Krönika: Den albanska fotbollens ekonomiska hälsa (del 2)
I del 2 går vi in på djupet på de investeringar som har genomförts de senaste åren och vad som är på gång inom en snar framtid. Vi tittar närmare på tre klubbar som just nu befinner sig i en ekonomisk kris och tittar till en potentiell lösning på detta problem. Vi sätter klubben Skënderbeu under luppen och ser hur Korca lagets väg från att vara ett krislag till att idag vara rikast och bäst, och slutligen hur i hela friden kommer Red Bull in i bilden?
I del 1 berörde vi den finansiella rapporten som det albanska fotbollsförbundet låtit sig publicera. Ur den kunde vi identifiera ett flertal projekt som var på gång eller hade avslutats. Vi kunde även visa vilken grad av påverkan de internationella fotbollsorganisationerna UEFA och FIFA haft på den albanska fotbollen. Slutligen tittade vi på lite intressant statistik som avslöjade vad som krävs av landslaget för att lyckas nå ett EM slutspel.
“You can have the top stars to bring the attention, you can have the best stadium, you can have the best facilities, you can have the most beautiful project in terms of marketing and all this kind of thing. But if you don't win... All the work these people are doing is forgotten.”
Ett citat hämtat från, den inte alltid så blyge, tränaren Jose Mourinho. Jag tycker att dessa ord beskriver ganska bra om hur fotbollen idag fungerar och den desperation som finns över att nå sportsliga framgångar. Inom företagsvärlden brukar man tala om ”return on investment” det vill säga avkastning på investerat kapital.
FIFA:s rankinglista som publicerades för några dagar sedan avslöjade att Albanien befinner sig nu i topp 50. Rent slumpmässigt? Absolut inte. Albanien är i en period då man håller på att transformeras från ett litet fotbollsland till att man på allvar börjar konkurrera både sportsligt och ekonomiskt med övriga länder i Europa. Men Albanien har fortfarande en lång bit kvar att gå, men sakta men säkert börjar en ny era ta vid. Miljontals euro läggs på infrastruktur inom idrotten och en ny arena samt nya lagar som lagstiftas till fördel för sporten i landet. Detta är bara början men som ”the special one” uttrycker det, allt är glömt om inte de sportsliga resultaten är tillfredsställande, eller? Nej inte riktigt, det uttrycket går inte helt och hållet att applicera på Albanien ur ett kortsiktigt perspektiv men ur ett längre perspektiv bör vi se framgångar både nationellt och internationellt.
Så frågan är, vad har hänt i landet de senaste åren och vad kommer hända?
De senaste årens investeringar
Nya fotbollsplaner
I staden Kukës avslutades inte allt för längesedan ett återuppbyggnadsarbete värt 300 000 euro av stadens fotbollsanläggning. Kommunen tillsammans med förbundet gjorde en gemensam satsning för att höja standarden på fotbollsplanerna. Konstgjord matta importerades från Holland för att klara av de vädermässiga förhållandena. Under invigningen passade kommunens borgmästare på att tacka förbundets ordförande Armand Duka, som enligt honom, har gjort det möjligt att höja kvaliteten på fotbollen i staden. Staden har idag den modernaste fotbollsanläggningen i landet.
Inte helt oväntat är det UEFA som även denna gången har varit med och bidragit med ekonomiskt stöd.
Fotbollen ”lyser” i Albanien
Även om man inte har lyckats uppnå den lägsta UEFA standarden på arenorna runt om i landet ser man små förbättringar dagligen jämfört med tidigare; nya fotbollsplaner, bättre utrustade arenor och nu senaste i raden utrustar man anläggningarna med ljusanläggningar. Arenor där belysning har funnits tidigare jobbar man istället med att förbättra dessa.
