Drömmarnas säsong
Ajax-redaktionen ser tillbaka på 2018-2019 som drömmarnas säsong.
För ett år sen kom VM-sommaren som mycket efterlängtad eskapism. Ajax helvetessäsong var äntligen över och man hade VM som distraktion medan man väntade på att Hakim Ziyech, Matthijs de Ligt, Donny van de Beek, Frenkie de Jong, André Onana, Kasper Dolberg, David Neres, Justin Kluivert och kanske ännu fler skulle lämna klubben som inte verkade ha någon plan. Jag hade inte lastat någon av dem för att vilja komma bort från Erik ten Hags pisstråkiga spel under våren, från fyra förlorarår, från supportrar som attackerar Ziyech, från en klubb och en stad där Abdelhak Nouris öde vilade tungt över allt.
Men Marc Overmars och Edwin van der Sar hade ta mig tusan en plan. Att sparka Marcel Keizer och anställa Erik ten Hag och Alfred Schreuder under vintern var inte en panikåtgärd. Spelet under våren var kasst. Fegt, i sidled, utan fart och stil. Till sommaren fick ten Hag en order: Framåt, rakare, mer offensivt! Och så satte man sina unga stjärnor ner för en speciell videopresentation. Med ett tydligt budskap: Gör som alla stora spelare som gått före er i Amsterdam och stanna för att vinna här och bli legender här först. Alla utom Kluivert lyssnade och stannade.
Mitt under Sverige - Mexiko blir Dusan Tadic klar för Ajax. Några dagar senare återvänder Daley Blind hem, 28 år och på toppen av sin karriär. Två värvningar som visar att Ajax gör något annorlunda nu. Två värvningar av slag man aldrig gjort tidigare. Det är två elitspelare i sina bästa år som kommer till Ajax, inte unga talanger man ska förädla och inte lastgamla hemvändare. Nyfikenheten stiger plötsligt för Ajax kommande säsong. Helt oväntat blir till och med Ziyech kvar, det hade inte ens Overmars räknat med.
Redan under kvalspelet till Champions League börjar man märka något. Jäklar, vad roligt Ajax spelar. Så här roligt har man inte spelat sen Europa League-våren 2017. Och det funkar. Man vinner, man tar sig igenom ett kval för första gången på många år. Och det bara fortsätter. Det växer. Man spelar bara bättre och bättre. Man vinner och vinner (utom på Phillips Stadion när de Ligt saknas) med vad man under hösten inser är världens vackraste fotboll. Johan Cruijff Arena kokar och Amsterdam vibrerar. Ziyech är en magiker, de Ligt härföraren och Tadic är on fire.
Världens vackraste fotboll spelas i Amsterdam igen. Och i München, när Ajax är där. Det inser man under hösten. Och man undrar vad allt ska leda till. Man drar de regerande mästarna på lotten till åttondelsfinalen och man räds dem inte.
2018 blir 2019, Ajax kommer tillbaka från ett träningsläger i Florida och släpper in fyra bollar mot Heerenveen och sex mot Feyenoord och plötsligt känns allt som bortblåst igen. Spelarna har krismöte, samlar sig, reser sig. Hemma är man bättre än Real Madrid men förlorar ändå. Faller man då gör man det med flaggan i topp.
Men man faller inte inte då. 46 år efter att Gerrie Mühren stod på Santiago Bernabeu och jonglerade med bollen utan att någon Real Madrid-spelare vågar komma nära helikopterfintar Dusan Tadic sig förbi dem.
Real Madrid 1 - 4 Ajax den 6 mars 2019 är en av de bästa fotbollsmatcher Ajax någonsin spelat, vilket gör det till en av de bästa matcherna världen någonsin skådat. Det var inte bara en match det var en uppvisning i fotbollskonst som gav eko världen över.
