Matcher vi minns: Lyon – Real Madrid 3-0 (2005-09-13)
’Matcher vi minns’ är en ny artikelserie där redaktionen kommer avhandla klassiska Les Gones-insatser. Först ut är utklassningen av Real Madrid hösten 2005.
Jag menar, varför börja lugnt och försiktigt? Istället slår vi på den stora trumman och öppnar med en av mina favoritmatcher genom tiderna, Lyons förnedring av Real Madrid på Stade Gerland. Att Lyon är Real Madrids bête noire är vida känt sedan förra vårens Champions League-drabbning. När vi summerar det dubbelmötet och räknar in det i statistiken så är det en ganska häpnadsväckande läsning. Sex gånger har lagen möts, Lyon har vunnit tre matcher och kryssat de övriga tre. Real Madrid har således aldrig besegrat Lyon och för den delen aldrig gjort mål på Stade Gerland. Spöke? Det kan du hoppa upp och sätta dig på.
Om ett par veckor är det dags igen. Så på det viset ligger den här artikeln även ganska rätt i tiden. Real Madrid är på nytt jättefavoriter och Lyon slår ur underläge. Jag vet då att ett av lagen gillar det uppläget, men frågan är om historien upprepar sig själv? Det är framtiden det, nu ska vi istället ta en titt åt andra hållet, på just historian och var detta började.
Bakgrund
Året är 2005 och Lyon hade på våren sprungit hem sin fjärde raka ligatitel, man avgjorde ligan redan i april och var när det hela summerades i maj tolv poäng före tvåan Lille. I Champions League hade man vunnit gruppen före Manchester United, slagit ut Werder Bremen i åttondelsfinal, men sedan, trots drömlottning, åkt ut mot PSV på straffar i kvarten. Ligaspelet bemästrade man, men de riktiga europaframgångarna uteblev. Det var således på Champions League man skulle lägga krutet kommande säsong.
Houllier-tränade Lyon hade under sommaren tappat Michaël Essien till Chelsea, men hade ändå en stark trupp inför säsongen. Man hade värvat spelare som Carew, Fred och Tiago för att täcka upp och möjliggöra spel på flera fronter (ligan och CL). Omgången innan vår huvudmatch hade Lyon besegrat Monaco och ryckt åt sig ett försprång på tre poäng till tvåan. I Spanien hade ligan precis sparkat igång, en vinst och en förlust var facit för Real Madrid, vars 2005 så långt varit en stor besvikelse – antagonisterna Barcelona tog ligatiteln och ur Champions League åkte man redan i åttondelsfinalen.
Real Madrid sökte revansch, och ett steg i rätt riktning hade varit en bra inledning på Champions League. Luxemburgos mannar stördes dock av skadebekymmer på både Zidane och Ronaldo, som båda missade Lyon-mötet. Bakgrunden klar, då kör vi. Enter 13 september 2005.
Matchen
Premiäromgång av Champions League och 40 309 hade bänkat sig på Stade Gerland. Stora mäktiga Real Madrid var besök och stämningen var hög, liksom förväntansfull nästintill kokande. Startelvorna var väntade, inga överraskningar så långt ögat kunde nå när Lyon sparkade igång matchen på domare de Santis signal.
Matchinledningen blev avvaktande. Lyon föll tillbaka i banan, tillät Real hålla bollen för att känna var man hade sina spanska motståndare. Gästerna försökte utnyttja bollinnehavet till att skapa chanser, men ett kompakt och stabilt hemmaförsvar gjorde det svårt, på gräns till omöjligt. Brasilianska mittlåset Cris – Cacapa släppte ingen över bron och Real-anfallen strandade ganska tidigt.
Istället började Lyon trycka upp allt mer och ta över spelet allt mer. Tjugo minuter stod på klockan när Lyon belönades med en frispark, 29 meter från mål. Juninho slog den, John Carew skarvade och så var det 1-0 på Gerland (MÅLET).
Marängerna försökte svara snabbt och skapade i anfallet efter två strålande lägen. Första försöket landade i stolpen och sekvensen efter missade Raul öppet mål. Men istället för kvittering visade Raul att man inte lärt sig matteläxan från första målet (frisparkar på offensiv planhalva + Juninho = målchans) när han drog ner Diarra. Då spelar det ingen roll om bollen är 35 meter från mållinjen och burväktaren heter Iker Casillas. Likförbannat hittar den lille brassen ett sätt att göra 2-0, förbaskat tjusigt var det också (MÅLET). Men det bästa was still to come.
26 minuter på klockan och ledningen var uppe i två, men det var inte slut där. Bara fem minuter senare var det dags på nytt. Och på vilket sätt det kom sen. Magnifique. 3-0 var frukten av ett fantastiskt vackert anfall som Wiltord avslutade. Ett mål som är så estetiskt nära perfektion man kan komma och helt enkelt facit på hur fotboll ska spelas. Bollen går som på ett snöre mellan Réveillére, Wiltord, Diarra och Tiago innan Wiltord smackar in den. Sju passningar och sexton sekunder är det från det att Coupet sätter igång spelet tills bollen går över mållinjen. Återigen, magnifique (MÅLET).
3-0 innebar inte bara ett av de vackraste målen Lyon gjort, det innebar också att Real Madrid var ett slaget lag. Trots det fortsatte hemmalaget att mala på och det kunde lika gärna varit 4-0 i paus. Den för dagen mästerlige Juninho tacklades bryskt av Salgado i straffområdet och de Santis hade inget annat val än att peka på straffpunkten. Juninhos straff är dock dåligt slagen och Casillas kan rädda. 3-0 står sig in i paus och i slutändan ända till slutsignalen.
Den andra halvleken blir mer eller mindre en transportsträcka för båda lagen. Lyon backar hem och släpper fram Real en bit i banan, men man har fortsatt fullständig kontroll på saker och ting. Real skapar ett par chanser, främst genom Raul, men inget som är värt att hetsa upp sig över. Den andra halvleken går långsamt och är när vi summerar det en rätt tråkig en. Gästerna kan vara glada att Les Gones väljer att backa hem efter halvtid och nöjer sig med att kontrollera istället för att dominera motståndet. Real-redaktionen skrev följande efter matchen: "...hade det inte varit för Casillas straffräddning i slutet av första, så skulle det inte förvåna mig om det blivit 6-0" .
Men trots det, 45 tafatta avslutande minuter, är det en lyrisk publik som tjuter på Gerland vid slutsignalen. Hemmafavoriterna har besegrat jätten Real Madrid med 3-0, på ett förkrossande vis och festen ja, den har bara börjat.
Mål:
1-0 Carew (21’)
2-0 Juninho (25’)
3-0 Wiltord (31’)
Gula kort: Berthod (OL), Diarra (OL), Salgado (Real), Pablo Garcia (Real) och Beckham (Real)
LYON: Coupet – Réveillére, Cacapa, Cris, Berthod – Diarra, Tiago (Pedretti, 86’), Juninho – Malouda, Carew (Fred, 72’), Wiltord (Govou, 80’)
REAL MADRID: Casillas – Salgado, Helguera, Ramos, Carlos – Gravesen (Guti, 61’), Pablo Garcia, Beckham – Raul, Robinho, Baptista
