Krönika: FIFA:s två ansikten
”Bullets, mines granades…young players like you have played with them and picked up... BAM!”
På en lerfylld fotbollsplan, rättare sagt en åker, strax utanför Prishtina försöker engelsmannen Scotty Lee berätta om farorna för minor och granater som kan finnas på olika platser och vilka konsekvenser de kan få om man får för sig att leka med dem. Året är 1999, strax efter krigets slut. Ett krig som inte bara lämnade både fysiska och psykiska ärr i våra själar, utan även spår från tusentals minor och granater utplacerade av serbiska styrkor. Scotty Lee anländer i ett sargat land där det mest banala sakerna inte fungerar. Scotty Lee, till skillnad från många utländska byråkrater, kom inte till Kosova med högar av dokument eller vapen. Han kom med fotbollar. Hans uppdrag var att informera unga pojkar och flickor hur man skyddar sig själv och sin omgivning mot granater och minor när man är ute och leker. Undervisningen varvade han med fotbollsträning där barn och ungdomar fick chansen att få spela med en riktig boll och med riktiga fotbollsövningar. Fotbollsplanerna, som mer liknade en åker, var det inte mycket att göra åt. Men dessa unga människor hade andra bekymmer än hur underlaget såg ut. Barnen hade på sig alltifrån tofflor till sandaler, fliströjor till linnen, jeans till långkalsonger när de spelade fotboll. Men vad spelade det för roll när det fick göra det de älskade att göra allra mest? Trots knapphändiga resurser hade alla en dröm- att en dag bli en professionell fotbollsspelare. Man kunde inte gå miste om deras glädje när de sprang runt och jagad en fotboll. Fotbollen blev en räddning för många barn, men även vuxna att ialla fall för en lite stund glömma bort den dystra verkligheten och istället vila tankarna på att slå en snygg passning eller att göra mål.
Idag har det gått 13 år sedan dess. Trots att nu Kosova är en erkänd stat av de största världsmakterna tillåts man inte spela internationella matcher. Kosovas ungdomar, oavsett etnicitet eller kön berövas på deras drömmar att få spela fotboll på samma villkor som andra ungdomar. Det är väl inte tanken att unga ska fly landet för att få chansen att spela fotboll internationellt?
För inte så länge sedan hade det högsta organet inom FIFA ett sammanträde i Tokyo där Kosovafrågan var en punkt på agendan. Det var tänkt att Kosova, efter 13 långa år, äntligen skulle få spela internationella vänskapsmatcher. Så blev det inte. Frågan kring A landslaget är blev fortfarande olöst. Klubblagen, både på herr- och damsidan samt landslagen i de yngre åldrarna fick klartecken att spela vänskapsmatcher utanför landets gränser trodde man. Sepp Blatter bestämde tillsammans med sin kommitté att alla landslag; U-15, U-21 och U-23, får spela internationella matcher förutom A landslaget. Detta besked möttes både med glädje men ändå med en aning besvikelse.
Nu, efter ungefär 2 veckor kommer FIFA med ett nytt tillkännagivande. Klubblagen, de yngre landslagen samt damlandslaget får enbart spela internationella matcher- om de får tillåtelse av det serbiska fotbollsförbundet. Inte nog med det, de albanska lagen från Kosova får inte spela med egna symboler. Ett beslut som ryms inom begreppet skandal och inget annat.
Länge har man inom fotbollen sagt att politiken skall hållas utanför och att fotbollen skall sättas i främsta rum. Men det FIFA gör är tvärtom, man låter politiken styra besluten utan att för en sekund se på individers önskan att spela fotboll på samma villkor som sina medmänniskor andra sidan gränsen. FIFA har valt den inslagna vägen att följa politiska strömmar och falla för politiska påtryckningar, istället för att möjliggöra att fotboll skall spelas på varenda gräsplätt i världen. Ungdomar i Kosova har nog fått lida, varför kan man inte ge dom ett hopp för en bättre framtid? Generationer av duktiga fotbollsspelare i Kosova har gått förlorad. Först under den jugoslaviska regimen, nu under FIFA. Fotbollen är inte bara en sport, fotboll är ett sätt att bygga broar mellan människor, länder, kulturer. Ironiskt nog för FIFA en ”anti discrimination program”, det FIFA gör i Kosovas fråga är inget annat en diskriminering mot alla de barn och ungdomar som har en önskan att bli fotbollsproffs, mot alla de som önskar spela ute i Europa med sina klubblag, mot alla de som önskar representera Kosova på landslagsnivå.
