Den eviga debatten
I kölvattnet av den tråkiga Europa League-finalen har debatten om "fin" kontra "vinnande" fotboll kommit upp igen.
Det här är en text jag inte tänkt skriva egentligen eftersom debatten är meningslös, jag tycker en sak, andra tycker något annat och vi kommer aldrig mötas. Det är okej, man får tycka som man vill. Men här kommer i alla fall en redogörelse för min ståndpunkt i debatten om "fin fotboll" och "det viktiga är att vinna".
Efter Europa League-finalen, som blev en tråkig affär då José Mourinho på karakteristiskt vis parkerade bussen och maskade sönder matchen efter ett slumpmål och ett hörnmål; sa Ajaxs tränare Peter Bosz att United gjorde matchen tråkig genom att bara spela långt. Mittfältaren Lasse Schöne sa "Jag gillar att spela fotboll, Manchester United gillar det definitivt inte. De spammar långbollar på Fellaini och hoppas på det bästa." Två uttalanden som såklart mötts av konstateranden om att de är dåliga förlorare osv (till protokollet ska det dock föras att Bosz också berömde United och tog ansvar själv). Från det andra lägret är det mest uppseendeväckande att José Mourinho efter matchen berömde Zlatan för att han sagt till bollkallarna på svenska att ta det lugnt i andra halvlek. Ett öppet stoltserande över maskning alltså.
I alla fall, detta handlar inte bara om gårdagens final och det ska inte låta som en bitter Ajax-supporters ursäkter. Jag är givetvis besviken på Ajaxs insats också.
"Kvalitet utan resultat är meningslöst, resultat utan kvalitet är tråkigt" är ett av Johan Cruijffs mer träffande citat och något jag finner helt sant.
Mourinho lyckades tråka sig till ännu en finalvinst igår, grattis. Det viktigaste är att vinna, säger han och United-supportrar idag. Det är där våra åsikter går isär och varför vi aldrig kommer komma överens. Det viktigaste är inte att vinna för mig.
För det första:
Frank de Boer tog över som tränare för Ajax i november 2010. 15 maj 2011 vann man Eredivisie efter sju år av olycka. Han följde det upp med ytterligare tre ligatitlar vilket gör honom historisk i Holland. Efter två titellösa säsonger avgick han förra våren.
Jag ser alla Ajax-matcher, de jag missat detta årtionde behöver jag inte en hel hand för att räkna. Det innebär att jag sett allt under de Boer och nu under Peter Bosz. Det innebär en massa minnen. de Boers första match, när man besegrar Milan med 2-0 på San Siro. Den otroliga ruschen under våren när man rusar ikapp Twente. Siem de Jong superstar. Demy de Zeeuw spelar sitt livs bästa fotboll. Den otroliga matchen i Haag, när ADO tvingas ställa en utespelare i mål men det dröjer till den andra av sju stopptidsminuter innan Toby Alderweireld avgör. Den direkta seriefinalen mot Twente i sista omgången på Amsterdam Arena den 15 maj, en oförglömlig match. Nästa säsong, Christian Eriksen tar nästa steg i sin utveckling, Theo Janssens hästsparkar, Derk Boerrigters once in a lifetime-form, Jan Vertonghens nio mål, Utrecht 6-5 Ajax, heartbreak i Champions League. John-John Guidettis Klassieker. Lorenzo Ebecilios sista stora dagar, hans passning längs straffområdeslinjen till Gregory van der Wiel som med vänstern skjuter hem titeln på Grolsch Veste. Nästa säsong, Christian Eriksen är totaldominant. Kolbeinn kommer men också skadorna så Siem får fortsätta vikariera som center. Tobias Sana kommer, gör succé och försvinner in i frysboxen. Jody Lukoki kutar. Ryan Babels återkomst. Vi slår Manchester City och modern fotboll. Viktor Fischer slår igenom. Viktor Fischer sänker Feyenoord. Ajax 2-0 PSV, de Boers bästa match. Christian Poulsen går från hatspelare till en favorit. Viktor Fischers chipp mot NEC. PSV 2-3 Ajax. Upprullningen av Willem II för att definitivt säkra titeln.
Detta är en oerhört nedskalad lista över minnen som aldrig försvinner. Nästa säsong, en ny titel. Men vilka minnen? Segern mot Barcelona förstås. Heartbreak mot Milan. Jasper Cillessen slår igenom. Jairo Riedewalds drömdebut. Bojan avgör cupmatchen mot Feyenoord. Lasse Schönes titelvinnande frispark. Det är väl ungefär det. För mer måste jag koncentrera mig för att minnas tillbaka. Stora sjok är borta. Jag minns inte ens De Klassieker. Ajax vann ligan igen men det kändes som att man gjorde det by default, för att PSV stördes av Phillip Cocus hälsoproblem, Feyenoord var ett work in progress, Twentes ekonomi började komma ikapp dem. Jag minns så lite för att fotbollen blev så tråkig. Frank de Boers spel började låsa sig och bli tråkigare och tråkigare. Matcher segade man sig igenom. Det blev ännu värre nästa säsong, och säsongen därefter då man gick titellösa. Vissa saker sticker ut, individuella spelares genombrott. Men överlag var det tre säsongers stagnation där det blev tråkigare för varje vecka.
Och då blir minnena färre. Vad är en seger om ingen kommer ihåg den? Vad älskar man med fotboll? En massa olika saker, men något alla fotbollssupportrar älskar att göra är att minnas. Den spelaren, den matchen, den tiden. Den titeln. Jag såg allt säsongen 2013-14 men har bara en handfull minnen av den 33:e gången Ajax vann Eredivisie. Jag kommer ha otroligt många fler bestående minnen bara av denna vår när Ajax under Peter Bosz ledning inte vinner ligan, inte vinner Europa League men spelar en fotboll man kommer minnas. Det är viktigare än en titel för mig. Jag pratar hellre om detta titellösa år än titel 33. Hur mycket av denna säsong kommer United-fans minnas i framtiden?
För det andra:
Ett sekundärt argument för mig, det viktiga är det ovan, men detta behöver också sägas. Manchester United igår. De spelade på samma vis som NEC Nijmegen gjorde mot Ajax tidigare på våren. Då vann Ajax med 5-1 för NEC:s köttmur var lättare att tränga igenom än Uniteds. Chris Smalling är en individuellt skickligare fotbollsspelare än Wojciech Golla. Är det värdigt en klubb som Manchester United att spela så? Återigen, givetvis kan man bara slå bort det med att "det viktiga är att vinna". Men känns det inte lite patetiskt att parkera bussen som ett lag som just nu kvalar för sin Eredivisie-existens, när man är ett lag där varje spelare i startelvan är dyrare än hela Ajax? (Innan folk påpekar det, givetvis kan defensivt spel och bussparkering också skapa oförglömliga minnen som för Island i somras. Men det var Island. En underdog. Detta var Manchester fucking United.)
Så, det är vad jag tycker. Det är viktigare för mig att Ajax spelar fin fotboll än att vi vinner. Jag förstår att folk tycker att det viktigaste är att vinna.
Kvalitet utan resultat är meningslöst. Resultat utan kvalitet är tråkigt. Jag är hellre meningslös än tråkig.
