Il Capitano talar ut
Efter att endast ha gjort en officiell match för SS Lazio åkte vår lagkapten Lorik Cana på en skada som håller honom borta från spel i två-tre veckor. Han missade landskampen mot Luxemburg sist p.g.a. avstängning och saknaden var enorm för Albaniens "one man army". För andra gången på lika lång tid ställde sig vår krigare till förfogande för en kort intervju med SF Albanien (sist, oktober 09 innan Sverige-Albanien).
Lorik du är mitt uppe i din rehab, hur går det?
Skadan kom väldigt olyckligt och jag missade en av säsongens höjdpunkter, men jag rehabar för fullt och beräknar vara tillbaka inom kort. Vill vara där för laget så mycket jag kan.
Ett oavgjort resultat i Europa, och samma resultat även mot Milan. Hur ser du på säsongsinledningen?
Milanmatchen var bra från vår sida, vi visade redan där att vi blir att räkna med i år. Dessvärre tappar vi onödiga mål på enkla misstag. I Europa fick vi det tuffare än väntat mot Vaslui och den matchen visar bara att det inte finns enkla matcher längre i Europa. Men det är lång väg kvar och vi får tillbaka några spelare inom kort. Vi kommer att höja oss ytterligare
I landslaget så åkte vi på en rejäl mina sist, förlust mot Luxemburg. Du var tillsammans med tre andra från backlinjen avstängda och efter förlusten har det dykt upp röster som kräver generationsväxling, vad är din åsikt?
Till att börja med så måste man inse att så många spelare borta samt två röda kort självklart påverkar ett matchresultat, men vi ska ändå inte se resultatet som något annat än direkt oacceptabelt. När det gäller generationsväxling så är det precis som hos alla andra lag ett måste, men för att det ska till så krävs det också att de yngre spelarna tar för sig ytterligare och gör sig redo för det stora steg som a-landslaget innebär. Min förhoppning är dock att spelare som Januzi, Bakaj och många andra är nära genombrottet till a-landslaget nu.
På tal om unga spelare, vi har länge haft problemet att unga albaner utomlands väljer andra landslag framför det egna. Nu börjar de närma sig 20-talet på A-lagsnivå. Du själv hade möjligheten att välja både Frankrike och Schweiz men valde Albanien före. Du har uttalat dig förut i frågan men håller du med om att detta försvagat våra chanser att nå de stora turneringarna avsevärt?
Utan att ge mig in på enskilda fall och individers beslut så tycker jag självklart att det är en stor förlust för vårt land att våra söner ej väljer att representera sitt eget landslag. Självklart hade våra chanser varit tio gånger större men en tio gånger större bas av Europaproffs att välja mellan. Men jag måste framhäva att jag tycker det är en dubbelt så stor förlust för spelarna själva. Jag hade chansen att spela för både Frankrike och Schweiz, och hade jag valt dom hade jag förmodligen idag haft VM och EM-matcher i bagaget. Men att springa ut på Qemal Stafa och höra tjugotusen landsmän sjunga enade ger mig större stolthet och ära än allt annat i min karriär. Det är förmodligen ett av de bästa beslut jag någonsin tagit och jag skulle inte ge bort det för något annat i karriären, inte ens VM-guld.
Slutligen, vill jag bara lägga till att det ser ljusare ut. Jag har tillsammans med både förbundet och Tifozat Kuqezi på sistonde varit i kontakt med många unga spelare som gått över till våra ungdomslandslag från Schweiz, Österrike och flera. Förhoppningsvis kan vi ta ytterligare steg..
Sammankopplat med denna fråga diskuteras också ofta det så kallade "kosovanska landslaget". Några hävdar att Kosova inom kort kanske blir erkända av FIFA/UEFA och att albanerna från Kosova väljer att gå över till det landslaget.
Till att börja med hoppas jag att Kosova så fort som möjligt får sin chans inom UEFA, för att förbättra möjligheterna till fotbollens utveckling. Men när det gäller landslag så kommer det för mig, och alla andra albaner alltid att finnas ett enda landslag. Jag har tidigare sagt att jag aldrig kommer lämna Albanien och så känner även Debatik [Curri], Armend [Dallku] och de andra. Albanien är en för liten nation för att dela upp sin fotboll i flera delar, det gynnar inte konkurrensen gentemot resten av Europa och framförallt så är vi ett och samma folk både i Prishtina, Tirana, Tetova och Janina. Det är fullt naturligt att vi delar ett landslag precis som vi delar ett språk, en historia och en kultur.
Slutligen, vad kan vi förvänta oss av Cana i Lazio i år?
Vi har en lång säsong med tre stora tävlingar, vi har även en mycket bred och bra trupp så konkurrensen är stor. Jag kommer givetvis ge allt jag har för laget och fansen som välkomnat mig mycket varmt, jag ser fram emot varenda match och speciellt derbyna i år. Många Laziofans jag stött på här har sagt, vad du än gör se till att vinna derbyt, nästan som att det är viktigare att slå Roma än att vinna ligan. Men jag kan lugna er med att säga att jag spelat de hetaste derbyna i både Frankrike, England och Istanbul, och jag har nästan aldrig förlorat ett derby med mitt lag. Jag är mycket stolt över att vara en del av denna stora och fina klubb och tillsammans med mina medspelare ska vi se till att ta tillbaka Lazio dit klubben hör, Europas topp!