Idag har Albanien 19 officiella arenor som är registrerade hos UEFA och som är godkända av det albanska fotbollsförbundet att användas för spel i högsta ligan. Ingen av dessa arenor uppfyller minimikravet från UEFA för att kunna arrangera Champions league eller Europa league matcher, med undantag från nationalarenan Qemal Stafa.
Alla anläggningar är kommunala med vissa undantag där ägandet sker genom ett aktiebolag. Om vi bortser från staden Shkodras arena Loro Borici som fick ett ansiktslyft 2001 har det gjorts små ansträngningar att locka investerare för att rusta upp arenorna. För att ha en spelduglig fotbollsmatta bör denna bytas ut vart fjärde år, något som begränsas av kommunernas och klubbarnas ekonomiska resurser.
Korca laget Skënderbeu är ett av Albaniens ekonomiskt starkaste lag. Inte nog med att de spenderar mer pengar än de övriga lagen i serien på att köpa spelare och förse sina spelare med de bästa lönerna, utan parallellt med detta jobbar man ständigt för att förbättra förutsättningarna för sina spelare, både på och utanför plan. Ny matta, nya sittplatser, ny VIP läktare och en ny ljusanläggning gör detta till ett av landets främsta platser att spela fotboll på. Skënderbeu stadium tillsammans med Qemal Stafa och Loro Borici är de enda arenorna med uteslutande sittplatser. Dessutom har arenan den bästa belysningen i hela landet och dessutom är den godkänd av UEFA. Första matchen efter renoveringen stod arenan värd för Albaniens träningsmatch mot Makedonien förra året. Med en förbättrad infrastruktur förväntar man sig att öka kapaciteten av åskådarplatserna. För er som undrar varför just Skënderbeu har en stark ekonomi kommer svaret senare.
Fotbollsförbundet har satt upp ett mål där alla arenor i landets högstaliga, SuperLiga, kommer att förses med ljusanläggningar innan säsongen 2010-2011 är till ända. Projektet inleddes som nämnts i Korca följt av Durres, Kavaja och Elbasan. Inom kort räknar man med att ytterligare 2-3 arenor kommer att rustas upp. Förhoppningsvis kan vi förskonas från liknande skandaler då när Real Madrid var på besök i Tirana och belysningen slocknade mitt under pågående match mellan Gramozi och Real Madrid. Pinsamt var bara förnamnet.
Vi har ofta märkt att många av arenorna har problem med sina fotbollsplaner speciellt under höst och vinterperioder. Många av planerna förvärras av regn och lera som gör det svårt att prestera på en hög nivå. På senare tid har FSHF infört en regel där man förbjuder träningar på matchplanerna. Detta för att förhindra att planerna slits under året och förhoppningsvis ska detta leda till finare fotboll.
Arenornas krav fastställs som bekant av det högsta Europeiska organet UEFA. Där kategoriserar man arenorna i sju grupper, de fyra första kategorierna uppfyller de minimala kraven för ett godkännande som bland annat innebär utformningen av arenaområdet, antalet sittplatser, sittplatser för VIP, kvalitén på belysningen, TV-sändningar, parkering och infrastruktur utanför arenan. Tyvärr uppfyller inte någon arena i Albanien dessa minimikrav för att godkännas av UEFA, dock som tidigare nämnts har man fått göra ett undantag för nationalarenan Qemal Stafa.
Men trots att stora investeringar har gjorts på senare tid, lämnar infrastruktur i Albanien fortfarande mycket kvar att önska.
Kommande investeringar
Dashnor Bajaziti, det är namnet på den person som har högsta ansvaret för de kommande satsningar på infrastrukturen kring fotbollen och idrotten i allmänheten. Den biträdande ministern för kultur, turism och idrott sade inför albansk media förra året att infrastrukturen i landet endast kan förbättras om klubbarna i landet har regeringens fulla stöd. Staten avsatte en rekordstor summa under förra årets budget till just investeringar på infrastrukturen inom idrotten.
