De Mistwedstrijd — När Rinus Michels Ajax mötte Bill Shanklys Liverpool i dimman
På onsdag kväll kommer Ajax ta emot Liverpool på Johan Cruijff Arena när gruppspelet av Champions League 2020/21 inleds. Det blir blott det tredje mötet i tävlingssammanhang mellan klubbarna. Senast Liverpool kom till Amsterdam var i december 1966 för en match som gått till historien som De Mistwedstrijd, “Dimmatchen”.
Det var åttondelsfinal av Europacupen. Ajax deltog i turneringen för andra gången, första sen 1958 då man åkte ut i kvartsfinalen mot ungerska Vasas. Bortsett från några gruppspelsmatcher i Intertotocupen hade man inte kvalat in till Europaspel sen 1960/61 då man var med i Cupvinnarcupen och åkte ut mot Újpest direkt. Ajax var i stort sett komplett okända utanför Holland. Två år före De Mistwedstrijd, i december 1964, låg Ajax farligt nära nedflyttningsstrecket i Eredivisie. I januari 1965 sparkade man tränaren Vic Buckingham och anställde gamle spelaren Rinus Michels som ny tränare.
Michels första jobb var att våren 1965 undvika nedflyttning, vilket han lyckades med då han förde Ajax till säker mark. Under sommaren övertygade han den karismatiske ordföranden Jaap van Praag att satsa genom att värva tillbaka tidigare stjärnspelaren Henk Groot som man några år tidigare fått sälja till Feyenoord av alla lag. Med sina taktiska idéer inspirerade av sin gamla läromästare Jack Reynolds, landslagsspelare som Groot och Klaas Nuninga samt fina talanger Jany van der Veen fostrade i ungdomsakademin, lyfte Michels Ajax till toppen av Eredivisie 1965/66 som man vann storstilat och därmed kvalificerade sig för Europacupen.
Efter att ha besegrat Besiktas i första omgången (på den här tiden spelades inget gruppspel i Europacupen utan dubbelmöten fram till finalen gällde) ställdes man så mot Liverpool i åttondelen. Inte vilket Liverpool som helst, legendariske managern Bill Shanklys Liverpool. Året innan hade de nått semifinal i turneringen, där de föll mot Helenio Herreras, catenaccions mästare, Inter som sedan vann titeln. Liverpool var regerande engelska mästare och laget innehöll bland andra stjärnorna Roger Hunt, Martin Peters och Ian Callaghan som alla hade varit med och vunnit VM-guld på hemmaplan med England ett halvår tidigare.
De regerande mästarna från “Fotbollens hemland” med flera världsmästare i laget var givetvis storfavoriter. Det som hände i Amsterdams dimma hade ingen räknat med, allra minst Ajax själva som hade enorm respekt för motståndarna inför matchen. Att möta engelskt motstånd kändes stort, engelsmän hade haft en stor påverkan på holländsk fotboll och inte minst Ajax. Nämnde Jack Reynolds var Ajax förste proffstränare och basade över klubben i närmare ett kvartssekel uppdelat i olika perioder och krediteras med att ha professionaliserat klubben och lagt grunderna Rinus Michels sedan kom att bygga Totalfotbollen på. Mellan Reynolds och Michels hade Ajax haft flera andra brittiska tränare — Robert Smith, Walter Crook, Robert Thomson, Vic Buckingham, Keith Spurgeon och Jack Rowley. Man såg fortfarande upp till engelsk fotboll i hög grad, holländsk fotboll hade bara professionaliserats de sista tio åren som lett fram till det här mötet, man blickade mot England som låg i framkant.
