Övertygande seger
Les Gones inledde Champions League på ett mycket övertygande sätt
För precis 1 år sedan, det vill säga den 13:e september 2005 var det fest i Lyon. Anledningen var att Lyon hade inlett sin Champions League-säsong med att utklassa Real Madrid med smått otroliga 3-0. På detta datums ettårsdag är det återigen dags att fira, denna gång av ungefär samma anledning.
Los Merengues kom nämligen på besök till Stade Gerland ännu en gång, och denna gång utkrävdes revansch hette det. Det nya Real Madrid och bla bla bla, ni vet det där gamla dåliga-förlorar-snacket som ständigt figurerar när storlag inte når upp till sin potential. Ja, som det har låtit i det kungliga Madrids korridorer under de senaste tre åren!
Det nya Real, ja precis det nya, hmmm...tåls att tänka på den benämningen, för hur mycket är egentligen nytt? Fabio Capello, demontränaren som kanske är mer man än demon i alla fall efter Calciopoli i Italien, dessutom är han nygammal då han tränat klubben förut. Fabio Cannavaro, VM:s absolut bästa spelare, men idag firade han sin 33-års dag och ärligt talat känns inte det så nytt och fräscht. Den högt överskattade Emerson som egentligen bara levt på bra omgivning de senaste säsongerna, då tänker jag främst på samarbetet (kalla det vad ni vill) med Vieira den senaste säsongen. Han ackompanjeras utav Lyonhjälten Mahamadou Diarra som ännu inte gjort skäl för pengarna. På topp har man hämtat in Ruud van Nistelrooy som visserligen är en målskytt av högsta kvalité, men också en karaktär som skapar problem, behöver man verkligen en till sådan när man redan har Cassano & Ronaldo?!
Lägg därtill att man envisas med att spela med redan avdankade Raúl som dessvärre inte har varit sig själv sedan Morientes skeppades iväg till Monaco för tre år sedan. Nej Real må vara nytt, men det är banne mig nygammalt och som Johan Mjällby sa kommer Capello behöva mycket tid med det här laget. Det syntes inte minst under matchen.
Matchen var Lyons från början till slut. Redan dryga 5 minuter in på matchen testade Juninho Casillas i bortamålet med en utsökt frispark. Casillas räddade visserligen skottet men hade tydliga problem med vätan på både boll och underlag. Ledningsmålet lät dock inte vänta på sig.
Ett fullsatt Stade Gerland fick redan i den elfte minuten se Fred elegant lobba in 1-0 bakom en utrusande Casillas. Framspelningen var delikat och det var givetvis Juninho, för dagen matchens spelare, som levererade den. Real var chockat men Lyon fortsatte att trumma på.
Speldirigenten och för dagen kaptenen Juninho förde sina mannar framåt och gjorde det väl. Lyon radade upp målchanser medan firma Ruud & Cassano fick finna sig i att lalla omkring i centralmittfältets periferi.
2-0 skulle komma och snyggt skulle det vara. I den 31:a minuten drev hemmalaget upp ett snabbt anfall centralt i banan och bollen hamnade sedermera hos formtoppade Sidney Govou. Denne höll inne med passningen och gjorde därmed bort en alldeles för lättlurad Roberto Carlos innan han senare serverade Tiago med en läcker chipp. Den framstormande portugisen hade inga som helst problem med att stöta in 2-0 bakom den ensamme Casillas.
Innan halvtid hann Juninho återigen testa bortamålvakten med en frispark. En frispark från makalösa 40 meter som tvingade Casillas till en utboxning. Jag kan med handen på mitt hjärta ärligt påstå att jag inte känner till en bättre frisparksläggare i hela världen. Om någon hittar en spelare som är bättre än Juninho på just detta är ni ytterst välkomna att informera mig!
2-0 stod sig till pausen.
Andra halvlek kom och det skulle visa sig att lika sensationellt dominanta som Lyon var i första, lika ointresserade skulle de vara i andra halvlek. Trots detta lyckades inte gästerna Real med något nämnvärt överhuvudtaget.
Matchbilden blev jämnare och spelet började fokuseras på mitten. Bollinnehavet var ständigt i gästernas fördel, men det är vad man gör med bollen som räknas. Houlliér kände sig uppenbarligen så pass överlägsen att han kostade på sig att byta ut sin hjälte för dagen, just det, Juninho. In kom svenske Kim Källström. Något senare kom duon Wiltord och Clerc in, av planen gick målskytten Fred och högeryttern Sidney Govou.
Ingen av dessa inhoppare gjorde ett större intryck under sina respektive speltider. Dock var det nära för Kim att göra sitt första mål i Lyondressen. Det var efter ett mycket fint, om än tråckligt, väggspel med Sylvain Wiltord som Kim klippte till med vänsterfoten, dessvärre utan resultat.
Andra halvleken präglades som sagt av Lyons ovilja att vinna med fler än två mål samt Real Madrids inkapacitet att göra något vettigt och således vann Lyon denna match med 2-0. Los Merengues kan fortsätta drömma om sin revansch och får därmed satsa rejält på bygget *Nya Real Madrid*, för om de fortsätter i denna stil kommer laget onekligen att dömas ut som ännu ett fuskbygge.
Gérard Houlliér ställde upp med följande lag:
Coupet - Révèveillere, Müller, Cris, Abidal - Toulalan, Tiago, Juninho (Källström) - Govou (Clerc), Malouda - Fred (Wiltord).
Efter en match som denna är det självfallet att alla spelare stod för en solid insats, men det finns några jag vill lyfta fram. Tillsammans med Juninho var Tiago och Malouda matchens bästa spelare (även om Casillas skall ha en eloge). Coupet var som vanligt lugnet själv och lät inte Ruuds rykte påverka honom. Patrick Müller visade att de definitivt finns konkurrens på våra mittbackspositioner, Cacapa och Squillaci får se upp! Detta var onekligen Abidals bästa match i klubben samt att Toulalan bara imponerar mer och mer för varje match som går, en hittils utomordentlig värvning! Vad flyktade Mahamadou Diarra anbelangar kan vi kort och gott säga att detta var hans sämsta insats på Stade Gerland någonsin...
Trots denna fina skalp leder vi inte gruppen, detta då rumänska Steaua Bukarest överraskade och bortaslog vanligtvis hemmastarka Dinamo Kiev med klara 4-1. Real får onekligen se upp.
För ett par säsonger sedan sammafattade en god vän till mig Real Madrids problem på detta vis:
"Roberto Carlos tror att han är en anfallare vilket gör att han sällan finns med hemåt. Michel Salgado tror att han är Roberto Carlos vilket givetvis ger samma effekt. Iván Helguera har en enorm övertro på sitt offensiva spel och fjantar därför runt på mittfältet alltför ofta. Då är det inte så lätt att heta Raúl Bravo och vara den enda spelaren som faktiskt stannar i sin defensiva position".
Det är enligt mig i denna snart 3 år gamla analys som Reals problem fortfarande ligger. En klar och tydlig övertro på sig själv samt en nonchalans sällan tidigare skådad. För det går enkelt att applicera det citatet på dagens match, det enda man behöver göra är att byta Salgado mot Cicinho, Helguera mot Sérgio Ramos samt Raúl Bravo mot Cannavaro och följdaktligen blir resultatet detsamma som ovan. Real har problem, men jag tror ändå att Capello är rätt man att lösa dessa. Låt oss bara hoppas att han inte lyckas förrän efter returmatchen nere på Santiago Bérnabeu.
ALLEZ LES GONES!!!