Staten har tagit viktiga steg i rätt riktning för att uppnå den europeiska standarden, detta har lett till att man nu upprättat ”Högsta rådet för Idrott”, omorganiseringen av kommissionen mot våld inom idrotten och inrättandet av Anti-Doping kommissionen. Dessa tre är viktiga grundstenar i albansk idrottsutveckling.
Framöver kommer även skattemässiga lättnader för organisationer som bedriver föreningsverksamhet inom idrotten tack vare en ny lagstiftning som kommer att träda i kraft under under året.
Albaniens nya skrytbygge- RödSvarta nationalarenan
Det har knappast undgått någon alban att historiens största investering inom idrotten i alla kategorier håller på att bli verklighet i Albanien. Ur den gamla, slitna och skräckinjagande Qemal Stafa kommer inom kort en ny toppmodern arena att byggas, den modernaste i regionen, inte den största men den vackraste. Det är den spanska entreprenaden RFA som har tagit sig an uppgiften att bygga denna storslagna arena. Samma entreprenad har även byggt Espanyols och Valencias nya arenor. Albaniens nya arena ska återspegla landets identitet dvs. landets geografiska placering, flaggans färger samt landskapets utformning i Albanien.
Landets regering har tillsammans med FSHF bildat ett aktiebolag där fotbollsförbundet kommer att äga 75 procent och staten innehar 25 procent av ägandet.
Kostnaden för detta storslagna arbete uppgår initialt till 60 miljoner euro eller 300 miljoner LEK där både den albanska regeringen och, inte helt oväntat, UEFA är med och finansierar. Det albanska fotbollsförbundets ordförande, Armand Duka, har tillsammans med UEFA presidenten Michel Platini haft täta möten för att tillslut komma överens om hur bygget skall finansieras. Arenan kommer att uppfylla alla kriterier för att klassas som en toppmodern arena av högsta rang.
Man planerar att riva den gamla Qemal Stafa efter Albaniens EM kvalmatch mot Frankrike den andra september. Efter det börjar bygget som planeras att stå klart 2012, exakt 100 år efter att landet deklarerade sig självständigt. Bättre sent än aldrig brukar man säga...
Kort fakta om arenan:
Namn: Stadiumi Kuq e ZI (Rödsvarta arenan)
Kapacitet: 33,825 platser totalt (Nedre sektion: 17,732 platser, Övre sektion: 16,093 platser),
VIP platser: 3487 st.
Fotbollsplanens storlek: 105 m x 68 m
Kostnad: 60 miljoner euro, 300 miljoner LEK
Entreprenad: RFA
Utformning:Albaniens karta
Ekonomisk kris för storklubbar
Trots att jag har matat er med exempel efter exempel på investeringar som har gjorts och som skall göras återstår det faktum att fler och fler lag får det svårare ekonomiskt, inte minst bland huvudstadens storlag.
De tre stora huvudstadsklubbarna Tirana, Dinamo och Partizan befinner sig i ekonomisk kris. Detta kan förklara dem dåliga sportsliga resultaten i serien för samtliga tre lagen. Dessa tre lag som historiskt sett dominerat den albansk ligan tappar ytterligare mark mot de övriga lagen.
Det gamla storlaget Partizan ligger för närvarande sist i andradivisionen (kategoria 1) och ser ut att halka ner till tredjedivisionen. Efter tre år utan någon som helst investering i klubben har det bildats en negativ spiral, både sportsligt och ekonomiskt. Klubbens president Albert Xhani har stora problem med truppen och för närvarande ser man inget ljus i tunneln för att locka en framtida investerare.
Partizan har inte vunnit ligan sedan 1993, innan dess var man ett lag som alltid slogs om förstaplatsen, dock vann man den albanska cupen 2004.