Man slåss på tre fronter under våren. Man åker tillbaka till De Kuip och tar revansch och en cupfinalplats. I ligan snubblar man, men PSV snubblar mer. Den sista mars tar man emot PSV hemma med chansen att gripa det sista halmstrået och hålla liv i guldstriden. Det blir en gastkramande tillställning och Ajax tar en seger av ett slag man aldrig tar annars. Man är bättre, man tar ledningen. Noussair Mazraoui sparkar Angeliño i huvudet och man tappar en man och omgående även ledningen. Man måste ligga på försvar och bara vänta på möjliga omställningar, det man aldrig kunnat. Man får till en kontring, man får en straff. Dusan Tadic får vänta i flera minuter på att slå den när Mark van Bommel mästerligt förhalar och stör. Tadic måste hinna tänka tusen tankar medan han står och väntar. Det spelar ingen roll. Han är fortsatt säkerheten själv, han skjuter in 2-1 och han kysser klubbmärket när arenan exploderar. Sen måste man försvara ännu mer. Spela fembackslinje. SEXBACKSLINJE. Det som man verkligen aldrig någonsin klarat av. Förrän nu. Och sen gör Frenkie de Jong som Frenkie de Jong gör och slår en passning ingen annan ser möjligheten till. Och David Neres är iskall och dödlig och skickar in bollen i mål och matchtröjan upp på läktaren. Han får sen tillbaka den av supportrarna när man inser att matchen inte är slut riktigt än. Till slut blåser Björn Kuipers av och Ajax är bara 2 poäng efter.
Hakim Ziyech skjuter in lagets hundrade ligamål för säsongen på Willem II när Ajax vinner med 4-1 i ett förspel till den stundande cupfinalen. Dagen efter snubblar PSV igen, mot Vitesse den här gången, och äntligen är Ajax i förarsätet.
David Neres fortsätter vara iskall mot Juventus och reparerar lite av skadan som skedde när man för ett ögonblick tappade bort Cristiano Ronaldo i en i övrigt perfekt genomförd match. Man reser till Turin och gör en ännu bättre match. Donny van de Beek står onside i 34:e minuten och ser målet. Ser sedan resultattavlan och känner att det var ödet. Matthijs de Ligt är starkare och hoppar högre och leder sin styrkor bättre än någon annan och vilka ska någonsin kunna rå på detta lag?
Den 8 maj 2019 på Johan Cruijff Arena är det dags för den största matchen den 23 år gamla arenan någonsin sett. I den 96:e minuten rasar himlen ner.
Man reser sig igen. Man spelar ut hela sitt register igen och spelar hem det. Ligaguldet. Det första på fem år. Man vann det första cupguldet på nio år. Dubbeln för första gången på 17 år.
Målet inför säsongen var dels att ta sig till gruppspelet i Champions League men främst att äntligen vinna det 34:e ligaguldet. Det första på fem år. Det som var hela meningen med att 34 blev Appies nummer, han tog det för att symbolisera titeln som var hans och klubbens mål. Appie drömde om att vinna titlar med Ajax, han drömde om att bli kapten för Ajax, han drömde om att Ajax en dag skulle ta sig tillbaka till den europeiska toppen.
“Min sons drömmar gick i uppfyllelse genom er. Tack,” sa Mohamed Nouri till spelarna, ledarna och över 100 000 supportrar samlade på Museumplein.
Över allting annat så har man gjort det. Man har också, som Matthijs de Ligt sa i sitt brandtal under firandet, visat alla vad Ajax är för klubb och Amsterdam är för stad. Man har visat vad “Den store däruppe” (vilket i Amsterdam betyder Johan Cruijff och inte Gud) ville se. Och man gjorde det tillsammans.
Det har varit en säsong som svetsat samman ett lag, en klubb, en stad. Johan Cruijff Arena kokade hela säsongen och överallt i Amsterdam pratades det om Ajax, Ajax, Ajax. Det har varit en säsong som infriat drömmar och skapat nya. En, om finalen, brast där i 96:e minuten mot Tottenham och såren från det har väl inte helt läkt än.
Men som Cruijff sa, det är inte alltid segrarna som blir ihågkomna. Att ha sin egen stil, att lämna ett avtryck större än en seger, är värt mer. Ajax föll på eget grepp i semifinalen. Man föll på sitt mod eller övermod och sin arrogans. Det ligger i klubbens DNA. Det är samma saker som gjorde att man tog sig dit. Ajax förlorade där för att man är Ajax. Man tog sig dit för att man är Ajax. Man hade kunnat nå finalen, det var så nära. Man hade kunnat gå till den och vinna, man hade också kunnat förlora den men ändå vara vinnare för det man åstadkommit. Och vad kommer folk minnas från Champions League 2018-2019? Den stentråkiga finalen eller Ajax framfart?
Man vann för Appie, man infriade drömmar för Appie. Man skapade nya för generationer att komma i Amsterdam. Det var det som gjorde den här säsongen så fantastisk. Framåt mot nästa.
