirandet skjutas upp då PSV var helt under isen utan Phillip Cocu på bänken (som återhämtade sig efter att ha opererat bort en ryggtumör) förlorade med 0-2.
Semifinalen av cupen spelades mot AZ, som slagit ut Ajax de två senaste säsongerna. Matchen blev tät och händelserik. Veltman fick i den första halvken två gula kort inom loppet av någon minut, det första delades dock ut felaktigt då det var Schöne som skulle ha det egentligen. Det andra fick han efter en tröjdragning i straffområdet som renderade i rött kort och straff för AZ. Kenneth Vermeer gick rätt och räddade Aron Johannssons straff och storspelade sedan och höll Ajax kvar i matchen. Tidigt i den andra halvleken tog AZ:s högerback Mattias Johansson sitt andra gula kort och fick göra Veltman sällskap framför tv-skärmen i spelartunneln. Den efterföljande frisparken skruvade Schöne in i krysset och blev tillsammans med Vermeer matchvinnare. Direkt efter slutsignalen samlades laget runt Vermeer för att hylla han för sin insats, och Jasper Cillessen sprang in från bänken för att krama sin målvaktskollega.
Finalen mot PEC Zwolle blev säsongens tredje bottennapp. Ajax hade läget upplagt för dubbeln (eller trippeln om man räknar med supercupen som man vann över AZ). Matchen inleddes med att det haglade in bengaler och knallskott på planen från kortsidan där Ajax-fansen stod. Obegripligt varför de kastades in, särskilt med tanke på att Vermeer stod i målet närmast och riskerade att träffas. Matchen kom igång efter att bengalerna rensats undan och Ajax tog snabbt ledningen efter ett riktigt kanonskott av Ricardo van Rhijn. Men under målfirandet kom ett par till bengaler in på planen och domaren bröt genast matchen. Avbrottet varade under en halvtimme och Edwin van der Sar kom in på planen och skällde ut fansen innan matchen återupptogs. Vad som följde var en makalös kollaps. Zwolle kvitterade snabbt och innan vi visste ordet av hade de tagit ledningen och drygade snabbt ut den flera gånger om. Ajaxs försvar var på nytt ihåligt, Moisander, som gjorde comeback efter skada fungerade inte bra ihop med Denswil. 5-1 blev tillslut det hisnande slutresultatet i en match Ajax snarast vill glömma.
I den nästsista omgången hade Ajax slutligen allt i egna händer, det skulle räcka med en poäng borta mot Heracles för att säkra ligatiteln oberoende av andra resultat. Man skaffade sig en tidig ledning när Lasse Schöne dunkade in en frispark via ribban. Heracles kvitterade genom ett eget frisparksmål och resultatet stod sig matchen ut, krysset skulle betyda både att Ajax vann ligan och att Heracles var matematiskt säkra så de sista tio minuterna blev närmast parodiska när båda lagen höll sig från att gå till anfall för att riskera att åka på ett kontringsmål. Så fort matchuret nått 90 minuter blåste domaren av och Ajax fick äntligen fira, först på Polman Stadion i Almelo med de tillresta fansen där titelskölden lyftes. Festen fortsatte i bussen på väg hem till Amsterdam ("vi passerade Twentes spelarbuss, det var kul!" kommenterade Veltman) där ett stort firande med alla fans hölls vid arenan.
En säsong fylld av tre bottennapp, en bragdmatch och tillslut en lagmaskin som räckte längst och säkrade en fjärde raka ligatitel som gör Frank de Boer historisk som den förste tränaren att vinna fyra raka Eredivisie-titlar. Han når därmed en nivå som ingen av hans läromästare Rinus Michels, Johan Cruijff, Louis van Gaal eller Guus Hiddink nådde. Den här säsongen börjar vi se de långsiktiga styrkorna i de Boers lagbygge: Kollektivet uppbyggt inifrån. Veltman och Klaassen gick båda från talanger till nyckelspelare, Cillessen blev förstemålvakt både i klubb- och landslag och alla tre är VM-aktuella landslagsmän, Denswil, de Sa, Kishna med flera börjar visa framfötterna mer och mer. Daley Blind fortsatte visa hur han utvecklats och nu blivit navet i Ajaxs lag som defensiv mittfältare. Lasse Schöne gick från allt-i-allo till lagets bästa offensive spelare och trots att spelare efter spelare skadades gick man ändå segrande ur säsongen. Frank de Boer, som uppvaktas av Tottenham, har sagt att lagbygget fortsätter och att dessa spelare kommer fortsätta utvecklas om man kan nå nya höjder, att åter bli ett lag att räkna med i Europa. de Boer har kontrakt till 2018 och har tidigare talat om att projektet inte är färdigt. Inte är det för naivt att tro att han kommer fullfölja det?