“The world is a place rich in natural beauty and cultural diversity, but also one where many are still deprived of their basic rights. FIFA now has an even greater responsibility to reach out and touch the world, using football as a symbol of hope and integration”
Ovanstående kan ni hitta på FIFA:s hemsida under mission. ”Using football as a symbol of hope and integration…”, det FIFA gör är helt emot deras egen mission. Hur i hela världen skall man uppnå integration om man isolerar Kosova?
Tyvärr styrs inte FIFA av eldsjälar som Scotty Lee utan av fotbollspampar som enbart söker tjäna pengar för egen vinning. FIFA har mer blivit mer likt ett företag där det enda som tittas på är vinst eller förlust i företagsekonomiska termer. Det är ingen slump att FIFA enbart söker sig till länder där de kan tjäna mest pengar. Fotbollen med FIFA i spetsen har blivit en vidrig pengamarknad och de som drabbas hårdast är de som redan ligger.
Så länge det inte finns pengar att tjäna i frågan kring Kosova, lovar jag att man inte kommer lyfta ett finger för att lösa det. Med ett sådant skandalbeslut som FIFA med Sepp Blatter i spetsen, att endast spela internationella vänskapsmatcher med Serbiens tillåtelse, legitimerar denna egocentriska och ekonomiska drivkraften hos dessa. Om Kosova hade fått tillåtelse att spela landskamper, hade med största sannolikhet många av de talangfulla albaner med rötter i Kosova anslutit sig dit. Schweiz är det land som utan tvekan hade drabbats hårdast av detta. Förresten, glömde jag nämna att FIFA har sitt huvudkontor i Schweiz och att dess president Sepp Blatter också är från Schweiz...
Det har höjts en del röster för en sammanslagning för Albanien och Kosova. Gemensam liga och landslag. Men även här fanns det oförenliga röster, det diskuterades om olika lösningar på detta men det nådde aldrig konkreta nivåer. Med största sannolikhet hade FIFA aldrig accepterat.
Nej, FIFA:s roll bör verkligen granskas och diskuteras. FIFA:s skandaler har avlöst varandra. Jag anser att denna monopol över fotbollen bör decentraliseras rejält. Det håller inte längre att gömma sig bakom diverse kampanjer mot rasism och diskriminering när i själva verket verkligheten säger något annat. Inte minst bör man ifrågasätta deras mission. Visst de bidrar till många välgörenhetsprojekt, men mina farhågor är att de endast gör detta för att legitimera de större korrupta affärerna som pågår mellan förbundet och diverse aktörer. ”Money talks” hade varit en mission som passar FIFA bättre.
Genom att isolera Kosova, något som jag anser både är diskriminerande och emot alla former av rättigheter, har FIFA verkligen visat sitt rätta ansikte. Detta beslut som FIFA har tagit bör ses över av juridiska myndigheter, både nationellt och internationellt.
Låt oss ta tillbaka fotbollen till människorna som verkligen behöver den, till människor som försöker föra människor samman utan något vinstintresse. Vi får inte glömma att fotbollen för många människor är tillfälle att avskärma sig från den dystra verkligheten. Där, för en gång skull, finns något som binder oss och bygger broar avsett etnicitet, kön, sexuell läggning, religion, hudfärg osv. Fotbollen som ett spel och filosofi skall vara fri från ekonomiskt intresse och istället användas som ett verktyg att förena människor kring kärleken till fotbollen.
Låt Kosova spela fotboll.