Men vi hade inte vänta oss en sådan nedgående utveckling för de andra två lagen. Dinamo och Tirana är två lag som tillsammans vunnit åtta titlar och dominerat albansk fotboll i stort sett under det senaste decenniet. I årets upplaga av SuperLiga har man fallerat kapitalt. Bägge lagen hade som mål att vinna ligan i år där Dinamo är regerande mästare. Vi kan allokera de sportsliga misslyckandena till de ekonomiska aspekterna vilket inneburit allvarliga problem, även i det långsiktiga perspektivet.
Dinamo förlorade mark i tabellen tidigt i säsongen och kunde därefter inte hålla jämna steg med de övriga lagen i serien. För Dinamo förvärrades krisen redan innan starten av ligan. Sanningen är, som media också rapporterat, att årets budget visar på stora hål som ej tagits i beaktning och som ett resultat av detta kunde löner ej betalas ut till de flesta spelarna i truppen, något som klubbens förre tränare Ilir Daja avslöjade efter att lämnat sin post. Detta är ett tydligt tecken på att styrelsen inte har någon garanti för ytterligare finansiering. I årets upplaga av SuperLiga har Dinamo ingen chans att göra anspråk på ligatiteln då man för närvarande ligger på en sjätteplats i tabellen.
Tirana å andra sidan, sällan ser man ett sådant framgångsrikt lag som vunnit hälften av titlarna de senaste tio åren falla ihop. Men inte ens fem titlar och ett starkt varumärke kan rädda ett lag trots att man har fått betydande ekonomiskt stöd från kommunen. Klubbens president gick ut inför säsongen och lovade att man kommer vinna både ligan och cupen, på så sätt skulle man locka till sig nya investerare till klubben. Idag ligger man på en femteplats, strax före lokalkonkurrenten Dinamo. Detta kan likställas med ingen ligatitel i år. De ekonomiska problemen har funnits i klubben, men långt ifrån den omfattningen som i Dinamo. Största problemet bortsett från det ekonomiska är den rådande strukturen i klubben och det ”gap” som bildats som ett resultat av de meningsskiljaktigheter som finns mellan spelarna och klubbens styrelse.
Skall något av lagen Dinamo eller Tirana rädda sig själva från ett totalt fiasko gäller det att man vinner den inhemska cupen för att få kvala till Europa league.
Kan vi tala om ett fel i allokeringen av de finansiella medlen från förbundets sida? Gör man tillräckligt för att ge klubbarna de förutsättningar och stöd för att bedriva sina verksamheter? Diskussionen kan hålla på i oändligheter, men en viktig sak som bör klargöras är hur långt sträcker sig förbundets ansvar och hur stort ansvar har klubbarna själva? Frågan kan ses som självklar, en klubb har ett stort ansvar i att använda medlen på rätt sätt, ingen tvekan om den saken. Inte sällan förekommer det mutor och andra typer av skandaler där både presidenter och spelare är inblandade. Problemet kanske ligger i att klubbarna inte har de underlag för att klara av en budget eller kan det vara så enkelt som att kompetensen hos klubbarna saknas? Men vi kommer aldrig ifrån det faktum att investeringar i fotbollen behövs, inte enbart från förbundet men också från privata investerare som idag är den största och viktigaste inkomstkällan för stora klubbar.
Frågan som vi bör ställa oss är finns det konkreta förslag idag på en reform inom albansk fotboll för att göra det lättare för klubbarna att locka till sig investerare?
Privatisering- nyckeln till framgång?
Det albanska fotbollsförbundets verkställande kommitté har beslutat att alla klubbar skall privatiseras och registreras som ett aktiebolag eller ett bolag med begränsad risk. Ett sådant beslut kommer att formalisera den albanska fotbollen efter mer än två decennier med ekonomiska problem, inte bara i form av investeringar utan även för sponsringen i albansk fotboll. Förbundet har vägt noga alla potentiella lösningar på den ekonomiska krisen som finns bland klubbarna och kommit fram till att privatiseringen är den bästa lösningen.