Dimman drev in från havet och lade sig tjockt över Amsterdam under dagen den 7 december 1966. Den var så tät att det sägs att man bara kunde se drygt 40-50 meter framför sig — det vill säga inte ens en hel planhalva. Det övervägdes att skjuta upp matchen, vilket Shankly rapporteras ha velat göra men han ville inte att den skulle spelas dagen efter vilket föreslogs, då Liverpool skulle möta Manchester United några dagar senare. Den italienske domaren Antonio Sbardella bestämde till sist att matchen skulle spelas som planerat. Den spelades inte på Ajax klassiska gamla stadion De Meer utan på Olympiastadion då biljettrycket var så stort. 55 722 åskådare tog sig till stadion i södra Amsterdam för att se så mycket av matchen som ens var möjligt att se i dimman.
Rinus Michels ställde upp sitt lag i den 4-2-4-formation han infört när han tagit över 1965 (den 4-3-3 som han revolutionerade fotbollen med kom först några år senare som en vidareutveckling på detta). Gert Bals, som Michels värvat från PSV året innan, vaktade målet. Backlinjen bestod av fyra killar födda och uppvuxna i Amsterdam. Till höger 21-årige Wim Suurbier, centralt några år äldre Tonny Pronk och kaptenen Frits Soetekouw, till vänster Theo van Duivenbode. Återvändande stjärnan Henk Groot och slitvargen Bennie Muller bar upp mittfältet. Anfallskedjan saknade en viktig spelare i vänsteryttern Piet Keizer som var skadad. Han ersattes av 20-årige Cees de Wolf som fick göra sin Ajax-debut i den här matchen. Högerytter var som vanligt Sjaak Swart, som var inne på sin elfte säsong i Ajax, det skulle bli sex till. Mellan dem spelade landslagsspelaren Klaas Nuninga och det nya stjärnskottet — en 18-årig, brådmogen, Johan Cruijff.
Ajax fick en drömstart på matchen och Cees de Wolf fick en drömstart på sin Ajax-karriär. Bara ett par minuter in i matchen gjorde han 1-0 efter att ett Cruijff-inkast lett till en tilltrasslad situation i Liverpoolförsvaret och de Wolf kunde påpassligt utnyttja en slumpboll. Dimman gjorde sikten så dålig att först var det bara den del av publiken som var närmast Liverpool-målet som uppfattade att det blivit mål och jublade. Det utlöste en kedjereaktion då läktarsektionerna närmast den delen såg jublet och då jublade i sin tur, och sektionerna bredvid dessa i sin tur på det.
Ungefär en kvart senare fick de jubla igen då Cruijff stötte in returen på ett skott från Nuninga som Liverpools målvakt Tommy Lawrence inte lyckats hålla. Dimman gjorde också att Bill Shankly kunde i smyg ta sig in på planen och ge instruktioner till sina spelare när en av hans spelare behövde läkarvård, innan domare Sbardella upptäckte honom och beordrade honom av planen.
Fem minuter före halvtid utökade Nuninga till 3-0 när Liverpoolförsvaret misslyckades rensa undan en frispark från Soetekouw så bollen föll till honom. När Sbardella några minuter senare blåste i sin visselpipa vandrade högeryttern Sjaak Swart av planen för halvtidsvila. Vid spelartunneln hejdades han av en funktionär som undrade varför han gick av — matchen pågick ju fortfarande, det vara bara en vanlig avblåsning i spelet! Swart rusade genast tillbaka in på planen, fick bollen direkt i steget, drev framåt och slog ett inlägg till Nuninga som gjorde 4-0.
I den andra halvleken reste sig Liverpool och spelade bättre. Ajax fick inrikta sig på att försvara sin ledning och lyckades bra med det. Gert Bals stod för flera räddningar och med kvarten kvar gjorde Henk Groot 5-0 på en kontring. Liverpool kunde bara få in ett tröstmål genom Chris Lawler i slutminuterna och matchen slutade med en sensationell 5-1-seger för Ajax.
