Union Saint-Gilloise - Ajax: Vägen till Europa går via Belgien
Efter gruppspelet är det dags för Ajax att ta sig an Union Saint-Gilloise i Europa League. Kommer de att fortsätta sin framgång, eller blir det en tidig sorti?
På torsdag ställs vi återigen inför en match som väntas bli mer intressant att följa än en belgisk regeringsbildning. Union Saint-Gilloise, under ledning av den gåtfulle Sébastien Pocognoli, har haft en säsong som kan få en vardaglig fotbollssupporter att undra om klubben sedan återkomsten till toppligan 2021 (efter 48 års frånvaro) har ingått någon sorts bundsförvantskap med Belsebub. De ligger just nu 3:a i den belgiska Pro League och har nyligen vunnit sin första belgiska Super Cup-titel genom att besegra klassikerlaget Club Brugge.
Med anfallare som Franjo Ivanovic, en spelare vars form skulle kunna få självaste Romelu Lukaku att se ut som om han till vardags spelar iklädd Timberlands och jeans, har Ajax-försvaret mycket att hålla ett öga på – såvida de inte vill få en dyrköpt läxa i belgisk fotboll. Med 14 mål denna säsong, varav 4 i Europa, är han allt annat än någon man kan vifta bort.
Lagets taktik är enkel men effektiv – snabb omställningsfotboll där de utnyttjar Ivanovics snabbhet och avslutningsförmåga. Deras mittfält jobbar hårt för att vinna bollen och sätta igång snabba anfall, vilket kan vara särskilt effektivt mot lag som spelar med hög press. Är det något Francesco Farioli kan bjuda på, ja, då är det just den sortens press.
Union Saint-Gilloise är, trots allt, ett belgiskt lag – de kan antingen briljera eller framstå för det otränade ögat som tämligen förvirrande i sina prestationer. En 2-1-seger mot Sint-Truiden följdes snabbt av en 2-1-förlust mot Glasgow Rangers i Europa League. Men de studsade tillbaka snabbt med en övertygande 4-0-seger mot KFCO Beerschot-Wilrijk. Med en liknande schizofreni i sin spelstil kan man hoppas att det nu är dags för en traditionsenlig förlust. Åtminstone som Ajax-supporter.
Ajax fortsätter att befästa sin position som en av Europas mer framstående klubbar (åtminstone historiskt), trots sidoblickar från undertecknad som bara går och undrar när korthuset kommer att falla. Men med en förstaplats i Eredivisie har de visat att de menar allvar. Att de kan erbjuda ett jävlaranamma där motståndare som PSV och Feyenoord (R.I.P Brian Priske) snarare verkar ha kört fast i ett av Nederländernas fåtal diken. Mittfältaren Kenneth Taylor har förstås varit en nyckelfigur i detta, med tre mål och en assist i Europa League, vilket understryker hans betydelse för lagets offensiva spel.
För trots allt, ute i Europa, har Ajax haft en betydligt tuffare resa, med fyra förluster. Ju mindre sägs om FK Riga, desto bättre (åtminstone för min redan sköra hårlinje). Det ska dock sägas att grabbarna i rött och vitt ändå säkrade en plats i kvalet genom en kanske inte helt väntad 2-1-seger mot Galatasaray, vilket bröt det turkiska lagets 26 matcher långa obesegrade svit. I den matchen var Bertrand Traoré framstående med ett mål och en assist. Senast mot Fortuna Sittards sågs han snarare inspektera gräset. Återstår att se ifall Belgiens alla gräsmattor uppfyller Traorés strikta vilkor. (Redaktörens anmärkning: bör tilläggas att Joseph Marien Stadium ska vara i så risigt skick att matchen tvingats flyttas till King Baudouin Stadium. Hoppla!)
När det samtidigt går att läsa att bärande spelare som kapten Jordan Henderson och den eviga målsökaren Wout Weghorst infunnit sig i respektive sjukbädd, så är det svårt att upprätthålla allt för glada miner. Det är aldrig optimalt att vara utan sina bärande spelare, speciellt inte när det handlar om lagkaptenen och en anfallare som ändå stundvis visat en lovande form. Men, och detta är ett stort men, det finns potential till något positivt även i denna situation.
Utan Henderson och Weghorst måste Farioli hitta nya sätt att vinna matcher. Något han har visat sig vara kapabel till att göra. Det är ingen hemlighet att Ajax har gjort det onödigt svårt för sig själv på bortaplan denna säsongen, inte minst där underlaget uppvisat samma kvalitet som en Belgisk körbana. Därför kan en sådan hör förändring vara nyttig i den mån att krisen föder kreativa utvägar.
Man kan åtminstone hoppas.
Förväntad startelva: Pasveer, Gaaei, Sutalo, Baas, Hato, Fitz-Jim, Klaassen, Taylor, Traoré, Brobbey, Berghuis.
