Krönika: Är Puel rätt man?
Det har snart gått elva månader sedan Claude Puel tog över rodret i Lyon. Nästan elva månader sedan han lämnade lilla Lille för att föra stora och mäktiga Lyon till fler titlar. Men vad har han åstadkommit?
Claude Puels första säsong i Lyon kan beskrivas med ett ord – titellöst. Men för att komma till någon slags insikt om Puel är rätt man att leda Lyon in i 2010 så måste vi summera vad han åstadkommit denna säsong.
Defensiv tränare
Claude Puel gjorde sig ett namn i Frankrike via sin långa spelarkarriär i Monaco och den tränarkarriär han också inledde i samma klubb, bland annat med att ta hem Ligue 1 99/00. Därefter gick flyttlasset norröver, till lilla Lille. En klubb han med småresurser gjorde till ett slagkraftigt lag i såväl Frankrike som Europa. I Lille gjorde han sig känd som en lagbyggare som satte en kollektiv och solid defensiv framför allt annat.
När han den 18 juni 2008 skrev på ett fyraårskontrakt med mästarna Lyon så hade han hunnit bli ett högaktat tränarnamn i Frankrike. Det långa kontraktet var en tydlig signal – Claude Puel är en framtidssatsning. Alain Perrin var det inte.
Man får säga vad man vill om Perrin, men mannen tog hem titlar. Sen var han förstås värdelös med människor och kunde inte för ett öre hantera de olika personligheter och viljor som fanns i Lyons omklädningsrum. Att han dessutom blev motarbetad av Lacombe och kompani så gör det att dubbeln blev något av en bragd. Men det hela blev givetvis ohållbart i längden. Perrins glädjelösa meddelande när dubbeln bärgades sa allt: ”Uppdraget slutfört”.
Händelselöst januarifönster
Hur som helst, mindre Perrin och mer Puel. När Monacosonen skrev på i somras krävde han att han skulle få en manager-roll, vilket innebär att han förutom det sportsliga även skulle ha det yttersta ansvaret när det gäller övergångar. En roll som Aulas och Lacombe skött tidigare, men också en roll som en Lyontränare aldrig haft. Hans första transferfönster med ansvaret blev januari.
Aulas hade gett klartecken för värvningar, men ingenting hände. Detta trots att man hade bara EN fungerande forward, en och en halv mittback och bara en väntserback, dessutom skadebenägen sådan. Puel måste varit den enda människan i fotbollseuropa som inte såg att Lyon behövde förstärkning. De senaste veckorna har det också blivit uppenbart att Lyon saknar både bredd och spets för att vinna Ligue 1.
För det har ju faktiskt varit så att Lyons offensiv har varit värdelös långa stunder den här säsongen, speciellt på Gerland där spelet varit knackigare än på många, många år. Vi visste redan på förhand att Puel är en tränare som sätter defensiven i framsätet, men inte ska offensiven behöva bli så här pass lidande för det? I år har det handlat om att ge bollen till Benzema i så tidigt skede som möjligt och hoppas på att ynglingen åstadkommer något. Det är inte Lyon. Offensiv fotboll har varit Lyons adelsmärke under den här storhetstiden, och inte är det någon tillfällighet att just denna storhetstid tar slut när man spelar tråkigare än någonsin.
Stort förtroende
Många Puel-försvarare pratar gärna om hur viktigt det är med kontinuitet. Missta mig inte, jag håller helt med. Men det hela hänger förstås på att man hittar den tränare som är rätt för att ta klubben in i framtiden. Är Puel den mannen för Lyon? Jag vet inte. Puel är ju en lagbyggare, det såg vi i Lille. Men samtidigt har Lyon långt ifrån utvecklats eller tagit några steg framåt den här säsongen, snarare tvärtom. Men det finns förstås förmildrande omständigheter, skadesituationen har varit i det närmaste löjlig och dessutom håller man ju på med lite av en generationsväxling. Jag räknar med ett starkare och bättre Lyon på alla positioner nästa säsong. Och vare sig man vill det eller inte kommer Puel nog sitta på bänken också.
Aulas har nämligen visat ett helt annat förtroende för Puel än han gjorde för Perrin. Presidenten har backat upp sin drömtränare till hundra procent. Men i höstas fick vi ändå reda på att något inte stämde i Lyon. Govou och Cris gick ut i media och pratade om hur laget saknade sammanhållning. Självklart kan man inte förvänta sig att alla spelare håller varandra i händerna och skuttar omkring på fritiden, men samtidigt måste en enighet finnas, alla måste dra mot samma mål helt enkelt. Att få spelarna att känna en samhörighet, känna lagkänsla och att man är med på det här tillsammans är en tränares uppgift och i den aspekten har Puel misslyckats.
Sitter säkert
Även om Puel inte övertygat varken mig eller er så kan vi vara säkra på att han kommer sitta kvar även till hösten. Men jag tror inte att det behöver vara någonting av ondo. Puel är ju en lagbyggare så nu får han hela sommaren på sig att forma laget. Han kan göra sig av med de spelare han mer eller mindre blivit tvungen att dras med och har möjligheten själv att fylla igen de luckor som finns. Till hösten kommer vi få se ”Puels Lyon”, då kommer han få visa vad han verkligen går för. Även om han, som sagt, borde gjort något mer av den här säsongen. En titellös säsong är ju som sagt inget annat än ett kapitalt misslyckande. Om vi dessutom skulle missa Champions League så är det ju ett monumentalt jättefiasko.
Men om Puel är rätt man? Det är förstås omöjligt att säga. Puels spelfilosofi är för defensiv och tråkig för att falla mig alldeles i smaken, men samtidigt verkar Aulas övertygad om att vi har hittat rätt tränare. Och vanligtvis brukar ju Aulas veta vad som är rätt för Lyon. Så vi får helt enkelt lita på presidenten.
FAKTA/Claude Puel
Född: 2 september 1961, Castres.
Klubbar som spelare: AS Monaco (79-96, 488 matcher / 4 mål)
Klubbar som tränare: AS Monaco (99-01), Lille (02-08) och Lyon (08-)
Meriter som tränare: Fransk mästare 2000 med Monaco.