Utklassningen gjorde att Ajax för första gången uppmärksammades i utlandet då engelsk press häpnade över hur de engelska mästarna fått storstryk av ett lag från en fotbollsnation man ansåg stå flera klasser under sin egen. Bill Shankly såg resultatet som en anomali och var fortsatt segerviss inför returen: “Dubbelmötet är inte över än på långa vägar. Vi kommer vinna enkelt. Vi kommer smälla in minst sju bollar. Det här var löjligt. Ajax spelade defensiv fotboll på sin egen hemmaplan. Vi spelar aldrig bra mot försvarsinriktade lag.” En minst sagt uppseendeväckande matchanalys efter att ha fått stryk med 5-1!
De flesta, inklusive Ajax själva, trodde Shankly skulle få i princip rätt och Liverpool skulle dominera hemma på Anfield. Men i sin dittills svåraste bortamatch i klubbhistorien, inför tusentals hostila supportrar på en överfylld Anfield (bokstavligen, läktarna släppte in för många åskådare vilket gjorde att supportrar fick fly ner till planen för att inte krossas, 200 personer skadades och 31 fördes till sjukhus), lyckades Ajax hålla stången. Johan Cruijff gjorde matchens första mål tidigt i andra halvlek, Roger Hunt kvitterade snabbt men Cruijff återtog ledningen för Ajax. Hunt kvitterade en gång till men matchen slutade 2-2 och Liverpool var aldrig nära att komma tillbaka i dubbelmötet som Shankly trott.
Vad hände sen? Efter triumfen mot Liverpool i åttondelen klappade Ajax igenom i kvartsfinalen mot Dukla Prag, av alla lag, då man efter 1-1 hemma föll med 2-1 borta efter att Pronk orsakat en straff och Soetekouw gjort självmål i slutet. Det triggade Rinus Michels att göra viktiga förändringar i sitt lag för att ta Ajax till nästa nivå. Soetekouw gjorde aldrig en match för klubben igen och Partizan Belgrad-kaptenen Velibor Vasovic värvades in som ny libero och kapten och inbringade både viktig spelintelligens och vinnarattityd. Ajax radade sedan upp Eredivisietitlar 60-talet ut och tog sig till Europacupfinalen 1969, där man föll med 4-1 mot Milan. Efter det fasade Michels även ut Gert Bals, Tonny Pronk, Theo van Duivenbode, Bennie Muller och Klaas Nuninga. Henk Groot tvingades lägga av på grund av en skada och Cruijff, Vasovic, Swart, Keizer och Suurbier fick med tiden sällskap av Johan Neeskens, Ruud Krol, Barry Hulshoff, Arie Haan, Gerrie och Arnold Mühren, Heinz Stuy, Nico Rijnders, Johnny Rep, Horst Blankenburg, Dick van Dijk och alla andra som var med och hjälpte Ajax vinna Europacupen tre år i rad 1971, 1972 och 1973. Cees de Wolf hade aldrig en chans att på allvar konkurrera med en frisk Piet Keizer och lämnade Ajax 1967 med bara fyra matcher gjorda för klubben.
Bill Shankly ledde Liverpool till fler liga- och cuptitlar och UEFA Cup-titeln 1973 innan han lämnade över till Bob Paisley året efter. Grunderna Shankly lagt kunde Paisley och Joe Fagan bygga vidare på till att vinna sju ligatitlar och fyra Europacuptitlar på tio år.
Det som gör De Mistwedstrijd till en oerhört viktig match i Ajax historia är att det var första gången Ajax hävdade sig mot bra europeiskt motstånd. Inte minst övertygade dubbelmötet Rinus Michels om den saken:
“Liverpoolmötet var ett viktigt ögonblick för mig, att bli erkänd internationellt. Inte bara den första matchen, för det kunde varit en olyckshändelse — med väderleken och allt. Nej, prestationen vi gav i Liverpool under dåliga förutsättningar — jag har aldrig varit med om en så hektisk situation. Vi löste 2-2 i den matchen utan problem. För mig bevisade det att vi höll internationell klass.”