De klubbar som inte uppfyller alla kriterier inom en utsatt tid kommer ej få registrera sig för säsongen 2011/2012. Processen för privatiseringen måste vara i linje med albansk lag. Privatiseringen kommer inte bara bana väg för en bättre ekonomisk situation för klubbarna utan det ger även större inflytande över de som äger klubbarna, fotbollsförbundet har deklarerat att man inte kommer tillåta att klubbarna styrs av personer som har en kriminell bakgrund, något man idag inte har haft befogenheter att styra över.
Privatiseringen kommer också innebära bredare rättsligt stöd för klubbarna då privatiseringen behandlas i lagen. För att hjälpa klubbarna att genomföra denna förändring har man lagt fram ett ändringsförslag till en del paragrafer i lagen om idrott. Denna hjälp kommer att påskynda processen så att alla klubbar får en juridisk ställning under 2011.
Men vi ska komma ihåg en sak, detta är inte privatisering i den bemärkelsen som klubbarna i England, Spanien eller Italien är utan det handlar mer om en förändring i organisationsstrukturen. Det som sker i Albanien är mer en form av formalisering eller legalisering av den albanska fotbollen som är ett viktigt och ett konkret steg mot privatisering.
Klubbar som är helt eller delvis beroende av kommunerna kommer fortsätta att förbli en del av kommunen, men inte i form av ett företag utan som ett aktiebolag. Detta möjliggör ändå att möjligheten till att investera finns och möjligheten finns att dra nytta av denna investering, om den skulle vara lönsam. Inför varje säsong kommer förbundet hädanefter att kräva finansiella rapporter från klubbarna för att se om de har en stabil ekonomi och för att säkra klubbens anställda och spelare att löner utbetalas. Den svenska motsvarigheten är Elit-licensen.
Ett sådant initiativ från förbundet tycker jag bör ses som mycket positivt. Dess effekter kommer vara positiva för anställda och spelare vilket leder till att arbetsgivarna tvingas ta ett större ansvar för att de avtal hålls. Den här satsningen, formaliseringen av klubbarna, kommer att ge betydande förutsättningar för att skapa en mer professionell liga. Det är även goda nyheter för en investerare eftersom allt du investerar i en klubb skyddas med lag och förhoppningen är också att korruptionen minskar.
Men det finns klubbar i Albanien som lever avskilt från denna dystra verklighet. Laget från Korca, Skënderbeu, är ett sådant lag mycket tack vare sin ägare och investerare Agim Zeqo.
Skënderbeu- en förebild
Laget från Korca, Skënderbeu, är idag ett av Albaniens rikaste lag tack vare sin ägare. Klubben har siktet inställt på Europa inom en snar framtid.
Klubbens ägare Agim Zeqo är idag en av de mest förmögna och mest inflytelserika personer inom albansk fotboll. Sin stora förmögenhet har han i egenskap av sin post som VD för Red Bull i Albanien.
Agim spelade själv fotboll i Skënderbeu som en ung grabb och fotbollen är en stor passion för honom. Han berättar i en intervju att han inte följde den albanska fotbollen efter 1990, ända tills den dagen då han bestämde sig för att investera i Skënderbeu. Beslutet att investera i klubben påverkades delvis av att han var från Korca och att han en gång i tiden spelade för klubben. Han ville bygga sitt eget lag där Skënderbeu skulle bli en framgångsrik klubb. Zeqo poängterar att han inte endast vill bidra rent ekonomiskt utan även med den kunskap han besitter.
Agim Zeqos äventyr började i uppförsbacke. Klubben befann sig i en djup ekonomisk kris med en oklar organisationsstruktur. Detta innebar att Zeqo tog en stor risk. Men tack vare människor runt omkring klubben som hjälpte till att bygga upp laget igen fick Agim den hjälp han behövde för att komma igång. Det var inte tal om dyra spelarinköp i början utan man valde att satsa ungt från klubbens egna led. På så sätt gav Agim och de nya unga spelarna ett nytt blod till klubben och ett nytt sätt att tänka i form av organisationsstruktur och en förbättrad ungdomsverksamhet.
Agim Zeqo tillsammans med Korca kommun gjorde det möjligt att restaurera den gamla slitna arenan i staden, som jag skrev om innan. Stora förbättringar har gjorts för att uppfylla de minimala kraven. Större läktare, ny VIP sektion och ljusanläggning är de viktigaste förbättringarna. För närvarande leder Skënderbeu SuperLiga före Flamurtari.
Företaget Red Bulls ägare Dietrich Mateschitz är en av världens mest förmögna personer. Albanien är det enda landet som Mateschitz har besökt privat 2004. Albanien är ett av de 10 länder i världen som konsumerar mest Red Bull, något som förvånar miljardären Mateschitz.
Varje gång Agim Zeqo träffar Dietrich Mateschitz får han frågan: ”Hur är det möjligt att ni kan konsumera så mycket Red Bull med tanke på människornas låga inkomster?” Varpå Zeqo svarar : ”Vi är ett folk som älskar energi.”
Slutkommentarer
“The difference between a successful person and others is not a lack of strength, not a lack of knowledge, but rather in a lack of will.” Vince Lombardi
Ett citat som myntades av den legendariske tränaren i amerikansk fotboll Vince Lombardi, med handen på hjärtat så ligger det något i det han säger. Det handlar inte bara om individer i sig utan även organisationer och verksamheter, i vårt fall fotbollsklubbar. Styrkan och kunskapen finns utan tvekan, men finns viljan? En fjärde aspekt inom detta får vi inte glömma, resurser. Även om viljan finns blir det betydligt svårare att uppnå något om inte man har resurser.
Vi har kunnat se att det finns resurser för albansk fotboll, med nya fotbollsplaner lyfts nivån ännu högre. Arenornas utrustning förbättras sakta men säkert, men det finns mycket kvar naturligtvis. Den nya nationalarenan kommer bidra med sitt för att lyfta den albanska fotbollen till en mer professionell nivå, inte bara på nationell nivå utan även på internationell nivå. Kan en sådan arena bidra till att locka spelare till landslaget? Svårt att säga men varför inte?! Den nya toppmoderna arenan blir landets och landslagets ansikte utåt. Arenan blir en tydlig markering för alla övriga intressenter att man satsar på fotbollen i landet, detta tror jag kommer få spelare som annars inte hade valt att representera Albanien att tänka till ett par gånger. Men visst, det är ändå först och främst de sportsliga resultaten som räknas men vi får inte glömma vad nya arenor har betytt för andra lag ute i Europa. Det är inte bara arenan i sig som symboliserar något utan det är allting runt omkring den.
Men som vi kunde läsa finns det fortfarande klubbar som ligger illa till ekonomiskt sett, då tänker jag främst på klubbarna i huvudstaden. Ett stort problem kan vara den avsaknaden av en organisationsstruktur och en felaktig allokering av de ekonomiska medlen. En lösning på detta problem tycks ändå vara på gång i och med de nya lagarna om klubbarnas privatisering. Ur det kortsiktiga perspektivet tror jag inte vi kommer se några betydande förändringar men inom en tio års period förväntar jag mig se markanta förbättringar.
Förhoppningsvis kan vi se fler exempel som Skënderbeu där rika affärsmän väljer att investera sina pengar och få en utkastning i form av sportsliga framgångar. Vi har även den ökände Rezart Taci som äger klubben Gramozi men jag har valt att fokusera på Agim Zeqo och hur han har lyckats med sina investeringar. Skënderbeu leder SuperLiga och ser ut att ta en välförtjänt serieseger. Albansk fotboll behöver fler investerare inom fotbollen, inom idrotten i allmänhet eftersom kunskapen och styrkan finns. Men frågan är, som Vince Lombardi säger, finns viljan?
Finner vi viljan då är jag övertygad om att albansk fotboll har en mycket ljus framtid framför sig.
